Hej vänner!

Idag för tre år sedan satt jag och körde bil till Skinnskatteberg för att tillsammans med min dotter Julia hämta taxen Stefan. Det var en underlig dag fylld av motstridiga känslor. För på radion hade jag på morgonen hört, att Ryssland under ledning av Putinjäveln överfallit sitt fredliga grannland Ukraina. Jag tänkte att en ny tidsålder börjat och att något hänt, som skulle ändra världshistorien. Men också att det nog skulle bli en kort affär, innan den ryska diktaturens stridsvagnar skulle rulla in i Kiev. En lång kolonn av stridsfordon var på väg dit från gränsen. Men så blev det inte alls. Utan de ukrainska soldaterna stoppade framryckningen och president Zelenskyj, som erbjudits flykt och asyl svarade, att han inte alls hade några sådana planer utan att han istället avsåg stanna och hoppades få hjälp i motståndet mot angriparen. På den vägen är det nu tre år senare och fortfarande finns landet Ukraina kvar och kämpar för sin självständighet och frihet.

Men Putinjävelns kompis och lojala samarbetspartner Trump, menar att kriget var Ukrainas fel och att skulden för detta är deras. Hur fan han får ihop det är ju helt obegripligt. Vidare att president Zelenskyj är en diktator. Någon sådan anklagelse riktar han inte mot sin ryska kompis. Fast den kompisen minsann låser in all opposition, förbjuder all fri press och aldrig drar sig för att mörda sina motståndare.

Nu hotar han Ukraina och säger att han vill ha tillbaks de pengar som USA tidigare gett som stöd för att motståndet skulle kunna fortsätta. Han kräver en kompensation för detta i form av naturtillgångar till ett värde som Ukraina inte skulle kunna betala tillbaks på många generationer. Främst i form sällsynta jordartmetaller. Något som världens rikaste man behöver, i sina jävla Teslabilar. En kille som är så rik att han säkert skulle kunna återuppbygga hela Ukraina och ändå ha mycket pengar över. Men mycket vill tydligen ha mer.

Tre år har alltså gått och jag har sedan dess haft svårt att känna mig i grunden riktig glad. För detta krig mellan diktatur och barbari mot frihet och demokrati, har liksom alltid legat i bakgrunden och gjort mig ledsen. Nu har dessutom har Ukrainas folk, fått ytterligare en lögnaktig, tjuvaktig psykopat på halsen. En som säger sig kunna ge fred, mot att han får utarma och stjäla landets rikedomar. Rikedomar som behövs för att återuppbygga det som Putin och hans anhang förstört.

Jag läste att det finns de som anklagar NATO, för att Ryssland överföll Ukraina, genom att tillåta grannländer till Ryssland att gå med i alliansen. Något som jag är övertygad att våra baltiska grannländer och dess folk är glada att de fick. Det ökar iallafall chansen något, att de kommer få behålla sin frihet och slipper bli en del av diktaturen. Men Putin har tydligen krävt att de grannländer som gått med i NATO efter Sovjetunionens fall, inte längre skall få vara med i den i den alliansen. Så även Sverige och Finland kan ligga lite löst till.

År 1439 satte sin biskopen i Strängnäs Tomas Simonsson och plitade ner följande:

Frihet är det ädlaste ting
Som sökas må all världen kring,
Den frihet väl kan bära.
Villt du dig självan vara huld,
Du älske frihet mer än guld,
Ty frihet följer ära. ”

Det tål att tänka på en dag som denna.

Peter