Hej vänner!
Nu har Trump startat ett handelskrig mot sina grannländer och Kina.
Han har också sagt att EU står på tur. Vilket skulle drabba ett
litet exportberoende land som vårt rätt hårt. Resultatet är
naturligtvis att Kanada och Mexiko svarat med att lägga tullar på
amerikanska varor. Något som kommer göra sådant som olja, virke
och bildelar dyrare i USA. Alltså saker som till stor del nu
importeras från Kanada och man behöver. I slutändan kommer
konsumenterna i bägge länderna drabbas av högre priser. Så nu
förstår man Trumps hot att införliva Kanada och göra det till den
51 staten. Han vet att USA är beroende av import därifrån och att
hans höjningar av tullar, kan slå tillbaka på honom och hans
popularitet. Hans hot att ockupera Grönland är ju säkert grundat
på att han vill sno åt sig de naturtillgångar som finns där. Att
det skulle ha med nationell säkerhet att gör är naturligtvis bara
skitprat. USA skulle säkert få bygga ut sin bas där, hur
mycket de vill och som de säger behövs.
Såg ni förresten hur han uppträdde efter den katastrofala flygolyckan där 63 människor miste livet. Istället för att beklaga sorgen och visa medkänsla med alla de som mist en anhörig i katastrofen, så skyllde han den på president Obama och president Biden. När någon ifrågasatte logiken i detta, så hänvisade han till ”common sense”, som något som han ansåg sig ha obegränsat av. Han är ju faktiskt helt otroligt obehaglig.
Jag läste också att hans otäcka kompis i Ryssland sagt, att det nog inte blivit krig i Ukraina om inte Trump blivit ”bestulen” på valet, när han förlorade mot Biden. Han har ju själv inga problem med att vinna val, som där mer är en formalitet och inte har så mycket med hur folk röstar att göra.
Jag orkar inte skriva om sprängningar och skjutningar, den här
gången. För jag blir ledsen bara jag tänker på det och hur det
förstört mitt land och gör att jag känner mig som en främling
och inte längre hemma. Hur fan blev det på det här sättet?
Så, nu har jag skrivit av mig lite av min frustration. Själv har jag fortsatt ont i en fot vilket börjar bli otroligt jobbigt. Jag har fått tid hos ortoped om tre månader! Vilket känns väldigt långt när man har ont. Så på måndag skall jag kanske ringa och fråga om jag inte kan få hjälp att träffa en specialist i någon annan region än på Gotland. Där köerna är kortare. Dikt på detta.
Nu skall jag berätta
hur det är mina vänner.
Att
det kallas vemod,
det som jag känner
När man
tänker
på livet och hur
allt går mot sitt slut
Då
man tänker på
det som var
förr och förut
På
de som är borta
och allt som har
hänt
På
alla man älskat,
på ljusen man tänt
På det man
minns
och på det man vill
glömma
Om drömmar
man drömt,
när man orkade
drömma
Så rinner
livet
förbi som en älv
Sånt tänker man på,
när
man är ensam
och själv
Peter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar