Hej vänner!

Trumpjäveln har minsann varit flitig den här veckan. Han har hunnit med att prata med Danmarks statsminister och då varit otrevlig och hotfull. Detta då han på nytt fått höra att Grönland inte är till salu, utan en del av kungariket Danmark. Han har släppt ut de våldsverkare som stormade kongressen och därvid skadade flera poliser och planerade döda hans dåvarande vicepresident. Vilket de säkert gjort om de fått tag på honom. Han har också släppt ut de tokiga abortmotståndare, som angrep en abortklinik och då skadade i sjuksköterska. Han har sagt att Mexikanska golfen nu skall heta ”Amerikanska golfen.” Detta för att kränka ett grannland. Han har sagt att han vill göra Kanada till USA:s 51 delstat. Vilket förolämpat det kanadensiska folket och deras premiärminister. Han har bytt tillbaks namnet på berget Denali till Mount McKinley igen, döpt efter en amerikansk president. Denali betyder visst ”Den Höge” på det lokala språket och är ett heligt berg, för de som bott där i tusentals år. I början på 1900-talet bytte USA namnet till Mount McKinley, efter en president som mördades 1901. Vilket är rätt respektlöst. Som om vi skulle byta namn på Notre Dame, till Palmekyrkan ungefär. Men har fanskapet en chans att kränka någon ursprungsbefolkning, kan man ge sig fan på att han tar den. Sedan har han ljugit på som vanligt. Men kriget i Ukraina, som han lovade avsluta på 24 timmar bara fortsätter. Hans mordiska kompis i Moskva har väl nu fått nytt mod när han har en vän i Vita huset, som kommer dra in stödet till Ukraina.

Och här spränger kriminella gäng sönder ungefär en port om dagen med hjälp av ungar, som rymmer från de institutioner, där de förvaras med likasinnade. Medan de som gör reklam för detta, spelas, hyllas och får pris i radion. Politikerna har annat att tänka på. Som att en säkerhetrådgivare är lika disträ som undertecknad. Men jag har iallafall det goda omdömet att inse mina begränsningar och skulle aldrig i världen våga ansvara för några som helst papper med militära hemligheter. Jag har ju för fan fått leta efter min plånbok i kylskåpet och har hittat den där! Vilket säger att jag är helt olämpligt som säkerhetsrådgivare. Något politiskt samarbete för att få stopp på det förbannade sprängningarna, har jag dock inte hört talas om. Som när sexåringar lirar fotboll och alla själv vill göra mål och inte passar till någon annan. För det är kul att vinna, om man själv gör målen. Annars är det sådär och saften och bullen efteråt är roligare.

”Hur har du det annars”, kanske ni undrar. ”Sådär” får jag väl ärligt svara. För jag har fortsatt ont i en fot. På grund av det gick jag till doktorn som tyckte jag skulle fortsätta äta en värkmedicin som jag hade lite ont i magen av. Om inte det hjälpte på 14 dagar, skulle jag får remiss till ortoped. Så jag gjorde som doktorn sa och det var dumt. För på natten till lördag vaknade jag med en jävla värk i magen och bröstet. Då hade de jävla pillren frätt hål på magslemhinnan. Men det gjorde ont upp mot ena axeln så jag började fundera om inte pumpen började lägga ner. Så jag fick åka till akuten. Som vid de tidigare gånger jag åkt till akuten på Visby lasarett, fick jag jättebra hjälp och kände mig trygg. Det är då man är glad att man inte bor i Stockholm. För då hade man fortfarande suttit kvar i en korridor och haft ont. Nu är jag i stort sätt återställd i magen. Men fotjäveln fortsätter jävlas. Men jag har nu remiss till ortopeden och hoppas de kan ge mig råd och behandling för eländet. Som jag nu är mycket trött på. För i övrigt mår jag rätt bra, med mina övriga krämpor.

Det är en konstig vinter här i Visby. När jag var ute med taxen Stefan nu på morgonen så var det för årstiden riktigt varmt och flera talgoxar filade på, som det var vår. Kändes konstigt på något sätt. Men man vet att det är långt till vår och att bakslag är att vänta.

En sak som fortfarande är en tröst och gör mig lite glad är när jag tänker på biskop Mariann Edgar Budde. Det var ju hon som i sin predikan fick Trumphelvetet att tappa brallorna och bli tydlig i sin patetiska grymhet och dumhet. Nu är hon tydligen föremål för någon sorts hatstorm från republikaner, på grund av detta. Men jag tycker att hon istället förtjänar kärlek och beröm. Jesus sitter väl i himlen på vår herres högra sida och är stolt över henne. ”Vilken tjej”, säger han säkert och hans farsa håller säkert med.

Peter

 

 

Hej vänner!

Det finns modiga människor och så finns det sådana som mig. Som inte är speciellt modiga alls. Om ni vill se en modig människa, skall ni se biskop Mariann Edgar Budde. Det var ju hon som under sin predikan vid Trumpjävelns installation vädjade till honom att visa medkänsla, med de som nu är rädda på grund av hans hot och lögner. Alltså de som nu känner sig hotade, på grund av sin sexuella läggning eller för de som nu hotas med utvisning, för att de olagligt bor i USA. Många för att ge sina barn än bättre framtid än de kunde få i Ecuador, Columbia eller något annat fattigt land i Latinamerika. Det hon sa var väl egentligen att även dessa människor har ett människovärde och är värda medkänsla och respekt. Inget mer än så. Vilket fick den otäcka gubben och hans medbrottslingar, att vrida sig som maskar i bänkarna. Själv såg han ut som kejsaren i H.C. Andersens saga när barnet påpekade att kejsaren var naken. Där satt han med sina jätterika kompisar Musk, Zuckerberg och Bezos och såg ut som skitit på sig när hans ondska och grymhet blev tydlig och han inte kunde försvara sig med sina vanliga patetiska lögner.

Nu läste jag att Mariann Edgar Budde hotas av de som inte ville höra hennes predikan, om rätt och sanning. Ett hot som nog är rätt verkligt, då Trump släppt ut de våldsverkare, som stormade kongressen för fyra år sedan och andra sådana typer, hotar henne med utvisning.

Trump var alltså inte nöjd med hennes predikan. Men om han lyssnat till den predikan som en kille höll på ett berg för så där en 2000 år sedan hade han väl varit ännu mer missnöjd. För den killen sa ju: ”Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet. Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade. Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet.”Inget som sådana som Trump och hans anhang vill höra eller förstå. Ödmjukhet, rättfärdighet och barmhärtighet är ju liksom inte deras grej.

Själv tror jag ju inte på gud. Men Mariann Edgar Budde fick mig nästan att tvivla. Men om gud finns tycker jag att han bör sätta henne på sin högra sida bredvid sonen sin. För det är hon värd, tycker jag. Själv får jag väl se vart jag hamnar. Men som man sjunger i Kavaljersvisan ”Vänner det har jag på bägge ställena”. Så jag slipper vara ensam.

Peter

 https://youtu.be/J5v5Uwg4FEo?si=iVBVxlFndNEYH0Ul

 

 

 

Hej vänner!

Så har USA fått en ny president. Ni som brukar läsa vad jag skriver, vet vad jag tycker om det. Det är ju som en jävla mardröm. Bägge supermakterna kommer nu att regeras av respektlösa, lögnaktiga, obildade, narcissistiska psykopater, som styrs av samma typ idéer, som gjorde det förra århundradet till en katastrof. Man frågar sig som det står i Ordspråksboken: ”Hur länge, ni okunniga, skall ni älska okunnigheten, hur länge skall smädarna njuta av att smäda och dårarna hata kunskap?” Det kan man minsann fortfarande undra, fast det kanske gått mer än 2500 år sedan dettas skrevs.

När jag var barn och började tvivla på gud så brukade jag be om ett enkelt gudsbevis. När jag gick i skogen, så bad jag gud att slänga ner en kotte från närmsta gran, som ett tecken på sin existens. Inte fan kom det någon kotte. Efter som det inte borde vara så svårt, för en allsmäktig gud att fixa denna enkla uppgift och han inte gjorde det, så var min 10-åriga slutsats att han nog inte fanns. Något som jag sedan dess varit rätt säker på. Men i min oro för följderna, av att en helt igenom tokig jävel på nytt skulle bli USA:s president, så var jag beredd att pröva allt. Ni som läser min blogg kanske minns att jag lovade gå till domkyrkan och tända 10 ljus, om den gud, på vars existens jag alltså tvivlar, ordnade så fanskapet förlorade presidentvalet. Men det hade jag inget för. Så nu har inte bara ”kottprovet” utan nu har också detta elände, bevisat att det inte finns någon gud i himlen. Vilket jag nog redan innan, var rätt säker på. Men nu är det alltså helt säkert och bevisat. Som man brukar avsluta matematiska bevis V.S.B.

I mitt flöde på Facebook brukar ibland inlägg av en före detta socialdemokratisk minister som heter Hallengren dyka upp. Vilket kan vara lite trevligt. För det är en ovanlig snygg före detta minister. Och där får ni ta fram skämskudden och skaka på huvudet och tänka hur sorgligt det är att vara kompis med en fånig gubbstrutt på Facebook. Dags att blockera minsann! Hur som helst skrev hon att om man röstat på hennes parti, hade det delats ut 200 spänn mer i barnbidrag, den här månaden. Vilket naturligtvis hade varit bra för de som har det ekonomiskt jobbigt och har svårt att få det att gå ihop. Men jag kan inte låta bli att tänka att även de som har det ekonomiskt bra och kan använda dessa 200 spänn till att ladda sin Tesla-bil, nog inte behöver dessa stålar. Vore det inte bättre, att ge ett bidrag på lite mer än 200 kronor, till de som verkligen behöver pengarna? När det generella barnbidraget infördes 1948 var det väl för att ingen skulle behöva stå med mössan i hand och be om bidrag. För sådant var känsligt på den tiden. Så för att få folk att ta emot ekonomiskt stöd utan att skämmas, gjordes bidraget generellt. När jag var ung hände det att gamla människor köpte kattmat och åt, hellre än att gå till socialtjänsten och be om stöd. Så skamligt tyckte en del att det var att behöva hjälp av det allmänna, för att klara sig. Det är hemskt men det är sant. Men nu är förhoppningsvis inställningen en annan. Så synen på det där med skyldigheter och rättigheter är mera rimlig. Vilket är bra. Så jag tror nog att ett mindre generellt, men mer generöst bidrag, vore bättre, än att ge pengar till de som inga behöver.

Det kan på något sätt irritera mig att man tycker ett generellt bidrag på 200 spänn är det viktiga, i en tid där stormakterna i världen styrs av galningar och den ena av dessa, bedriver ett anfallskrig i syfte att utrota en nation och dess befolkning. I en tid när nästan varje dag, några medborgare här, vaknar upp av att deras port sprängts i bitar och där ungdomar blir kontraktsmördare. I ett land där unga flickor utsätts för förtryck och tvingas gifta sig med någon jävla kusin, mot sin vilja eller utsätts för kontroll huruvida de är oskulder eller inte och inte ens får klä sig som de vill. Att man då säger att 200 spänn extra till alla med barn, är speciellt viktigt, är för mig lite konstigt. Men, som sagt, de som har svårt att få det är gå ihop skall man naturligtvis solidarisk stödja, på de sätt som går. Fast det vore kanske bättre att ge sjukvårdsbiträden, städare och andra, som inte har en lön som räcker hela månaden en högre sådan. Då de ofta arbetar i en verksamhet som är politiskt styrd, så är det kanske något som de som är ytterst ansvariga för verksamheten kan påverka. Kanske man också skulle fundera på om inte de som jobbat och gjort rätt för sig och som trots det har låg pension borde få lite stålar. Tvåhundra spänn extra skulle ju räcka till både havregryn och blodpudding i en vecka.

Jag fortfarande ont i vänsterfoten och skall idag på nytt gå och visa upp den på vårdcentralen. Nu skall jag pröva att försöka tjata mig till en remiss till någon expert på fötter. Samt be dem ta lite allmänna prover, för jag har känt mig trött och inte riktigt i form sista tiden. Något är inte som det skall vara. Det känner jag bestämt.

Sålunda är världen fullständigt galen och jag är trött och har ont i vänsterfoten. Detta i en tid där gud sannolikt inte finns eller har övergivit oss. Inte ens en kotte, orkar han kasta ner när man ber honom. En trist historia på många sätt.

Peter

 

 

Hej vänner!

År 490 f.Kr anföll perserna under ledning av sin kung Xerxes, de grekiska stadsstaterna. Han hade tänkt sig att det skulle bli en snabb affär, då han skickade en här på över 100 000 soldater att genomföra denna ockupation. Men så stoppades man vid bergpasset Thermopyle som ligger som en port i norra Grekland. Xerxes skickade fram några spejare, som berättade hur få försvararna var, jämför med hans stora här. De grekiska motståndarna kom från flera av statsstäderna, men leddes av Leonidas från Sparta. Perserna anföll gång på gång utan, att trots sin överlägsenhet, kunna komma förbi försvararna. Men så sökte en kille som hette Efialtes upp perserna och berättade att han visste en väg runt passet, som han mot ersättning kunde leda perserna över. Så Xerxes skickade sitt livregemente som kunde anfalla försvararna i ryggen. Då blev situationen hopplös och Leonidas skickade hem alla soldater utom 300 spartaner. De åt en lätt frukost och Leonidas sa, ”Middag får vi äta i Hades”. Sedan anföll de perserna och alla spartaner, var döda inom några timmar. Men tack vare dem hann folket i Aten evakuera staden och sätta sig i säkerhet på Salamis. Där kunde de stå och se sin stad brännas ner och templen på Akropolis förstöras.

Men sedan besegrades perserna i sjöslaget Salamis och slaget vid Plataitai. Så perserna fick dra hem till Asien igen. Under ledning av Perikles byggde man upp Akropolis på 400-talet ännu vackrare än det som perserna förstört. I den staden knallade ju också Sokrates runt och undervisade om förnuft och vad kunskap är. Men det retade naturligtvis upp en del av den typ som tycker illa om om kunskap. Så de anmälde Sokrates till domstol för att han ”hade bristande tro på gudarna och förförde ungdomen” med sina idéer. Han hade väl antagligen blivit frikänd, om han inte visat sådant förakt för sina domare. Han verkar i sitt försvarstal närmast angelägen att förolämpa dessa och få ett dödsstraff. Vilket han också lyckades med.

Aten var en demokrati när ovanstående hände. Inte en demokrati i vår mening. Men det var inte ett envälde, monarki eller oligarki. Inte heller en kleptokrati eller tjuvvälde. En styrelseform som för närvarande är ytterst populär runt om i världen. Men på något sätt är det antika Greklands demokrati, en rudimentär början på det som lett fram till vår liberala demokrati. Det börjar där sådär en 500 f.Kr. och i Sverige avslutas det väl 1921, när kvinnor fick rösträtt. Innan dess skall renässansen, upplysningen och vetenskapen sakta förändra folks sätt att tänka och förstå människan och världen. Men nu verkar detta bygge falla samman överallt. I Ryssland har det ju aldrig varit aktuellt med demokrati. I USA faller den väl för närvarande ihop och folk av den typ som dömde Sokrates är på väg att ta över. Antalet demokratiska stater blir visst allt färre. Även här tycker jag att jag ser fler och fler tecken på att respekten för demokratin som styrelseform minskar. Som förmågan att lyssna på andras argument och behandla motståndaren med respekt. Likaså förmågan att lägga fram sina egna argument utan att lägga in personangrepp och insinuationer. För demokrati kräver ju någon sorts respekt för andras åsikter och en viss förståelse, varför han tänker som han tänker. Om utgångspunkten är att han vill sina landsmän illa och handlar utifrån detta, så är det ju inte demokrati som behövs, utan något annat. Då skulle det ju räcka med ett parti som är för de goda som vet bäst och ett för de onda som bara vill jävlas. Som därför inte är värda att lyssna på.

Att jag kom att tänka på detta beror på att jag såg ett TV-program om Akropolis och de reparationer som pågår där. Vad jag förstår vill man bara rädda vad som räddas kan och inte bygga upp ruinen som den såg ut från början. Egentligen är det väl det rätta att göra. Man bör väl av respekt för de som ursprungligen byggde denna vackra byggnad, inte bygga upp den på nytt till ursprungsskick. Men kanske ändå. Som en symbol för det Europa som på något sätt började där och blev som det blev. Kanske för att perserna en gång besegrades och fick åka hem till Asien.

Kommer ni förresten ihåg förrädaren Efialtes ovan. Han bodde ett tag i Norge där han kallade sig Quisling. Nu bor han visst i Ungern och heter Orbán. Han flyttar liksom runt och verkar vara odödlig. Xerxes heter visst Putin, nu för tiden. Perikles bor, som ni vet, i Köpenhamn och gör reklam för öl, ”hvergang”. Så han är fortfarande bäst!

Peter

 

 

Hej vänner!

Det har stormat och varit regnblandad snö här på Gotland i några dagar. Ett jävla väder helt enkelt. Igår natt började det också lukta konstigt i hela Visby. Som en blandning av svavelväte och avlopp. Jag vaknade på natten och hade fönstret lite öppet och undrade vad som hänt. Tänkte att det kanske var en avloppsledning som pajat. Så jag gick upp och ner i källaren på kåken för att kolla. Men där luktade det inget konstigt. När jag gick ut med Stefan och morgonpissade, så förstod jag att lukten kom utifrån. Nu läste jag att man tror att stormen rört upp bottenslam från Östersjöns döda bottnar, där svavelbakterier bryter ner det som faller ner. Fast riktigt säker är man inte. Själv tror jag att vinden på något sätt dragit med sig luft från Moskva, där det bor en kille, som enligt samstämmiga källor, luktar svavel. Eller så har hans blivande kollega från USA varit på ett hemligt besök för att få köpa Gotland. Den jäveln luktar väl precis som sin ryska kollega, gissar jag. De stolpar ju bägge två runt med bockfot och har horn i pannan. Det ser iallafall vi som har ögon känsliga för sådant.

I Los Angeles håller stora delar av stan på att brinna upp och massa människor blir av med sina hus och sina ägodelar. Vad jag läst beror det på en blandning av långvarig torka och hård vind. Just väderfenomen, som förutspåddes bli vanligare på grund av klimatförändringen. Städer har ju brunnit ner förut. Men då hade man ju inte samma möjligheter att bekämpa bränder som man har nu. Då fick man jobba med hinkar och granruskor och det var inte möjligt, att stoppa ens mindre bränder. Men nu har man ju ofta större möjligheter, om inte förhållandena är som i Los Angeles just nu. Naturligtvis utnyttjar USA:s blivande president tillfället, att skylla denna naturkatastrof på guvernörer och borgmästare. För någon måste ju vara skyldig och straffas, enligt den logik, som diktatorer och tyranner alltid ägnat åt. Själva är de ju alltid oskyldiga, om de så är dömda i domstol.

Jag har förresten sedan några veckor ont i en fot. Så jag var på min vårdcentral för att se om det gick göra något åt detta. Eller i varje fall få reda på vad det beror på. Men jag fick inte träffa min vanliga doktor, utan en ung tjej som tydligen gjorde sin AT-tjänsgöring där. Hon var bra och undersökte foten och gick och hämtade en kollega, när hon kände sig osäker. Det är jag inte säker på att en kille som gjorde sin AT gjort. Det hade kanske varit en sådan där som tror att man genom att dölja sin osäkerhet i en självsäker attityd, inger förtroende. Vilket man inte gör. Nu skall foten röntgas och sedan får vi se vad som händer med fulingen. För mina fötter är verkligen urfula. Egentligen inget man vill visa upp för unga damer, som gör sin AT. Inte för någon annan heller förresten.

Nu är klockan 7:52 och det börja ljusna utanför mitt fönster. Men det är ännu ”långt till vår”, som man sjunger i en visa. Vilket faktiskt känns lite jobbigt. För vintern på Gotland är ofta rätt grå och slaskig. Inte mycket för skidåkning precis. En rätt trist historia. Men våren är desto bättre. Fylld av fågelsång, blåsippor och annat fint.

Apropå fint, så sitter jag här och tittar på ett julkort jag fått. Själv är jag ju skamligt dålig på att skicka julkort och får alltid lite dåligt samvete för detta varje år. Speciellt när jag får ett sådant fint julkort som det jag nu sitter och tittar på. Det är från en konstnärinna jag känner, som arbetar bland annat i papper. Hon gör eget papper som hon sedan färgar och lägger in trådar och föremål i. Det blir väldigt spännande och fint. Jag har de senaste åren fått julkort gjort av sådant papper. Riktiga konstverk faktiskt. Vilket gör att jag skäms ännu lite mer att jag inte skickar åtminstone ett tomtekort med God Jul, till henne. Hon som skickar så vackra kort till mig, att sitta och inspireras av, när jag funderar över livet. Vilket jag det senaste åren haft anledning att göra.

Jag har förresten tagit bort Facebook och alla nyhetsappar på min telefon. Tyckte jag började titta för mycket på dessa störande moment i tillvaron. Dessutom var Facebook bara fyllt med reklam, för än det ena och det andra. Så vad mina kompisar hittade på för kul, drunknade i detta brus av reklam. Bort med det alltså! För missbruk bör bekämpas. Men enligt Cornelius W, så säger Aristoteles ”att summan av våra laster är och förblir konstant”. Numera är jag ju ytterst måttlig vad gäller i stort sätt allt som kan brukas, mer än vad som är nyttigt. Alltså även mobiltelefonen. Så de laster jag kan upprätthålla är begränsade, men hyfsat konstanta. Det är väl mest käk och kärlek som återstår. Men det är ju inte det sämsta. Jag funderade förresten på att ha en vegetarisk vecka. Fast jag är ju inte så bra på grönsaksrätter. Men jag skall försöka hitta på något mer än pajer och broccoligratäng. För det är väl mest det jag lyckats med tidigare, när jag gjort vegetariskt käk. Fast nu blev jag plötsligt sugen på stekt fläsk med raggmunkar. Så vi får se hur det går. Kanske ”förbyts beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet”, som Hamlet säger. För raggmunk med knaperstekt fläsk är jävligt gott.

Peter

 

Hej vänner!

Läste ni tidningen om det senaste som TokTrump har hittat på. Han försökte ju redan förra gången han var president köpa Grönland av Danmark. En idé som Danmarks statsminister Mette Frederiksen kallade ”absurd”. Så det jävla stolpskottet blev surt och ställde i ett planerat statsbesök. Vilket nog de flesta danskar bara tyckte var skönt. Dessutom har ju Grönland självstyre och det tyckte att de som bor på Grönland borde få ha synpunkter på, vilken nation de vill ha som skyddsmakt.

Nu är det förbannade kräkmedlet igång igen. Han har tydligen skrivit på Internet: ”För nationell säkerhet och frihet i hela världen anser USA att ägande och kontroll över Grönland, är en absolut nödvändighet”. Idag läste jag att hans son med det fantasifulla namnet Donald Trump Jr har flugit till Grönlands huvudstad Nuuk. Antagligen att förbereda maktövertagandet. Detta fast både Danmarks statsminister och ledaren för Grönlands självstyre Mute Egede, sagt att Grönland inte är till salu. Men man tänker väl sig att med mutor och hot sno åt sig Grönland. Som varit under dansk överhöghet i 1000 år. Trumphelvetet vill väl visa att han, precis som sin kompis Putinjäveln, saknar respekt för andra nationer och dess folks rätt att välja sin framtid. Jag undrar vad Sveriges regering kommer säga, när ett grannland hotas och behandlas respektlöst på det här viset. Skall bli spännande att höra.

Men Sverige skulle kanske säga att Hawaii borde vara en del av vårt land och skicka dit kronprinsessan, att övertala invånarna där att bli en del av detta. Säga att ”det är en absolut nödvändighet” att så blir fallet. Om de inte tycker det är en bra idé, får vi väl skicka dit Hemvärnet att övertala de motsträviga rackarna.

Annars är det som vanligt och krigen och det kriminella skjutandet, mördandet och sprängandet fortsätter att fylla nyheterna och göra mig ledsen och orolig. Men så har det ju varit länge nu. Så det är ju nästan inga nyheter längre. Mera som en utdragen vardag. Det är alltså krig i vår närhet och en organiserad brottslighet börjar få inflytande överallt. Skulle kännas lite bra om de som har att styra landet visar lite enighet kring just det. Som de nog i grunden är rätt ense om bör åtgärdas, vad jag förstår. Men det skulle ju kräva en viss ödmjukhet och erkännande av det ansvar man har för att det blivit som det blivit. Hur stort det är kan man diskutera. Men att bara skylla på de som för tillfället har makten är lite svagt, tycker jag. Vem det än är som sitter på de stolarna.

”Hur har du det annars?” Kanske ni undrar. ”Jo tack rätt bra”, kan jag svara. Bortsett från att en fot jävlas. Den skall jag snart åka och visa upp för en doktor. Faktiskt gör den lite mindre ont just idag. Vilket är typiskt när man skall åka och visa upp den. Men ont gör det iallafall. Fast mindre än för några dagar sedan. Men jag gillar ju att gå långpromenader och det har inte funkat sista veckorna. Vilket både jag och taxen Stefan tycker är trist. Nu går vi iallafall mot ljusare tider när planeten börjar luta vår del av denna mot solen. Jag önskar jag kunde hoppas att vi även på andra sätt går mot ljusare tider. Hoppas kan man ju även om man inte tror så mycket på det. Hoppas kan man ju alltid och nu hoppas jag att jag får foten åtgärdad och smärtfri. Sen hoppas jag att jag får äta något gott till middag. Det får jag säkert. För det är ju jag som skall laga det. Kanske en gryta av något slag. Som kalops eller boeuf bourguignon. Fast den är ju bäst att laga idag och äta i morgon. Med ett gott bröd till.

Peter

 

 

 

Hej vänner!

Så är det då ett nytt år. Som kommer bli år 71 efter min födelse. Sålunda är jag född på 50-talet vilket är rätt länge sedan. När jag var barn var ju gamla människor födda på 1800-talet. Vilket känns lite konstigt att tänka på. Hade man varit 70 bast 1954, när jag föddes, var man född 1884. Vilket tål att tänka på.

Det är alltså ett nytt år och januari! Januari har ju fått sitt namn efter den romerska guden Janus. Det är ju han som har två ansikten. Ett som blickar framåt och ett som blickar bakåt. Själv får man ju vrida på skallen istället. Jag har ju fått ovanan att mest titta bakåt och blivit nostalgiskt tråkig. Jag försöker titta framåt och se vad framtiden kan ha i sitt sköte. Men det går dåligt. Tankarna fastnar ofta i allt jag varit med om. När jag mår bra, är det kul saker jag tänker på. När jag är ledsen ältar jag jobbigheter jag varit med om. Då tycker jag ibland synd om mig själv och om den jag var då. Om den lilla kille eller unge man, jag än gång var. Han hade det inte alltid så lätt minsann.

Jag läste i tidningen om att man i Japan har ett speciellt namn på doften av ålderdom. För enligt japanerna luktar äldre människor ”kareishu”. Det kanske stämmer att man börjar lukta annorlunda när man blir äldre. Det stod att man inte luktade illa direkt, utan mer som ”en gammal källare” eller ”stillastående vatten”, vilket låter så där. Men vid den undersökning som låg till grund för detta luktade faktiskt unga och medelålders män sämre. Detta enligt testpanelen som bestod av unga kvinnor, som fick lukta på t-tröjor, som gubbar i olika ålder haft på sig. Så antagligen går jag runt och luktar som en gammal källare. En sådan där man förvarar potatis och andra rotfrukter i. Kanske några vinteräpplen och en flaska bubbel också. Kunde vara värre. Har nog ibland varit värre också. Så ”kareishu” och med deodorant som döljer det värsta är det nog okej, om någon vill lukta på mig.

Det finns konstigt nog en massa människor som gillar fascism och extremism nu för tiden. Den typen av politiska idéer är framgångsrika överallt. I Ryssland har de ju segrat och det går bra för dem i USA, Tyskland, Frankrike, Italien och Ungern, till exempel. Tron på att en ledare skall ordna upp allt som blivit fel och allt skall återgå till den goda tid som rådde förr. Att det elände som råder beror på ”de andra” som inte är som ”vi”. På judarna, invandrarna, bögarna, transorna, kommunisterna eller på sådana som Peter Uddenberg. Det är deras fel att det är som det är. Brottslighet, moralupplösning och arbetslöshet. Borde sättas i läger, lära sig fosterlandskärlek och veta hut. För att sedan utvisas ur landet. I varje fall tystas så det inte sprider sina politiskt korrekta dumheter.

Jag har ju under mitt liv sett halva Europa ockuperas av en odemokratisk stat, där de totalitära idéerna var någon slags statsreligion. Till slut föll denna jävla förtryckarstat samman och upplöstes. Vilket gjorde många glada och väckte hopp om en bättre värld. Fast det var ju  många i Sverige som var rätt upprörda över USA:s imperialistiska ambitioner. Men aldrig sa flasklock om att våra baltiska grannländer var ockuperade eller om att människor sköts till döds vid Berlinmuren. Det verkade som ett förtryck med kapitalistiska förtecken var hemskt. Men ett som sade sig vara kommunistisk, mest var ett konstaterande att världens såg ut på det sättet. Visst var det otäckt med stridsvagnar i Prag några månader. Men att det berodde på den totalitära ideologi, som ansåg att makt var rätt, talades det lite om. Speciellt om man själv trodde att sådana ideologiska idéer skulle leda till mänsklighetens befrielse och rättvisa, under de röda fanorna.

Men så föll detta samman och allt avslöjades som en stor lögn. Hemlig polis, informatörer och rumänska barnhemsbarn. Ett förtryck och elände utan slut. Nu trodde man ju att demokratin skulle segra och att de totalitära idéer, som ledde till förra seklets katastrofer och i vars skugga jag levt, under stora delar av mitt liv, skulle kastas på den sophög där de hör hemma. Men i helvete heller. Nu är de tillbaka och ställer till det överallt och värre kommer det säkert bli, innan det blir bättre. Vilket är jobbigt att tänka på. Förr var jag övertygad om att utvecklingen till slut skulle leda fram till humanismen och demokratins seger. Som att ondskan till slut, som i ”Sagan om ringen” skulle besegras och falla samman. Men det är jag inte så säker på längre. Det är lite för mycket fascism och islamism, för att man riktig vågar tro på det längre. Inte ens civiliserade länder som Frankrike och Tyskland verkar ha lärt sig av historien.

Jag har haft ont i en fot sedan i julas. Fast ett tag hade jag ont i bägge fötterna. Så att det nu bara är i en jag har ont är ju en förbättring med 50 %. Så man får väl inte klaga. Sålunda haltar jag in i detta nya år och luktar ”kareishu”,som alltså japanerna säger. Nu skall jag gå ut en sväng med taxen Stefan, som tycker jag luktar jättegott och gärna nosar på mig.

Peter