Hej vänner!

Igår var det minnesdag över Förintelsen. Det finns alltså ingen som helst anledning att vara glad och det  är jag inte heller.  När jag var ung fanns det ju många överlevare som kunde berätta om Förintelsen. Men nu är snart alla de som var med om detta helvete döda. Jag föddes ju bara nio år efter det koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945. Det skedde den 27 januari och därför är minnesdagen just detta datum.

Jag har ju skrivit om denna dag förut. Men i år känns det jobbigt. För jag tycker det är för mycket elände och otäckheter som påminner mig om att ondskan inte tog slut 1945. Utan den fortsätter och fortsätter. Vad fan är det för fel på mänskligheten egentligen?

Nyheterna kan man ju inte titta på längre utan att må dåligt. Som Hamlet så riktigt  påpekar ”Ur led är tiden: ve! att jag är den som föddes att den vrida rätt igen”. Så han var ju rätt uppgiven han med.

Det är alltså söndag. När jag vaknade hade jag lite ont i  halsen och i huvudet. Antagligen är ett virus på ovälkommet besök. I min kropp pågår alltså en strid mellan försvarare och angripare. Det har ju alltid hittills slutat med att min kropp vinner efter några dagar. Detta oavsett om det är virus eller bakterier som skall kämpas ner. Vid några tillfällen i mitt liv har jag fått ta hjälp av antibiotika för att bli frisk. Men jag söker undvika sådan medicin utom när det är absolut nödvändigt. Det bör vi egentligen alla göra för att inte de små rackarna skall utveckla resistens mot våra mediciner. Men tyvärr verkar det försent och jag hörde på  radio i morse att antalet mot antibiotikaresistenta bakterier blir allt fler och att vi snart är tillbaka där vi började före upptäckten av penicillinet. Då man riskerade dö om man fick lunginflammation, gonorré eller stack sig på en pinne. Det är jävligt otäckt att tänka på.

Vi riskerar alltså förlora mot ett gäng mikrober. Det borde leda oss till ödmjukhet och göra oss mindre kaxiga. Men detta verkar inte vara fallet. Det uppfinns tekniska grejer som skall underlätta livet för oss och vi kan skicka upp raketer i världsrymden. Men så kommer en liten bacill och sträcker upp långfingret framför vår näsa och väser: ”I’m back and you don’t  have a chans to beat me”. Baciller pratar nämligen engelska med italiensk brytning. Utom stafylokocker som pratar ryska och gonokocker som sprider gonorré som snackar franska, på ett förföriskt sätt. ”Je t'aime” viskar de medan de hoppar runt och ställer till det.

Numera är ju även dessa otäckingar ofta resistenta mot antibiotika och man bör nog undvika ett alltför vidlyftigt sexliv för att slippa träffa dem och deras hemska kompisar. Det är ju trist för de som unga och har en massa grodor att kyssa innan de hittar sin prinsessa eller prins. Men så är det.

Jag håller alltså på att bli förkyld. Det hade alltså varit bra om man haft ett litet glas konjak att bekämpa denna förkylning med. Men det har jag inte, utan tvingas möta denna åkomma utan adekvat medicinering. Blott te med honung har jag att ta till mot detta virusangrepp. Virus pratar förresten utpräglad värmländska. Nyss hörde jag att de sa: ”Gu', va' han strir! Han ä' ju gôrträlig”.

Trevlig söndag

Peter

Jag stod vid
fyra vägars möte
och undrade
varthän jag skulle gå.

För kartan den
var trasig och gick
inte att förstå.

Och dimman den låg
tät över platsen
där jag var.

Och det blev
kallt och natt,
men jag stod ändå kvar.

Jag väntade
på solen skulle stiga,
brinnande i öst.

På morgonrodnads himmel
och nån sorts hopp
och tröst.

Men den natten
den var mörker
och den morgonen var grå

Så utan hopp
och riktning,
så fortsatte jag gå.

Jag knallade väl på
och tog ju
steg och kliv.

Och plötsligt så har
jag gått en bra bit
på mitt liv.

Här finns ju inget
mål att längta till
och så.

Bara livets gåta,
omöjlig att
förstå.

Jag är ensam
i kväll i
evighetsnatten,

och stjärnor tänds
över mörka
vatten.

Orden är svåra
att finna och
tankarna sega
och trötta.

Och allt som
har sagts har redan
sagts med meningar
dumma och nötta.

Så sitter jag här
i år sextiotre och
känner mig som
hundrafem.

Jag är hemma i kväll
och det konstiga är,
att jag ändå längtar hem.

God morgon vänner!

Jag kom att tänka på genvägar. Ni vet de där stigarna över gräsmattor som uppstår när någon landskapsarkitekt eller gatuplanerare, missat att den närmsta vägen mellan två platser är rak linje. När området är nytt går de flesta runt på gatan enligt planering. Men så kommer några små ungar som har bråttom till skolan eller bussen och genar den snabbaste vägen. Redan då blir det liksom en stig över gräset. Då det funkade bra dagen innan, så tar de små anarkistiska pionjärerna samma väg dagen därpå. Och efter några dagar är det en stig där det förut inte var någon stig. Och nu är den så upptrampad att även vuxna som har lite bråttom börjar ta den. Nu borde de som anlägger gångbanor inse att människan är så funtad att hon väljer den snabbaste vägen mellan två platser, om det går. Alltså borde man genast stenlägga den nya praktiska genvägen. Men det gör man oftast inte, utan envisas med att man bör gå som planerat. Det gör väl en del de dagar det är blött och slaskigt och den fina genvägen förvandlad till lervälling. Men småungar på väg till skolan klafsar på som vanligt till plugget. Och när det torkar upp, kutar alla den vägen fast det inte hade planerats vara en stig där. Ofta tjänar man väl bara några sekunder på att gena, men det är det värt.

Jag gillar dessa vägar som bara blivit till och stör den planering som de som bestämmer gjort. En väg som blev till helt oplanerat av överheten. En frihetlig väg som kommit till av praktiska skäl. Inte i protest. Utan ett utslag av gemensamhet och förstånd. Ty den närmaste vägen mellan två punkter är ett rakt streck. Vilket härmed bevisar att till och med små ungar på väg till skolan begriper sig på geometri. Quod erat demonstrandum (vilket skulle bevisas).

Peter

Hej vänner!

Nu är det ju den tid som Aftonstjärna lyser just efter solnedgången i sydväst. Det är ju egentligen ingen stjärna som lyser utan planeten Venus. Venus är ju ett varmt och rätt otäckt ställe. Det är visst 400 grader varmt och atmosfären består visst mest av koldioxid.

Denna planet har ju fått namn efter kärleksgudinna Venus som hette Afrodite i Grekland. Konstig nog kallade vikingarna Venus för Friggjarstjärna efter deras kärleksgudinna Frigga. Så att att aftonstjärnan hade med kärlek och sex att göra tyckte greker, romare och vikingar tydligen. Man kan undra varför . Men jag tror att det beror på att man förr innan det fanns elljus och sådant, ofta gick och la sig när det blev mörkt. Så nu när det var kallt och vinter kröp man väl ihop tillsammans i bädden när aftonstjärnan tänds. Så på den tiden sa man nog till varandra: "du skall vi gå och lägga oss. För det börjar bli mörkt och aftonstjärnan har tänds." Och vintertid hade man ju inte så mycket att göra och någon tv fanns ju inte. Så man fick väl roa sig bäst man kunde under vargpälsarna eller vad man hade för täcken under den tid Venus var aftonstjärna.

Det finns ju många tavlor och statyer av Venus där hon avbildas mer eller mindre näck. Berömdas är väl kanske Venus från Milo som hittades på ön Melos 1820. Det är en staty som tydligen skall var från 100 talet f.kr. En rätt tjusig dam som man kan kolla in om man kommer till Louvren i Paris.

Sedan finns ju Venus från Willendorf som är 22 000–24 000 år gammal. Och det är ju väldigt länge sedan.Då låg väl isen kilometertjock här hos oss. Men i Österrike satt tydligen en gubbe och snidade ut denna lilla tjocka tjej ur kalksten. Varför är det ingen som riktigt vet. Men att han gillade kurviga tjejer är tydligt. Kolla på bilden nedan.

Sov gott

Peter

God morgon vänner!

Ni kanske undrar var jag har tagit vägen eftersom jag inte skrivit på denna blogg på några dagar. Det är förresten väldigt få som läser vad jag skriver. Men det är kul några gör det. Fast det finns tydligen unga damer som skriver om kläder och smink som har massor av läsare. Men tyvärr är mitt intresse för sådana frågor ytterst begränsat för att inte säga obefintligt.

En annan som har många läsare är visst Dagny Karlsson som är 105 år. Hon började visst med sin blogg när hon var 100 år och fick en dator av ett barnbarn. Undra hur Dagny burit sig år för att bli så gammal och med tanke på ålder så oförskämt pigg. Gissar att hon skött sig hyggligt och har en bra genetisk uppsättning. Men Dagny är ju i en ålder där man ofta är uppfödd på svensk husmanskost. På kåldolmar, kroppkakor, strömming med potatismos, isterband, pölsa och på söndagarna kalvstek med gräddsås. Jag hoppas att Dagny fått äta kalvstek då och då. Med inlagd gurka och gelé.

Ibland känns det som vi tänker för mycket på vad vi äter och ibland för lite. Eller rättare sagt en del är för upptagna kring matens nyttighet och en del stoppar i sig vad fan som helst. En del köper bara ekologiska grönsaker i hälsokostaffärer och andra käkar Billys panpizza och dricker Cocacola till varje dag. Ingetdera verkar särskilt nyttigt. För om man går in i en hälsokostaffär och kollar in kunderna ser de ofta lite ledsna och bleksiktiga ut. De verkar inte må bra helt enkelt. Och många ungar som käkar dåligt och dricker Cocacola är för runda om magen och verkar inte heller vara i toppform. När jag var barn var det rätt sällan barn var överviktiga som jag minns det. Men nu är det mycket vanligt och det kan inte vara bra.

Själv är jag ju inte heller direkt vidjesmal. Speciellt inte nu efter jul. Så jag bör nog gå ner några kilo (ca 10). Men hanarna av den här arten skall ju vara lite runda i min ålder. Samma sak gäller ju för våra snälla släktingar gorillorna. Där är ju också de något äldre hanarna lite runda om magen. Men lagom är bäst och nu jobbar jag på att bli lite lättare.

Medelhavsmat skall ju vara nyttig. Och det är bra för jag gillar ofta sådan. Italiensk mat till exempel. Men jag har hört att svensk husmanskost är lika nyttig den. Om man regelbundet intar sådana rätter kan man minsann bli gammal som Dagny Karlsson.

Så mina kostråd är följande:

Ät mat som tar lite tid att laga. Inga jävla halvfabrikat.

Ät svensk husmanskost.

Ät medelhavskost.

Ät sallad till varje måltid. Fin olivolja i vinägretten.

Använd smör. Inget jävla margarin eller annat växtslem.

Använd grädde i såsen.

Peter

God morgon vänner!

Kampen mellan tro och vetande går vidare. Jag trodde en gång att eftersom forskning gör oss allt bättre på att förstå oss på oss själva och världen, så skulle vidskepelse och dumhet minska. Men nu har jag insett att så inte tycks vara fallet. Det finns människor som på fullt allvar tror att cancer botas med bön, handpåläggning eller intag av gurkmeja. Som bestämt hävdar att allt som står i bibeln är fullständigt sant och att Darwins teori om arternas uppkomst bara är ett påhitt. Andra att koranen innehåller en lag som som är skriven av gud, som man bör följa. Fast den är fullkomligt barbarisk.

Inte för att de som tror så kan belägga sina påståenden på något sätt. De bara går runt och tror. Dessutom verkar de tycka att deras tro på vilka dumheter som helst är något som bör respekteras, hur jävla korkat den än är. Inte minst folks religiösa uppfattningar är något som man av någon anledning bör respektera och av någon gåtfull anledning skall vara skyddad från kritik. Om det var oskadligt och harmlöst att gå runt och tro på ditten och datten hade det väl inte gjort någon större skada. Men jag tror att det är direkt farligt och skadligt för mänskligheten att sådan vidskepelse finns och verkar breda ut sig. Dessutom kan sådant göra illa människor. Det är ju faktiskt inte länge sedan som folk på fullt att allvar kunde påstå att autism orsakades av att barnets mamma var en kall och okänslig typ. Inte för att det fanns något som talade för att så var fallet. Men någon auktoritet hade väl påstått det och då var det för några tydligen något att tro på. Jävla dumheter.

Det senaste jag läste om var att det finns folk som utan något som helst bevis inte vaccinerar sina barn. Som utan något som helst bevis menar att det är skadligt att göra så. Som därmed utsätter sina barn och andra för risken att smittas med i det här fallet mässlingen. En sjukdom som vi vet kan skada nervsystemet även om det är relativt sällsynt. Men också en sjukdom som också i övrigt har biverkningar, som för känsliga personer som bebisar och åldringar kan medföra komplikationer som är mycket allvarliga. 

Som Einstein så riktigt påpekade:
”Två saker är oändliga: mänsklig dumhet och universum; och jag är inte säker på det andra.”

Man blir alltså bara trött på pseudovetenskap, religioner och vidskepelse av annat slag.

Nu går jag och gör kaffe.

Peter

God kväll vänner!

Jag har bestämt mig för att bli en bättre människa. För den senaste månaden med julbord och också i övrigt generöst ätande och drickande får det bli slut med. Så idag var det bara falafel och sallad till middag. Till det drack jag ett glas alkoholfritt öl. Och så skall de få fortsätta ett tag.

Falafel är ju sådana där bullar som är gjorda av kikärtor.  De är rätt goda så man käkar ju gärna några stycken. Men jag blir alltid lite konstig i magen av dessa bullar. Liksom uppblåst som jag var i sjunde månaden. Likadant om man jag käkar bönor, blomkål, lök och jordärtskockor. Jag skulle ju gå runt och se gravid ut jämnt om jag var vegetarian. Vi karnivorer har tydligen en mage anpassad till kött med sås och potatis. Om man skulle ersätta det protein man får via kött med de nyttiga bönornas protein, skulle man väl producera mer för klimatet farliga gaser än en väderspänd ko som käkat klöver.

Jag undrar hur magen skulle må om man käkade insekter. Antagligen jättebra. Dessa små sexbenta vänner har ju inget inre skelett, utan ett yttre av kitin. Men det är inte så hårt så man slipper skala dem. Det är ju nyttigt med fibrer. Så det är ju bra att få i sig lite av omslaget på de små godbitarna. I andra delar av världen äter ju folk en del insekter. Till exempel gräshoppor är visst goda om man fräser upp dem. Numera hör jag inte när gräshopporna spelar. Så som infångare av gräshoppor är jag rätt värdelös. Jag märkte det för några år sedan när jag gick hem en sommarkväll med några yngre personer. De kommenterade att det var ett himla liv på gräshopporna den kvällen. Men jag hörde inte en gräshoppa. Sångerskan Sarah Leander sjöng "jag kan inte höra syrsor, det är trist". Men det tycker inte jag spelar så stor roll att jag inte kan höra gräshoppor. Men om jag gjorde det skulle jag minsann fånga ett gäng och steka upp dem i het olja. Skulle servera dem med ris och aioli.

Jag tror faktiskt på allvar att det skulle vara bra om vi käkade insekter. För sådan finns det gott om. En del är ju dessutom lite större och matigare. Som kackerlackor. Fast de måste man nog tillreda ordentligt för att få i sig. Kanske mala ner dom och göra köttfärssås på dem. Steka med vitlök, selleri i tomatsås. Serveras med pasta. Gärna penne.

En annan sak som är konstigt att man äter är ostron. Man bara öppnar skalet och häller i sig det stackars levande ostronet. Det är det enda jag vet som man äter rått. Annars brukar ju det vi äter från djurriket vara dött. Det tycker jag är helt riktigt. Man bör inte äta levande djur. Egentligen bör man nog inte äta ostron heller, när de lever. Ostron är förresten ett afrodisiaka. Det skall alltså vara bra för det sexuella. Och det gör väl inte någon större skada om man inte är ostron vill säga. Men att bjuda den man älskar på ostron och champagne kan ju vara en idé. Hon kanske gillar att käka något levande som smakar kallsup. Eller så gillar hon det inte, utan måste dricka några glas champagne för att få ner eländet. Och det kanske är det som är det lusthöjande. Ostronen var kanske bara en luring.

Peter

God morgon vänner!

Klockan är 7:29 men jag har redan varit vaken några timmar. Hörde på nyheterna i morse  och blev som vanligt arg och bedrövad. Så var den här dagen förstörd. Jag får svårare att stå ut med världens ondska och jävlighet. Nu var det några som satt in en påhittad annons där en liten tjej på 14 år erbjöd sexuella tjänster. Denna påhittade lilla flicka fick, enligt nyheterna, 500 svar från vuxna män på denna annons. Nu skall jag berätta vad jag tänkte när jag hörde detta. "Det borde väl vara lätt för polisen att infånga dessa idioter. Det är ju bara att avtala tid på lämplig plats nära Hall eller Kumla och ta med en veterinär. Sedan när fanskapen dyker upp är det ju bara att kastrera och låsa in." Så tänkte jag faktisk.

Jag är alltså på mycket dåligt humör denna morgon. Ledsen och arg och tycker det mesta är skit. Det börjar ljusna lite ute men i mig råder för tillfället ett jävla mörker. Jag såg på TV ett program med Vanja Rosenberg där hon besökte den polska staden Lodz. Där låg ju under andra världskriget ett judiskt ghetto, där nazisterna genomförde de mest vidriga brott mot mänskligheten man kan tänka sig. Till exempel tvingades de föräldrar som bodde där, 1942 lämna ut sina barn under tio år för att dödas. De gasades sedan ihjäl i lastbilar där man med en slang lett in avgaserna i lastutrymmet. Så långt såg jag. Men sedan orkade jag inte se mer, utan stängde av.

Det är alltså ett nytt år. Börjar sådär för mig om jag får säga det själv. Men man får hoppas att fortsättningen blir bättre. Man får inte tappa hoppet, sägs det. Vem fan det nu är som bestämt det. Själv tappar jag det stup i kvarten. Men så återfinner jag det i en liten blåsippa eller i en vårmorgon med fågelsång. Man kan också få tillbaks det när någon snäll person ger en en flaska champagne helt oväntat. Eller när någon unge säger att man är snäll. Som tur är jobbar jag ju på ett jobb där man träffar ungar som har en tendens att säga precis vad de tycker. Jag har till exempel blivit upplyst om att jag är innehavare av ett par fula skor, enligt en ung dam. Men om en sådan ärlig liten skojare säger att man är snäll, blir man glad en hel dag. Trots det blir det denna morgon en ledsam dikt:

Nu är det vargens
timme i midvinterns
mörka tid.

Man sa, ett barn är fött
för att ge världen
frid.

Men jag är fylld
av oro över ondskan
utan slut.

Över den som är
och den som kommer
och den som var förut.

Det sägs det
finns en kärlek,
som är störst av allt

Men i vargens timme
är det ensamt,
mörkt och jävligt kallt.