Jag är ensam
i kväll i
evighetsnatten,
och stjärnor tänds
över mörka
vatten.
Orden är svåra
att finna och
tankarna sega
och trötta.
Och allt som
har sagts har redan
sagts med meningar
dumma och nötta.
Så sitter jag här
i år sextiotre och
känner mig som
hundrafem.
Jag är hemma i kväll
och det konstiga är,
att jag ändå längtar hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar