Hej vänner!

Som ni vet är jag rädd för konflikter. Jag tycker det är hemskt obehagligt och undviker sådana in i det längsta. Det är väl kanske ett tecken på svaghet och feghet att vara konflikträdd. Men det är bara att erkänna att jag är både feg och rädd vad gäller detta. Jag försöker undvika att bråka med andra och blir ledsen och mycket obehaglig till mods om någon är arg på mig. 

Jag såg en författare bli intervjuvad på TV. Han verkade vara en riktig diva och inte ett dugg konflikträdd. Hon som intervjuade honom sa att hon minsann hört att han kunde bli riktigt otrevlig och skrämma andra om han inte var nöjd med deras insats. De kunde få begå ett misstag. Men om de begick samma misstag en gång till, blev han jättearg och elak. Och det tyckte han tydligen att han hade rätt till. Själv har jag vid ett flertal tillfällen begått samma misstag mer än en gång, så mig skulle han antagligen skälla ut efter noter. Men om man begår samma misstag flera gånger kan det ju bero på att man antingen inte lärt sig efter sitt första misstag eller inte vet hur man skall göra och behöver hjälp. Jag som dagligen träffar barn som begår misstag hela tiden och rätt ofta samma, vet att det inte hjäper att bli arg och bråka. För definitionsmässigt är ju ett misstag inget man begår med vett och vilja. För då vore det ju inget misstag utan en medveten handling. Att skälla ut någon som begår misstag är alltså lågt och taskigt. Speciellt om han har oturen att begå samma misstag flera gånger. Men det finns alltså människor som tar tillfället i akt och visar sin makt genom att höja rösten och bli arga på de som har svårigheter och begår misstag. Och det värsta är att jag tror de njuter av det.  Annars skulle de inte upprepa detta beteende gång på gång.

Det verkar förresten lite inne med ”starka män”. Senast detta var på modet riktigt var väl på 30-talet och 40-talet. Då var det många som ville ha någon sorts auktoritär storfarsa som talade om vad skåpet skulle stå och vems fel det var att allt var åt helvete i landet. En gubbe som pekade med hela handen och vars nuna skulle sitta på miljoner affischer att tillbe. Sedan när man satt där i ruinerna och skämdes över krigsbrott, koncentrationsläger, skenrättegångar och massmord så kom man på att han nog inte hade så rätt ändå. Fast han verkat så stark och duktig på att leda och fixa allt till det bästa. Efter den katastrofen var det inte så inne med den typen av ledare, med ovanan att låsa in eller avrätta sina politiska motståndare. Men nu verkar de bli mer populärt igen.  Den blivande amerikanska presidenten hotade ju till sina anhängares jubel att fängsla sin motkandidat. Och vad gäller hans blivande kollega i Ryssland så hotar han ju inte längre utan gör slag i saken.

Egentligen är ju vi konflikträdda en rätt förtryckt grupp. Själv undviker jag till exempel att säga saker som kan provocera andra. Även när jag vet att det ligger något i det jag har att säga. Just för att jag inte vill att andra skall bli arga. Men också för att mycket av det som jag vill säga något om, är komplicerat och komplext. Och de som blir arga tycker ofta inte om komplicerade och komplexa saker. De tror att de har lätta svar på komplicerade frågor. Och säger man emot kan man få fan för det och råka illa ut. Hade jag, om jag levt  i Tyskland på 30-talet sagt: ”Nej, de ekonomiska svårigheterna som drabbat Tyskland är inte judarnas fel utan beror på helt andra saker. Så ni som anklagar dessa människor för detta är dumma i hela jävla huvudet.” Eller hade jag varit för rädd? Kanske det. Men kanske också för död för att förklara min uppfattning. 

Men det är faktiskt lite farligt redan nu att säga vad man tycker och tänker. För det finns hemska nättroll som kan skriva elaka saker om en och hota en om man skriver något de inte gillar. Det är jobbigt och ledsamt att det finns sådana människor. Har de inget vettigt för sig utan har tid och sitta som små elaka svartalfer och sprida dynga. Jobbiga typer. Inga man vill lägga ner tid att snacka med om man säger så. 

Jag är alltså en konflikträdd och nervös person som darrar i hela kroppen när någon blir arg på mig. Dessutom händer det ofta att jag begår misstag. Ibland samma misstag vid flera tillfällen. Men som Nalle Puh en gång sa till Nasse:

”Du darrade bara invärtes, sa Puh, och det är det modigaste sättet att inte darra, som finns för ett Mycket Litet Djur.”

Peter

Hej vänner!

Idag är det faktiskt lite synd om mig. För jag har ont i halsen och i huvudet. Dessutom har jag feber och är snorig. På grund av den onda halsen har jag inte heller sovit något vidare i natt. Så jag är rätt sur och nedstämd. Som tur är kamrat katten hemma och håller mig sällskap. 

Jag har alltså drabbats av ett virus. Ett rätt ofarligt virus jämfört med de riktigt elaka och farliga virus som finns i världen.  Så egentligen är jag väl rätt gnällig. Men vad jag förstår har flera på min arbetsplats drabbats av samma elaka virus och är hemma de med. I förrgår var jag i fin form, men på natten anföll detta virus mig plötsligt och oväntat. Det och dess kompisar började gnaga på mina tonsiller på det mest elaka sätt. Eller hur nu virus bär sig åt för att jävlas. Jag tror att de egentligen har någon sorts nål som myggor har och sticks med. Fast mycket mindre. Några virus passerade kropp-hjärnbarriären och satt och spelar bongotrumma på frontalloben, vilket  gjorde ont. Men nu har jag petat i mig några värktabletter, så nu verkar i alla fall det fixa sig till det bättre.

Jag är alltså sjuk och hemma. Här sitter alltså jag och tycker hemskt synd om mig själv. Vad är det för värld vi lever i egentligen.  Donald Duck vann presidentvalet i USA, polisväsendet i Sverige faller samman och fulla riksdagsmän blir aggressiva och gör staden osäker. Och mitt i allt detta kaos sitter jag och snorar och mår dåligt. Det finns en musikal som heter: ”Stoppa världen jag vill kliva av”. Precis så känns det idag. 

Om jag inte var så sjuk så skulle jag släpa mig upp till bolaget och köpa en flaska av Grönstedts förkylningsmedicin. Men tyvärr är jag så dålig att jag inte orkar med ens ett sådan utflykt. Så jag får väl ta en kopp te med honung som ger en viss lindring. 

May the force be with you. För mig har den övergivit å det grövsta där jag sitter i utkanten av denna galax och snorar, svettas och fryser om vartannat. Detta medan världens obegriplighet blir allt större och entropin ökar. Ni som inte vet vad entropi betyder kan ju kolla på Wikipedia. Om ni orkar. Själv är jag för sjuk för att förklara. Men jag kan skriva en dikt:

När ordning bryter samman

och allt blir ostädat

och stökigt

När allt är

rubbat och allt 

är väldigt bökigt

Då går jag här

och undrar hur 

det skall bli

Men ett är alldeles säkert,

vi går mot

entropi

Men någonstans finns 

ordning och nått som 

kommer först

Jag tror det kallas 

kärlek och den är ändå

störst

Trevlig helg

Peter

Hej vänner!

Läste ni om den där ouppfostrade moderatslyngeln som kallade socialförsäkringsministern för hora. Han fick visst sparken direkt och det var rätt åt honom. Folk som kallar flickor och kvinnor för horor bör får sparken och föräldrar till barn och ungdomar som gör på detta sätt måste känna sig ledsna över att så ha misslyckas med sin uppfostran. Vet i fan när detta oskick började. Men inte var det någon som kallade tjejer för horor när jag var ung. 

Fast samtidigt är det konstigt att det värsta man kan kalla en kvinna är att jämföra henne med de olyckliga, utslagna och missbrukande kvinnor som säljer sin kropp för att få stålar till nästa sil. Eller som tas hit och misshandlats av ett gäng äckliga hallickar. Som om de inte bara skall vara det lägsta på samhällsstegen, utan dessutom vara det värsta man kan säga till en minister. ”Du är minsann lika dålig som en 17-årig flicka från Rumänien som en kriminell människohandlade maffia tagit hit och tvingat till prostitution.” Jag mår bara illa.

Annars verkar det bli en rätt bra dag. Jag och katten är ensamma hemma. Så det blir en riktig grabbhelg. Hur vi nu skall fira den. Kamrat katten hängde med när jag gick och handlade lite frukost. Men han vet att han inte får gå in i affären så han stannar utanför till jag kommer ut igen. Katter är nämligen inte välkomna in i mataffärer. Varför vet jag inte riktigt. Min katt är mycket renlig av sig. Men det är klart att han skulle inte vara helt pålitlig i köttdisken. I varje fall om det låg köttfärs där. Han skulle kanske också ge sig på räkorna i fiskdisken. Men i övrigt skulle han säkert sköta sig perfekt. Kunde gott få hänga med in.

Som jag berättade för någon vecka sedan matar jag småfåglar. Som jag skrev då inhandlade jag en grej att hälla jordnötter i. Så nu har jag ett litet hus för frön och en rund grej för jordnötter. Runt denna anläggning har det uppstått ett helt litet samhälle. För talgoxarna gillar bara vissa frön, så de har ner massa andra för att komma åt godbitarna. Och det gör att stans alla duvor knallar runt nedanför och käkar frön. Det kommer också en hel del blåmesar och käkar jordnötter. Det är bra, för jag gillar verkligen dessa små tuffa fåglar. En och annan gråsparv kommer också förbi. Några domherrar eller domdamer har jag dock inte sett. 

Annars funderar jag på min framtid och vad jag skall bli när jag blir stor. Funderar på att satsa på biodling på Nya Zeeland eller möjligtvis på att bli poet och bo på Irlands västkust och där skriva långa och obegripliga dikter. Gärna på gaeliska som jag i så fall måste gå en snabbkurs i, för att lära mig detta vackra men komplicerade språk. Vi får se vad jag hittar på. Dikt på detta:

I dag så längtar jag

 till mina drömmars 

land

Där jag går

i vind och sol

och håller i din hand

Det finns en

liten stuga där, 

byggd av jord och sten

Och allt är nära,

fastän jordens 

tid är sen

Det  finnes där

 en helig hed

som blommar utav ljung

Där kan man gå

i evighet när
tillvaron känns tung

Hej vänner!

Jag kom och tänka på min släkting Onan Uddenberg 1758 - 1830. Att han fick detta lite ovanliga namn berodde på att hans föräldrar var djupt religiösa och ansåg att bibeln hade svar på allt. Så de brukade namnge sina barn genom att slå upp bibeln och ge barnet det första namn som dök upp i texten. De hade dock ibland otur, så Onan hade bröder som hette Kain, Nebukanesar och Hesekiel. Men då gud hade i den heliga skrift visat på just dessa namn, så fick barnen heta så. 

Även Onan blev mycket religiös men inte på det sätt som var det av svenska staten påbjudna. Han startade 1882 en väckelserörelse som han döpte till ”Onans bröder”namngiven efter Onan själv. Endast män fick vara med i denna rörelse vilket med tanke på namnet väckte en viss munterhet. Men det var i denna rörelse påbjudet celibat. Men även i övrigt var det en mycket sträng rörelse med förbud mot allt som var roligt eller vackert och som kunde förvilla tankarna från gud. Kortspel och dans var på grund av att det kunde roa strängt förbjudet. Att kvinnor inte fick vara med berodde på att dessa ofta är vackra och får en att tänka på annat än gud. 

Denna rörelse hade ett bönehus i Påryd utanför Kalmar där bröderna träffades varje söndag. På 1800-talet var ju den typen av religiösa sammankomster utanför kyrkan strängt förbjudna. Så en söndag slog staten till mot rörelsen. Då kom länsman och prästen i Påryd och häktade de församlade. Men de slapp trots allt lindrigt undan. Efter förhör konstaterade man att ”Onans bröder” bestod av ett antal lindrigt begåvade tokskallar som leddes av en lika obegåvad religiös hysteriker, nämligen Onan själv. De förbjöds att tills vidare hålla sina religiösa sammankomster och skulle för att slippa vidare straff vara tvungna att gå till kyrkan varje söndag. En sak som man såg särskilt allvarligt på var att Onans bröder ersatt vinet vid nattvarden med brännvin och oblaterna med rökt korv. Men församlingen hade menat att detta hade gjort att lovsången till gud hade klingat friare och livligare än de någonsin hört i kyrkan. Men detta argument gjort prästerskapet i Påryd och resten av Småland mycket upprört.

Onan och hans vänner fann det outhärdligt att leva under det religiösa förtryck som rådde i Sverige på 1800-talet, där även så viktiga riter som nattvarden var förbjuden för de troende. I alla fall den form av den nattvard bröderna förespråkade. Som Onan påpekade: ”Varför dricka surt vin och papperskakor när det finns brännvin och korv, amen.” Så bröderna bestämde sig för att lämna Sverige och flytta till frihetens land USA. 

Så 1892 gav sig församlingens 22 medlemmar iväg från Göteborg och någon månad senare kom de fram till New York. De fortsatte resan till den lilla orten Albion i Michigan. Där slog de sig ner och byggde ett kapell och ett timmerhus där de avsåg bo. De började också odla potatis för att framställa det brännvin som behövdes till nattvarden. De köpte också in grisar och hästar för att framställa den korv som den heliga riten krävde.

Men efter en tid började grannarna till församlingen reagera. Varje söndag skrålade och sjöngs det från det lilla kapellet så falskt och högt att det störde gudstjänsten i den närliggande presbytrianska  kyrkan. Dit brukade ju många av de övriga ortsborna gå på söndagarna. Man försökte ta upp och diskutera saken med Onan och andra i grannförsamlingen. Men dessa kunde ju inte ord engelska så det var omöjligt att förstå varandra. Till slut hittade man en tolk som kunde hjälpa till. Men denne bara skakade på huvudet när han träffat Onan och hans församling. Han förklarade att hans landsmän uppenbarligen inte var tillräkneliga och nog egentligen borde låsas in. Han hade besökt en av deras sammankomster och förklarade att maken till fyllslag hade han aldrig sett förr. Det hade sjungits och skrålats på ett sätt som var rent obegripligt. Att detta var en religiös sammankomst var bara påhitt. Så nästa söndag avbröts högmässan i det lilla kapellet av att sheriffen kom in drog sin pistol och sköt fem skott i luften för att få tyst på psalmsången. 

Onan och hans församling förbjöds att fortsätta den religiösa verksamheten. Dessutom utsågs ett antal äldre ogifta kvinnor att övervaka männen och deras verksamhet samt lära församlingsmedlemmarna engelska och hyfs. Detta ledde till en rad avhopp från församlingen då flera medlemmar förkastade celibatet och gifte sig med sina övervakare. Andra flyttade till andra platser i USA och en del blev riktigt framgångsrika i det nya landet. 

Onan gav upp och funderade på åka hem till Sverige. För att få ihop pengar till hemresan började han arbeta som portier på ett hotell som ägdes av en man som hette Ronald Trump. Det var en otäck figur som brukade förgripa sig på kvinnor på arbetsplatsen. Han ansåg att han på grund av sin ställning hade rätt att ta på dessa damer var helst han önskade. Men en dag såg Onan ett sådant övergrepp. Han blev så förbannad att han knep till så hårt mellan benen på sin arbetsgivare att denne tappade både röst och andning och fick uppsöka läkare. Tyvärr inte så hårt som hade krävts för att förhindra denna otäcking att fortplanta sig. Vilket var djupt olyckligt. Men Onan gick in på hotellets kontor och tog ut sin lön och åkte hem till Sverige. När han kom hem gifte han sig med en dam som hette Vera Maria Grenlund. Han bytte också sitt ovanliga namn och kallade sig Oskar, vilket var ett fint och kungligt namn. Han och Vera fick många barn som samtliga blev framgångsrika inom sina yrken. Själv grundade Oskar Sveriges första förening för ateister. 

Peter

Angående nyss timade händelser

En tomhet utan gräns

jag såg med dumhet

i sin blick

Och solen sjönk

i mörkret ner 

på ett litet kick

Och inte är jag ensam

jag vet att det finns

fler

Som ser att den gud

som inte finns,

nu oss överger

Och kanske är 

det ragnarök

och svärdstid vi begråter

Men även den tar slut

och en dag 

är solen åter

Det tror jag på,

det hoppas jag

det ropar jag i natten

Nu säger jag 

god natt till er,

och god natt till katten

Peter

Hej kosmonauter!

Jag kom plötsligt att tänka på radioprogrammet ”Barnens brevlåda”. Det var ett program som hade hållit på ända sedan 1925 och hade som programledare den kände radiomannen Sven Jerring. Jag minns att jag nästan varje vecka i slutet på 50-talet och början på 60-talet lyssnade på detta utomordentligt tråkiga radioprogram rätt ofta. Programidén var att en samling ungar skulle komma till radiostudion och berätta om vad de haft för sig den senaste tiden och gärna sjunga en liten truddilutt. Sedan skulle farbror Sven säga några uppmuntrande ord och tacka för sången.

Man hörde hur Sven Jerring avskydde att leda detta tråkiga program vecka efter vecka. Han lyckades behärska sig. Men att han tyckte illa om både programmet och de ungar som deltog och förstörde kvällen för honom lyste igenom. Han hade kanske tyckt det var kul på 20-talet, när han började med detta program. Men när jag var barn lät han oftast rätt plågad och satt väl mest och väntade på att eländet skulle gå över, så han fick komma hem tills kvällsgroggen. 

En annat radioprogram som jag ofta lyssnade på var ”Småbarnskvarten” som sändes på mornarna när jag var liten och världen fortfarande var svart-vit. Det var rätt kul som jag minns det. Ofta var det Gösta Knutsson som berättade sagor. Jag minns inte ett dugg av dessa mer än att programmet ofta började med att Gösta Knutsson och barnen sjöng: ”Putte, putte, putte, tittuuuut”. Men varför det sjöng på detta vis minns jag inte alls. Till skillnad från Sven Jerring verkade Gösta Knutsson tycka att det var rätt kul att ha barn med i studion. Inte ens när någon liten filur undrade varför han var så tjock, verkade han annat än road. 

Jag vet inte om det är så mycket barnprogram på radio nu för tiden. I varje fall är det inte barnprogram i P1 varje morgon. Men när jag var barn fanns det väl bara en kanal så man fick väl pressa in ungarna på ett hörn i den kanalen. Världsnyheterna fick vänta för nu skulle Gösta Knutsson berätta om något viktigt för oss som var fyra till sju år. En helt riktig inställning tycker jag.

Nu tänkte jag skriva något om USA:s kommande president. Men jag hejdade mig i sista stund för jag vet att jag börjar bli tjatig. Fast visst hade det varit kul att byta ut hans hårsprej mot sådant där lim som finns i liknande förpackning. Bara byta etikett på burkarna. Och få berätta om detta bus i ett barnprogram så ungarna fick skratta.

Peter

Hej vänner!

Det var ett tag sedan jag skrev några rader till er. Det beror att jag blev rätt illa berörd av resultatet av det amerikanska presidentvalet. Ni som brukar läsa vad jag skriver har kanske lagt märke till att jag inte varit så förtjust i mannen som nu tydligen skall bli president i USA. Jag har faktiskt kallat honom sådant som Kalle Knasboll, jävla stolpskott och kräkmedel. Det har helt enkelt varit svårt att hitta ord för att beskriva hur jag tycker om den mannen. Så jag har fått använda sådana lindriga och försiktiga uttryck i beskrivningen av honom. 

Så nu skall man alltså vara skraj för vad den där jävla tafsande tokjohan skall hitta på. Men man få hoppas att det inte blir alltför galet och andra sätter stopp för de värsta galenskaperna. Men otäckt är det. Och jag känner mig alltmer undrande över världens obegriplighet.

Annars känns det mesta lite sorgligt. Leonard Cohen har gått och dött, vilket var tråkigt. Han har ju följt med en sedan man var tonåring och genom livet. Dessutom har han vid några tillfällen sjungit i bakgrunden till viktiga händelser i mitt liv. Han har varit med vid både sex och sorg och bidragit med bakgrundsmusiken, om man säger så. Dessutom är hans vemod som gjort för att passa mig en trist dag i februari. Och många andra vemodiga dagar i livet.

Livet går trots allt vidare och snart är det jul och i år har jag ju ett barnbarn att köpa leksaker till. Tyvärr är han kanske lite för liten för radiostyrd helikopter och bilbana än. Så det får väl bli nästa år när han är lite äldre. Ettåringar vill nog gärna ha sådana kul saker och vi 63-åringar hänger gärna på.

Förresten är det ju redan i morgon söndag en viktig och ofta inte tillräckligt uppmärksammad helgdag. Nämligen fars dag då fäder traditionsenligt tilldelas en flaska single malt av mor i huset eller andra som vill uppmärksamma far och tacka för hans insatser under året. Det finns de som mobbar far genom att ge honom slipsar och strumpor och sådant. Men det är ju bara taskigt. Men en flaska Bunnahabhain är aldrig fel. 

Peter

God kväll jordbor!

Det finns en förening för begåvade människor som heter Mensa. För att få vara med i denna förening måste man visst vara klok som en uggla. Vad jag förstår så är det den enda egenskap som krävs för att bli medlem. Man kan alltså vara en humorlös och dum jävel och få vara med om man har hög intelligenskvot. Det är klart att det är kul att träffa begåvade människor som har självdistans och har humor. Men aldrig så begåvade människor som saknar dessa egenskaper är ju mest jobbiga. Och det är ju tyvärr så att dessa egenskaper långt ifrån alltid finns hos samma person. Så jag skulle hellre vara med i en förening för folk som är kul och kan skratta åt sina egna dumheter än en förening för begåvade. Men finns det också  i denna förening några begåvade personer så är det ju bra. 

Men jag undrar varför de begåvade personernas förening heter Mensa. Får mig alltid att tänka på bindor och tamponger. Och vad detta har med hög begåvning att gör begriper jag inte. Ej heller varför reklamen för bindor alltid visar deras förnämliga förmåga att suga upp blåfärgat vatten. Det är väl för fan blod som de skall vara bra på att suga upp. Själv har jag ju av naturliga skäl aldrig haft mens. Jag har ju blött näsblod några gånger men det är ju inte samma sak. Fast det kan faktiskt vara rätt jobbigt. Men man bör i det läget inte låna en dams tampong och köra upp i näsan för den kan fastna där och då ser man inte klok ut.

Det finns en liten ort i Västerbottens inland som heter Mensträsk. Huruvida det beror på att invånarna där är ovanligt begåvade vet jag inte. Men de är sannolikt inte mer begåvade än andra invånare i Västerbottens inland. Ej heller tror jag att det har med de där boende kvinnornas månatliga cykel att göra. För det bruka sällan bo kvar kvinnor i fertil ålder i dessa trakter. Men kanske var det annorlunda förr i världen. Då kanske det på denna ort bodde en klok gumma som hade bot för de smärtor, som en del kvinnor brukar få i samband med mens. Då satt den kloka gumman där och kokade en verksam dekokt av rötter och pinnar, som var mycket bra mot detta onda. Och kvinnor från hela Västerbotten åkte dit för att få bot och lindring. För att underlätta resandet byggde förstående och snälla män en linbana så tjejerna skulle slippa gå hela vägen när de hade ont. Antagligen var det tack vare denna kloka gumma som orten fick detta namn. Det var liksom en hyllning till henne och hennes trolldryck.

Nu kanske ni tror att jag hittar på att det finns en ort med detta lite ovanliga namn. Men jag har bevis på att den faktiskt existerar. Se bild nedan!

Peter

God morgon vänner!

Om fyra dagar skall amerikanerna välja president och utgången av detta val gör mig nervös. Som jag tidigare försiktigt antytt, är jag inte så förtjust i en av kandidaterna. Och jag är fortsatt skrämd och förvånad att miljoner människor säger sig vilja rösta på detta kräkmedel. Vad är det jag ser som de inte ser, undrar jag. För jag får faktiskt kväljningar bara jag ser hans uppsyn på TV och skulle aldrig rösta på en sådan figur.

Han är visst förresten kompis med presidenten till vårt jättestora grannland i öster. Så jag ger mig fan på om ovanstående otäcking vinner valet så kommer dessa figurer träffas och dela upp världen och komma överens om en icke-angreppspakt. För de verkar vara av samma skrot och korn. Och då ligger våra små baltiska grannländer jävligt taskigt till. Men även den fina ö jag befinner mig på riskerar bli uppkäkad som smågodis i den ryska intressesfären. Ni kanske tycker jag överdriver och det hoppas jag att jag gör. 

Förresten hörde jag att miljoner amerikaner tror bokstavligt på bibeln. Alltså att jorden skapades för sådär 6000 år sedan och att de första människorna var Adam och Eva. De tror bokstavligt på syndafloden och Noaks ark. Det måste vara något allvarligt fel på skolsystemet i det landet. 

Annars är det lördag och jag har inga direkta planer. Det ända är att jag måste gå och köpa mer fågelfrö. För jag har en fågelmatare som ser ut som ett litet hus. Så här års brukar jag fylla den med jordnötter och det är hemskt poppis bland våra bevingade kompisar. Det är mest talgoxar och blåmesar som hämtar sitt käk på min resturang. Det går åt en stor påse i veckan och jag måste fylla på varje dag. Jag har funderat på att utvidga min anläggning med en till fågelmatare som är lite större. Och kanske utvidga menyn så den bättre passar de kompisar som föredrar andra typer av spannmål. Som grönfinkar och gråsparvar. Tyvärr kan jag inte sätta upp talgbollar, för då kommer kajorna farande och det blir som Hitchcocks fåglarna utanför fönstret. Det flaxas och kraxas och slits i talgbollar under några minuter. Sedan ramlar de i backen och sedan tar det några minuter flaxande och kraxande och sedan är det slut. Så talgbollar går bort. 

Men som ni vet gillar jag annars kajor. För det är smarta fåglar som vet hur man överlever vintern och kylan. De brukar sitta utanför hamburgerrestauranger och se hungriga ut. Och när jag köper en sådan köttfärssemla brukar jag minsann kasta till dem några bitar, fast många nog tycker att jag  borde låta bli  att mata skränhalsarna. Men, som sagt, jag gillar dem och vill att de skall gilla mig. För det är bra att ha vänner när det känns lite motigt. Deppig dikt på detta:

Nu är det mörkt

i rädslans tid

nu kryper vi ihop

Och någon gud är 

inte här och hör på 

våra rop

Men ondskan

den tar nya steg

ibland sten och sly

Där svälter nån

där skjut ett barn

där bränns det ner en by

Och galenskap

och oförnuft

det råder överallt

Och nu är det

november och 

svart och jävligt kallt

Peter

Hej vänner!

Det händer mycket i världen minsann. Påven har ju just varit här hållit mässor. Jag såg en intervju på TV som gjordes på planet hem. Han fick frågan om katolska kyrkan någonsin kan tänka sig att ha kvinnliga präster. Men de sa påven att den inte alls kunde tänka sig. Men det tycker jag redan den verkar ha. För nog är vanan att hasa runt i långklänning rätt feminint. Fast det är klart att den transsexuella klädseln hos påvar, kardinaler och präster gör dem inte till kvinnor. Men visst är deras långklänningar fina i alla fall. Faller så vackert över de små transorna.

Påven sa också att han förstått att svenska kvinnor var starka och självständiga och att det är orsaken till att svenska män söker efter fruar utomlands. Vad han nu fått den utomordentligt dumma idén ifrån. Men det är klart att om man går runt i kjol och med nattmössa på skallen hela dagarna, har man väl svårt att  tänka klart. 

Jag läste i tidningen att det går bättre för den amerikanske presidentkandidaten Donald Trump igen. Det finns en uppenbar risk att det jävla tarmvredet blir USA:s nästa president. Det gör mig faktiskt väldigt orolig. Man vill ju inte direkt att en omdömeslös, ouppfostrad narcissist med psykopatiska drag skall få tillgång till knappen för utplåning av mänskligheten. Vore, enligt min mening, ytterst besvärligt och obehagligt. 

Det är onsdag och jag är, som ni vet, numera ledig på onsdagar. Så jag kan använda denna dag till att göra vad jag vill. Fast jag har ännu inte kommit på vad jag vill göra av denna dag. Egentligen borde jag nog åka och byta till vinterdäck. Numera kör jag till en verkstad och gör det. Förr stod jag själv med domkraft och fälgkors och djävlades med fastrostade muttrar. Men det slipper jag nu för tiden. För jag har råd att betala en expert på området att utföra denna operation. Det är skönt. 

Kamrat katten har lagt sig på min tröja på sängen. Han gillar att ligga på mina tröjor. Så jag har ofta tröjor med katthår på. Jag brukar karda och kamma honom varje dag. Trots detta släpper han en hel del hår. Men han gillar att bli kammad. Verkar vara det bästa han vet. Han blir liksom helt till sig i pälsen och börjar dregla, så mysigt tycker han det är. 

Jag brukar ju då och då citera den walesiske filosofen Bertrand Russel. Det var ju han som så klokt sa: ”The trouble with the world is that the stupid are cocksure and the intelligent are full of doubt”. Vilket ger er tillfälle att öva upp er engelska och fundera vilken sorts människa ni är. 

 Bertrand Russel dog förresten 1970 i den walesiska orten Penrhyndeudraeth. Han var mycket begåvad och säkert duktig på att stava. Han kunde säkert exempelvis stava till Penrhyndeudraeth. Vilket är rätt imponerande. 

Peter