God kväll jordbor!

Det finns en förening för begåvade människor som heter Mensa. För att få vara med i denna förening måste man visst vara klok som en uggla. Vad jag förstår så är det den enda egenskap som krävs för att bli medlem. Man kan alltså vara en humorlös och dum jävel och få vara med om man har hög intelligenskvot. Det är klart att det är kul att träffa begåvade människor som har självdistans och har humor. Men aldrig så begåvade människor som saknar dessa egenskaper är ju mest jobbiga. Och det är ju tyvärr så att dessa egenskaper långt ifrån alltid finns hos samma person. Så jag skulle hellre vara med i en förening för folk som är kul och kan skratta åt sina egna dumheter än en förening för begåvade. Men finns det också  i denna förening några begåvade personer så är det ju bra. 

Men jag undrar varför de begåvade personernas förening heter Mensa. Får mig alltid att tänka på bindor och tamponger. Och vad detta har med hög begåvning att gör begriper jag inte. Ej heller varför reklamen för bindor alltid visar deras förnämliga förmåga att suga upp blåfärgat vatten. Det är väl för fan blod som de skall vara bra på att suga upp. Själv har jag ju av naturliga skäl aldrig haft mens. Jag har ju blött näsblod några gånger men det är ju inte samma sak. Fast det kan faktiskt vara rätt jobbigt. Men man bör i det läget inte låna en dams tampong och köra upp i näsan för den kan fastna där och då ser man inte klok ut.

Det finns en liten ort i Västerbottens inland som heter Mensträsk. Huruvida det beror på att invånarna där är ovanligt begåvade vet jag inte. Men de är sannolikt inte mer begåvade än andra invånare i Västerbottens inland. Ej heller tror jag att det har med de där boende kvinnornas månatliga cykel att göra. För det bruka sällan bo kvar kvinnor i fertil ålder i dessa trakter. Men kanske var det annorlunda förr i världen. Då kanske det på denna ort bodde en klok gumma som hade bot för de smärtor, som en del kvinnor brukar få i samband med mens. Då satt den kloka gumman där och kokade en verksam dekokt av rötter och pinnar, som var mycket bra mot detta onda. Och kvinnor från hela Västerbotten åkte dit för att få bot och lindring. För att underlätta resandet byggde förstående och snälla män en linbana så tjejerna skulle slippa gå hela vägen när de hade ont. Antagligen var det tack vare denna kloka gumma som orten fick detta namn. Det var liksom en hyllning till henne och hennes trolldryck.

Nu kanske ni tror att jag hittar på att det finns en ort med detta lite ovanliga namn. Men jag har bevis på att den faktiskt existerar. Se bild nedan!

Peter