lördag 5 november 2016

God morgon vänner!

Om fyra dagar skall amerikanerna välja president och utgången av detta val gör mig nervös. Som jag tidigare försiktigt antytt, är jag inte så förtjust i en av kandidaterna. Och jag är fortsatt skrämd och förvånad att miljoner människor säger sig vilja rösta på detta kräkmedel. Vad är det jag ser som de inte ser, undrar jag. För jag får faktiskt kväljningar bara jag ser hans uppsyn på TV och skulle aldrig rösta på en sådan figur.

Han är visst förresten kompis med presidenten till vårt jättestora grannland i öster. Så jag ger mig fan på om ovanstående otäcking vinner valet så kommer dessa figurer träffas och dela upp världen och komma överens om en icke-angreppspakt. För de verkar vara av samma skrot och korn. Och då ligger våra små baltiska grannländer jävligt taskigt till. Men även den fina ö jag befinner mig på riskerar bli uppkäkad som smågodis i den ryska intressesfären. Ni kanske tycker jag överdriver och det hoppas jag att jag gör. 

Förresten hörde jag att miljoner amerikaner tror bokstavligt på bibeln. Alltså att jorden skapades för sådär 6000 år sedan och att de första människorna var Adam och Eva. De tror bokstavligt på syndafloden och Noaks ark. Det måste vara något allvarligt fel på skolsystemet i det landet. 

Annars är det lördag och jag har inga direkta planer. Det ända är att jag måste gå och köpa mer fågelfrö. För jag har en fågelmatare som ser ut som ett litet hus. Så här års brukar jag fylla den med jordnötter och det är hemskt poppis bland våra bevingade kompisar. Det är mest talgoxar och blåmesar som hämtar sitt käk på min resturang. Det går åt en stor påse i veckan och jag måste fylla på varje dag. Jag har funderat på att utvidga min anläggning med en till fågelmatare som är lite större. Och kanske utvidga menyn så den bättre passar de kompisar som föredrar andra typer av spannmål. Som grönfinkar och gråsparvar. Tyvärr kan jag inte sätta upp talgbollar, för då kommer kajorna farande och det blir som Hitchcocks fåglarna utanför fönstret. Det flaxas och kraxas och slits i talgbollar under några minuter. Sedan ramlar de i backen och sedan tar det några minuter flaxande och kraxande och sedan är det slut. Så talgbollar går bort. 

Men som ni vet gillar jag annars kajor. För det är smarta fåglar som vet hur man överlever vintern och kylan. De brukar sitta utanför hamburgerrestauranger och se hungriga ut. Och när jag köper en sådan köttfärssemla brukar jag minsann kasta till dem några bitar, fast många nog tycker att jag  borde låta bli  att mata skränhalsarna. Men, som sagt, jag gillar dem och vill att de skall gilla mig. För det är bra att ha vänner när det känns lite motigt. Deppig dikt på detta:

Nu är det mörkt
i rädslans tid
nu kryper vi ihop

Och någon gud är 
inte här och hör på 
våra rop

Men ondskan
den tar nya steg
ibland sten och sly

Där svälter nån
där skjut ett barn
där bränns det ner en by

Och galenskap
och oförnuft
det råder överallt

Och nu är det
november och 
svart och jävligt kallt


Peter






Inga kommentarer: