Hej vänner!

Som ni vet är jag rädd för konflikter. Jag tycker det är hemskt obehagligt och undviker sådana in i det längsta. Det är väl kanske ett tecken på svaghet och feghet att vara konflikträdd. Men det är bara att erkänna att jag är både feg och rädd vad gäller detta. Jag försöker undvika att bråka med andra och blir ledsen och mycket obehaglig till mods om någon är arg på mig. 

Jag såg en författare bli intervjuvad på TV. Han verkade vara en riktig diva och inte ett dugg konflikträdd. Hon som intervjuade honom sa att hon minsann hört att han kunde bli riktigt otrevlig och skrämma andra om han inte var nöjd med deras insats. De kunde få begå ett misstag. Men om de begick samma misstag en gång till, blev han jättearg och elak. Och det tyckte han tydligen att han hade rätt till. Själv har jag vid ett flertal tillfällen begått samma misstag mer än en gång, så mig skulle han antagligen skälla ut efter noter. Men om man begår samma misstag flera gånger kan det ju bero på att man antingen inte lärt sig efter sitt första misstag eller inte vet hur man skall göra och behöver hjälp. Jag som dagligen träffar barn som begår misstag hela tiden och rätt ofta samma, vet att det inte hjäper att bli arg och bråka. För definitionsmässigt är ju ett misstag inget man begår med vett och vilja. För då vore det ju inget misstag utan en medveten handling. Att skälla ut någon som begår misstag är alltså lågt och taskigt. Speciellt om han har oturen att begå samma misstag flera gånger. Men det finns alltså människor som tar tillfället i akt och visar sin makt genom att höja rösten och bli arga på de som har svårigheter och begår misstag. Och det värsta är att jag tror de njuter av det.  Annars skulle de inte upprepa detta beteende gång på gång.

Det verkar förresten lite inne med ”starka män”. Senast detta var på modet riktigt var väl på 30-talet och 40-talet. Då var det många som ville ha någon sorts auktoritär storfarsa som talade om vad skåpet skulle stå och vems fel det var att allt var åt helvete i landet. En gubbe som pekade med hela handen och vars nuna skulle sitta på miljoner affischer att tillbe. Sedan när man satt där i ruinerna och skämdes över krigsbrott, koncentrationsläger, skenrättegångar och massmord så kom man på att han nog inte hade så rätt ändå. Fast han verkat så stark och duktig på att leda och fixa allt till det bästa. Efter den katastrofen var det inte så inne med den typen av ledare, med ovanan att låsa in eller avrätta sina politiska motståndare. Men nu verkar de bli mer populärt igen.  Den blivande amerikanska presidenten hotade ju till sina anhängares jubel att fängsla sin motkandidat. Och vad gäller hans blivande kollega i Ryssland så hotar han ju inte längre utan gör slag i saken.

Egentligen är ju vi konflikträdda en rätt förtryckt grupp. Själv undviker jag till exempel att säga saker som kan provocera andra. Även när jag vet att det ligger något i det jag har att säga. Just för att jag inte vill att andra skall bli arga. Men också för att mycket av det som jag vill säga något om, är komplicerat och komplext. Och de som blir arga tycker ofta inte om komplicerade och komplexa saker. De tror att de har lätta svar på komplicerade frågor. Och säger man emot kan man få fan för det och råka illa ut. Hade jag, om jag levt  i Tyskland på 30-talet sagt: ”Nej, de ekonomiska svårigheterna som drabbat Tyskland är inte judarnas fel utan beror på helt andra saker. Så ni som anklagar dessa människor för detta är dumma i hela jävla huvudet.” Eller hade jag varit för rädd? Kanske det. Men kanske också för död för att förklara min uppfattning. 

Men det är faktiskt lite farligt redan nu att säga vad man tycker och tänker. För det finns hemska nättroll som kan skriva elaka saker om en och hota en om man skriver något de inte gillar. Det är jobbigt och ledsamt att det finns sådana människor. Har de inget vettigt för sig utan har tid och sitta som små elaka svartalfer och sprida dynga. Jobbiga typer. Inga man vill lägga ner tid att snacka med om man säger så. 

Jag är alltså en konflikträdd och nervös person som darrar i hela kroppen när någon blir arg på mig. Dessutom händer det ofta att jag begår misstag. Ibland samma misstag vid flera tillfällen. Men som Nalle Puh en gång sa till Nasse:

”Du darrade bara invärtes, sa Puh, och det är det modigaste sättet att inte darra, som finns för ett Mycket Litet Djur.”

Peter