Hej vänner!

Jag kom och tänka på min släkting Onan Uddenberg 1758 - 1830. Att han fick detta lite ovanliga namn berodde på att hans föräldrar var djupt religiösa och ansåg att bibeln hade svar på allt. Så de brukade namnge sina barn genom att slå upp bibeln och ge barnet det första namn som dök upp i texten. De hade dock ibland otur, så Onan hade bröder som hette Kain, Nebukanesar och Hesekiel. Men då gud hade i den heliga skrift visat på just dessa namn, så fick barnen heta så. 

Även Onan blev mycket religiös men inte på det sätt som var det av svenska staten påbjudna. Han startade 1882 en väckelserörelse som han döpte till ”Onans bröder”namngiven efter Onan själv. Endast män fick vara med i denna rörelse vilket med tanke på namnet väckte en viss munterhet. Men det var i denna rörelse påbjudet celibat. Men även i övrigt var det en mycket sträng rörelse med förbud mot allt som var roligt eller vackert och som kunde förvilla tankarna från gud. Kortspel och dans var på grund av att det kunde roa strängt förbjudet. Att kvinnor inte fick vara med berodde på att dessa ofta är vackra och får en att tänka på annat än gud. 

Denna rörelse hade ett bönehus i Påryd utanför Kalmar där bröderna träffades varje söndag. På 1800-talet var ju den typen av religiösa sammankomster utanför kyrkan strängt förbjudna. Så en söndag slog staten till mot rörelsen. Då kom länsman och prästen i Påryd och häktade de församlade. Men de slapp trots allt lindrigt undan. Efter förhör konstaterade man att ”Onans bröder” bestod av ett antal lindrigt begåvade tokskallar som leddes av en lika obegåvad religiös hysteriker, nämligen Onan själv. De förbjöds att tills vidare hålla sina religiösa sammankomster och skulle för att slippa vidare straff vara tvungna att gå till kyrkan varje söndag. En sak som man såg särskilt allvarligt på var att Onans bröder ersatt vinet vid nattvarden med brännvin och oblaterna med rökt korv. Men församlingen hade menat att detta hade gjort att lovsången till gud hade klingat friare och livligare än de någonsin hört i kyrkan. Men detta argument gjort prästerskapet i Påryd och resten av Småland mycket upprört.

Onan och hans vänner fann det outhärdligt att leva under det religiösa förtryck som rådde i Sverige på 1800-talet, där även så viktiga riter som nattvarden var förbjuden för de troende. I alla fall den form av den nattvard bröderna förespråkade. Som Onan påpekade: ”Varför dricka surt vin och papperskakor när det finns brännvin och korv, amen.” Så bröderna bestämde sig för att lämna Sverige och flytta till frihetens land USA. 

Så 1892 gav sig församlingens 22 medlemmar iväg från Göteborg och någon månad senare kom de fram till New York. De fortsatte resan till den lilla orten Albion i Michigan. Där slog de sig ner och byggde ett kapell och ett timmerhus där de avsåg bo. De började också odla potatis för att framställa det brännvin som behövdes till nattvarden. De köpte också in grisar och hästar för att framställa den korv som den heliga riten krävde.

Men efter en tid började grannarna till församlingen reagera. Varje söndag skrålade och sjöngs det från det lilla kapellet så falskt och högt att det störde gudstjänsten i den närliggande presbytrianska  kyrkan. Dit brukade ju många av de övriga ortsborna gå på söndagarna. Man försökte ta upp och diskutera saken med Onan och andra i grannförsamlingen. Men dessa kunde ju inte ord engelska så det var omöjligt att förstå varandra. Till slut hittade man en tolk som kunde hjälpa till. Men denne bara skakade på huvudet när han träffat Onan och hans församling. Han förklarade att hans landsmän uppenbarligen inte var tillräkneliga och nog egentligen borde låsas in. Han hade besökt en av deras sammankomster och förklarade att maken till fyllslag hade han aldrig sett förr. Det hade sjungits och skrålats på ett sätt som var rent obegripligt. Att detta var en religiös sammankomst var bara påhitt. Så nästa söndag avbröts högmässan i det lilla kapellet av att sheriffen kom in drog sin pistol och sköt fem skott i luften för att få tyst på psalmsången. 

Onan och hans församling förbjöds att fortsätta den religiösa verksamheten. Dessutom utsågs ett antal äldre ogifta kvinnor att övervaka männen och deras verksamhet samt lära församlingsmedlemmarna engelska och hyfs. Detta ledde till en rad avhopp från församlingen då flera medlemmar förkastade celibatet och gifte sig med sina övervakare. Andra flyttade till andra platser i USA och en del blev riktigt framgångsrika i det nya landet. 

Onan gav upp och funderade på åka hem till Sverige. För att få ihop pengar till hemresan började han arbeta som portier på ett hotell som ägdes av en man som hette Ronald Trump. Det var en otäck figur som brukade förgripa sig på kvinnor på arbetsplatsen. Han ansåg att han på grund av sin ställning hade rätt att ta på dessa damer var helst han önskade. Men en dag såg Onan ett sådant övergrepp. Han blev så förbannad att han knep till så hårt mellan benen på sin arbetsgivare att denne tappade både röst och andning och fick uppsöka läkare. Tyvärr inte så hårt som hade krävts för att förhindra denna otäcking att fortplanta sig. Vilket var djupt olyckligt. Men Onan gick in på hotellets kontor och tog ut sin lön och åkte hem till Sverige. När han kom hem gifte han sig med en dam som hette Vera Maria Grenlund. Han bytte också sitt ovanliga namn och kallade sig Oskar, vilket var ett fint och kungligt namn. Han och Vera fick många barn som samtliga blev framgångsrika inom sina yrken. Själv grundade Oskar Sveriges första förening för ateister. 

Peter