Hej kosmonauter!

Jag kom plötsligt att tänka på radioprogrammet ”Barnens brevlåda”. Det var ett program som hade hållit på ända sedan 1925 och hade som programledare den kände radiomannen Sven Jerring. Jag minns att jag nästan varje vecka i slutet på 50-talet och början på 60-talet lyssnade på detta utomordentligt tråkiga radioprogram rätt ofta. Programidén var att en samling ungar skulle komma till radiostudion och berätta om vad de haft för sig den senaste tiden och gärna sjunga en liten truddilutt. Sedan skulle farbror Sven säga några uppmuntrande ord och tacka för sången.

Man hörde hur Sven Jerring avskydde att leda detta tråkiga program vecka efter vecka. Han lyckades behärska sig. Men att han tyckte illa om både programmet och de ungar som deltog och förstörde kvällen för honom lyste igenom. Han hade kanske tyckt det var kul på 20-talet, när han började med detta program. Men när jag var barn lät han oftast rätt plågad och satt väl mest och väntade på att eländet skulle gå över, så han fick komma hem tills kvällsgroggen. 

En annat radioprogram som jag ofta lyssnade på var ”Småbarnskvarten” som sändes på mornarna när jag var liten och världen fortfarande var svart-vit. Det var rätt kul som jag minns det. Ofta var det Gösta Knutsson som berättade sagor. Jag minns inte ett dugg av dessa mer än att programmet ofta började med att Gösta Knutsson och barnen sjöng: ”Putte, putte, putte, tittuuuut”. Men varför det sjöng på detta vis minns jag inte alls. Till skillnad från Sven Jerring verkade Gösta Knutsson tycka att det var rätt kul att ha barn med i studion. Inte ens när någon liten filur undrade varför han var så tjock, verkade han annat än road. 

Jag vet inte om det är så mycket barnprogram på radio nu för tiden. I varje fall är det inte barnprogram i P1 varje morgon. Men när jag var barn fanns det väl bara en kanal så man fick väl pressa in ungarna på ett hörn i den kanalen. Världsnyheterna fick vänta för nu skulle Gösta Knutsson berätta om något viktigt för oss som var fyra till sju år. En helt riktig inställning tycker jag.

Nu tänkte jag skriva något om USA:s kommande president. Men jag hejdade mig i sista stund för jag vet att jag börjar bli tjatig. Fast visst hade det varit kul att byta ut hans hårsprej mot sådant där lim som finns i liknande förpackning. Bara byta etikett på burkarna. Och få berätta om detta bus i ett barnprogram så ungarna fick skratta.

Peter