Hej vänner!

Idag är det faktiskt lite synd om mig. För jag har ont i halsen och i huvudet. Dessutom har jag feber och är snorig. På grund av den onda halsen har jag inte heller sovit något vidare i natt. Så jag är rätt sur och nedstämd. Som tur är kamrat katten hemma och håller mig sällskap. 

Jag har alltså drabbats av ett virus. Ett rätt ofarligt virus jämfört med de riktigt elaka och farliga virus som finns i världen.  Så egentligen är jag väl rätt gnällig. Men vad jag förstår har flera på min arbetsplats drabbats av samma elaka virus och är hemma de med. I förrgår var jag i fin form, men på natten anföll detta virus mig plötsligt och oväntat. Det och dess kompisar började gnaga på mina tonsiller på det mest elaka sätt. Eller hur nu virus bär sig åt för att jävlas. Jag tror att de egentligen har någon sorts nål som myggor har och sticks med. Fast mycket mindre. Några virus passerade kropp-hjärnbarriären och satt och spelar bongotrumma på frontalloben, vilket  gjorde ont. Men nu har jag petat i mig några värktabletter, så nu verkar i alla fall det fixa sig till det bättre.

Jag är alltså sjuk och hemma. Här sitter alltså jag och tycker hemskt synd om mig själv. Vad är det för värld vi lever i egentligen.  Donald Duck vann presidentvalet i USA, polisväsendet i Sverige faller samman och fulla riksdagsmän blir aggressiva och gör staden osäker. Och mitt i allt detta kaos sitter jag och snorar och mår dåligt. Det finns en musikal som heter: ”Stoppa världen jag vill kliva av”. Precis så känns det idag. 

Om jag inte var så sjuk så skulle jag släpa mig upp till bolaget och köpa en flaska av Grönstedts förkylningsmedicin. Men tyvärr är jag så dålig att jag inte orkar med ens ett sådan utflykt. Så jag får väl ta en kopp te med honung som ger en viss lindring. 

May the force be with you. För mig har den övergivit å det grövsta där jag sitter i utkanten av denna galax och snorar, svettas och fryser om vartannat. Detta medan världens obegriplighet blir allt större och entropin ökar. Ni som inte vet vad entropi betyder kan ju kolla på Wikipedia. Om ni orkar. Själv är jag för sjuk för att förklara. Men jag kan skriva en dikt:

När ordning bryter samman

och allt blir ostädat

och stökigt

När allt är

rubbat och allt 

är väldigt bökigt

Då går jag här

och undrar hur 

det skall bli

Men ett är alldeles säkert,

vi går mot

entropi

Men någonstans finns 

ordning och nått som 

kommer först

Jag tror det kallas 

kärlek och den är ändå

störst

Trevlig helg

Peter