Hej vänner!

Jag är så ledsen och förbannad över det som hänt de senaste dagarna. Hur fan skall det sluta. Denna totala våldsamma galenskap, som vill förslava ett helt folk och förstöra deras land. Men man blir ju samtidigt imponerad av det motstånd, som de ukrainska soldaterna och det ukrainska folket gör mot övermakten. Måste vara väldigt modiga och beslutsamma människor. Även alla de som räddar sina barn ur helvetet genom att fly.

Den civiliserade världen verkar i stort sätt enig om att man på alla sätt som går, måste stödja Ukraina. Den ociviliserade världen avslöjar sig ju samtidigt. Vitrysslands diktator hänger naturligtvis på, som den idiot och ryska knähund han är. Men även Ungerns Orbán berättar att han inte tänker delta i bojkotter utan förhålla sig ”neutral”. I Brasilien har president Bolsonaro uttalat förståelse för ryssidiotens agerande. Den före detta presidenten i USA har minsann berättat att han finner mördarjäveln ”genial”. Det är ju bra att veta var man har sina fiender och Quislingar.

I Sverige är det väl just nu den organiserade brottsligheten, som är ett hot mot vårt samhällssystem och de som i detta läge, när vi hotas av främmande makt, om vi inte böjer oss för dess vilja. Borde få höra att det nu är landsförräderi att ägna sig åt sådant. Likaså att på andra sätt stödja de som vill vårt land och vårt folk illa. Som vill begränsa yttrandefriheten och tryckfriheten genom att skrämma dem som använder sig av denna till tystnad. Som hotar tjänstemän som gör sitt jobb och skyddar barn och unga mot övergrepp och misshandel.

Jag tänker på Harry Järv. Han var ju författare och bibliotekarie på Kungliga biblioteket när jag var ung. Han dog 2009. Harry var ju expert på Franz Kafka och det är ju en kille som jag också är intresserad av. Men till skillnad från mig var Harry Järv en modig kille. Som var en av dem som räddade Finland undan rysk ockupation under kriget och blev av med ett ben på kuppen. Han har skrivit en bok som jag ofta tänker på som handlar om vilken tolerans det demokratiska samhället kan visa mot de intoleranta. Var gränsen går. För någonstans går en sådan gräns. Om man agerar för att avskaffa detta styrelseskick och agerar som en fiende till det, så är man en som bör utvisas eller låsas in. I varje fall när det är att hjälpa de som vill oss illa. Som Rysslands nuvarande president och hans kompisar.

Nu har jag skrivit färdigt för en tid. Vi får se om och när jag återkommer.

Läs här: https://www.raddabarnen.se/vad-vi-gor/katastrofer/barnen-i-ukraina/

Peter

 

 

Hej vänner!

Det har varit en konstig dag. Jag körde i morse till Skinnskatteberg med min dotter Julia och hämtade en liten taxvalp. Jag hoppas att jag kommer få bli barnvakt åt denna lilla kille under kommande år. För jag har kommit på att jag gillar honom jättemycket, fast jag bara träffat honom en liten stund idag. Det var liksom kärlek vid första ögonkastet.

Men trots detta känner jag mig ledsen och orolig. För det är en hemsk dag. Jag har ju i denna blogg skrivit om den tokiga ryska idioten och hans galenskap tidigare och varit orolig, för vad han kan hitta på. Men nu har jag fått mera rätt än jag trodde var möjligt. Hur detta skall sluta vågar man ju inte tänka på. Det här kommer bli ett datum man kommer minnas. Som den 9 april 1940 då Putins föregångare Hitler, anföll våra grannländer Norge och Danmark. Nu har vi alltså en president av samma sort som den dåvarande führen, som styr det stora landet i öster. För något år sedan hade man ju inte trott att detta var möjligt. Så jävla tokig trodde man inte ens att den lilla giftmördaren och tjuven kunde vara. Men nu har det alltså visat sig att det inte finns några gränser för galenskapen. Det här kan ju sluta hur fan som helst.

Det är ju inte mycket vi kan göra mer än ta emot de stackars människor som nu tvingas fly sitt land på bästa sätt. Samt förbereda oss på det värsta. När jag var barn låg det en broschyr i skåpet i hallen som hette: ”Om kriget kommer”. I den stod det: ”Varje meddelande om att motståndet skall upphöra är falskt”. Det gäller fortfarande. Kom ihåg det! Även om det motstånd vi kan göra är begränsat, så är det bara att kämpa på och hjälpa dem som idag står på frontlinjen mot barbariet.

Peter

 

Hej vänner!

Det är fredag och ute skiner solen just nu. Men det skall visst komma ett nytt oväder. Det har förresten blåst något för överjävligt de sista veckorna. Vilket till slut blir rätt jobbigt. Men man kan trots allt ana att våren är på väg. För snödropparna blommar och likaså vintergäck. Det är fint.

Annars hör och läser jag varje dag att det är risk för krig i Ukraina. Den lilla tjuvaktiga giftmördaren i Moskva, har tydligen långt gångna planer på att ställa till en katastrof. Vilket visar att karln helt enkelt är tokig i huvudet. Nero, Tiberius, familjen Borgia, Robespierre, Franco, Hitler, Stalin, Mao Zedong, Trump och Putin. Vad är det som gör att sådana psykopater blir ledare och chefer. Är det för att de lyckas skrämma andra, genom sin brist på normala känslor och därigenom skaffar sig makt. Det är ju dessutom alltid ett gäng som hänger på och hjälper till, för att få egna fördelar eller tror sig få sådana. Ett entourage av kriminella idioter som solar sig i glansen av att vara kompis med den galning, som sitter vid makten. Som ser vänlighet och medkänsla som tecken på något, i deras ögon, så föraktligt som svaghet.

Så sitter jag här i och känner mig deppad över världens ondska och galenskap. Inför vilken jag är maktlös. Jag önskar att det fanns ett sådant helvete som Dante beskriver. Där ovanstående gäng skulle hamna till slut, i någon av de lägre kretsarna och straffas för sina synder. Men tyvärr finns det inget helvete i underjorden. Däremot lyckas ju sådana småjävlar, ordna ett helvete för oskyldiga människor här på jorden.

Jag råkade se ett program om barn som växt upp i frikyrkor och muslimska sekter av olika slag. Det var ett jävligt otäckt program. Sådana organisationer gör uppenbarligen folk elaka, känslomässigt störda och dumma i huvudet. Så konstigt fungerande att de inte förstår att de misshandlar barn, när de uppenbarligen gör det. Få saker har väl ställt till så mycket elände i världen som den religiösa vidskepelsen. Det skulle väl möjligen vara de totalitära politiska idéer som orsakade förra seklets katastrofer, som också hade något religiöst över sig.

Tidigt i morse när det fortfarande var mörkt hörde jag gäss flyga över Visby. Några som tydligen fått för sig att det snart är vår och flugit hit för att kolla läget. Hade de vetat att det fortfarande är kallt och blåsigt hade de väl stannat i Holland eller ännu längre söderut. De borde lyssnat till Väderrapporten speciellt idag, när det var meteorolog Lisa Frost som höll i denna. Jag tycker det är så häftigt med en meteorolog som heter Lisa Frost. Hon har dessutom en vacker röst. Att höra henne läsa sjörapporten är ren poesi. Speciellt när hon läser kustobservationerna från Nordkoster på Västkusten till Storön längst upp i Bottenviken. Ingen kan säga ”Eggegrund” eller ”Skagsudde” så sensuellt som Lisa Frost!

Som jag skrivit om flera gånger har jag blivit dålig på att läsa böcker. Det tycker jag är tråkigt, för jag var en gång en läsande människa, som alltid hade en bok på gång. Jag läste allt möjligt från romaner till facklitteratur. Men sedan några år har jag fått jättesvårt att läsa något alls. Vet inte vad det beror på. Jag trodde det skulle bli bättre när jag blev pensionär. Men det blev det inte. Ibland har jag tänkt att jag skulle pröva med ljudböcker. Jag kanske skall försöka med det. Eller läsa om böcker som jag vet att jag en gång tyckte var bra. Som ”Cider With Rosie” av Laurie Lee eller ”Haren med bärnstensögon” vars författare jag just nu glömt namnet på. Böcker som ni kan läsa, tycker jag. För de är bra!

Det finns en hel del saker som jag inte riktigt begriper mig på riktigt vad det är till för. Som till exempel: tofu, balett, tolvtonsmusik, att ha ormar i terrarium, fåglar i bur, fästingar och krig. Det mesta annat brukar man ju kunna komma på en orsak varför det fyller en funktion, även om man inte gillar företeelsen ifråga. Som myggor som är jobbiga, men samtidigt mat åt många andra och en av orsakerna till att fåglar flyttar hit på våren. En annan sak som är både onödig och otäck är att man avlar på hundar som har så kort nos att de inte kan andas nästan. Som mops och bulldogg. Borde omedelbart förbjudas. För det är ju bara dumt. Som så mycket annat.

 Peter

 

 

Hej vänner!

Jag tycker det blir allt svårare att begripa verkligheten och stå ut med den. Så jag får väl hitta på berättelser istället. Som den här:

Han hade börjat gå in på alla kyrkogårdar han passerade på sina promenader och läsa på gravstenarna. Oftast var det väl personer som kommit och gått, som bara lämnat en sten som minne i världen. Hemmansägare som Jonas Karlsson och hans hustru Maria eller sjökaptenen Leif Vedberg född 1846 död 1902, som låg där och sakta försvann ur tiden. Snart skulle väl stenen tas bort från den sedan länge övergivna graven, där inga blommor lagts på många år. Men ibland var det barn och unga människor, som fått leva alldeles för kort tid som låg där. Som lilla Birgitta som bara blev fyra år och hade en vit duva på sin sten. Där någon satt påskliljor för några dagar sedan. Då stannade han upp och kände hur tårar kom i hans ögon. Han tänkte: ”här står jag på Skogskyrkogården och nästan gråter över en liten unge jag aldrig träffat. Vad fan är det för fel på mig egentligen.”

Han hade ju sett en del sorgliga och otäcka saker i livet. Så han tyckte att han borde blivit luttrad och mindre känslig på gamla dar. Men det var tvärtom. Vad det nu berodde på. Kanske hade bristen på testosteron gjort honom blödig och känslig. Eller så var han deprimerad. Kanske gubbar i hans ålder blev på det sättet. Kanske var det en del av det naturliga åldrandet. ”Gråtmilda, med starkt nedsatt potens och svag stråle när dom pissar och lite onödiga, går gubbar runt och läser på gravstenar i våra städer och samhällen”, tänkte han.

Nu var han 69 och hade slutat sprattla emot. Nu fick åren och krämporna komma bäst fan de ville. Det var en solig vårdag i slutet på april och på vägen hem gick han förbi en krog, som redan ställt ut möblerna på uteserveringen. Där satt folk som åt lunch. Men själv beställde han en öl och inget annat. Han tänkte sitta där en stund för att få lite sällskap. Lyssna lite på vad bordsgrannarna pratade om. Bredvid satt några unga män i kostym, som tydligen jobbade på bank och såg tråkiga ut. De pratade också om tråkiga saker och var inget roliga att lyssna på. Om aktier, optioner och sådant. Jävla tråkmånsar, tänkte han. Killar som man sitter och tjuvlyssnar på, bör prata om fotboll, kärleksproblem och Sophia Lorens bröst. Inte om hur det går för Kinnevik och om Riksbankens senaste räntebesked.

Då kom det en ung dam och frågade om hon fick slå sig ner. Vilket hon fick. Han tyckte det kändes lite konstigt då det fanns tomma bord att slå sig ner vid. Han undrade varför en ung dam kom och slog sig ner vid honom. Damen fick in sin mat som var en onödig sallad med grekisk fårost på. ”Inget man blir mätt på”, tänkte han. Han beställde en öl till och kände sig på rätt bra humör. Då sa den unga damen:
- Låtsas att du är min morfar”.
- Okej, sa han
Det kom fram en unga man som sa: - Hej Lena. Tack för senast. Det gör vi om. Får jag slå mig ner.
Hon som han kallade Lena sa:
- Tyvärr jag sitter här med min morfar och vi har lite känsliga saker att prata om och morfar mår inte riktigt bra för närvarande. Det har varit dödsfall i familjen och vi måste planera en begravning.
- Jaha, sa den unge mannen. - Då skall jag inte störa.
När han gått titta han på henne och sa:
- Du ljuger för jäkla bra. Men varför.
- Den där killen råkade jag ha det ihop det med efter en julfest. Men det gör jag inte om.
- Nähä, det blev inte bra.
- Inte ett jävla något. Det har jag på ett artigt sätt försökt berätta för honom. Men han verkar inte fatta. Så han är tydligen dum i huvudet också.
- Också?
- Ja, var det okej att bli min morfar.
- Jo, men det hade varit tuffare om du sagt att jag var din kille. Fast det hade han nog inte gått på.
- Nja, kanske inte. Men kommer det någon du känner, kan du få säga att jag är din tjej.
- Tänker jag inte göra. För jag tycker gubbar som är ihop med unga tjejer är löjliga. Eller så tror dom att det är något skumt med dig. Att du är ute efter mina stålar eller något. Att du älskar mig kommer de knappast att tro.
- Nej, kanske inte. Nu måste jag gå till jobbet. Tack för hjälpen.
- Om du vill kan vi träffas här imorgon och diskutera hur vi tror den stackars bortgångne vill ha sin begravning. Välja musik och sådant.
- Okej, jag kommer i morgon klockan 11:50. Vill du ha lunch så bjuder jag.
- Nja, jag är inte van att damer bjuder på lunch.
- Oroa dig inte. Jag tjänar jävligt bra och har råd att bjuda min morfar på mat!
- Okej, men ölen betalar jag själv.

Hon reste sig och försvann mot Götgatan. Själv satt han kvar och funderade på vad som hänt. Han hade alltså blivit morfar åt en ung dam som hette Lena. Detta på grund av att en ung man varit klumpig i kärlekslivet, tydligen. Han såg förresten dum ut. Som ett paket snabbnudlar ungefär.
- Snabb och smaklös antagligen.
- Den tjejen behöver mer av Boeuf bourguignon, som tar tid och är välsmakande, tänkte han och skämdes över att han gjorde det.

- Jag har minsann blivit en riktig gubbe, fy på mig.

Så gick han hem. På vägen passerade han Cornelius Vreeswijks grav på Katarina kyrkogård. ”Hej på dig din gamla skojare”, tänkte han. Hälsa polaren Per och sjung en sång för änglarna. Ta den där om Hönan Agda. För den är ju rätt kul. ”Gammeltuppen fick nog och for dit där inga hönor bor”. Handlar väl om mig på något sätt. Han kom på att han nog var lite förtjust i sitt nya barnbarn och kände sig löjlig och gammal.

Peter

 

 

Hej vänner!

Det har blåst mycket sista tiden här på Gotland. I morgon skall det tydligen blåsa ordentligt igen. Inte storm, men kuling. Vilket också är rätt blåsigt. Men det känns som det laddar upp till storm. Både här och i världen.

I natt har jag varit en riktig surgubbe. Några unga grannar hade fest och spelade musik jättehögt. Jag hörde inte musiken, utan bara bastonerna. Dunk, dunk, dunk lät det. Men jag ville inte förstöra stämningen, så jag försökte stå ut. Men klockan 04:00 blev jag tokig av det jävla dunkandet och gick över och sa till att de fick ge sig. Jag var riktigt förbannad och såg antagligen galen ut för jag hade håret på ända och var mäkta irriterad. En del av de som var där, såg faktiskt lite rädda ut. Men sedan dämpade de sig. Men jag kunde ändå inte somna, för jag var så uppe i varv. Så natten till idag, har jag inte sovit mer än någon timme

Jag sitter och tänker på att det verkar bli krig. Det verkar som giftmördaren och hans kompisar planerar överfalla ett grannland och tvinga dess befolkning till underkastelse. Vilket kommer leda till att en massa människor, som inget ont gjort, mördas. Var kommer de ifrån dessa onda och galna ledare och presidenter som ständigt flyter upp som ett äckligt mögel och ställer till det. Likgiltiga inför andras lidande och sorg. Finns det verkligen inget som kan stoppa dem.

Det pågår visst någon sorts kampanj där tokiga islamister påstår att socialtjänsten kidnappar barn från muslimska föräldrar, bara för att jävlas. Inte för att dessa barn far illa, misshandlas, riskerar giftas bort eller är ute på nätterna och kränger droger. Jag hörde någon förklara, att det var synd om deras föräldrar, för att de inte förstod de lagar som gäller i Sverige. Vilket egentligen inte har med saken att göra. För lagen gäller lika för alla och du är skyldig att känna till den. Om man inte vet att det i Sverige är olagligt att slå barn eller tvinga tjejer att gifta sig med någon de inte vill, så får man skylla sig själv. Jag kan ju knappast komma till England och köra på höger sida i trafiken och säga att jag inte visste att man inte fick göra så. Man får inte slå barn i Sverige och gör man det, riskerar man att barnen blir omhändertagna. Vilket det skall jävligt mycket till, om det skall hända. Om man inte vill bo i ett land där det förhåller sig på det sättet, så kan man ju flytta till ett land, där det är okej att slå kvinnor och barn, utan att riskera straff för det. Man har ju i så fall nästan hela världen att välja på. Inte stanna här och som en sorts femte kolonn och fiende och sprida lögner, som riskerar leda till att någon socialsekreterare mördas, av en galning.

Fan vad allt känns deppigt och hopplöst. Som Hamlet så riktigt påpekar: ”Ur led är tiden”. Vilket jag håller med om. Det är ju faktiskt mest skit, med den. Men det verkar ju som det finns hopp om att den förbannade pandemin håller på att ge sig. Vilket man kunde vara glad över, om inte så mycket annat var åt helvete. Krig, hat och galenskap i överflöd och evighet, amen. Horn-Per drar genom världen och gud har, om han finns, övergivit oss. Vilket är rätt taskigt.

I Stockholms stads tänkeböcker står det visst om en Roland Uddenberg som var ”rysstolk”. Han levde på 1500-talet. Men om han är släkt med mig är tveksamt. Hur han lärt sig ryska skulle vara kul att veta. Han kanske hade bott i Ryssland och lärt sig språket på plats. Eller hade han varit krigsfånge där. Gustav Vasa krigade ju med ryssarna 1554–1557. När jag kollade detta årtal såg jag att vi under historien varit i krig 14 gånger med Ryssland. Säkert onödiga och dumma krig. En som inte gillade den ryske tsaren, var Erik XIV. Det har en lång bakgrund som jag inte orkar redogöra för nu. Men han fick ett elakt brev från den aktuelle tsar, som då styrde Ryssland och han svarade minsann utan att lägga fingrarna emellan. Så här skrev han:

”»Vi have bekommit din skrivelse och
därutav nu som tillförene förnummit, vad oförnuftig,
bondaktig högfärd, lögn och föraktelse du brukar emot Oss. Men om Vi icke hade hört, att din fader var storfurste uti Ryssland, då hade Vi väl haft orsak att taga den mening därav, att någon munk eller bondekarl hade varit fader åt dig, efter du skriver så obeskedligt, likasom du hade varit uppfödd ibland bönder eller annat löst parti, som ingen ära veta. Men Vi förnimme, att du haver satt dig i sinnet, att du med dina oförnuftige och högfärdige ord vill förfära Oss, och därmed vill du föra krig emot Oss, ändock du tillförene väl haver förnummit, att Vi slätt intet frukte för din makt.”

Det var tydligen en förolämpning att vara son till en bonde eller munk på den tiden. Iallafall om man själv var tsar. Vem som är farsa åt den nuvarande aggressiva lilla giftmördare, som nu styr landet ifråga vet jag inte. Men att han själv är oförnuftig och högfärdig, är ju ingen tvekan om. Till skillnad från Erik XIV är jag rätt skraj för den nuvarande ledaren, för detta land och fruktar för hans makt. Verkar ju elak som en kamphund och oförnuftig som en mal som flyger rätt in i elden.

På TV är det Schlagerfestival i kväll. Vilket säkert är kul för dem som gillar sådant. Själv är jag måttlig intresserad. Säkert missar jag någon bra låt, på grund av detta. Men jag får väl lyssna efteråt om jag får lust. Vilket jag inte har i kväll. Ty ett stort mörker har kommit över mig och jag känner mig fylld av allvar. Paljetter och tonartshöjningar känns bara fånigt och gör mig inte ett dugg upplyft. Vet inte om något annat gör det heller i kväll. När jag sitter här kattlös och väntar på storm och krig.

Peter

 

 

Hej vänner!

Klockan är 2:09 på natten och jag är vaken. Nu kanske ni tycker synd om mig som inte sover såhär dags. Men det är det inte. För att jag är vaken nu, beror på att jag la mig på sängen vid 7-tiden och löste korsord. Då somnade jag och vaknade inte förrän efter flera timmar. Då var det bara att krypa ner och försöka sova vidare. Men för en stund sedan vaknade jag, pigg som en mört och insåg att vidare sömn inte är aktuellt för närvarande. Dessutom har jag inga planer för morgondagen så det gör inget om jag skulle bli lite trött. Numera jobbar jag ju inte så mycket och idag har jag inga möten inbokade eller andra arbetsuppgifter. När jag jobbade åtta timmar om dagen brukade jag bli stressad om jag inte kunde somna. Vilket gjorde det helt omöjligt att göra just det. Så dagar efter sådana sömnlösa nätter, var jättejobbiga framåt eftermiddagen. Men nu gör det oftast inte ett dugg.

I Kina är det vinterolympiad. Så den otäcka diktaturen får tillfälle att visa upp sig, under några veckor. När denna olympiad är över så kan man uppmuntrad och med förnyad kraft ta itu med att förfölja minoriteter och förstöra deras kultur. Jag tänker på Berlinolympiaden 1936 och hur det slutade då, när jublet tystnade och den olympiska elden släcktes.

Jag tycker om matematik. Inte för jag är eller har varit speciellt duktig på ämnet. Men jag tycker det är vackert på något sätt. Som när man på gymnasiet, såg någon lärare gå igenom ett matematiskt bevis och längst ner skrev V.S.B. Det betyder ju, som ni vet, ”vilket skulle bevisas”. Mina mattelärare på gymnasiet var ofta lite speciella gubbar, som var klart bättre på matematik än pedagogik. Men jag tyckte ändå att det var rätt kul att räkna. Jag var också bra på att använda räknesticka. Vilket är en färdighet som jag nog var en av de sista generationer, som behärskade. Det fina med matematik är ju att det är logiskt och leder fram till sanningar som inte kan ifrågasättas. Att triangelns vinkelsumma är 180° och fyrhörningens 360° gäller, vad fan folk än tycker. Likaså att förhållandet mellan cirkelns omkrets och diameter är pi, alltså 3,14 och en jävla massa decimaler till. Om någon vill ifrågasätta eller diskutera rimligheten i detta är han ju dum i huvudet. Den som är av den välmenande åsikten att alla åsikter har samma värde och att hans åsikt är att triangelns vinkelsumma är 230°, är ju lätt att avfärda som korkad.

Men det är jobbigt med folk som blandar ihop åsikter med fakta. Som om deras uppfattningar är lika sanna som matematiska bevis. Som dessutom är så övertygade om detta att de antyder att folk som inte delar deras korkade idéer har fel, utan att komma med ett enda vettigt argument för att så är fallet. Ni vet de där som på ett självsäkert, gapigt och ibland hotfullt sätt, uttalar sig om allt från barnuppfostran till risken med vaccinationer. Sådana där som tycker det de har att säga är så viktigt att det måste skrikas ut MED STORA BOKSTÄVER. Jävligt jobbiga typer. Som dessutom får andra som är mindre självsäkra, att idka självcensur för att slippa hamna i dispyter. Som jag gör ibland. Så om någon skulle framföra att pi = 7,6 eller att jorden är platt som en pannkaka, så skulle jag inte invända, för att slippa bråk. Men jag skulle tycka att det är skitdumt. Vilket jag faktiskt tycker om mycket av det jag hör. Sa jag lite malligt. V.S.B.

Jag såg på en partiledardebatt en stund härom kvällen. Det var en hetsig historia. För varje deltagare fick bara prata i sådär en 30 sekunder per inlägg. Så det var ett jävla kattrakande. Jag förstår inte varför allt skall göras under stor tidspress, nu för tiden. Vad är det för finess med det. Det pratades mycket om den otäcka organiserade brottsligheten och hur den skulle bekämpas. Men jag blev bara ledsen när jag hörde om detta. För det är ju en jävla katastrof, som bara fortsätter och verkar bli värre och värre. Inte för jag tyckte mig höra några riktig bra lösningar på detta problem. Det hade varit skönt om någon vågat säga rätt ut ”vi vet fan inte riktigt vad vi skall göra åt saken. Vi får väl kämpa på med att ”krossa gängen” och ”vända på alla stenar”, fast det inte funkat så bra hittills. Fan vet vad vi nu skall hitta på.”

Snart är det vår och då kan man försöka lura ut någon man älskar i vårsolen på en promenad. Som killen i bibelns Höga visa gör. Där står ju följande fina rader:

”Stå upp, min älskade,
du min sköna, och kom hitut.
Ty se, vintern är förbi,
regntiden är förliden
och har gått sin kos.

Blommorna visa sig på marken,
tiden har kommit, då vinträden skäras,
och turturduvan låter höra
sin röst i vårt land.

Turturduvan lär vi knappast få höra. För den bor inte hos oss, utan närmast i Tyskland. Det händer att någon förirrar sig hit. Men då blir han ensam. Vilket är ett jävla öde för turturduvor. Det finns andra duvor i Sverige, som ringduva och skogsduva. Sedan finns ju alla stadsduvor förstås. Dom lär man få höra i vår, om man bor mitt i Visby. Det brukar vara ett jäkla kurrande och parande, på dessa fåglar varje vår. De sitter på hustaket mitt emot där jag bor och killduvorna snurrar runt tjejerna en stund, innan de parar sig. En snabbis om våren, efter en kort stunds uppvaktning. Duvor verkar inte så mycket för den mer platoniska delen av kärleken. De är mer för den som Afrodite är gudinna över. Där är de desto flitigare.

Våren är lite vemodig, samtidigt som den är en bra tid att älska. När jag var ung var jag ofta lite vemodig när jag stod under vårens röda kvällshimlar och ofta mer eller mindre kär samtidigt. Hade väl med det återkommande ljuset att göra och att tjejerna kom fram, under tjocka jackor och överdragsbrallor. Någon sorts hormonpåslag kände jag absolut. Vilket antagligen något som drabbar de flesta djur om våren. Som till exempel människor och duvor. Vårljuset gör oss lite pilska. Som Samuel Columbus (1642 - 1679) så riktigt skriver i en dikt:

”Ingen må mig det förneka, att jag kärligt älska må:
Kärlig Lek och kärlig Skämtan siktar all Natur uppå:
Lärke-kirr och Duveputter,
Tuppeknorr och Orrekutter
Går dock äntlig ut därpå,
Att Hanan Hönan nalkas må.

Ni som läst denna blogg förut kanske kommer ihåg att jag är fascinerad av grottkonsten i grottor som i Lascaux och Altamira. De är ju gjorda sådär 17 000 till 12 000 år före Kristus. Då var det ju kilometer med is över Norden. Men i Sydeuropa var det en kall savann ungefär som i Östafrika idag. Där vandrade hjortar, vildoxar, bison, stenbock, ren, jättehjort, mammut, ullhårig noshörning och rovdjur som grottlejon och brunbjörn. Så knallade grupper av människor runt där, säkert fyllda av den ödmjukhet som den kan känna inför allt levande, när man lever mitt ibland det och är en del av det. Av någon anledning gick man in i dessa grottor och hade väl med sig någon sorts facklor för att måla djurlivet omkring sig. Varför vet väl ingen riktigt.

En del tror att det handlade om någon sorts jaktmystik. Andra att det var en del i någon annan sorts religiösa ritualer. Men ingen vet riktigt. Målningarna är ofta, enligt min uppfattning, helt fantastiska. De avbildar ofta djuren i rörelse och med respekt. Man förstår att dessa människor kände sig stå nära sina medvarelser på jorden.

Själva lever vi ju i det sjätte massutdöendets tid, där arter försvinner i en takt som inte skett sedan dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan. Antalet individer minskar också snabbt. Jag läste att antalet vilda däggdjur minskat med 50 % från 1970 till 2014 och att orsaken är mänsklig aktivitet. Jag läste också att det vid förra sekelskiftet år 1900, fanns det omkring 250 000 lejon i världen, på 1980-talet cirka 75 000 och idag cirka 25 000. Hur fan skall det sluta. Tänk att behöva berätta för sina barn, att det en gång fanns lejon i det vilda. Inte bara i djurparker. Det går dåligt för tigrar också förresten. För hundra år sedan fanns det visst ungefär 100 000. För 12 år sedan fanns det bara 3200 kvar. Men nu har det visst blivit lite fler igen. Hur många vet jag inte.

I första Mosebok står det att gud säger till Adam och Eva: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.” Själv säger jag: ge fan i det. Låt tills vidare de vilda djuren vara ifred och gå istället in i en grotta och måla bilder av dem på väggarna. Vi får på nytt försöka bli en del av det levande på jorden och lära oss ödmjukhet. Se hela den underbara natur vi lever i, den korta stund vi vandrar här på jorden och försöka vårda denna natur efter bästa förmåga. Snart är det försent. Dikt på detta:

När du öppnade fönstret
sjöng en koltrast från
en tv-antenn.

Det var maj
och vi var unga,
i kärlek och lust.

Tiden stod stilla,
kvällssolen färgade
rummet rött.

Vi höll varandras
händer och jag tänkte,
det här kommer jag
aldrig glömma.

Våren sedan dess,
koltrastsång
om kvällen.

Men vissa vårar
har jag gått barfota på
grus.

Och minnen har blivit
minnen av minnen.

Peter

 

Hej vänner!

Jag är i Stockholm över helgen. Vilket alltid är en kluven upplevelse. Både lite kul men samtidigt lite sorgligt. För jag blir alltid lite ledsen över alla fula hus som byggs här. Jag gick på Norra Stationsgatan, där man bygger en ny stadsdel som tydligen skall döpas till Hagastaden. Husen där står så tätt att man får klaustrofobi, bara av att titta på dem. Man har också vid bron över till Solna byggt två oerhört fula torn, som bara gör en ledsen. Vem är det som bestämmer hur hus skall se ut egentligen? Ibland har jag fått för mig att det sitter ett gäng gnomer och svarttroll i en källare som hatar denna fina stad och vill förstöra den. De har ju med framgång lyckats med hela citykärnan, men på grund av det folkliga upproret vid almarna i Kungsträdgården, blev de tvungna att ligga lite lågt ett slag. Men nu gör det ett nytt försök att göra sådana som mig ledsna, genom att göra alla nya hus, så fula som möjligt. De sitter där och planerar jävelskap. Så hittar de något fint ställe som skulle kunna förfulas ordentligt. Då säger de: ”ring upp den där Wingårdh. Då kommer det säkert bli en kåk som ser så jävlig ut, att de flesta som ser den börjar gråta och får fulslag.” Sedan skrattar de elakt.

Vad gäller arkitektur är jag alltså en mycket konservativ gubbe. Om någon frågar mig om jag verkligen tycker att alla hus i denna stad, skall se ut som de ritats runt förra sekelskiftet. Så svarar jag ”jajamensan”, så konservativ och småborgerlig är jag. Så det så.

Det fanns visst i slutet på 50-talet planer på riva Gamla Stan har jag hört. För den var rätt nergången och sliten. Så någon modernistisk och historielös politiker, föreslog tydligen att man skulle riva och bygga nytt när man var klar med rivningen av Klara. Men som tur var räddades Stadsholmen undan grävskopor och är nu en upprustad och attraktiv miljö. Vilket Klara också kunde varit om man inte byggt stora kåkar av glas och betong. Det fanns säkert hus som behövde rivas. Men att ersätta dessa med sådan jävla öken, som nu finns runt Sergels Torg. Där folk går runt och ser ut som killen på tavlan ”Skriket” av Edvard Munch.

Men bara för några månader sedan var det några miljöpartister som föreslog att alla statyer på våra kungar som stod i staden skulle tas bort. För de var ju ofta rätt krigiska gubbar, som ofta var riktigt våldsamma typer när de levde. Men nu är de ju döda sedan länge och gör väl ingen större skada. Som döda har de blivit riktigt trevliga, tycker jag. När man går från Söder kan man ju passa på att morsa på Gustav II Adolf, Gustav III, Karl XII och Karl XIII. Som kungar var de väl så där. Men som statyer är de mina kompisar i staden. Sedan får någon historielös grönsak, säga vad han vill.

Nästa vecka skall alla restriktioner med anledning av pandemin tydligen tas bort. Vilket skall bli skönt. Hoppas det funkar och att alla som hjälps åt att få slut på eländet, genom att ordentligt vaccinera sig får någon sorts belöning. Det är ju det som gör att sjukvården nu inte helt packat ihop. Det är bara att se relationen mellan vaccinerade och ovaccinerade på intensivvårdsavdelningar, för att förstå vilken nytta det har gjort. Speciellt om man ser på procent av grupp vaccinerade kontra ovaccinerade. Vad jag förstår är risken att hamna på iva åtta gånger större om man är ovaccinerad jämfört med om man är vaccinerad. Så utan vaccin hade antalet med behov av intensivvård varit ett helt annat. Som det var som värst för något år sedan. Som tur är är antalet förståndiga människor trots allt större, än antalet foliehattar. Vilket gör att vi nu kanske går mot ljusare tider vad gäller pandemin.

Jag funderar om man vågar gå på bio. Det har kommit en ny film av den spanske regissören Pedro Aldomovár, som jag är lite sugen på att se. Men idag skall jag se på TV. För det är ”På Spåret” vilket jag ofta tycker är lite kul att titta på. Där ställer man ju en fråga, som man kunde ställa till hela mänskligheten. Nämligen: ”Vart är vi på väg”.

May the force be with you!

Peter

 

 

Hej vänner!

Det händer spännande saker på Gotland. För någon vecka sedan kom det hit soldater med luftvärnsrobotar kanoner och ärtsoppa. Detta för att hindra Ivan den förskräcklige att komma hit och snatta åt sig ön, som han nyss gjorde med Krimhalvön. Men först planerar han tydligen att ge sig på ett annat grannland igen. Det är otäckt. Vad jag förstår är syftet, att på nytt skapa en värld som otäckingen känner sig hemma i och dela upp världen i intressesfärer, inom vilka supermakterna bestämmer. Som det var på den ”gamla goda tiden”. När våra små Baltiska grannar var ockuperade och man kunde skicka stridsvagnar, om något folk stack upp och själva ville bestämma sin framtid.

*
En annan spännande sak som just hänt på Gotland är att vår biskop fått sparken och blivit av med rundkragen. Orsaken är visst att han bedragit sin fruga regelbundet under två år. Det får biskopar inte göra. För det är att synda mot det sjätte budet. I det står det ju uttryckligen att man inte får begå äktenskapsbrott. För det är en svår synd. Men vem är jag att döma och fördöma? Jag är ju knappast den som är utan synd och som med gott samvete, kan kasta den första stenen. Men att som chef inleda relationer anställda, är väl inte helt okej. Kan bli komplicerat vid nästa lönesamtal. Fast rent generellt verkar arbetsmiljön i svenska kyrkan vara rätt obehaglig. Jag tycker man jämt läser om konflikter och bråk. Det gänget borde läsa på vad killen på krysset en gång sa. Nämligen ”Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.” Vad man skall kalla alla bråkiga präster och biskopar”, sa han inte. Inte Guds barn i varje fall. Men kanske den avsatte biskopen skulle omskola sig till Imam. För då får han ju ha fyra fruar och slipper ställa till det på det här pinsamma sättet.

*

Som ni vet, drog för några dagar sedan en storm förbi. Det hände inga större olyckor som tur är. Mest träd som välte över vägar och elledningar. Det har överhuvudtaget varit blåsigt i vinter. Men idag verkar det rätt lugnt. Jag tänker inte jobba idag. Har väl inga speciella planer. Lite vemodig orimmad dikt om storm på det:

Storm som
lämnar fällda träd,
blir minnen i
din skog.

De låg där
i decennier och
sjönk sakta ihop.

Du gick förbi
år efter år och såg
hur träet murknade,
hur svampar vemodigt
växte i den döda veden.

Så mättes tiden stilla
i de träd som fälldes
av storstormen.

Det var de år,
då du såg kroppen
förändras och barndomen
övergå i något nytt.

Något hände, en storm
drog förbi och dina drömmar
fick ett annat innehåll.

Storm kan fälla
dig till marken.

Du reser dig
skrapad och slagen i
blod.

Stilla återgår
fällda träd,
till jord och minnen
av storm försvinner.

Fällda tårar torkar
och sår läker
till ärr.

Blir minnen av den
storm som drog förbi.

 Peter