Hej vänner!

Klockan är 2:09 på natten och jag är vaken. Nu kanske ni tycker synd om mig som inte sover såhär dags. Men det är det inte. För att jag är vaken nu, beror på att jag la mig på sängen vid 7-tiden och löste korsord. Då somnade jag och vaknade inte förrän efter flera timmar. Då var det bara att krypa ner och försöka sova vidare. Men för en stund sedan vaknade jag, pigg som en mört och insåg att vidare sömn inte är aktuellt för närvarande. Dessutom har jag inga planer för morgondagen så det gör inget om jag skulle bli lite trött. Numera jobbar jag ju inte så mycket och idag har jag inga möten inbokade eller andra arbetsuppgifter. När jag jobbade åtta timmar om dagen brukade jag bli stressad om jag inte kunde somna. Vilket gjorde det helt omöjligt att göra just det. Så dagar efter sådana sömnlösa nätter, var jättejobbiga framåt eftermiddagen. Men nu gör det oftast inte ett dugg.

I Kina är det vinterolympiad. Så den otäcka diktaturen får tillfälle att visa upp sig, under några veckor. När denna olympiad är över så kan man uppmuntrad och med förnyad kraft ta itu med att förfölja minoriteter och förstöra deras kultur. Jag tänker på Berlinolympiaden 1936 och hur det slutade då, när jublet tystnade och den olympiska elden släcktes.

Jag tycker om matematik. Inte för jag är eller har varit speciellt duktig på ämnet. Men jag tycker det är vackert på något sätt. Som när man på gymnasiet, såg någon lärare gå igenom ett matematiskt bevis och längst ner skrev V.S.B. Det betyder ju, som ni vet, ”vilket skulle bevisas”. Mina mattelärare på gymnasiet var ofta lite speciella gubbar, som var klart bättre på matematik än pedagogik. Men jag tyckte ändå att det var rätt kul att räkna. Jag var också bra på att använda räknesticka. Vilket är en färdighet som jag nog var en av de sista generationer, som behärskade. Det fina med matematik är ju att det är logiskt och leder fram till sanningar som inte kan ifrågasättas. Att triangelns vinkelsumma är 180° och fyrhörningens 360° gäller, vad fan folk än tycker. Likaså att förhållandet mellan cirkelns omkrets och diameter är pi, alltså 3,14 och en jävla massa decimaler till. Om någon vill ifrågasätta eller diskutera rimligheten i detta är han ju dum i huvudet. Den som är av den välmenande åsikten att alla åsikter har samma värde och att hans åsikt är att triangelns vinkelsumma är 230°, är ju lätt att avfärda som korkad.

Men det är jobbigt med folk som blandar ihop åsikter med fakta. Som om deras uppfattningar är lika sanna som matematiska bevis. Som dessutom är så övertygade om detta att de antyder att folk som inte delar deras korkade idéer har fel, utan att komma med ett enda vettigt argument för att så är fallet. Ni vet de där som på ett självsäkert, gapigt och ibland hotfullt sätt, uttalar sig om allt från barnuppfostran till risken med vaccinationer. Sådana där som tycker det de har att säga är så viktigt att det måste skrikas ut MED STORA BOKSTÄVER. Jävligt jobbiga typer. Som dessutom får andra som är mindre självsäkra, att idka självcensur för att slippa hamna i dispyter. Som jag gör ibland. Så om någon skulle framföra att pi = 7,6 eller att jorden är platt som en pannkaka, så skulle jag inte invända, för att slippa bråk. Men jag skulle tycka att det är skitdumt. Vilket jag faktiskt tycker om mycket av det jag hör. Sa jag lite malligt. V.S.B.

Jag såg på en partiledardebatt en stund härom kvällen. Det var en hetsig historia. För varje deltagare fick bara prata i sådär en 30 sekunder per inlägg. Så det var ett jävla kattrakande. Jag förstår inte varför allt skall göras under stor tidspress, nu för tiden. Vad är det för finess med det. Det pratades mycket om den otäcka organiserade brottsligheten och hur den skulle bekämpas. Men jag blev bara ledsen när jag hörde om detta. För det är ju en jävla katastrof, som bara fortsätter och verkar bli värre och värre. Inte för jag tyckte mig höra några riktig bra lösningar på detta problem. Det hade varit skönt om någon vågat säga rätt ut ”vi vet fan inte riktigt vad vi skall göra åt saken. Vi får väl kämpa på med att ”krossa gängen” och ”vända på alla stenar”, fast det inte funkat så bra hittills. Fan vet vad vi nu skall hitta på.”

Snart är det vår och då kan man försöka lura ut någon man älskar i vårsolen på en promenad. Som killen i bibelns Höga visa gör. Där står ju följande fina rader:

”Stå upp, min älskade,
du min sköna, och kom hitut.
Ty se, vintern är förbi,
regntiden är förliden
och har gått sin kos.

Blommorna visa sig på marken,
tiden har kommit, då vinträden skäras,
och turturduvan låter höra
sin röst i vårt land.

Turturduvan lär vi knappast få höra. För den bor inte hos oss, utan närmast i Tyskland. Det händer att någon förirrar sig hit. Men då blir han ensam. Vilket är ett jävla öde för turturduvor. Det finns andra duvor i Sverige, som ringduva och skogsduva. Sedan finns ju alla stadsduvor förstås. Dom lär man få höra i vår, om man bor mitt i Visby. Det brukar vara ett jäkla kurrande och parande, på dessa fåglar varje vår. De sitter på hustaket mitt emot där jag bor och killduvorna snurrar runt tjejerna en stund, innan de parar sig. En snabbis om våren, efter en kort stunds uppvaktning. Duvor verkar inte så mycket för den mer platoniska delen av kärleken. De är mer för den som Afrodite är gudinna över. Där är de desto flitigare.

Våren är lite vemodig, samtidigt som den är en bra tid att älska. När jag var ung var jag ofta lite vemodig när jag stod under vårens röda kvällshimlar och ofta mer eller mindre kär samtidigt. Hade väl med det återkommande ljuset att göra och att tjejerna kom fram, under tjocka jackor och överdragsbrallor. Någon sorts hormonpåslag kände jag absolut. Vilket antagligen något som drabbar de flesta djur om våren. Som till exempel människor och duvor. Vårljuset gör oss lite pilska. Som Samuel Columbus (1642 - 1679) så riktigt skriver i en dikt:

”Ingen må mig det förneka, att jag kärligt älska må:
Kärlig Lek och kärlig Skämtan siktar all Natur uppå:
Lärke-kirr och Duveputter,
Tuppeknorr och Orrekutter
Går dock äntlig ut därpå,
Att Hanan Hönan nalkas må.

Ni som läst denna blogg förut kanske kommer ihåg att jag är fascinerad av grottkonsten i grottor som i Lascaux och Altamira. De är ju gjorda sådär 17 000 till 12 000 år före Kristus. Då var det ju kilometer med is över Norden. Men i Sydeuropa var det en kall savann ungefär som i Östafrika idag. Där vandrade hjortar, vildoxar, bison, stenbock, ren, jättehjort, mammut, ullhårig noshörning och rovdjur som grottlejon och brunbjörn. Så knallade grupper av människor runt där, säkert fyllda av den ödmjukhet som den kan känna inför allt levande, när man lever mitt ibland det och är en del av det. Av någon anledning gick man in i dessa grottor och hade väl med sig någon sorts facklor för att måla djurlivet omkring sig. Varför vet väl ingen riktigt.

En del tror att det handlade om någon sorts jaktmystik. Andra att det var en del i någon annan sorts religiösa ritualer. Men ingen vet riktigt. Målningarna är ofta, enligt min uppfattning, helt fantastiska. De avbildar ofta djuren i rörelse och med respekt. Man förstår att dessa människor kände sig stå nära sina medvarelser på jorden.

Själva lever vi ju i det sjätte massutdöendets tid, där arter försvinner i en takt som inte skett sedan dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan. Antalet individer minskar också snabbt. Jag läste att antalet vilda däggdjur minskat med 50 % från 1970 till 2014 och att orsaken är mänsklig aktivitet. Jag läste också att det vid förra sekelskiftet år 1900, fanns det omkring 250 000 lejon i världen, på 1980-talet cirka 75 000 och idag cirka 25 000. Hur fan skall det sluta. Tänk att behöva berätta för sina barn, att det en gång fanns lejon i det vilda. Inte bara i djurparker. Det går dåligt för tigrar också förresten. För hundra år sedan fanns det visst ungefär 100 000. För 12 år sedan fanns det bara 3200 kvar. Men nu har det visst blivit lite fler igen. Hur många vet jag inte.

I första Mosebok står det att gud säger till Adam och Eva: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.” Själv säger jag: ge fan i det. Låt tills vidare de vilda djuren vara ifred och gå istället in i en grotta och måla bilder av dem på väggarna. Vi får på nytt försöka bli en del av det levande på jorden och lära oss ödmjukhet. Se hela den underbara natur vi lever i, den korta stund vi vandrar här på jorden och försöka vårda denna natur efter bästa förmåga. Snart är det försent. Dikt på detta:

När du öppnade fönstret
sjöng en koltrast från
en tv-antenn.

Det var maj
och vi var unga,
i kärlek och lust.

Tiden stod stilla,
kvällssolen färgade
rummet rött.

Vi höll varandras
händer och jag tänkte,
det här kommer jag
aldrig glömma.

Våren sedan dess,
koltrastsång
om kvällen.

Men vissa vårar
har jag gått barfota på
grus.

Och minnen har blivit
minnen av minnen.

Peter