Hej vänner!

Jag är i Stockholm över helgen. Vilket alltid är en kluven upplevelse. Både lite kul men samtidigt lite sorgligt. För jag blir alltid lite ledsen över alla fula hus som byggs här. Jag gick på Norra Stationsgatan, där man bygger en ny stadsdel som tydligen skall döpas till Hagastaden. Husen där står så tätt att man får klaustrofobi, bara av att titta på dem. Man har också vid bron över till Solna byggt två oerhört fula torn, som bara gör en ledsen. Vem är det som bestämmer hur hus skall se ut egentligen? Ibland har jag fått för mig att det sitter ett gäng gnomer och svarttroll i en källare som hatar denna fina stad och vill förstöra den. De har ju med framgång lyckats med hela citykärnan, men på grund av det folkliga upproret vid almarna i Kungsträdgården, blev de tvungna att ligga lite lågt ett slag. Men nu gör det ett nytt försök att göra sådana som mig ledsna, genom att göra alla nya hus, så fula som möjligt. De sitter där och planerar jävelskap. Så hittar de något fint ställe som skulle kunna förfulas ordentligt. Då säger de: ”ring upp den där Wingårdh. Då kommer det säkert bli en kåk som ser så jävlig ut, att de flesta som ser den börjar gråta och får fulslag.” Sedan skrattar de elakt.

Vad gäller arkitektur är jag alltså en mycket konservativ gubbe. Om någon frågar mig om jag verkligen tycker att alla hus i denna stad, skall se ut som de ritats runt förra sekelskiftet. Så svarar jag ”jajamensan”, så konservativ och småborgerlig är jag. Så det så.

Det fanns visst i slutet på 50-talet planer på riva Gamla Stan har jag hört. För den var rätt nergången och sliten. Så någon modernistisk och historielös politiker, föreslog tydligen att man skulle riva och bygga nytt när man var klar med rivningen av Klara. Men som tur var räddades Stadsholmen undan grävskopor och är nu en upprustad och attraktiv miljö. Vilket Klara också kunde varit om man inte byggt stora kåkar av glas och betong. Det fanns säkert hus som behövde rivas. Men att ersätta dessa med sådan jävla öken, som nu finns runt Sergels Torg. Där folk går runt och ser ut som killen på tavlan ”Skriket” av Edvard Munch.

Men bara för några månader sedan var det några miljöpartister som föreslog att alla statyer på våra kungar som stod i staden skulle tas bort. För de var ju ofta rätt krigiska gubbar, som ofta var riktigt våldsamma typer när de levde. Men nu är de ju döda sedan länge och gör väl ingen större skada. Som döda har de blivit riktigt trevliga, tycker jag. När man går från Söder kan man ju passa på att morsa på Gustav II Adolf, Gustav III, Karl XII och Karl XIII. Som kungar var de väl så där. Men som statyer är de mina kompisar i staden. Sedan får någon historielös grönsak, säga vad han vill.

Nästa vecka skall alla restriktioner med anledning av pandemin tydligen tas bort. Vilket skall bli skönt. Hoppas det funkar och att alla som hjälps åt att få slut på eländet, genom att ordentligt vaccinera sig får någon sorts belöning. Det är ju det som gör att sjukvården nu inte helt packat ihop. Det är bara att se relationen mellan vaccinerade och ovaccinerade på intensivvårdsavdelningar, för att förstå vilken nytta det har gjort. Speciellt om man ser på procent av grupp vaccinerade kontra ovaccinerade. Vad jag förstår är risken att hamna på iva åtta gånger större om man är ovaccinerad jämfört med om man är vaccinerad. Så utan vaccin hade antalet med behov av intensivvård varit ett helt annat. Som det var som värst för något år sedan. Som tur är är antalet förståndiga människor trots allt större, än antalet foliehattar. Vilket gör att vi nu kanske går mot ljusare tider vad gäller pandemin.

Jag funderar om man vågar gå på bio. Det har kommit en ny film av den spanske regissören Pedro Aldomovár, som jag är lite sugen på att se. Men idag skall jag se på TV. För det är ”På Spåret” vilket jag ofta tycker är lite kul att titta på. Där ställer man ju en fråga, som man kunde ställa till hela mänskligheten. Nämligen: ”Vart är vi på väg”.

May the force be with you!

Peter