Hej vänner!

Jag är så ledsen och förbannad över det som hänt de senaste dagarna. Hur fan skall det sluta. Denna totala våldsamma galenskap, som vill förslava ett helt folk och förstöra deras land. Men man blir ju samtidigt imponerad av det motstånd, som de ukrainska soldaterna och det ukrainska folket gör mot övermakten. Måste vara väldigt modiga och beslutsamma människor. Även alla de som räddar sina barn ur helvetet genom att fly.

Den civiliserade världen verkar i stort sätt enig om att man på alla sätt som går, måste stödja Ukraina. Den ociviliserade världen avslöjar sig ju samtidigt. Vitrysslands diktator hänger naturligtvis på, som den idiot och ryska knähund han är. Men även Ungerns Orbán berättar att han inte tänker delta i bojkotter utan förhålla sig ”neutral”. I Brasilien har president Bolsonaro uttalat förståelse för ryssidiotens agerande. Den före detta presidenten i USA har minsann berättat att han finner mördarjäveln ”genial”. Det är ju bra att veta var man har sina fiender och Quislingar.

I Sverige är det väl just nu den organiserade brottsligheten, som är ett hot mot vårt samhällssystem och de som i detta läge, när vi hotas av främmande makt, om vi inte böjer oss för dess vilja. Borde få höra att det nu är landsförräderi att ägna sig åt sådant. Likaså att på andra sätt stödja de som vill vårt land och vårt folk illa. Som vill begränsa yttrandefriheten och tryckfriheten genom att skrämma dem som använder sig av denna till tystnad. Som hotar tjänstemän som gör sitt jobb och skyddar barn och unga mot övergrepp och misshandel.

Jag tänker på Harry Järv. Han var ju författare och bibliotekarie på Kungliga biblioteket när jag var ung. Han dog 2009. Harry var ju expert på Franz Kafka och det är ju en kille som jag också är intresserad av. Men till skillnad från mig var Harry Järv en modig kille. Som var en av dem som räddade Finland undan rysk ockupation under kriget och blev av med ett ben på kuppen. Han har skrivit en bok som jag ofta tänker på som handlar om vilken tolerans det demokratiska samhället kan visa mot de intoleranta. Var gränsen går. För någonstans går en sådan gräns. Om man agerar för att avskaffa detta styrelseskick och agerar som en fiende till det, så är man en som bör utvisas eller låsas in. I varje fall när det är att hjälpa de som vill oss illa. Som Rysslands nuvarande president och hans kompisar.

Nu har jag skrivit färdigt för en tid. Vi får se om och när jag återkommer.

Läs här: https://www.raddabarnen.se/vad-vi-gor/katastrofer/barnen-i-ukraina/

Peter