Hej vänner!

Det är som vanligt svårt att ta verkligheten på riktigt allvar. Det händer hela tiden saker som är så konstiga att man inte riktigt vet vad man skall tro. Bara när man läste om den höga juristen som av någon konstig anledning firade jul med en av sina elever. Denna antagligen lite speciella dam, söp sig, vad jag förstår, apfull till medvetslöshetens gräns. Varpå den höga juristen drar av sig brallorna och våldtar denna utslagna dam. Jag läste att han efteråt skickat en ursäkt för sitt beteende. Så han måste väl varit medveten om att han gjort något fel. För annars ber man väl knappast om ursäkt. Men sedan blir det ännu tokigare. För när man misstänks ha våldtagit någon så blir man inlåst medan utredning pågår. I det här fallet släpptes den höga juristen ut och kallade till presskonferens, där han minsann kunde ge sin version och dessutom namngav och tog heder och ära av den dam, han nyss bett om ursäkt för att ha förgripit sig på. Så hon blev tydligen hotad av massa idioter och tvingades fly till ett skyddat boende. Men till den höga juristens försvar får man väl säga att han nog aldrig legat med en nykter kvinna, med omdömet kvar. För i det tillståndet skulle väl ingen normal kvinna ligga med den jävla fjanten.

Jag har skaffat mig en kolonilott. Vilket gör mig lite nervös. För jag har aldrig odlat något annat än mitt eget skägg. Om jag blir vaccinerad skall jag dessutom resa bort några veckor från Gotland i sommar och då kommer väl ogräs och torka ta över. Jag tror jag skall satsa på odla blommor och kryddor. Det får bli härdiga sorter. Men kanske blir jag kvar på Gotland över sommaren och får resa till Brämön i september. För jag skall ju ha en del kontakt med vården de närmaste månaderna. Sedan kommer ju barnbarnen hit och då vill jag absolut vara här. När jag blir vaccinerad vet i fan. Det lär dröja. För de har precis börjat med folk som är födda 1945. Sedan skall hela den stora efterkrigsgenerationen få sina sprutor innan vi som föddes i mitten på 50-talet får en chans. När jag var barn var gamla människor födda på 1800-talet. Själv är jag född 1954. Det året spelade Bill Haley & His Comets in "Rock Around the Clock". Så innan jag föddes fanns inte Rock’n’Roll. Jag är alltså jämnårig med denna musikform.

Jag har börjat drömma något hemskt på nätterna. Vissa nätter tycker jag mest jag drömmer och går upp och pissar. Det är jobbigt för jag blir trött på dagarna. Dessutom drömmer jag rätt jobbiga drömmar. De är bara röriga och inte ett dugg kul. Innehåller varken humor eller erotik som mina drömmar ibland gjorde förr. Ni vet sådana där drömmar som man inte vill vakna ifrån. De jag drömmer nu är man bara glad när man vaknar ur. Så jävla tråkiga är de.

På torsdag är det skärtorsdagen. Skär är ju ett gammalt ord som betyder ”ren”. Det är samma skär som i skärelden, som ju skall rena från synd innan man släpps in i paradiset. Så vissa får stanna länge i skärselden för att det finns så mycket synd att bränna bort. Det var väl på skärtorsdagen som Nattvarden instiftades. Det är ju också den kvällen påskkärringarna far till Blåkulla för att festa med Hin Håle själv. Det skall viss vara ett jävla kalas på alla sätt och vis. Till och med Fan ligger jävligt lågt och vågar inte sticka upp, när tjejerna har kul.

Peter

 

Hej vänner!

Jag tror ta mig fan att jag håller på att tappa det. I morse klev jag upp 6:00 för jag skulle besiktiga bilen klockan 7:00. Men när jag knappade in mitt registreringsnummer på Bilprovningen, så stod det att jag var välkommen i morgon den 25 mars. Jag hade åkt dit en dag för tidigt! Så nu måste jag kliva upp i morgon samma tid för att besiktiga bilen. Om jag överhuvudtaget orkar kliva upp. Jag funderar på om man kunde sova bort några månader och liksom gå i ide. Så kunde man bli väckt när det är dags för att bli vaccinerad. Men om det fortsätter så här, så är väl risken att man inte blir väckt förrän efter flera år. Då är man väl ännu slirigare än man är nu. Fast så länge man ibland glömmer att dra upp gylfen är det ändå rätt okej. Det är när man glömmer dra ner den, det börjar bli riktigt besvärligt.

Jag har alltid varit disträ, som det heter. Vilket faktisk är jobbigt och ibland pinsamt. Dessutom jobbigt för mycket av ens liv går då åt till att leta efter saker som man lagt på ett ”bra ställe”. Jag försöker lägga nycklar, plånbok och telefon på samma ställe. Det funkar rätt bra om jag inte blir störd just när jag planerar göra så. Då kan det gå på tok och jag får leta efter dessa nycklar i alla fickor, lådor, kylskåp och skafferier som finns i lägenheten. Jag är överhuvudtaget värdelös på att ha många bollar i luften och är känslig för stress. I sådana situationer kan jag bli riktigt snurrig och glömma bort mig, i både tid och rum. Jag skämdes förr, när jag var yngre, över att jag hade så svårt att hantera stress och i sådana situationer kunde glömma bort vad jag skulle göra eller bokat in. Det ställde till det när jag jobbade och var oerhört pinsamt ibland. Men nu är detta över och det är skönt. Jag tänker aldrig mer stressa, utan göra en sak i taget.

Igår var det soligt och rätt varmt i solen. Jag undrar om bina vaknade nere i den botaniska trädgården. De börjar ju bli dags att vakna till för dessa bin och flyga runt och pollinera och samla nektar. Vilket kommer mig att tänka på en japansk dikt av en Yadoya Meshimori:

”Varför så ängslig
framför bikupans fluster?

Och ändå tror du
på eggande behagen
hos honungsljuva flickan!

Vad Yadoya nu menade med detta. Men antagligen att man kan råka ut för värre saker än bistick när det är vår, om man inte aktar sig. Som att drabbas av passion om våren, vilket är jobbigt och något man bör undvika att drabbas av i onödan. Jämfört med eggande behag, är ju ett bistick en skitsak.

Snart är det påsk och dags för ägg, lamm och inkokt lax. Det blir fint. Jag brukar ju alltid gnälla över att Långfredagen numera är en dag vilken som helt. Utan det allvar och den tristess som kännetecknade denna dag när jag var barn och ung. Då allt roligt var stängt och man fick begrunda vår herres lidande på korset. Det var säkert nyttigt för barn att lära sig att det finns sådant som är allvarligt och bör begrundas. Nästa dag var ju kuligare, för då fick man påskägg med godis och fick ha kul som man ville. Ty då var han på krysset uppstånden, ja sannerligen uppstånden. 

 

Peter

 

Hej vänner!

Jag har börjat tänka på moral. Eller kanske bristen på moral. För jag känner som det är en jävla brist på moral, i alla möjliga sammanhang just nu. Det gäller i stort som i smått. För det första finns det ju de rent kriminella jävlar som mördar, spränger, våldtar, utpressar, bedrar, stjäl och är rent psykopatiska onda. De verkar föröka sig som kaniner och lyckas förstöra hela bostadsområden och skapa otrygghet och trivsel. Men också blir förebilder för unga människor med diverse svårigheter. Nu läste jag att en kille som tydligen rappar och tydligen är misstänkt för ett mycket allvarligt brott, vunnit något musikpris. Är tydligen både ond och framgångsrik. Utan moral och riskerar säkert bli en förebild för många andra, som inte heller kan skilja på rätt och fel. Vilka till slut kommer bli sådana, som man nog tyvärr nog måste låsa in under mycket lång tid, så de inte ställer till någon skada under den tiden åtminstone.

Men så finns det folk som inte begår brott som i mina ögon förefaller sakna moralisk kompass och dessutom tjänar pengar på det. Som de som bedriver spelverksamhet och gör reklam för detta på TV flera gånger i timmen. Att lura folk att spela bort sina pengar, är omoraliskt och de som ägnar sig åt sådant verkar sakna både skam och skuld. Men varje gång jag ser någon känd person delta i reklaminslag för den verksamheten, känner jag någon sorts förakt. Tycker det är dålig stil.

Ett annat sätt att tjäna pengar som tydligen är helt tillåtet, är att bedriva någon sorts vård via appar på internet. Det verkar till och med uppmuntras av en del politiker. Men det är ju både slöseri och omoraliskt. För om den som ringer inte är allvarligt sjuk, utan har ont i halsen och är snorig eller varit magsjuk någon kväll, så kunde ta mig fan jag ge råd utan läkarutbildning. Likaså vid springmask, hårlöss och mjäll. Men är det något allvarligt måste ju den som ringer gå till doktorn iallafall och undersökas grundligt och ta prover. Så de där telefonläkeriet verkar mest till för att lugna de som inte är allvarligt sjuka, samt skicka dem som eventuellt är det till doktorn. Ung och inte allvarligt sjuk ringer och kostar pengar i onödan, medan den vanliga vården får ta hand om gamla och allvarligt sjuka. Tydligen får min vårdcentral betala för att någon får rådet att ta en Alvedon eller söka att upp samma vårdcentral dagen därpå. De som bedriver den typen av verksamhet gör så med mina skattepengar och blir visst jätterika. Vilket är inte är olagligt, men omoraliskt. Speciellt när man läst om bristen på läkare på institutioner där de som är riktigt gamla och svaga bor.

Jag tänker ofta på de bud som Moses fick av gud på Sinai berg. Som var någon sorts sammanfattning vad människor redan då tyckte var rätt och fel. För där står ju tydligt att man inte skall dräpa, sno andras saker eller ljuga. Regler som trots allt de flesta normala människor följer. Men tyvärr inte alla och jag tycker de verkar finnas fler och fler som struntar i dessa bud. Som också struntar i Matteus 7:12. ”Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna,” ni vet. Antalet som struntar i både lagen och profeterna verkar bli fler och fler och alltmer egoistiska och elaka. Vilket gör mig mer ledsen och orolig än förbannad. Förr vad det fint att vara en hederlig skattebetalare och solidariskt och lojalt tänka på de allmännas bästa och göra rätt för sig. Nu verkar det vara fint att vara smart, egoistisk och osolidarisk, samt tycka att de som jobbar och betalar skatt utan att bli rika är lite dumma losers, som inte vet hur smarta människor gör. Som får skylla sig själva där de sitter med sin taskiga pension efter sitt yrkesliv.

Jag börjar tappa hoppet om att bli vaccinerad det närmaste året. Vilket kännas alltmer frustrerande. Nu har jag snart ett år känt obehag, i situationer där man riskerar smittas av eländet. Sedan säkert sex månader har jag inte heller jobbat på grund av detta. Kanske har jag varit överdrivet försiktig. Men jag blev för inte så länge sedan påmind om min dödlighet och blev lite rädd att bli jordgubbe. Vilket nog gjort mig överdriven i min rädsla att drabbas av detta virus. Jag har börjat tänka mycket på mitt liv och tyvärr rätt mycket på de svårigheter som detta innehållit. Det är ju inget jag brukar berätta om, utan hålla för mig. Inte för att det är hemligt eller något att skämmas för. Det är bara jobbigt att prata om. Men jag börjar se alltmer hur det påverkat vem jag är och mitt liv. Egentligen vill jag tänka på framtiden och vad jag vill göra, när jag är vaccinerad. Fast det är svårt. Men jag tror jag skulle vilja åka till Florens och till Irland. Annars har jag svårt att komma på något jag vill göra.

Katten har varit ute mer än en timme idag. För det var rätt skönt i solen om man satt i lä. Det är första gången på flera månader, som han är ute mer än en kvart. Han verkar blivit lite uppåt av att vara ute och få lite mer stimulans och käka några grässtrån. Annars har han känts lite gammal och trött sista tiden. Katter sover i och för sig mycket. Men nu tycker jag han sovit nästan hela dagarna ibland. Han har gått upp en stund och käkat lite och gått på sin låda. Men sedan har han gått och lagt sig igen. Helst vill han ligga på min mage och sova och kan tjata på mig att gå och lägga mig på sängen. Det tog tid innan jag förstod att det var det han ville. Han gick runt tjata och var jobbig. Så jag prövade med käk, öppnade ytterdörren och annat innan jag begrep vad han ville. Men till slut förstod jag. Han verkar orolig ibland när han inte ser mig. Det var han aldrig förut. Då var han kaxig och självständig. Men nu vill han helst vara nära mig. Det kan vara jobbigt för han låter som en jävla marskatt, tills han får som han vill. Men han är ju kastrerad och slipper åtminstone den klådan, som kan ställa till det för en i mars, om man inte aktar sig.

Själv är jag också trött förresten. Jag kanske har drabbats av det som på gotländska heter ”ladigsdigne”. Det betyder vårtrötthet om ni inte visste det. Antagligen är det detta jag drabbats av för jag är nästan lika trött som katten. Vilket nog katten tycker är rätt bra. För då ligger jag mycket på sängen, vilket han gillar.

Peter

 

Hej vänner!

Klockan är 1:08 på natten och jag kan inte sova. Jag hade somnat men så kom Katten och talade om att han var lite sugen på ett litet nattmål. Han hade i och för sig lite torrmat och lite vanlig mat att äta. Men det var inte det han var sugen på, vilket han talade om. Så jag fick gå upp och öppna en liten burk med lyxkäk för att få tyst på honom. Det smaskade han i sig och sedan la han sig på mina ben och somnade. Men sedan kunde inte jag somna. Så nu ligger han i sängen och jag sitter här, mitt i natten.

Igår var det förresten S:t Patrick’s day. Det är ju Irlands nationaldag som man firar genom att supa sig ohemult full, klä sig i gröna kläder och sjunga visor. S:t Patrick var ju den som kristnade irländarna och gjorde dem till katoliker. Han utrotade också, enligt legenden, alla ormar från Irland. Både att göra folk till katoliker och att utrota ormar är ju dumt. Det tycker iallafall jag. För jag gillar inte katolska kyrkan, men däremot tycker jag ormar är fina och intressanta djur. Jag brukar ju själv fira S:t Patrick genom att dricka några glas Guiness denna dag. Men jag dricker ju inte öl längre för att jag är rädd att få gikt igen. Fast i helgen kanske jag trots allt skall våga dricka en burk av denna mörka dryck. Det är förresten gott att äta skaldjur till Guiness, tycker jag.

På Irland är man ju ofta väldigt nationalistisk. Vilket hänger ihop med landets historia. Folk som befriat sig från förtryck genom uppror och krig blir nog ofta patriotiska och lite stolta, som irländarna. Det började ju med Påskupproret 1916 då irländska republikaner försökte befria Dublin. Fast dessa hade visst egentligen inte något större folkligt stöd och upproret blev inte så omfattande som man hade hoppats. Men engelsmännen gjorde dumheten att slå ner detta uppror mycket brutalt och avrätta flera av rebellerna. Det gjorde att opinionen svängde och att de flesta irländare därefter ville befria sig från England. Så det blev krig som slutade 1922 med att större delen av ön lämnade Storbritannien. Fast det var först 1937 som man klippte alla band med England och dess kungahus och blev republik.

Sverige har ju aldrig ockuperats av främmande makt. Så nationalismen här är jämfört med på Irland inte så överdriven. På Irland sjunger man fortfarande sånger om upproret och dess hjältar och är påtagligt stolt över sitt land och över att vara irländare. Till exempel på S:t Patricks day. Då man, som sagt, bör vara full, klä sig i gröna kläder och sjunga.

Sveriges nationaldag är ju en rätt lugn tillställning. Brukar vara ett rätt avmätt firande utan några större nationalistiska övertoner. Ingen verkar heller vara riktigt säker på varför just denna dag firas som nationaldag. Det har någonting med Gustav Vasas intåg i Stockholm år 1523 att göra. Men jag har för mig att jag har hört någon annan förklaring också. Kungen brukar åka till Skansen och dela ut flaggor. Men mycket annat till firande är det inte. Egentligen borde man flytta nationaldagen till midsommarafton. För då vet man hur man skall fira. Som man gör på Irland när man firar S:t Patricks ungefär. Dock utan speciell färg på kläderna. Vilket är en brist. Man kan ju börja ha blå tröja och gula byxor till exempel, denna dag. Samt sjunga att man ”trivs bäst i öppna landskap”.

Strandskatan har kommit såg jag igår. Det var flera stycken som såg ut som de ångrat sig. Vilket jag förstår kallt och otäckt som det är. Men i Visbys botaniska trädgård blommar massor av snödroppar och vintergäck. Så våren är här, trots allt. Men själv går jag runt och är sur som ett kvarglömt rönnbär. För jag är trött på att jag aldrig blir vaccinerad och kan släppas ut vårbete. Inget vaccin och varianter av viruset, som tydligen vaccinet inte biter något vidare på. Hur länge skall detta hålla på? Nåväl, jag har ju iallafall en spännande undersökning av min prostata, att se fram emot i vår igen. Inget gott som inte har något ont med sig. Efter solsken kommer trots allt till slut slagregn eller hagel.

Peter

 

 

Hej vänner!

Kamrat katten var orolig i natt. Han gick runt och skrek som en marskatt en stund och verkade orolig. Det har hänt förut och jag misstänker att han nog måste medicinera mot sin hypertyreos. Men han är blank och fin i pälsen och verkar i övrigt också må rätt bra. Enligt veterinären finns det risk för biverkningar av medicinen och när jag läste på, stod det om biverkningar som kräkningar, diarré, minskad aptit, klåda, håglöshet och påverkan på benmärgen. Just minskad aptit vill jag inte att han skall drabbas av. För han är ju rätt kinkig med maten redan nu. Han vill helst ha finskuren biff. Och inte vill jag att han skall drabbas av håglöshet heller under sina sista år. Men jag får väl ta upp det med veterinären vid nästa besök.

Själv skall jag också till doktorn förresten. Jag går ju på regelbundna kontroller och nu är det dags för en sådan. Jag skall få träffa en ny doktor som jag inte träffat förut. Han heter tydligen Süleyman precis som Süleyman den store (1494 – 1566). Denne var sultan över det Osmanska riket från 1520. Denne namne till den läkare jag skall träffa var en krigisk rackare och utvidgade det Osmanska riket åt alla håll. Men han skrev dikter också och stiftade lagar. Han gifte sig förresten med en av damerna i sitt harem som hette Roxelana, som trots att hon kommit som kidnappad slavinna, tydligen fick ett stort inflytande på sin make. Vilket inflytande min doktors fru har på sin make vet jag inte. Jag bryr mig inte så mycket om det heller. Däremot hoppas jag att han inte är lika hårdhänt och tuff som Süleyman den store var. Han la liksom inte fingrarna i mellan och var rätt hårdhänt. Men jag hoppas min doktor, trots sitt namn, använder sina fingrar med försiktighet.

Sålunda går jag och min kamrat Katten runt och har krämpor. Hans är typiska för den åldrande katten. Mina är typiska för den åldrande mannen. Man brukar ju säga ”man är bara så gammal som man känner sig”. Det brukar folk som vill uppmuntra sig själva och andra säga. Andemeningen är väl att man kan känna sig yngre än sin kronologiska ålder och vara glad över det. Själv känner jag mig precis så gammal som jag är. Vilket inte är så lite, även de jag känner som är äldre än jag är, tycker att mitt tjat om att känna sig gammal är löjligt. För de känner sig ofta yngre än de är och är pigga som folk som gör reklam för kosttillskott på TV är. VitaePro är något medel som enligt reklamen får folk att springa runt som Duracell-kaniner och le tillgjort och fånigt. Nu bör man inte önska olycka åt andra. Men om de som gör reklam för detta kost-tillskott vrickar en fot och får lite sura uppstötningar, så skulle jag känna mig lite ambivalent i min medkänsla.

Det där med vaccinering mot virushelvetet verkar dra ut på tiden. Om det fortsätter i den här takten lär man väl inte få något vaccin förrän till julen 2022 eller så. Det börjar kännas hopplöst och tråkigt. Men som Nalle Puh säger:
”För att verka avspänd och helt tillfreds kan man gnola tiddeli-pom några gånger på ett vad-ska-vi-göra-nu-då-sätt.”

Idag skall jag förresten göra dillkött på lamm. Vilket är en av mina favoriträtter. Ute filar talgoxarna som det är tokiga av hormoner. Nu skall jag dricka en kopp kaffe och käka en macka. Tiddeli-pom!

Peter

 

 

 

Hej vänner!

Jag har haft en jobbig natt. För jag har drömt en besvärlig dröm som till slut blev väldigt jobbig. Så nu skall ni drömtolkare få något att bita i. Freudianerna tror väl det handlar om sex, Jungianer om att det är något om att ”skuggan” gör sig påmint och behaviorister om att jag ätit något olämpligt. Själv tror jag det handlar om det förbannade viruset och allt det de ställt till.

Det började bra. Jag drömde att man på en ö hittat en växt, som Sapho beskrivit i en dikt. Hon hade nämligen besökt denna ö. Där beskriver hon denna växt som oerhört bitter, när hon smakade på den i solhettan. Men så går hon in i ett hus där ett litet vattenfall med svalt vatten rinner ner för en av väggarna och ut på mosaikgolven i huset. Så alla rum blir svala och sköna. Jag går också runt i detta hus. Sedan är jag plötsligt på en väg och eländet börjar. För jag tar en liten avstickare och när jag skall leta mig tillbaks till vägen är det lögn i helvete. Jag vet var vägen går. Men hur jag än bär mig åt kommer jag bara ut i bråte och sprängsten. Plötsligt är jag i ett stort hus och det är samma sak där. Jag väljer mellan dörrar men lik förbannat kommer jag inte ut. Så dyker en mycket duktig och känd kollega som heter Ann-Charlotte Smedler upp och skall hjälpa mig. Antagligen för jag precis läst att hon kommit ut med en ny version av en bok. Men lika kompetent och duktig som Ann-Charlott Smedler är i verkligheten, lika värdelös är dröm-Smedler på att hjälpa till. Dante fick ju åtminstone hjälp av Vergilius när han vandra runt i helvetet. Jag hade ingen som helst hjälp av min ledsagare. Till slut sa jag till mig själv att jag måste vakna. Då gjorde jag också det. Men så fort jag försökte sova vidare började eländet igen. Jag gick genom dörrar och korridorer, utan att hitta ut. Så när jag vaknade igen, klev jag upp för att slippa denna helvetesvandring.

Jag tror det handlar om att det förbannade viruset bara håller på och håller på. Vidare att det stod i tidningen att det inte blir någon fart på vaccinleveranserna på överskådlig tid. Jag hade hoppats att det snart skulle bli min tur och jag skulle slippa ut den här jävla isoleringen. Jag har inte träffat mina barn-barn på evigheter och inte några kompisar. Jobba har jag inte gjort på ett halvår snart och det börjar bli jättetråkigt allting. En jävla öken, helt enkelt!

Igår var det schlagerfestivals-final på TV. Men jag orkar inte titta på detta. Jag tycker det håller på för länge och är för rastlös för att lyssna på alltihop. Jag lyssnade på Clara Klingenström från Gotland, på nätet. För hon sjöng en fin ballad, som verkar handla om att bli fri från en destruktiv relation, dessutom sjunger hon på svenska. Men jag läste att en annan låt vann. Fel låt vann alltså.

Jag håller på och läser en bok om Leonardo. Inte vilken Leonardo som helst, utan han som kom från den lilla byn Vinci utanför Florens. Han som som målade Nattvarden och Mona-Lisa, ni vet. Men han gjorde väldigt mycket annat också. Måste varit en mycket nyfiken kille. Men jag har inte kommit så långt i denna bok än. Leonardo var så nyfiken på allt att han gjorde upp minneslistor på vad han skulle ta reda på och göra. På dessa kunde det stå sådant som: ”Iaktta gåsens fot: om den alltid vore öppen eller alltid sluten skulle varelsen inte kunna röra sig över huvud taget. Beskriva hackspettens tunga. Blåsa upp ett par grislungor och se om de ökar i bredd och längd, eller enbart i bredd. Gå till varmbadhuset, där det finns nakna män." Det sista gjorde nog inte Leonardo bara för att lära sig anatomi precis. Han var ju homosexuell och gillade nog att titta på nakna män. Men att han måste påminna sig om att gå och kolla på dem, är lite kul. Som om jag skulle behöva påminnas om att gå till dambadet, för att titta på nakna damer. Men antagligen skulle man väl bli utkörd av folk som inte förstår vikten av anatomiska studier.

Min katt är förresten smartare än vad man tror. För han brukar krypa ner mellan kuddarna i sängens huvudända och lägga sig under överkastet. Om jag då visar att jag vet att han är där, genom att klappa på överkastet, där han gömt sig ligger han kvar och sover. Men om jag inte gör det så kommer han utfarande direkt och är skraj, att jag skall lägga mig på honom. Så han vet att jag är en snäll gubbe som aldrig med flit skulle lägga mig på en katt. Men att det är bäst att kolla att jag inte gör så av misstag. Så på något sätt har han en uppfattning om vad som finns i mitt huvud.

Denna förmåga att se ur någon annans perspektiv är svårt men nyttig. Den som bara läser tidningar och inlägg av folk som delar deras uppfattning blir ju lite dummare än andra. För att ta del av hur de som inte delar ens uppfattning får ju en att tänka efter och se om de egna argumenten håller. Fast det är ju jobbigt och ställer krav på en på flera sätt. Betydligt mer arbetsamt än att sitta med andra som delar ens uppfattning och få sina övertygelser bekräftade. Man slipper ju då riskera att utsättas för smärtan och skammen av att man kan ha fel.

Men som Bertrand Russel så klokt påpekade:

”If an opinion contrary to your own makes you angry, that is a sign that you are subconsciously aware of having no good reason for thinking as you do. ”

Peter

 

 

Hej vänner!

Jag läste i alla tidningar om att en engelsk prins och hans fru har lämnat kungahuset med buller och bång. Nu har de berättat för Oprah Winfray, om hur dåligt de mådde av att vistas i detta kungahus. Vad jag förstår är har familjen i en Lars Norén pjäs en ren idyll, jämfört med hur det går till i den familjen. En sjuk familj i ett sjukt system, om man säger så. Klart att folk blir tokiga av på det sättet tvingas in i ett liv, som de själva inte valt att leva. Hela idén med att man skall ärva sin titel, funktion och jobb, av sina föräldrar är ju i grunden jättekonstig. Dessutom var ju de europeiska kungahusen tidigare så inavlade att halva gänget av regenter var mer eller mindre galna, oftast mer. Nu får ju kungligheter gifta sig med vem fan de vill och de minskar väl tokigheten i kungafamiljerna något, får man hoppas.

Jag tycker alltså hela idén med att man skall ärva sin titel och funktion är dum. Skall man nödvändigtvis ha monarki får det väl bli som före Gustav Vasa, när kungen valdes vid Mora sten under vapengny och öldrickande. Men det enklaste vore väl kanske att införa republik. Borde förresten gjorts för länge sedan.

Vår nuvarande kung gör nog ett hyggligt jobb utifrån sina förutsättningar. Men jag har alltid tyckt synd om honom. Han verkar ofta så osäker och nervös i offentliga sammanhang. Hela tiden rädd att säga något olämpligt eller korkat, som någon kan reta sig på. Han råkade ju också i dåligt sällskap redan som ung och drogs med på dåligheter, för att få kompisar. Men efter det där med ”kaffeflickorna” har han visst brutit kontakten med de värsta rötäggen. Pippe, Poppe och Knoppe och vad sådana där fåntrattar brukar kalla varandra.

Men en sak som gör mig förbannad och lite monarkistisk är när folk drivit med kungen på grund av hans läs- och skrivsvårigheter. Eller antytt att han som dyslektiker skulle vara obegåvad på något sätt. Bortsett från att det är elakt och dumt, så är i grunden felaktigt. Både forskning och mina egna erfarenheter som utredande psykolog, gör att jag med säkerhet kan säga att dyslexi inte har något med begåvning att göra. Det är för övrigt en besvärlig jävla åkomma, som konstig nog ofta drabbar folk som är konstnärligt och musikaliskt begåvade. Så de som antyder att kungen och hans barn som ärvt hans svårigheter med läsning, skulle vara obegåvade har bara fel. De som varit taskiga mot kungen på grund av detta borde skämmas. Jag tror att hans osäkerhet kan sammanhänga med dessa svårigheter och att han nog inte alltid fick den förståelse och hjälp han borde fått som barn. För när han och jag var barn, var kunskapen om det som då kallades ”ordblindhet” begränsad.

Jag funderar vem som skulle passa som president om kronprinsessan tar sitt förnuft till fånga och abdikerar. Det gjorde ju hennes föregångare drottning Kristina. Hon flyttade ju till Rom och blev katolik. Men det är det ju inget krav på att abdikerade drottningar behöver göra. Katolik bör förresten ingen vettig människa bli. För det är riktigt tokigt. Men vem som passar som president vet jag inte riktigt. Det bör vara en kvinna. Men vem är jag numera osäker på. Det finns ju så många förståndiga kvinnor i världen, så det är svårt att välja.

Men den nuvarande kungen börjar precis som jag bli lite till åren. Så det vore taskigt att ge honom sparken nu. Dessutom har jag en gång svurit på att försvara honom, fosterlandet samt fostervattnet med tillhörande öar. Så det får jag stå för. Lita på mig Tjabo!

Peter

 

 

 

 

Hej igen vänner!

Amerikanerna har ju landat en farkost på planeten Mars. Jag såg en bild som tagits av denna farkost och kunde då konstatera att jämfört med Jorden är denna planet rätt trist. En stor stenöken såg det ut som. Men på den bild jag tittade på låg tre stenar bredvid varandra på ett spännande sätt. Såg faktiskt ut som någon medvetet lagt dem så. Lite som en gammal husgrund tyckte jag det såg ut. Men för övrigt verkar denna planet bara vara en jävla öken, som sagt var. Inget ställe jag skulle vilja åka till precis.

Jag läste förresten en kul grej. För det skall ju bli Olympiska spel i Tokyo i sommar. Man planerar genomföra dessa spel på ett corona-säkert sätt. Det kommer inte vara några sociala aktiviteter. Man kommer inte få hälsa på varandra genom att ta i hand. Dessutom skall deltagarna testas var fjärde dag för att se om de är smittade. Verkar ju säkert och bra. Men så läste jag att man under detta OS kommer dela ut 150 000 kondomer gratis till deltagarna. Vilket verkar lite förvånade i mina öron. Man får alltså inte ta någon i hand och hälsa. Men att använda kondomer i umgänget är tydligen helt okej. Det bör man väl egentligen alltid göra vid mera kortvariga förhållanden, när man umgås i en situation, där det är lämpligt att använda denna gummiprodukt. Men att den skulle skydda mot just detta virus var en nyhet. Om man inte rullar den över huvudet förstås. Men då kan man ju inte andas. Jag vet inte riktigt hur många deltagarna i OS är. Men man får hoppas att 150 000 kådis räcker en stund. Men hur man skall genomföra akten på ett helt coronasäkert sätt begriper jag inte. Men man får väl kolla att alla är vaccinerade före påstigningen gissar jag. Det viktiga är ju förresten att delta och inte att vinna. Med 150 000 gratis gummin finns det ju alla möjligheter att delta. Men handhälsa och kramas bör man undvika till varje pris.

Själv går jag förresten och väntar på att bli vaccinerad. Det är utomordentligt tråkigt att gå och vänta på. Jag börjar känna mig alltmer deprimerad över alltihop. Dessutom gör min hypokondriska läggning, att jag regelbundet inbillar mig att jag fått sjukdomen ifråga. Minsta lilla halsont eller nysning får mig att fundera över, om jag inte borde testa mig.

Det finns ju en bok av författaren John Kennedy Toole som heter ”Dumskallarnas sammansvärjning” (A Confederacy of Dunces). Jag tänkte på den titeln när jag läste om hur en massa knäppgökar demonstrerade sin uppenbara dumhet i Stockholm. De var en samling av sådana där typer som tror på diverse sammansvärjningsteorier och tokigheter, som nu trängde ihop sig och bråkade med polisen. Land skall med lag byggas och man får väl hoppas att dessa hänsynslösa och förvirrade typer får de straff de förtjänar. För att på detta sätt kränka de inom sjukvården som varje dag går till sitt jobb och sätter på sig skyddsutrustning, borde bestraffas hårt. Det måste ju också vara jobbigt för alla de som mist någon anhörig i sjukdomen, att se något sådant. Men samtidigt är det ju på något sätt synd om folk som går på alla dumma sammansvärjningsidéer. Men hur korkad man än är, skall man följa lagen och ge fan i att slåss med dem, som har folkets uppgift att upprätthålla denna.

Men det är verkligen en baksida med internet att folk med den här typen av idéer har fått ett forum där de kan träffa likasinnade knasbollar och dela sina vanföreställningar med. Likaså att en del så kallade ”alternativa media” lyckas sprida budskap, som folk som är lite tomma i kartongen och inte kan skilja mellan övertygelser och fakta, kan rulla sig i.

Det är ju inte heller någon idé att försöka påverka dessa människor med logik och förnuft. För de är ju övertygade om att alla som inte håller med, är lurade eller ingår i den ”stora sammansvärjningen”. Men jag är rädd att det blir som i USA, där dumheten snart omfattar halva befolkningen. För verkligheten är komplicerad och komplex. För vissa är detta faktum så plågsamt, att de tydligen har ett behov av att skapa en egen verklighet, ihop med andra med samma intellektuella begränsningar. I Tyskland lyckades en otäck furir med missprydande hårväxt under näsan, inbilla en massa människor att allt som drabbat detta land var judarnas fel. Att man förlorade första världskriget, hyperinflationen och Sovjetunionen hade judarna hittat på, i syfte att ta över världen och utrota den ”ariska rasen”. Vilket de tyskar, på vilka hissen inte gick ända upp, trodde på. För det var ett enkelt budskap som ställde låga krav på intellektuell kapacitet. Så dumhet kan vara farlig. Förresten dumhet ÄR farlig.

Som jag skrev för några inlägg sedan så tycker jag att det känns lite obehagligt att skriva om andras dumhet. Att man när man gör så uttrycker en viss överlägsenhet. När man dessutom som jag, ibland tvivlar på min egen kompetens och förmåga, så är det nog lite extra svårt. Men samtidigt är jag lite stolt över mitt tvivel. För att för säkert tjugonde gången i denna blogg citera Bertrand Russel:

"Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra på allting - och de kloka så fulla av tvivel."

Peter

 

 

Hej vänner!

Vi är visst på väg in i den tredje vågen av denna pandemi. Jag går alltså in i denna tredje våg ovaccinerad. Vilket känns rätt jobbigt när man klarat sig genom den första och andra vågen. Skulle kännas rätt trist att bli jättesjuk av den tredje, nu när man är så nära att klara sig.

På havet finns ju en myt att den sjunde vågen skulle vara högre än de sex föregående. Men det stämmer alltså inte, har jag fått lära mig. Vågornas mor är ju förresten gudinnan Ran. Om man drunknar på havet så är det hon som tar en till sitt dödsrike på havets botten. Många måste ju ha drunknat på havet förr, innan det fanns väderrapporter. Som när man på vikingatiden trodde på Ran. Man seglade ju runt på Nordatlanten och måste ha överraskats av stormar och oväder. Vi får ju oftast veta när sådant väder är på väg i tid. Men innan meteorologin var uppfunnen måste ju varje resa över öppet hav vara lite av en chansning.

Jag har ju själv sett mycket stora vågor på havet. Så stora att när man är nere i vågdalen bara ser väggar av vatten åt alla håll. Men jag har också suttit vid en småstenig strand vid Medelhavet och lyssnat till rasslet, när vågorna får de runda små stenarna att rulla och räkna tiden. Suttit där och tänkt på allt som hänt sedan Odysseus seglade på detta hav. På hur prinsessan Nausikaa hittar Odysseus på stranden efter det han lidit skeppsbrott. Han ser tydligen för jävlig ut efter att ha legat i havet rätt länge. Dessutom har han inga kläder. Men Nausikka tycker han ser rätt snäll ut, trots allt:

”Honom Nausikaa svarade då, vitarmade ungmön:

"Främling, du icke ser ut som en elak man eller vettlös.
Själv den Olympiske Zeus åt mänskor skiftar ut lyckan,
såsom han vill åt envar, åt de höga såväl som de ringa.
Dig har väl detta han givit, och då må du bära det tåligt.
Nu ändå, sedan kommen du är till vår stad och vårt rike,
varken det kläder skall fattas dig alls eller någonting annat,
sådant som höves att ge åt en nödställd like, som beder."

Själv ser jag inte heller något vidare ut för tillfället. För jag har slutat vårda mitt skägg och hår. Men man får hoppas att jag trots detta inte ser elak ut eller vettlös. Fast jag gissar att en del tycker att jag ser lite vettlös ut. Detta har tydligen gudarna givit mig att bära tåligt. Medan jag går här ovaccinerad och väntar på den tredje vågen.

Det finns sjöar i svenska skogar som har korta vågor. I dessa sjöar, där det ibland blommar näckrosor och småfisk vakar om kvällarna, kan man om sommaren simma runt och göra små egna vågor. Gärna i solnedgången när skogen står runt en och träden på den östra stranden blir röda av den nedgående solen i väst.

Så går vi här och gråter tårar salta som urhavet och vårt hjärta pumpar ut våg efter våg av blod i vår kropp. Vilket vi kan se på EKG-apparatens vågor. Till det en dag bara blir ett rakt streck och ingen våg alls i denna apparat. Då har hjärtat slagit och skickat ut en våg av blod, så där en två och en halv miljard gånger, hos de flesta av oss. Men en gång kommer vara den sista gången detta händer. "The rest is silence" som Hamlet säger.

Ljus och ljud är ju förresten vågor som vår syn och hörsel kan registrera. Musik är vågor i luften som rör våra örons känselceller. I vakuum finns inga ljud och i rymden är det helt tyst. Men ljusets vågor rör sig genom rymden och når våra ögon och de celler som har hand om tolka dessa vågor. Så när man ser på en stjärna på kvällen är det vågor man ser. Vågor av ljus som slår mot oss från rymden.

Peter

 

 

 

Hej vänner!

Min katt är lite konstig. Tidigt på morgonen går han ut en sväng. Men då det är kallt brukar jag gå ner efter 15 minuter och ropa på honom. Då rusar han upp och går och pissar i sin låda som vanligt. Det passar tydligen inte honom att pissa utomhus, på morgonen. Men annars verkar han må hur bra som helst igen efter att ha varit sjuk förra veckan. Han springer uppför trapporna och hoppar runt som han brukar. Jag vet inte riktigt vad jag skall tro om hans sköldkörtel, som enligt veterinären var något fel på. Men det verkar inte värre än att han med tanke på sin ålder verkar ovanligt pigg igen. Däremot vägrar han äta det speciella foder med lite jod i som han skulle äta. Han vägrar förresten äta mycket annat också, om han inte tycker det är gott. Kattmat äter han ibland om den är dyr. Vanlig kattmat, som enligt reklamen skall vara både nyttig och god, äter han inte. Han gillar också lövbiff och kokt torsk samt rätt mycket sådant käk som människor äter. Men det innehåller nog för mycket salt. Så jag får göra särskilt käk till honom. Ibland tycker jag det är pinsamt när jag går till affären och köper biff eller står och kokar torsk till honom. Katter skall egentligen äta kattmat och passa på att pissa utomhus när de är ute. Man skall inte behöva stå och skära kött och koka torskfilé till dem. Ej heller tömma kattlådan stup i kvarten, fast man har en utekatt.

Det har blivit vår. För någon vecka sedan var det vinter och rätt mycket snö här på Gotland. Men så slog det om och blev vår på någon dag. Nu blommar snödroppar och vintergäck överallt och solen värmer. Men jag vet att det kommer bakslag. Det gör det varje år och jag blir alltid orolig när det sker. När tofsviporna står i snöstorm med näbbarna mot vinden och lärkorna sitter i buskarna och ser ledsna ut. Då tänker jag att det kommer att sluta med massdöd bland flyttfåglarna och alla sippor kommer frysa ihjäl. Men konstigt nog brukar det ordna sig efter någon vecka. Jag borde ju lärt mig detta efter alla vårar som jag levt. Men det gör jag inte utan blir trots detta orolig varje vår.

Annars är ju våren lite knepig. I varje fall för mig. För när jag ser blåsipporna blomma, hör koltrastsång om kvällen och ser vårhimlen lysa av eld i solnedgången, kan jag känna mig väldigt vemodig. Det är liksom för vackert och påminner om att tiden går, från födelse till död. Om det stora och konstiga, att här går jag på denna plats i oändlighetens hav och finns. Tills jag en dag inte finns. Men just nu står jag här i min tid, i solnedgången medan en koltrast sjunger. Så kan jag bli stående och känna ett oändligt vemod.

Igår skulle jag ägna mig åt cykelvård hade jag tänkt. Byta bakdäcket som var slitet och smörja växlar och kedja. Men det är lite krångligt på min cykel med alla växlar. Så jag lämnade cykel hos min cykelreparatör Ronny. Han fixade alltihop, så nu är cykeln i toppform. Jag fantiserar om att jag skall ge mig ut på en riktig långtur på cykel i år. Ta med tält, sovsäck och trangia-kök och cykla Gotland runt. Men det kanske stannar vid fantasi. Vi får se. Kanske är det för mig som för Hamlet att, ”beslutsamhetens friska hy byts mot eftertankens kranka blekhet åter”.

Jag har förresten börjat träna på att cykla långsamt. För jag har under senare år haft svårt för att ta det lugnt när jag cyklar. Min allmänna rastlöshet har även påverkat mig vad gäller detta. Så jag får nu försöka lära om och bli den lugna cyklist, jag en gång var. För det är ju dumt att ha bråttom när man inte behöver. Och det behöver inte jag. Tiden går för fort ändå och ibland önskar jag att den kunde gå långsammare. Att fylla år är ju numera en rätt ledsam historia. Att ett år till gått från ens liv, är förbanne mig inget att fira.

Förresten tycker jag att den här jävla pandemin börjar bli jävligt påfrestande. Jag tycker det är tråkigt att undvika att träffa folk och sitta här, i någon sorts karantän. Om någon kan fixa så jag får de där sprutorna med vaccin snarast, skulle jag vara mycket tacksam. Dessutom har jag sett i spegeln att jag ser lite ut som jag är på dekis. Ojämnt skägg, hår som hänger över öronen och samma gamla luvtröja som nog borde tvättas. Jag duschar regelbundet och borstar tänderna. Men något finlir orkar jag inte ägna mig åt. Som en gammal björn som just kommit ur sitt ide går jag ut i denna vår. Ruskar av mig lite granbarr och lufsar iväg ut bland allt som växer och återkommer.

Jag tänker på Höga visan i bibeln förresten. I den kan man läsa så här:

”Min vän begynner tala,
han säger till mig:
Stå upp, min älskade,
du min sköna, och kom hitut.

Ty se, vintern är förbi,
regntiden är förliden
och har gått sin kos.

Blommorna visa sig på marken,
tiden har kommit, då vinträden skäras,
och turturduvan låter höra
sin röst i vårt land.

Fikonträdets frukter begynna att mogna,
vinträden stå redan i blom,
de sprida sin doft.
Stå upp, min älskade, min sköna,
och kom hitut.”

Det är minsann fint skrivet av någon, som för mer än 2000 år sedan, ville locka ut den han älskade i våren. Ville att de skulle gå ut och lyssna på turturduvan som kommit tillbaka. Själv väntar jag på strandskatorna skall komma till Visby och låta höra sin röst. För då tycker jag det känns som vår på riktigt. Då kan även jag utbrista: ”Stå upp, min älskade, min sköna och kom hit ut. Ty idag haver strandskatan kommit och jag beskurit mitt skägg och sprider på nytt med hjälp av deodorant de ljuvligaste dofter. Idag har vi minsann vår i luften, trots vår aktningsvärda ålder.”

Peter