Hej vänner!

Jag tror ta mig fan att jag håller på att tappa det. I morse klev jag upp 6:00 för jag skulle besiktiga bilen klockan 7:00. Men när jag knappade in mitt registreringsnummer på Bilprovningen, så stod det att jag var välkommen i morgon den 25 mars. Jag hade åkt dit en dag för tidigt! Så nu måste jag kliva upp i morgon samma tid för att besiktiga bilen. Om jag överhuvudtaget orkar kliva upp. Jag funderar på om man kunde sova bort några månader och liksom gå i ide. Så kunde man bli väckt när det är dags för att bli vaccinerad. Men om det fortsätter så här, så är väl risken att man inte blir väckt förrän efter flera år. Då är man väl ännu slirigare än man är nu. Fast så länge man ibland glömmer att dra upp gylfen är det ändå rätt okej. Det är när man glömmer dra ner den, det börjar bli riktigt besvärligt.

Jag har alltid varit disträ, som det heter. Vilket faktisk är jobbigt och ibland pinsamt. Dessutom jobbigt för mycket av ens liv går då åt till att leta efter saker som man lagt på ett ”bra ställe”. Jag försöker lägga nycklar, plånbok och telefon på samma ställe. Det funkar rätt bra om jag inte blir störd just när jag planerar göra så. Då kan det gå på tok och jag får leta efter dessa nycklar i alla fickor, lådor, kylskåp och skafferier som finns i lägenheten. Jag är överhuvudtaget värdelös på att ha många bollar i luften och är känslig för stress. I sådana situationer kan jag bli riktigt snurrig och glömma bort mig, i både tid och rum. Jag skämdes förr, när jag var yngre, över att jag hade så svårt att hantera stress och i sådana situationer kunde glömma bort vad jag skulle göra eller bokat in. Det ställde till det när jag jobbade och var oerhört pinsamt ibland. Men nu är detta över och det är skönt. Jag tänker aldrig mer stressa, utan göra en sak i taget.

Igår var det soligt och rätt varmt i solen. Jag undrar om bina vaknade nere i den botaniska trädgården. De börjar ju bli dags att vakna till för dessa bin och flyga runt och pollinera och samla nektar. Vilket kommer mig att tänka på en japansk dikt av en Yadoya Meshimori:

”Varför så ängslig
framför bikupans fluster?

Och ändå tror du
på eggande behagen
hos honungsljuva flickan!

Vad Yadoya nu menade med detta. Men antagligen att man kan råka ut för värre saker än bistick när det är vår, om man inte aktar sig. Som att drabbas av passion om våren, vilket är jobbigt och något man bör undvika att drabbas av i onödan. Jämfört med eggande behag, är ju ett bistick en skitsak.

Snart är det påsk och dags för ägg, lamm och inkokt lax. Det blir fint. Jag brukar ju alltid gnälla över att Långfredagen numera är en dag vilken som helt. Utan det allvar och den tristess som kännetecknade denna dag när jag var barn och ung. Då allt roligt var stängt och man fick begrunda vår herres lidande på korset. Det var säkert nyttigt för barn att lära sig att det finns sådant som är allvarligt och bör begrundas. Nästa dag var ju kuligare, för då fick man påskägg med godis och fick ha kul som man ville. Ty då var han på krysset uppstånden, ja sannerligen uppstånden. 

 

Peter