Hej vänner!

Vi är visst på väg in i den tredje vågen av denna pandemi. Jag går alltså in i denna tredje våg ovaccinerad. Vilket känns rätt jobbigt när man klarat sig genom den första och andra vågen. Skulle kännas rätt trist att bli jättesjuk av den tredje, nu när man är så nära att klara sig.

På havet finns ju en myt att den sjunde vågen skulle vara högre än de sex föregående. Men det stämmer alltså inte, har jag fått lära mig. Vågornas mor är ju förresten gudinnan Ran. Om man drunknar på havet så är det hon som tar en till sitt dödsrike på havets botten. Många måste ju ha drunknat på havet förr, innan det fanns väderrapporter. Som när man på vikingatiden trodde på Ran. Man seglade ju runt på Nordatlanten och måste ha överraskats av stormar och oväder. Vi får ju oftast veta när sådant väder är på väg i tid. Men innan meteorologin var uppfunnen måste ju varje resa över öppet hav vara lite av en chansning.

Jag har ju själv sett mycket stora vågor på havet. Så stora att när man är nere i vågdalen bara ser väggar av vatten åt alla håll. Men jag har också suttit vid en småstenig strand vid Medelhavet och lyssnat till rasslet, när vågorna får de runda små stenarna att rulla och räkna tiden. Suttit där och tänkt på allt som hänt sedan Odysseus seglade på detta hav. På hur prinsessan Nausikaa hittar Odysseus på stranden efter det han lidit skeppsbrott. Han ser tydligen för jävlig ut efter att ha legat i havet rätt länge. Dessutom har han inga kläder. Men Nausikka tycker han ser rätt snäll ut, trots allt:

”Honom Nausikaa svarade då, vitarmade ungmön:

"Främling, du icke ser ut som en elak man eller vettlös.
Själv den Olympiske Zeus åt mänskor skiftar ut lyckan,
såsom han vill åt envar, åt de höga såväl som de ringa.
Dig har väl detta han givit, och då må du bära det tåligt.
Nu ändå, sedan kommen du är till vår stad och vårt rike,
varken det kläder skall fattas dig alls eller någonting annat,
sådant som höves att ge åt en nödställd like, som beder."

Själv ser jag inte heller något vidare ut för tillfället. För jag har slutat vårda mitt skägg och hår. Men man får hoppas att jag trots detta inte ser elak ut eller vettlös. Fast jag gissar att en del tycker att jag ser lite vettlös ut. Detta har tydligen gudarna givit mig att bära tåligt. Medan jag går här ovaccinerad och väntar på den tredje vågen.

Det finns sjöar i svenska skogar som har korta vågor. I dessa sjöar, där det ibland blommar näckrosor och småfisk vakar om kvällarna, kan man om sommaren simma runt och göra små egna vågor. Gärna i solnedgången när skogen står runt en och träden på den östra stranden blir röda av den nedgående solen i väst.

Så går vi här och gråter tårar salta som urhavet och vårt hjärta pumpar ut våg efter våg av blod i vår kropp. Vilket vi kan se på EKG-apparatens vågor. Till det en dag bara blir ett rakt streck och ingen våg alls i denna apparat. Då har hjärtat slagit och skickat ut en våg av blod, så där en två och en halv miljard gånger, hos de flesta av oss. Men en gång kommer vara den sista gången detta händer. "The rest is silence" som Hamlet säger.

Ljus och ljud är ju förresten vågor som vår syn och hörsel kan registrera. Musik är vågor i luften som rör våra örons känselceller. I vakuum finns inga ljud och i rymden är det helt tyst. Men ljusets vågor rör sig genom rymden och når våra ögon och de celler som har hand om tolka dessa vågor. Så när man ser på en stjärna på kvällen är det vågor man ser. Vågor av ljus som slår mot oss från rymden.

Peter