måndag 15 mars 2021

Hej vänner!

Kamrat katten var orolig i natt. Han gick runt och skrek som en marskatt en stund och verkade orolig. Det har hänt förut och jag misstänker att han nog måste medicinera mot sin hypertyreos. Men han är blank och fin i pälsen och verkar i övrigt också må rätt bra. Enligt veterinären finns det risk för biverkningar av medicinen och när jag läste på, stod det om biverkningar som kräkningar, diarré, minskad aptit, klåda, håglöshet och påverkan på benmärgen. Just minskad aptit vill jag inte att han skall drabbas av. För han är ju rätt kinkig med maten redan nu. Han vill helst ha finskuren biff. Och inte vill jag att han skall drabbas av håglöshet heller under sina sista år. Men jag får väl ta upp det med veterinären vid nästa besök.

Själv skall jag också till doktorn förresten. Jag går ju på regelbundna kontroller och nu är det dags för en sådan. Jag skall få träffa en ny doktor som jag inte träffat förut. Han heter tydligen Süleyman precis som Süleyman den store (1494 – 1566). Denne var sultan över det Osmanska riket från 1520. Denne namne till den läkare jag skall träffa var en krigisk rackare och utvidgade det Osmanska riket åt alla håll. Men han skrev dikter också och stiftade lagar. Han gifte sig förresten med en av damerna i sitt harem som hette Roxelana, som trots att hon kommit som kidnappad slavinna, tydligen fick ett stort inflytande på sin make. Vilket inflytande min doktors fru har på sin make vet jag inte. Jag bryr mig inte så mycket om det heller. Däremot hoppas jag att han inte är lika hårdhänt och tuff som Süleyman den store var. Han la liksom inte fingrarna i mellan och var rätt hårdhänt. Men jag hoppas min doktor, trots sitt namn, använder sina fingrar med försiktighet.

Sålunda går jag och min kamrat Katten runt och har krämpor. Hans är typiska för den åldrande katten. Mina är typiska för den åldrande mannen. Man brukar ju säga ”man är bara så gammal som man känner sig”. Det brukar folk som vill uppmuntra sig själva och andra säga. Andemeningen är väl att man kan känna sig yngre än sin kronologiska ålder och vara glad över det. Själv känner jag mig precis så gammal som jag är. Vilket inte är så lite, även de jag känner som är äldre än jag är, tycker att mitt tjat om att känna sig gammal är löjligt. För de känner sig ofta yngre än de är och är pigga som folk som gör reklam för kosttillskott på TV är. VitaePro är något medel som enligt reklamen får folk att springa runt som Duracell-kaniner och le tillgjort och fånigt. Nu bör man inte önska olycka åt andra. Men om de som gör reklam för detta kost-tillskott vrickar en fot och får lite sura uppstötningar, så skulle jag känna mig lite ambivalent i min medkänsla.

Det där med vaccinering mot virushelvetet verkar dra ut på tiden. Om det fortsätter i den här takten lär man väl inte få något vaccin förrän till julen 2022 eller så. Det börjar kännas hopplöst och tråkigt. Men som Nalle Puh säger:
”För att verka avspänd och helt tillfreds kan man gnola tiddeli-pom några gånger på ett vad-ska-vi-göra-nu-då-sätt.”

Idag skall jag förresten göra dillkött på lamm. Vilket är en av mina favoriträtter. Ute filar talgoxarna som det är tokiga av hormoner. Nu skall jag dricka en kopp kaffe och käka en macka. Tiddeli-pom!


Peter


 



 

Inga kommentarer: