Hej vänner!
Klockan är 1:08 på natten och jag kan inte sova. Jag hade somnat men så kom Katten och talade om att han var lite sugen på ett litet nattmål. Han hade i och för sig lite torrmat och lite vanlig mat att äta. Men det var inte det han var sugen på, vilket han talade om. Så jag fick gå upp och öppna en liten burk med lyxkäk för att få tyst på honom. Det smaskade han i sig och sedan la han sig på mina ben och somnade. Men sedan kunde inte jag somna. Så nu ligger han i sängen och jag sitter här, mitt i natten.
Igår var det förresten S:t Patrick’s day. Det är ju Irlands nationaldag som man firar genom att supa sig ohemult full, klä sig i gröna kläder och sjunga visor. S:t Patrick var ju den som kristnade irländarna och gjorde dem till katoliker. Han utrotade också, enligt legenden, alla ormar från Irland. Både att göra folk till katoliker och att utrota ormar är ju dumt. Det tycker iallafall jag. För jag gillar inte katolska kyrkan, men däremot tycker jag ormar är fina och intressanta djur. Jag brukar ju själv fira S:t Patrick genom att dricka några glas Guiness denna dag. Men jag dricker ju inte öl längre för att jag är rädd att få gikt igen. Fast i helgen kanske jag trots allt skall våga dricka en burk av denna mörka dryck. Det är förresten gott att äta skaldjur till Guiness, tycker jag.
På Irland är man ju ofta väldigt nationalistisk. Vilket hänger ihop med landets historia. Folk som befriat sig från förtryck genom uppror och krig blir nog ofta patriotiska och lite stolta, som irländarna. Det började ju med Påskupproret 1916 då irländska republikaner försökte befria Dublin. Fast dessa hade visst egentligen inte något större folkligt stöd och upproret blev inte så omfattande som man hade hoppats. Men engelsmännen gjorde dumheten att slå ner detta uppror mycket brutalt och avrätta flera av rebellerna. Det gjorde att opinionen svängde och att de flesta irländare därefter ville befria sig från England. Så det blev krig som slutade 1922 med att större delen av ön lämnade Storbritannien. Fast det var först 1937 som man klippte alla band med England och dess kungahus och blev republik.
Sverige har ju aldrig ockuperats av främmande makt. Så nationalismen här är jämfört med på Irland inte så överdriven. På Irland sjunger man fortfarande sånger om upproret och dess hjältar och är påtagligt stolt över sitt land och över att vara irländare. Till exempel på S:t Patricks day. Då man, som sagt, bör vara full, klä sig i gröna kläder och sjunga.
Sveriges nationaldag är ju en rätt lugn tillställning. Brukar vara ett rätt avmätt firande utan några större nationalistiska övertoner. Ingen verkar heller vara riktigt säker på varför just denna dag firas som nationaldag. Det har någonting med Gustav Vasas intåg i Stockholm år 1523 att göra. Men jag har för mig att jag har hört någon annan förklaring också. Kungen brukar åka till Skansen och dela ut flaggor. Men mycket annat till firande är det inte. Egentligen borde man flytta nationaldagen till midsommarafton. För då vet man hur man skall fira. Som man gör på Irland när man firar S:t Patricks ungefär. Dock utan speciell färg på kläderna. Vilket är en brist. Man kan ju börja ha blå tröja och gula byxor till exempel, denna dag. Samt sjunga att man ”trivs bäst i öppna landskap”.
Strandskatan har kommit såg jag igår. Det var flera stycken som såg ut som de ångrat sig. Vilket jag förstår kallt och otäckt som det är. Men i Visbys botaniska trädgård blommar massor av snödroppar och vintergäck. Så våren är här, trots allt. Men själv går jag runt och är sur som ett kvarglömt rönnbär. För jag är trött på att jag aldrig blir vaccinerad och kan släppas ut vårbete. Inget vaccin och varianter av viruset, som tydligen vaccinet inte biter något vidare på. Hur länge skall detta hålla på? Nåväl, jag har ju iallafall en spännande undersökning av min prostata, att se fram emot i vår igen. Inget gott som inte har något ont med sig. Efter solsken kommer trots allt till slut slagregn eller hagel.
Peter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar