tisdag 9 mars 2021

Hej vänner!

Jag läste i alla tidningar om att en engelsk prins och hans fru har lämnat kungahuset med buller och bång. Nu har de berättat för Oprah Winfray, om hur dåligt de mådde av att vistas i detta kungahus. Vad jag förstår är har familjen i en Lars Norén pjäs en ren idyll, jämfört med hur det går till i den familjen. En sjuk familj i ett sjukt system, om man säger så. Klart att folk blir tokiga av på det sättet tvingas in i ett liv, som de själva inte valt att leva. Hela idén med att man skall ärva sin titel, funktion och jobb, av sina föräldrar är ju i grunden jättekonstig. Dessutom var ju de europeiska kungahusen tidigare så inavlade att halva gänget av regenter var mer eller mindre galna, oftast mer. Nu får ju kungligheter gifta sig med vem fan de vill och de minskar väl tokigheten i kungafamiljerna något, får man hoppas.

Jag tycker alltså hela idén med att man skall ärva sin titel och funktion är dum. Skall man nödvändigtvis ha monarki får det väl bli som före Gustav Vasa, när kungen valdes vid Mora sten under vapengny och öldrickande. Men det enklaste vore väl kanske att införa republik. Borde förresten gjorts för länge sedan.

Vår nuvarande kung gör nog ett hyggligt jobb utifrån sina förutsättningar. Men jag har alltid tyckt synd om honom. Han verkar ofta så osäker och nervös i offentliga sammanhang. Hela tiden rädd att säga något olämpligt eller korkat, som någon kan reta sig på. Han råkade ju också i dåligt sällskap redan som ung och drogs med på dåligheter, för att få kompisar. Men efter det där med ”kaffeflickorna” har han visst brutit kontakten med de värsta rötäggen. Pippe, Poppe och Knoppe och vad sådana där fåntrattar brukar kalla varandra.

Men en sak som gör mig förbannad och lite monarkistisk är när folk drivit med kungen på grund av hans läs- och skrivsvårigheter. Eller antytt att han som dyslektiker skulle vara obegåvad på något sätt. Bortsett från att det är elakt och dumt, så är i grunden felaktigt. Både forskning och mina egna erfarenheter som utredande psykolog, gör att jag med säkerhet kan säga att dyslexi inte har något med begåvning att göra. Det är för övrigt en besvärlig jävla åkomma, som konstig nog ofta drabbar folk som är konstnärligt och musikaliskt begåvade. Så de som antyder att kungen och hans barn som ärvt hans svårigheter med läsning, skulle vara obegåvade har bara fel. De som varit taskiga mot kungen på grund av detta borde skämmas. Jag tror att hans osäkerhet kan sammanhänga med dessa svårigheter och att han nog inte alltid fick den förståelse och hjälp han borde fått som barn. För när han och jag var barn, var kunskapen om det som då kallades ”ordblindhet” begränsad.

Jag funderar vem som skulle passa som president om kronprinsessan tar sitt förnuft till fånga och abdikerar. Det gjorde ju hennes föregångare drottning Kristina. Hon flyttade ju till Rom och blev katolik. Men det är det ju inget krav på att abdikerade drottningar behöver göra. Katolik bör förresten ingen vettig människa bli. För det är riktigt tokigt. Men vem som passar som president vet jag inte riktigt. Det bör vara en kvinna. Men vem är jag numera osäker på. Det finns ju så många förståndiga kvinnor i världen, så det är svårt att välja.

Men den nuvarande kungen börjar precis som jag bli lite till åren. Så det vore taskigt att ge honom sparken nu. Dessutom har jag en gång svurit på att försvara honom, fosterlandet samt fostervattnet med tillhörande öar. Så det får jag stå för. Lita på mig Tjabo!


Peter

 


 

 




 

Inga kommentarer: