Hej vänner!

Efter några jobbiga veckor mår jag faktiskt bättre. Jag slipper se min kompis där nere ha ett sugrör i käften, vilket är skönt. Han har för övrigt skött sig perfekt trots detta. Men jag har också av en snäll sjuksköterska på nytt fått träna på, hur jag kan lösa eventuella problem alldeles själv. Något som jag nu gör med framgång en gång om dagen, fast det egentligen inte behövs. Jag känner mig faktiskt duktig som grejar det så bra. Ibland känner jag som jag vill visa den gulliga sjuksköterskan som lärt mig detta hur duktig jag är. Som en lite kille som vill visa att han lärt sig cykla. Men att skicka en bild på min duktighet skulle kunna missförstås. Så jag funderar gå över med en chokladask istället.

I USA verkar det också ordna upp sig till slut och den lika dåliga som otäcka förloraren, verkar ge upp till slut. Hoppas att han nu försvinner ner i historiens dynghög, där sådana som han bör försvinna. Så jag slipper tänka mer på honom och hans anhang.

Jag ser fram emot att få bli vaccinerad mot det jävla viruset. Jag har sett att en del är rädda för detta, vilket inte är så konstigt. Vid den senaste massvaccineringen drabbades ju en del av allvarliga biverkningar. Men jag har gjort analysen, att även om det finns en liten risk för detta även denna gång, så är fördelarna med att slippa drabbas av denna sjukdom så stora, att jag kommer be att få sprutan så fort som det bara går.

Mycket har alltså blivit bättre. Det som bekymrar mig mest är all otäck kriminalitet som förstör landet. Det är sällan vi talar om ondska just i termen ondska. Att kriminalitet är just ondska. För den gör människor ledsna och förstör deras liv och trygghet. Att göra så är att vara ond som orcherna i Sagan om ringen. Dessa varelser tjänar ju den ondaste av onda, Sauron. Men de är lätta att känna igen. För de är jävligt fula. Man behöver aldrig tveka om man ser en orch och fundera på vad det är för sorts kille. Han är helt igenom ond och det syns på honom. Utsidan och insidan på fanskapet är lika ful och och otäckt. Praktiskt och bra. Men en del av oss har en speciell förmåga att känna igen ondskan och se vilka som är orcher, även när dessa är klädda i kostym. Det är den otäcka lukten av svavel, som avslöjar dem.  En lukt som vi lite högkänsliga känner igen.

Jag måste börja träna på något sätt. Problemet är att jag tycker nästan alla sätt verkar tråkiga. Det enda som jag tycker är riktigt kul är att cykla. Men det är för jag tycker om att vara ute i naturen och  som en bieffekt av detta får jag en hel del träning. Jag har ju av lite olika orsaker inte rört mig mycket de sista veckorna och känner att jag är i dålig form. I somras cyklade jag ju rätt långt nästan varje dag och var rätt vältränad. Men nu är effekten av detta nästan helt försvunnen. Men jag funderar på att gå en långpromenad idag. Som Henry David Thoreau berättar att gör varje dag i sin bok Walden. Han bygger ju en stuga vid Walden Pond i Massachusetts i mitten på 1800-talet och skriver en bok om sitt liv där, under två år. Han vill liksom komma i kontakt med naturens väsen och tar avstånd från överdriven konsumtion och materialism. Det var väl det budskapet han ville sprida och man får väl säga att hans misslyckande vad gäller detta, är fullständigt.              

 

Jag har alltså varit hemma och inne mycket de senaste veckorna. Jag har liksom inte haft lust att göra något eller träffa någon. Här på ön sprider sig för närvarande virushelvetet som maskrosfrön och jag har på nytt gjort ett uppehåll i arbetet. Det är utomordentligt tråkigt. Jag har insett hur viktigt arbetet har varit för mitt välmående, sedan jag gick i pension. Ibland har jag försökt titta på TV. Men det går dåligt. För det är nästan aldrig något jag vill titta på. Jag borde kanske skaffa Netflix eller någon annan sådan tjänst. Men jag, när jag tänker efter, har ingen lust. När jag försökt titta på TV har det varit en jävla massa reklam, för att få folk att spela bort sina pengar på spel och dobbel. Sådant irriterar mig väldigt mycket. Tycker att det är någon sorts bedrägeri och att det borde förbjudas. Jag kan inte förstå att folk som jobbar med eller gör reklam för sådant kan se sig själva i spegeln utan att skämmas. Tror att det luktar lite svavel om dem dessutom.

Vi närmar oss första advent och det börjar bli dags för Josef och hans trolovade Maria att bege sig från Nasaret i Galileen till Betlehem i Judeen för att skattskrivas. Där kommer det inte heller i år finnas någon plats på härberget och lilla Maria får föda sitt barn i ett stall och lägga det i en krubba. En berättelse som är värd att lyssna till varje år. Här en ovanligt spännande version att klicka på:

https://www.youtube.com/results?search_query=julevangeliet+p%C3%A5+%C3%A4lvdalska

Peter

 Hej vänner!

Det är rätt tungt nu. Jag var dum nog att läsa nyheterna på morgonen. Det var det vanliga mördandet, skjutandet och sprängandet. Vilket gör mig mer ledsen, än arg nu för tiden. Ibland känns det som de ministrar och den regering som styr detta land, inte läser samma tidningar som jag gör. Som de inte ser vad som händer. Det känns som vi håller på att förlora till maffian. Som man gjort i Italien, där dess inflytande styr allt från turistnäringen till sophämtningen. Där industrier och restauranger betalar beskyddarpengar, för att inte få sin egendom uppbränd och sin personal mördad. Där maffians inflytande går ända upp till regeringen och där åtminstone en premiärminister var medlem i denna organisation. Där nog alla anar att vissa av de etablerade affärsmän som kör runt i fina bilar, är det yttersta utskottet på verksamheten, när knarkpengar och pengar från prostitution tvättats vita i några led. Det känns att dit är vi på väg och att de som styr detta land inte förstår det. ”Vi såg inte detta komma”, som någon sa. Nä, jag märker det, säger jag.

I USA fortgår tokigheterna. Jag tittade för en tid sedan tillbaks vad jag skrev om huvudpersonen i denna tragiska fars, innan han blev vald till president. Redan då kallade jag honom ett jävla kräkmedel. Men jag var helt säker på att en sådan obehaglig psykopat till knäppgök, aldrig skulle kunna bli vald till president. Jag såg inte detta komma. Plötsligt fick jag inse att miljoner människor inte är som jag är och inte ser det jag ser. Det gjorde mig faktiskt rädd. Jag borde ju kommit ihåg att miljoner röstade på Hitler också. Den blev man ju inte av med, förrän hela Europa låg i ruiner. Det var så dags att då, att komma på att man nog röstade lite fel en gång.

Sedan har vi ju pesten som drar fram genom landet. Men där kommer ju nyheter om att effektiva vaccin snart kommer, som på sikt nog kommer förbättra situationen. Om nu bara folk kan sköta sig fram tills dess och följa råd och rekommendationer, så kanske det till slut fixar sig. För min personliga del skulle jag gärna vilja överleva, tills jag får denna spruta.

Jag har ju haft kontakt med sjukvården de senaste veckorna och till och med varit inlagd på sjukhus några dagar. Det var inte så kul. Men jag måste säga att jag fick ett väldigt bra och proffsigt omhändertagande. Alla var väldigt snälla dessutom och jag kände mig trygg i deras händer. Men jag träffade som hastigast en läkare som nog var väldigt duktig, men som fick mig att känna mig gammal. Som fick mig att känna lite som han tyckte det nu var dags att tänka mer på dragspelsmusik och matning av duvor, än på rock´n´roll och nakna kvinnor. Det var lite motigt.

Det blåser hårt ute, men det ser ut att bli en solig dag. De flesta löv har ramlat från träden och jag kan se domkyrkan genom mitt sovrumsfönster. På sommaren skymmer grannens valnötsträd denna utsikt. Men då har man istället detta fina träd att titta på. Katten sover på sängen och säger som vår herre: ”Gör er inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.” Själv skulle jag dock för närvarande vara tacksam om plågorna minskade i omfattning och gärna tog slut. För jag vill bli glad igen.

Peter

Hej vänner!

En sak som är jobbig att tänka på är att personer med klart psykopatiska drag har styrt mänskligheten genom hela historien. Från de uppenbarligen galna romerska kejsarna, som nästan genomgående kom till makten genom att mörda släkt och vänner, till de otäckingar som styr de tre supermakterna idag. Som tur är försvinner det amerikanska stolpskottet till pajas, snart från scenen, får man hoppas. Vilket i så fall blir ett bevis på att demokratin, trots allt alltid är bättre än diktaturen.

Men trots detta lilla hopp, så får man konstatera att det oftast sitter psykopater vid makten. Ni vet de där som kan verka charmigt trevliga, så länge ingen går dem emot. Men blir aggressiva och hotfulla när de inte får som de vill. De där som ljuger i stort som i smått, utan att vare sig känna skam eller skuld över detta. De där som tycker sig vara så omnipotent överlägsna, att de inte behöver bry sig om andra människor och de lidande de förorsakar dessa. Det tycks vara mänsklighetens öde genom historien, att den typen av människor lyckas få makt och inflytande både i det stora som Hitler, Stalin och Mao och i det mindre och vardagliga. Det enda som tycks kunna stoppa dem är demokratin och lagen, som är lika för alla.

Jag gillar på något sätt vår statsminister Stefan Löfven. För han förefaller vara en hederlig karl. Detta är absolut inget politiskt ställningstagande från min sida. Jag tycker bara att han verkar vara en ordentlig människa. Han är visst inget vidare på att debattera och säger ibland saker som verkar mindre genomtänkta. Han verkar inte ens trivas riktig med att vara statsminister, utan ser ofta ut som han skulle vilja vara någon annanstans. Han kanske säger som Pjotr Kropotkin i hemlighet. Den gamle anarkisten sa ju: ”Där makten finns, där finns ingen frihet”. Men om Stefan Löfven hade en begagnad bil att sälja, så tror jag att han skulle berätta om något var fel på denna bil. För jag tror han är en hederlig karl, för vilken ett handslag är ett handslag. Vilket just nu ofta ställer till det för honom.

Nu kan jag ha fel och blivit lurad. Stefan Löfven kanske inte alls är så hederlig och ärlig som han verkar. Men jag hoppas att så är fallet. För de som styr länder bör vara det. De får för min del ha andra åsikter än mina, i en rad frågor. Bara de respekterar demokratin, sina medmänniskor och politiska motståndare, samt inte är elaka, ljuger eller uppför sig illa på andra sätt. Men i övrigt behöver de inte vara perfekta. Däremot borde det vara förbjudet för alla ministrar att säga att helt oacceptabla saker är ”helt oacceptabla”. För det vet jag redan. Säger någon minister detta efter efter nästa skjutning och sprängning, blir jag skogstokig. För det är så jävla dumt.

I det antika Grekland hade man ju ett system för att förhindra folk som verkade flyta upp som ett hot mot styrelseskicket, att komma till makten. Det kallades ostracism och gick till så, att medborgarna kunde skriva ner namnet på den man ansåg hota friheten, på en lerskärva (ostrakon på grekiska). Om tillräckligt många medborgare skrev ner någons namn blev denne landsförvisad på tio år. Ett utmärkt system som borde återinföras. Så kunde man skicka Trump, Putin, Erdogan, Xi Jinping, Lukashenko och vad fan de heter till sydpolen för avkylning på en så där 30 år. Skulle vara nyttigt för dem. Finns förresten en och annan otäcking som man kunde skicka iväg, så långt från fina Gotland som möjligt.

Virus-helvetet har börjar jävlas värre än vanligt igen. Så jag känner mig rätt isolerad i hemmet. Jag tycker till och med att det är obehagligt att gå och handla mat. Alltid är det någon i affären som ser lite sjuk ut eller hostar, när jag är där. Mycket är alltså tråkigt och jag mår inte riktigt bra, av lite olika skäl. Känner mig till och från rätt ledsen faktisk. Jag längtar efter att det skall bli som det var innan det hemska viruset anföll oss och den förbannade prostatan började jävlas och ställa till det. Men man får tänka på att i Pandoras ask fanns, när allt elände kommit loss, guden Elpis, Hoppet. Det är väl honom man får tillbe en mörk fredag i november.

Tvätta händerna, käka D-vitamin och håll ut!

 

Peter

 

 

 

För mig är det aldrig muren.

Det är sprickorna i muren.

 

Inte ytan, utan det som 

är där under.

 

Inte den klara tonen,

utan när den bryts 

av heshet. 

 

Inte en ros i en kristallvas,

utan en tussilago 

i en kaffekopp 

 

Ränderna på din mage 

efter barnen. 

 

Aldrig muren,

utan sprickorna 

i muren.

 

 

Peter

 

 

Hej vänner!

Jag måste sluta läsa nyheterna på morgonen eller lyssna på dem. För jag blir så ledsen av att göra så. Det har blivit allt värre de senaste åren. Men sista tiden har det blivit för jävligt. Kanske beror det delvis på att jag inte jobbar alls just nu. Utan är pensionär på heltid. Vilket ger för mycket tid att uppröras, tänka och grubbla. Samt bli ledsen.

Det förra århundradet var ju en katastrof med krig och koncentrationsläger. Hur det här skall bli, är lite tidigt att uttala sig om. Men det börjar ju inget vidare. För min del kommer det väl sluta rätt tråkigt också. Men fram tills dess, kunde det ta mig fan vara lite roligare. Inte så fyllt av ondska och grymhet som det är.

Katten brukar ju aldrig bråka på nätterna. Han sover vid mina fötter och går upp en stund och käkar lite torrmat runt 03:00, utan att störa på något sätt. Behöver han gå på toaletten, gör han det i sin låda. Vilket aldrig skulle falla honom in att göra på dagtid. Men i natt var han plötsligt jättejobbig. Han ställde sig vid dörren och jamade på det där otäcka sättet, han vet man inte står ut med. När det inte hjälpte så ställde han sig nedanför sängen och gapade. Han får inte gå ut nattetid. För det smyger omkring rävar i Visby och kanske också folk som inte är att lita på. Men det brukar, som sagt var, inte göra honom något. Men nu var det av någon anledning ett jävla liv. Jag undrar varför? Ifall han såg eller hörde något utifrån som han kände sig tvungen att kontrollera. En annan katt kanske. Eller ett gäng möss. Jobbig var han iallafall. Till slut gav han upp och somnade. Nu har han varit ute en sväng och kollat läget, så nu har han gått och lagt sig. Är väl trött efter nattens övningar. Undra vad det var som störde honom? Han fyllde förresten 17 år igår.

Dramatikern Lars Norén är ju inte heller någon lustigkurre. Han har tydligen gett ut ytterligare en del av sina dagböcker, stod det i tidningen. Det stod att han var elak mot en massa människor i dessa dagböcker. Kanske är han en elak jävel. Vad vet jag? Förra sommaren satt jag och käkade på en krog här i Visby. Då satt Lars Norén och en tjej bredvid och käkade de med. Han pratade ganska högt och spelade Lars Norén, så alla fick ta del av denna föreställning. Den var rätt tråkig. Som en halvdan pjäs från Radioteatern.

Jag har en väldigt fin utsikt framför mig när jag skriver detta. För jag har framför mig s:t Karins kyrkoruin framför näsan. Det sitter minst 200 duvor på denna ruin just nu. Jag hoppas få bo kvar med denna fina utsikt länge till. För jag blir alltid glad när jag ser den. Jag hoppas att inte världsarvet Visby blir förstört av folk som är mer intresserade att tjäna stålar, än av att vårda den unika stadsmiljön. Ibland undrar jag hur de som är ansvariga för detta i regionen, kan tillåta att den levande staden, ersätts med denna kuliss av lägenhetshotell och sommarhus. Samt att man tillåter byggen, som inte är utformade i samklang med medeltidsstaden. Det är obegripligt. Men sådan är väl kapitalismen som Fred Åkerström brukade sjunga. Fast en gång var det visst en massa socialdemokrater som föreslog att Gamla Stan i Stockholm, skulle rivas och ersättas med något modernt och nytt i glas och betong. Men som tur är blev det inget av med det. Man fick nöja sig med att riva Klarakvarteren och där skapa den iskalla modernism som idag präglar Sergels torg med omnejd. 

Ibland undrar jag förresten vad jag lärde mig på Uppsala Universitet. För jag gick ju rätt länge på detta universitet och läste en himla massa böcker. Men jag förändrades också som person. Jag var en Peter när jag började dessa studier och en annan Peter när jag avslutade dem. När jag började var jag rätt säker på att jag visste massa saker. När jag slutade var jag lika säker på att mina kunskaper var rätt små, i förhållande till allt jag inte visste. Så kanske lärde jag mig att vara mer ödmjuk. Vilket jag absolut hade behov av att lära mig.

Världen är alltså komplex och svår att förstå. Något som är jobbigt att stå ut med. Men för en del är detta faktum så jobbigt att de skapar sig en egen och enklare verklighet. Ni vet de där som skall berätta hur ”det verkligen är” och säger sig besitta ”sunt förnuft” när de kommer med rätt dumma uttalanden och förenklingar. Eller tror att alla som inte tycker som dem, är lurade eller ingår i någon sorts sammansvärjning. "Det finns ingen klimatkris", "Trump förlorade valet på grund av valfusk", "den judiska affärsmannen George Soros styr världen", "vaccin gör barn autistiska","alla svenskar är omedvetna rasister"och annat korkat. Numera kan man ju dessutom få sina dumheter bekräftade av andra som delar dem, genom att undvika andra kunskapskällor än de som delar ens egen uppfattning. Man kan liksom nå en högre nivå av dumhet.

Men som det står i Korinthierbrevet är kunskap utan kärlek rätt värdelös:

”Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.”

Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Peter

 

Hej vänner!

Då jag på denna blogg är tråkigt tjatig, tänkte jag idag bara sammanfatta läget i världen och privat. Så ni slipper harva er igen en massa litanior och jerimiader av tråkighet. Alltså:

Virushelvete.

Trumpidiot.

Klimatförändring.

Kriminella gäng, klaner och rån. 

Massutrotning av vilda djur.

Nya Karolinska sjukhuset.

Katolska kyrkan och pedofiler.

Fula hus i Stockholm.

Lägenhetshotell som förvandlar Visby innerstad, till tom kuliss höst, vinter och vår.

Prostatahelvete med bifogad kateterjävel.

Det tilltagande mörkret.

Men ändå:

Maria.
Barn och barnbarn.
Katten.
Vaccin.
Ny president.

Som det så riktigt står i psalmboken: 

 
"Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman,
medgång och motgång här ständigt följs åt.
Skyar med solsken, och suckar med gamman
skiftar alltjämt på vår jordiska stråt."

 

 Peter

 

 

 

 Dikt i denna tid

 

Det börjar bli dags att

sätta på sig

gammelmansrocken.

Hänger där i boden

och luktar malmedel och

piss.

Tungt ylle, fukt

och ensamhet.

Ett jävla plagg.

”Karlar tänker bara

på en sak”, sa hon.

Men jag tänker på många

saker.

  

På tidens evighet

och havets vågor.

På allt som kommer

och allt som går.

På minnen och på

det jag inte ännu

gjort, tänker jag.

På myter, sagor

och det som fått

mig gråta, tänker jag.

Sen tänker jag på en sak.

Det är sant.

Ofta tänker jag på det.

Men inte bara.

Men ofta.

 

Skall man sörja något,

bör man göra det ordentligt.

Inte slarva.

inte lura sig själv.

Så nu är det

alltså dags att

ta fram gammelmansrocken.

Hänger där i boden

och luktar

malmedel och piss.

Ett jävla plagg.

Hej vänner!

I USA försöker den patetiska jävla marulken, till så kallad president, jävlas in i det sista. Det är otäckt att han tycks ha ett helt gäng med folk som inte kan ta en förlust med värdighet, utan stödjer honom i detta försök till statskupp. Idag på morgonen läste jag att han avskedat ett antal höga militärer och ersatt dessa med folk, som är lojala med honom. Bland annat en som kallat president Obama för ”terrorist”. Det är otäckt.

Skådespelaren Sven Wolter har gått bort. Han var ju en duktig skådis som gjorde många bra insatser. Första gången jag såg honom var när han spelade Gusten i ”Hemsöborna” på TV. Det var på den tiden då det bara fanns en kanal som alla såg på. Jag tror de flesta barn fick se denna TV-serie och tyckte det var rätt spännande att se vad vuxna gjorde för konstigt. Numera hade de små änglarna bara zappat över till Simsons, så fort det bara går. Men vi var tvungna att ta del av kultur vare sig vi ville eller inte, om vi ville se på TV. Sven Wolter spelade ju i en massa bra filmer och TV-serier och gjorde alltid det på ett utmärkt sätt. En duktig yrkesman, som av något underligt skäl var med i en konstig kommunistisk sekt som hette KFML(r). Det där lilla r:et stod för revolutionärerna. Det fanns nämligen en nästan lika konstig sekt som hette KFML som var maoister och delade ordförande Mao:s uppfattning att våld och mord, var en nödvändig del i den politiska kampen. Så Sven Wolter var alltså en duktig skådespelare och yrkesman, som på fritiden var någon sorts knepig Weiron i ottan.

Om ni undrar hur det är med mig, kan jag informera er om att det mest är skit med mig. Jag har varit inlagd på Visby lasarett, vilket är ett fantastiskt ställe. Det var nästan som att vara på hotell. Jag hade ett eget rum med havsutsikt och en massa snälla människor sprang benen av sig, för att se till att jag hade det bra på alla sätt. Hade jag inte varit sjuk hade det varit toppen att bo där några dagar. Men nu var jag sjuk. Vilket aldrig är kul. Hur sjuk jag var förstod jag faktiskt inte riktigt, förrän en läkare kom in och berättade att jag nu kunde skickas hem och vad det varit för fel på mig. Jag tyckte jag kände mig rätt bra och trodde att det var över, för den här gången. Men icke sa nicke. Nu är jag hemma med medicin och lite annat som gör att jag känner mig som 100 år. Men det som gjort mig riktigt ledsen är att jag inte, på grund av det här, kan få vikariera på Habiliteringen. Jag hade fått ett sådant erbjudande och hade tackat ja, även om jag så skulle fått jobba gratis. Det är trevligt och skojigt att jobba där och träffa de jag jobbade med förut. För jag tycker om dessa före detta arbetskamrater och saknar dem.

Jag är alltså rätt deppad. Av skäl som jag inte tänker gå närmare in på behöver jag för närvarande inte bekymra mig att få stopp i röret igen. Jag har ju sedan en tid varit ytterst måttlig vad gäller sprattelvatten. Sedan första tillfället detta elände drabbade mig har jag i stort varit helnykter. Någon gång har jag druckit ett glas vin. Men då jag första gången detta hände hade druckit vin och att jag tror det påverkade, så jag inte kunde pissa, har även ett glas vin känts oroligt. Så jag har avstått och blivit en renlevnadsman. Men som sagt, nu kan jag utan risk dricka lite bubbel, tänkte jag. Den kvinnliga läkare som skrev ut mig tyckte också att jag kanske borde passa på. Så jag köpte en flaska Cava av god kvalitet till kvällen. Men när det var middag (kyckling med tabolleh-sallad), så kände jag att jag inte ville ha. Så flaskan står oöppnad i kylskåpet. Jag ville alltså inte ha kallt bubbel till maten. Då förstod jag att något inte är som det skall vara med mig. Öl har jag slutat dricka sedan förra sommaren, för att jag fick gikt. Vin har gått bort på grund av att prostata-helvetet tydligen suger åt sig detta som en svamp och lägger sig i vägen. Så det kan jag inte heller dricka. Och när jag ges en möjlighet, har jag ingen lust alls. Så här finns för närvarande varken vin, kvinnor (Maria jobbar) eller sång. Men en sur gubbe med katt finns det. Samt Antonín Dvoraks nionde symfoni ”Från nya världen”. Den musiken spelar jag ofta när allt är åt helvete. När jag mår bra spelar jag den aldrig. Varför vet jag inte.

Er alldeles egna lilla solstråle

Peter

 

Hej vänner!

När jag skriver detta är det osäkert vem som blir president i USA. Men jag hoppas verkligen att det går vägen och att de fyra sista årens tokighet och galenskap går över. Det jävla viruset verkar däremot ställa till det värre och värre igen. Vilket är tråkigt. För jag har lust att resa och leva som jag gjorde innan denna eländiga mikrob ställde till det. Känner mig ibland rätt instängd och lite ledsen.

Idag regnar det och blåser småsnålt i Visby. Jag var uppe redan runt sju och åkte och bytte till vinterdäck. Numera är det en enkel historia. Jag kör till min verkstad och sätter mig och väntar en stund, medan en kille byter mina däck. Sedan placeras dessa på däck-hotell till i vår. Det kostar lite pengar. Men det är det värt. Förr stod jag ju med domkraft i snöstorm och slogs med ett fälgkors, i minusgrader varje år. Varefter jag hade ont i ryggen någon vecka. Det känns rätt lyxigt att slippa detta, nu för tiden.

Jag lever förresten rätt lyxigt. Till exempel kan jag bara vrida på en kran så kommer det vatten. Vrider jag på en annan så kommer det till och med varmt vatten. Vill jag laga mat behöver jag bara sätta på spisen och behöver inte hugga ved innan. En annan lyxig sak är att jag har tillgång till ett bibliotek, där jag kan läsa hela världslitteraturen, om jag vill. Jag är ju dessutom pensionär och varje månad skickas det pengar till mig i form av uppskjuten lön. Vilket gör att jag inte behöver jobba så mycket för att det skall gå ihop. Lyxigt alltihop.

I sommar har jag sett fler överkörda igelkottar än vanligt. Fler än jag sett någon sommar förut, sedan jag flyttade till Gotland. Kanske har det blivit fler igelkottar. Vilket gjort fler blivit överkörda. Jag blir i vilket fall alltid ledsen när jag ser en överkörd igelkott. Det är ju vi och våra bilar, som ställt till det och dödat denna kortbenta och taggiga kamrat.

Vi dödar ju förresten en väldig massa djur i denna tid av massutrotning, av det vilda djuren. Antalet ryggradsdjur har visst minskat med 60 % under de senaste 50 åren, enligt en studie jag läste någonstans. Vilket känns hemskt att tänka på. Jag önskar att alla kunde tänka annorlunda kring våra medlevare på planeten. Som just att de är viktiga medlevare, som inte är som vi. Men några som vi har som grannar och vänner. Som vi talar om som de andra vännerna. De med fyra ben som lever vid sidan av oss. Som sover, äter, parar sig och jagar som vi. Som har samma rätt att existera och göra allt detta, som vi. Som vi ingenstans har rätt att utrota eller förstöra livsmiljön för. Som vi måste hjälpa och bevara även om de ställer till det och ibland är besvärliga för oss. För det är ju ingenting mot vad vi ställer till det för dem.

Sålunda har jag alltså idag bytt däck på bilen. Men annars har jag inte gjort mycket. Katten har för första gången sedan i våras använt sin toalett. För han tyckte det verkade för blåsigt och kallt ute. Själv har jag bajsat på en pinne. Det får jag ju numera göra varje år och skicka in pinnen till ett laboratorium, där de kollar om jag har cancer i tarmen. Man screenar ju alla i min ålder för detta. För övrigt har jag inte gjort så mycket denna dag. Om någon frågar: ”vad har du gjort för spännande idag” så kan jag svara: ”bajsat på en pinne”. Hoppas någon frågar detta. Så jag får använda mig av detta, nog rätt förvånade svar. Ett svar som man inte får avge så ofta minsann.

Jag har inte cyklat på flera veckor. Det har blåst och regnat rätt mycket sista tiden och jag har inte haft någon lust. Nyss var jag vältränad och cyklade fyra mil, nästan varje dag. Men nu går det utför med detta. Jag borde väl gå på gym eller något sådant. Men det verkar så tråkigt och jobbigt. Jag funderar på om jag kunde bli dag-husse till en hund. För då skulle jag ju vara tvungen att åtminstone gå en promenad varje dag. Fast katten skulle antagligen bli sur. För han gillar inte hundar något vidare.

 

Peter 

 

 

Hej vänner!

Klockan är 04:17 och jag kan inte sova. Jag försöker skriva. Men katten sitter på bordet och petar på mig med tassen, vilket är lite störande. Han gillar inte när jag läser, håller på med telefonen eller skriver på datorn, när han vill bli klappad. Det vill han nästan hela tiden, sedan något år. Han har också börjat prata mycket mer än förr. Kanske börjar han bli lite gammal och slirig.

Det pågår presidentval i USA. Hur det skall sluta verkar osäkert. Men det går just nu bra för den sittande presidenten. Ni som läser denna blogg vet ju att jag tycker den mannen är ett avskyvärt kräkmedel. Det har jag tyckt enda sedan första gången jag såg honom och har inte haft någon som helst anledning att byta uppfattning. För mig är det en gåta att någon människa kan tänka sig att rösta på ett sådant stolpskott till människa. Men uppenbarligen är det miljontals människor som gör det. Helt obegripligt och jag undrar vad det är på fel på dessa människor. Ser de inte det jag ser?

Det påminner om sägnen om Hårgalåten. Ni har väl hört den gissar jag. Om hur ungdomarna i byn Hårga i Hälsingland hade dans på en loge en lördagskväll. Då kommer plötsligt en ny spelman in och börjar spela en låt, som ingen hört tidigare. Alla börjar dansa till den låten. Men när det väl börjat dansa kan de inte sluta. En flicka försöker dock ropa och varna de andra ungdomarna. För hon har sett att spelmannen har en bockfot och förstår vem det är som spelar. Men ingen förmår längre lyssna till hennes varningar och dansen fortsätter hela natten. I gryningen lämnar spelmannen logen och alla dansande följer med honom upp på Hårgaberget och däruppe fortsatte de dansa ända tills bara deras skelett var kvar. Går man upp på Hårgaberget en natt när det är fullmåne kan man höra musiken som djävulen spelade där en gång. Flickan som varnade för vem spelmannen var, hittade man på golvet i logen morgonen därpå. Hon undrade säkert också varför ingen såg det hon såg.

Om Ronald MacDonald med bockfoten vinner detta val kommer jag bli rätt ledsen. Men det blir i så fall bara ett ytterligare tecken på vilken otäck jävla tid vi lever i. En tid som får mig att tänka på denna vers ur Valans spådom, där hon beskriver världens undergång:

”Bröder skola kämpa,
varandras banemän bliva,
systrars barn
sin släktskap spilla;
hårt är i världen,
hordom mycken,
yxtid, klingtid,
kluvna bliva sköldar,
vindålder, vargålder,
innan världen störtas;
ingen man skall
den andre skona. ”

Som tur är slutar inte hennes spådom där. För efter denna hemska tid så blir det bättre:

”Upp ser hon komma
för andra gången
jorden ur havet,
igen grönskande;
forsar falla,
örn flyger däröver,
den som på fjället
fiskar griper. ”

Vi får väl hoppas på det. Men ändå undrar jag när jag ser hur den ena jävla folkförföraren och anti-demokraten efter den andra, blir vald till att leda sitt land, varför ingen ser vem det är? Varför ser de inte bockfoten?

 

Peter