Hej vänner!

När jag skriver detta är det osäkert vem som blir president i USA. Men jag hoppas verkligen att det går vägen och att de fyra sista årens tokighet och galenskap går över. Det jävla viruset verkar däremot ställa till det värre och värre igen. Vilket är tråkigt. För jag har lust att resa och leva som jag gjorde innan denna eländiga mikrob ställde till det. Känner mig ibland rätt instängd och lite ledsen.

Idag regnar det och blåser småsnålt i Visby. Jag var uppe redan runt sju och åkte och bytte till vinterdäck. Numera är det en enkel historia. Jag kör till min verkstad och sätter mig och väntar en stund, medan en kille byter mina däck. Sedan placeras dessa på däck-hotell till i vår. Det kostar lite pengar. Men det är det värt. Förr stod jag ju med domkraft i snöstorm och slogs med ett fälgkors, i minusgrader varje år. Varefter jag hade ont i ryggen någon vecka. Det känns rätt lyxigt att slippa detta, nu för tiden.

Jag lever förresten rätt lyxigt. Till exempel kan jag bara vrida på en kran så kommer det vatten. Vrider jag på en annan så kommer det till och med varmt vatten. Vill jag laga mat behöver jag bara sätta på spisen och behöver inte hugga ved innan. En annan lyxig sak är att jag har tillgång till ett bibliotek, där jag kan läsa hela världslitteraturen, om jag vill. Jag är ju dessutom pensionär och varje månad skickas det pengar till mig i form av uppskjuten lön. Vilket gör att jag inte behöver jobba så mycket för att det skall gå ihop. Lyxigt alltihop.

I sommar har jag sett fler överkörda igelkottar än vanligt. Fler än jag sett någon sommar förut, sedan jag flyttade till Gotland. Kanske har det blivit fler igelkottar. Vilket gjort fler blivit överkörda. Jag blir i vilket fall alltid ledsen när jag ser en överkörd igelkott. Det är ju vi och våra bilar, som ställt till det och dödat denna kortbenta och taggiga kamrat.

Vi dödar ju förresten en väldig massa djur i denna tid av massutrotning, av det vilda djuren. Antalet ryggradsdjur har visst minskat med 60 % under de senaste 50 åren, enligt en studie jag läste någonstans. Vilket känns hemskt att tänka på. Jag önskar att alla kunde tänka annorlunda kring våra medlevare på planeten. Som just att de är viktiga medlevare, som inte är som vi. Men några som vi har som grannar och vänner. Som vi talar om som de andra vännerna. De med fyra ben som lever vid sidan av oss. Som sover, äter, parar sig och jagar som vi. Som har samma rätt att existera och göra allt detta, som vi. Som vi ingenstans har rätt att utrota eller förstöra livsmiljön för. Som vi måste hjälpa och bevara även om de ställer till det och ibland är besvärliga för oss. För det är ju ingenting mot vad vi ställer till det för dem.

Sålunda har jag alltså idag bytt däck på bilen. Men annars har jag inte gjort mycket. Katten har för första gången sedan i våras använt sin toalett. För han tyckte det verkade för blåsigt och kallt ute. Själv har jag bajsat på en pinne. Det får jag ju numera göra varje år och skicka in pinnen till ett laboratorium, där de kollar om jag har cancer i tarmen. Man screenar ju alla i min ålder för detta. För övrigt har jag inte gjort så mycket denna dag. Om någon frågar: ”vad har du gjort för spännande idag” så kan jag svara: ”bajsat på en pinne”. Hoppas någon frågar detta. Så jag får använda mig av detta, nog rätt förvånade svar. Ett svar som man inte får avge så ofta minsann.

Jag har inte cyklat på flera veckor. Det har blåst och regnat rätt mycket sista tiden och jag har inte haft någon lust. Nyss var jag vältränad och cyklade fyra mil, nästan varje dag. Men nu går det utför med detta. Jag borde väl gå på gym eller något sådant. Men det verkar så tråkigt och jobbigt. Jag funderar på om jag kunde bli dag-husse till en hund. För då skulle jag ju vara tvungen att åtminstone gå en promenad varje dag. Fast katten skulle antagligen bli sur. För han gillar inte hundar något vidare.

 

Peter