För mig är det aldrig muren.
Det är
sprickorna i muren.
Inte ytan, utan det som
är där
under.
Inte den klara tonen,
utan när
den bryts
av heshet.
Inte en ros i en
kristallvas,
utan en tussilago
i en kaffekopp
Ränderna på din mage
efter barnen.
Aldrig muren,
utan sprickorna
i muren.
Peter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar