Hej vänner!

Det är rätt tungt nu. Jag var dum nog att läsa nyheterna på morgonen. Det var det vanliga mördandet, skjutandet och sprängandet. Vilket gör mig mer ledsen, än arg nu för tiden. Ibland känns det som de ministrar och den regering som styr detta land, inte läser samma tidningar som jag gör. Som de inte ser vad som händer. Det känns som vi håller på att förlora till maffian. Som man gjort i Italien, där dess inflytande styr allt från turistnäringen till sophämtningen. Där industrier och restauranger betalar beskyddarpengar, för att inte få sin egendom uppbränd och sin personal mördad. Där maffians inflytande går ända upp till regeringen och där åtminstone en premiärminister var medlem i denna organisation. Där nog alla anar att vissa av de etablerade affärsmän som kör runt i fina bilar, är det yttersta utskottet på verksamheten, när knarkpengar och pengar från prostitution tvättats vita i några led. Det känns att dit är vi på väg och att de som styr detta land inte förstår det. ”Vi såg inte detta komma”, som någon sa. Nä, jag märker det, säger jag.

I USA fortgår tokigheterna. Jag tittade för en tid sedan tillbaks vad jag skrev om huvudpersonen i denna tragiska fars, innan han blev vald till president. Redan då kallade jag honom ett jävla kräkmedel. Men jag var helt säker på att en sådan obehaglig psykopat till knäppgök, aldrig skulle kunna bli vald till president. Jag såg inte detta komma. Plötsligt fick jag inse att miljoner människor inte är som jag är och inte ser det jag ser. Det gjorde mig faktiskt rädd. Jag borde ju kommit ihåg att miljoner röstade på Hitler också. Den blev man ju inte av med, förrän hela Europa låg i ruiner. Det var så dags att då, att komma på att man nog röstade lite fel en gång.

Sedan har vi ju pesten som drar fram genom landet. Men där kommer ju nyheter om att effektiva vaccin snart kommer, som på sikt nog kommer förbättra situationen. Om nu bara folk kan sköta sig fram tills dess och följa råd och rekommendationer, så kanske det till slut fixar sig. För min personliga del skulle jag gärna vilja överleva, tills jag får denna spruta.

Jag har ju haft kontakt med sjukvården de senaste veckorna och till och med varit inlagd på sjukhus några dagar. Det var inte så kul. Men jag måste säga att jag fick ett väldigt bra och proffsigt omhändertagande. Alla var väldigt snälla dessutom och jag kände mig trygg i deras händer. Men jag träffade som hastigast en läkare som nog var väldigt duktig, men som fick mig att känna mig gammal. Som fick mig att känna lite som han tyckte det nu var dags att tänka mer på dragspelsmusik och matning av duvor, än på rock´n´roll och nakna kvinnor. Det var lite motigt.

Det blåser hårt ute, men det ser ut att bli en solig dag. De flesta löv har ramlat från träden och jag kan se domkyrkan genom mitt sovrumsfönster. På sommaren skymmer grannens valnötsträd denna utsikt. Men då har man istället detta fina träd att titta på. Katten sover på sängen och säger som vår herre: ”Gör er inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.” Själv skulle jag dock för närvarande vara tacksam om plågorna minskade i omfattning och gärna tog slut. För jag vill bli glad igen.

Peter