Hej vänner!

Ni kanske undrar vart jag tagit vägen. Det var ju länge sedan jag skrev något på denna blogg. Jag tycker livet varit lite motigt sista tiden och det är ju inte mycket att berätta om. I varje fall inte i det här forumet.

Men en del kul saker har jag faktiskt gjort. Så har jag till exempel köpt en tubkikare att titta på fåglar igenom. Den är helt otroligt hur nära man kommer. Man ser en lite otydlig prick till fågel långt i fjärran. Så kollar man genom denna utmärkta kikare och kommer så nära att man skulle kunna räkna fjädrarna på fågeln ifråga. Jag har väl inte direkt sett någon speciell fågel mer än en ägretthäger. Men det har varit kul ändå. Det jag lagt märke till är att en del mycket vanliga fåglar är väldigt vackra när man får se dem i detalj. Som rödbenans som faktiskt inte bara har snygga röda ben utan också en fin fjäderdräkt. Likaså är starar väldigt fina genom min kikare med fina guldfärgade prickar i fjäderdräkten. Har jag inte tänkt på så mycket på det förut. Jag läste att i Tyskland har 80 % av alla insekter försvunnit de sista 30 åren. Många fåglar äter ju insekter, så de stackarna dör av svält när det inte finns något käk. Jag vet inte hur det är i Sverige. Men många fåglar måste ju passera Tyskland för att komma hit. Käkar man insekter blir det ju som att flyga över en jävla öken.

Jag är ensam med kamrat katten i helgen. Han har förresten varit ute hela dagen. Jag har gått ner och ropat på honom och då kommer han springande. Men han vill inte gå in. Han hängde med och drack en kopp espresso och satt bredvid mig. Men när jag gick hem stannade han utanför dörren och ville inte gå in. Men snart blir han väl hungrig och kommer in gissar jag.

Jag läste förresten i tidningen att den kände franske kulturprofilen vid något tillfälle klappat kronprinsessan på baken. Förefaller ytterst olämpligt och omdömeslöst. Man bör av princip inte klappa kronprinsessor på baken om de inte vill. Och det är ytterst sällan de vill det. Så mitt råd är att låta bli att att göra så. Men samtidigt är det jämfört med vad 18 andra kvinnor sagt att han hittat på i form av övergrepp och misshandel, kanske inte det är det allvarligaste.

Man undrar lite hur sådana där killar tänker. ”Oj, kronprinsessan har en snygg rumpa. Den skulle man gärna klappa lite på. Varför inte passa på”. Eller tänker de: ” vad glad kronprinsessan skulle bli om jag klappar henne lite på rumpan. Det vore ju ett trevligt sätt att uppvakta henne på. Brukar ju alltid vara uppskattat.” Fast hela grejen verkar så konstig att man undrar om det är sant.

Det kanske förresten inte skall delas ut något Nobelpris i litteratur i år. För det finns snart inga kvar i den akademi som skall dela ut det. Det kanske också skulle vara pinsamt för den som skulle få ett eventuellt pris dessutom. Att få ett pris utdelat av folk med dåligt umgänge och lite dåligt omdöme, är ju inte så kul precis. Man blir väl glad för pengarna gissar jag. Men något vidare betyg på att det man skrivit är bra är det ju inte. Själv föreslår jag mig själv till detta pris. Fast det blir kanske det sista som händer på denna blogg. För jag funderar på att lägga ner den. Dags att gå och ropa på katten.

Nu ville han minsann komma in. Det har blivit molnigt och dimman drar in från havet efter en solig dag. Skönt att vara inne om man är katt eller gubbe. I morgon är det Valborgsmässoafton. Men jag tänker inte gå och titta på någon eld eller lyssna på någon manskör. Undra varför det alltid skall vara manskörer på Valborg. Varför kan inte tjejer få sjunga att ”Vintern rasat ut ut bland våra fjällar”. I år är det dessutom ren lögn för i fjällen är det fortfarande vinter och snö. Fake news alltså. Men på Gotland sjunger lärkorna och vitsippor och blåsippor blommar överallt. Jag har alltså överlevt ytterligare en vinter. En tå jävlas, glasögonen är starkare än förut och jag måste upp och pissa på natten. Men i övrigt står jag på benen efter denna vinter. I morgon skall jag köpa dyr gotländsk sparris och äta den med salt och smör. För nu får det faktisk vara vår!

Peter

Hej vänner!

Jag har känt mig lite konstig sista tiden. Som om jag inte riktigt vet var jag befinner mig. Plötsligt upptäcker man att de som nyss var bebisar plötsligt fyller en väldig massa år. Hur fan gick det till. Känns oroande på något sätt. De går där och är rätt små i massor av år och plötsligt har de passerat 30 år med rätt god marginal.

Jag har varit en del i naturen den sista tiden. Det har känts bra. Jag gillar ju att vara i spenaten som ni vet. Häromdagen låg jag på en spång som går över en våtmark ungefär mitt i intet. Det var sommarvarmt och jag låg där och tittade upp på molnen. Högt uppe flög några vråkar förbi och skriade på det där lite fåniga sättet som rovfåglar gör. Som ni vet är jag inte mycket för andlighet och sådant. Men i sådana stunder kan jag känna mig förundrad och ödmjuk. Då tänker jag: ”Här ligger jag på planeten jorden och lever medan två ormvråkar flyger förbi. Just i denna stund sker det”. För tidens flod kan man gå ner i gång på gång. Men det är ändå aldrig samma flod. ”Panta rei” allt flyter som Herakleitos så riktigt påpekade. Eller det gjorde han visst inte. Men man har sagt att han sa så. Och gjorde han det sa han något jävligt bra. Själv är man ju glad så länge man får flyta med.

Jag hörde något mycket ledsamt härom morgonen på nyheterna. Det var några amerikanska forskare som kommit fram till att om hundra år kommer alla stora djur vara utrotade. Det största djuret kommer vara kon. Alla elefanter, noshörningar och flodhästar kommer vara borta. Det skulle enligt dessa forskare bero på att de kommer bli undanträngda av människorna. Nu kanske ni tror jag överdriver men då kan ni själva läsa här https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6934495. Själv kommer jag ju inte heller vara närvarande när denna tråkighet inträffar. Även jag kommer vara utrotad som en flodhäst eller giraff när det största man kan se i naturen är en ko. Men det är ju synd om de stackare som lever då. Själv vill jag gärna att alla de djur som hör hemma i naturen skall få bo där och leva med oss. Även djur som ställer till besvär för oss. Men invasiva arter som mårdhund och tvättbjörn får minsann flytta hem till sig igen.

Men som sagt snart är det enda man får se om man åker på safari till Afrika är en ko. Det är ju inte så skoj även om man får se Kilimanjaro i bakgrunden. Och guiden kommer berätta att en gång vandrade elefanter och noshörningar omkring på savannen. Men nu är det borta och därför har savannen blivit ett ogenomträngligt busksnår. För när elefanter och andra stora djur inte trampade runt så blev marken stenhård så bara taggbuskar kunde växa där.  Sedan blir man väl forslad någonstans för att titta på kor som då är det största man kan se. Jag har nu inget emot kor men vilda elefanter är ju mer spännande trots allt. Fast jävligt mycket svårare att mjölka gissar jag.

Peter

Det sjunger
en koltrast
vemod i natten.

Och jag sitter
ensam med
kamrat katten.

Dagar kommer
och dagar har
gått.

Och livet
en gåta
jag inte förstått.

Jag har börjat
få krämpor
och andra besvär.

Och känner
mig lite trött
här och där.

Men kär är jag
väl ungefär
som förr.

När jag cykla
genom våren
hem till din dörr.

Och koltrasten
sjöng stilla,
när vi älskade då.

Livet fick en stunds
mening och
gick att förstå.

Det var en sekund
och sen tog
den slut

Det blev dimmigt
och oklart
precis som förut.

Hej vänner!

Det finns en känsla som jag inte gillar att känna, men som jag känt mycket sista tiden. Det är känslan av förakt. Jag vill liksom inte förakta och känna på det viset. Att känna sig glad, arg eller ledsen ingår i livet och det har jag accepterat att känna på gott och ont. Men förakt vill jag helst inte känna, men det gör jag.

Som de där föräldrarna som hade tänkt gifta bort sin 13-åriga dotter med en vuxen man. För det är tydligen okej att göra i det land de kommer ifrån. Hur fan det nu kan vara det. De blev iallafall dömda för detta jävla tilltag. Men den tilltänkte mannen slapp viss straff av någon anledning. Men när jag hörde om detta blev jag visserligen lite förbannad. Men mest kände jag förakt. För jag föraktar vuxna män som vill gifta sig med småtjejer och föräldrar som gifter bort sin lilla dotter på det viset. För när jag började fundera vad jag kände, var det just förakt.

Eller när den ryske utrikesministern efter det att hans mördarkompis i Syrien använt giftgas mot sin egen befolkning satt och sa att det nog var England och motståndare till regimen som var skyldiga. Han visste att han satt och ljög. Ändå gjorde han det i offentlig TV. Och jag kände bara förakt. Jag blev inte ens arg, utan bara fylld av förakt.

Eller intrigmakarna i Svenska akademin som visar lojalitet med sin perversa franska sexualsadistiska kompis och hans fruga. Arton tjejer har modet att offentligt berätta vad han gjort mot dem. Han har dessutom läckt blivande nobelpristagare som ett jävla såll. Frugan hans har varit med och beviljat pengar till sin egen affärsverksamhet. Men då skriver grabben med det konstiga namnet Horace ett inlägg fullt av taskigheter mot den ständige sekreteraren. Som om det var hon som gjort allt det ovanstående fula. Och jag kände bara förakt.

Så där är det hela tiden. Jag vill känna mig ledsen och arg. Men det enda jag känner är förakt. Det är en jobbig känsla. För det finns ett inslag av överlägsenhet i den som är obehaglig. Att man känner sig finare och mer moraliskt högstående på något sätt. Och så vill jag inte känna. Jag vill kunna säga som dramatikern Terentius (född 195 f.Kr., död 159 f.Kr.) Homo sum: humani nihil a me alienum puto. -- ”Jag är människa: inget mänskligt är mig främmande.” Jag vill känna förståelse för mänsklig svaghet. Men det finns ta mig fan gränser.

Jag kom att tänka på andra ord som börjar på ”för….”. För det finns många ord som börjar på ”för..”. Som ”förkänsla, förtörnad, föranleda, förbereda, förbrylla, förbud, förhud, förarga och förälska”. Säker finns det massa till ord som börjar på ”för..” som jag för tillfället inte kommer på. För.. verkar ha något med att det händer innan det som kommer i nästa led. Som förkänsla som innebär att man anar att något kommer att hända. Eller förälska som är början på det älska som kommer när man blivit normal igen.

Att var förälskad är ju bra om man inte är det i mer än en person. För då är det besvärligt. Fast muslimer kan ju ha flera fruar. Fyra stycken tydligen. Fast det gäller bara killar. Tjejer får inte ha fyra män. Det är orättvist. Men det finns visst ställen i Himalaya där en tjej gifter sig med en kille och alla hans bröder. Konstig men alldeles sant. Men i Sverige är det endast tillåtet med en fru eller en man. Fast man får ha flera katter. Men jag tycker det räcker med en. Han tycker säkert att det räcker med en gubbe.

Men ”förbrylla” är ett konstigt ord. För det som skall hända är tydligen att man senare skall bli ”bryllad”. Först blir man förbryllad för att senare bli bryllad. Men hur man blir då är jag lite osäker på. När man blir förälskad blir man dock inte riktigt normal. Det är jag säker på.

Peter

Hej vänner!

Den spännande såpoperan om Svenska akademin fortsätter. Man sitter liksom bara och väntar på nästa avsnitt. När man trodde att det var dags för sista avsnittet kom kungen in från vänster. Det påminner lite om Moliéres pjäs Tartuffe där kungen plötsligt sänks ner från taket och ställer allt till rätta. Fast då var kungen förstås Ludvig XIV och det var ju en annan sak. I det här fallet verkar det bara blivit virrigare än det var från början. Jag måste säga att jag inget begriper. Mitt förslag är att man lägger ner eländet och ersätter det med vinnarna från årets ”Vi i Femman”. Då kommer bergis J.K. Rowling som skrivit böckerna om Harry Potter få Nobelpris och det kommer serveras hamburgare och läsk på den fina middagen. Till efterrätt blir det säkert marängsviss. Kommer bli hur kul som helst.

Nu kunde jag skriva något elakt om Horace Engdahl. Men det gör jag inte för jag tycker på något sätt synd om honom. Fast han verkar vara en rätt aggressiv och mallig typ. Men nu har han minsann skitit i det blå skåpet ordentligt. Inte nog med att hans före detta fruga berättat att han är elak och dum. Nu har han dessutom skrivit en artikel som bekräftar saken. Och det var ju korkat.

En annan intressant sak som hänt den här veckan är att det på Kungsholmen i Stockholm målats jättestor erigerad blå penis. Varför vet jag inte riktigt. Jag har sett den på bild i tidningen och den var väldigt välmålad och detaljrik måste jag säga. Fast blå. Jag tyckte inte blått var så snyggt. Inget att ta efter. Fast det är klart det skulle onekligen väcka en viss uppståndelse i bastun gissar jag. Men själv tycker jag det vore skojigare att måla ögon och sicksackband på organet. Fast jobbigt om man har en partner med ormfobi förstås. Kan sluta olyckligt.

Jag läste att ovanstående jättestora penis nu skall målas över. För grannarna till konstverket hade klagat. Det är klart att det kanske inte är det man vill se genom fönstret när man dricker sitt morgonkaffe. Det tycker jag är bra. För jag är som ni vet en mycket pryd person. Dessutom tycker jag att man själv skall få välja om man vill se jättestora blå penisar eller inte.

Under antiken var man minsann inte buskablyg vad gäller sådant. Jag har varit i Pompeji i Italien och där fanns det minsann bilder på fallosar både här och där. Dock inga blå. Och under vikingatiden dyrkade man ju guden Frej. Han brukade avbildas med en jättesnopp. För han hade på något sätt med fruktbarhet att göra.

God natt och sov gott.

Peter

Hej vänner!

Jag kommer precis hem från en fin cykeltur. Den först lite länge för i år. För det har ju varit kallt och blåsigt nästan varenda dag fram till ny. Men idag var det fint. Blåsipporna blommade överallt och fåglarna sjöng. Jag funderar på och ta en sväng till i eftermiddag.

Igår hände förresten något spännande för oss som hänger med i den finkulturella debatten. Jag gissar att ni också uppmärksammat detta. Finkulturella som ni är. Men trots det skall jag hjälpa er med en liten sammanfattning av vad som tilldragit sig i parnassen.

Det är alltså så att Gustav III beslutade inrätta en akademi bestående av 18 ”herrar och män”. Han hittade också på ett valspråk som han tyckte passade nämligen ”Snille och Smak. Att det blev just 18 gubbar berodde på att Gustav III tyckte det lät finare med ”aderton” än tjugo. Han döpte denna fina akademi till ”Svenska akademin”. Det är viktigt att skilja den från ”Svenska Kvackademin” som är en förening för folk som vill öka ank-konsumtionen i landet. Folk brukar ju ofta blanda ihop dessa institutioner.

Denna akademi fick år 1900 uppdraget att välja Nobelpristagare i litteratur. Men denna akademi har också tydligen en massa andra stålar att dela ut. Man gör också en ordbok som beskriver alla svenska ord. Ett sådant arbete tar tid och nu har man kommit till ord som börjar på bokstaven V tror jag. Men man ger också ut en ordlista som är jättebra om man vill kolla hur något stavas. Jag brukar kolla då och då. Finns gratis som app till telefonen.

Men nu är denna fina akademi i gungning rejält. Bakgrunden är att en av ledamöterna är gift med en fransk sexualsadist som på något sätt lyckats lura med kvinnor till sina otäcka hålor i Stockholm och Paris. Hur han gick tillväga vet jag inte. Men det var väl med hot och löften gissar jag. Nu kommer jag inte ihåg namnet på den filuren men jag har för mig att han hette Quasimodo Camembert eller något sådant franskt. Men så kom ju ”me too”- rörelsen igång och massa tjejer berättade att Quasimodo minsann förgripit sig på dem. Han hade också någon sorts skum lokal där ledamöter från akademin och andra finkulturella brukade träffas. Där brukade den där franska snuskgubben smyga runt och ge damer skamliga förslag. Vilka konstigt nog en del måste nappat på annars hade han väl slutat redan efter första pungsparken.

Nåväl, nu har det varit ett möte i den fina akademin. Vad jag förstår hade en del ledamöter velat utesluta frugan till Quasimodo Camembert från den fina klubben. Detta då hon genom att inte skilja sig från fanskapet bevisat att hon varken har snille eller smak. Vilket man enligt denna fina klubbs stadgar och valspråk bör ha. Men vid en omröstning beslutade majoriteten att snuskgubbens fru skulle få vara medlem trots hon därigenom bevisade en klar brist på snille och smak. Då hoppade några som tyckte att det gått för långt av och tackade för sig.

Det senaste är att de kvarvarande medlemmarna nu beslutat att fortsätta arbete men under ett nytt namn. Så från och med idag heter Svenska Akademin istället Svenska Kakafonin. Kan också stavas med å istället för o vid högtidliga tillfällen.

Peter

Hej vänner!

I dag kom våren äntligen till Gotland. Det var hur skönt som helst i solen. Kamrat katten föreslog att vi skulle sätta oss på torget i solen och ta en öl. Men jag sa att det behövs väl inte. Men han tjatade och tjatade så till slut blev jag tvungen att göra som han sa. Så vi satt tillsammans i solen mot en varm vägg och myste efter denna långa och kalla vår.

Så har också Lill-Babs gått bort och för några dagar sedan tog Jerry Willams samma väg. Det känns lite tråkigt. Vad jag förstår var bägge bra människor. Dessutom hade de liksom alltid funnits. Jag läste någonstans att Lill-Babs inledde sin karriär 1954 genom att delta i någon sorts sångtävling. Det var ju samma år som jag föddes. Jerry Willams var 12 år äldre än mig och var född i Solna. Hans mamma dog när han var 12 år. Det gjorde min mamma också när jag var 12 år. Så vi hade detta gemensamt jag och Jerka.

En jobbig sak när kändisar som man växt upp med dör är att de påminner en om ens egen dödlighet. De har funnits och funnits, men så är de plötsligt borta. Jag var väl inte den som lyssnade och köpte skivor med Lill-Babs. Men hon fanns där som bakgrundsmusik ändå på något sätt. Och Jerry Willams var ju med i tio-i topp då och då. Ett utmärkt program som lades ner 1974 för det ansågs vara ett kommersiellt program. För det fanns en inflytelserik grupp som tyckte att ungdomar inte skulle utsättas för sådan musik. De borde lyssna på Hoola-Bandola-Band, Blå tåget och Röda Bönor istället. Fast de var väl inte så många som gjorde det, trots en betydande marknadsföring i samarbete med något skivbolag i Vaxholm. Jerry Willams kom liksom bort lite under den tiden. Fast han till skillnad från de som ingick i den så kallade musikrörelsen var en riktig kommunist. Men Jerka kom minsann igen gång på gång. Och ingen jävel kommer ihåg en låt från den så kallade musikrörelsen utom Staten- och Kapitalet. Men då är det oftast Ebba Gröns punkversion och inte Blå tågets tråkvariant folk minns.

Och under hela denna tid sjöng Lill-Babs och Jerry Willams på som små folkhemsanarkister. Begabbade och bespottade av de unga och radikala. Lill-Babs var ju också med på veckotidningsomslagen varje vecka. Mellan matrecept och stickbeskrivningar stod hon som en leende fyrbåk mot all jävla tråkighet. Det pågick alltså en match. Allers mot Folket-i-bild Kulturfront och Allers vann. Hoola-Bandola mot ABBA och ABBA vann. För de var faktiskt roligare. Vem fan vill äta linssoppa när det finns kassler med ananas tänkte folket på 70-talet och lät revolutionärerna hållas tills det gick över. Och vinden vände och pendeln slog över åt andra hållet. Så kan det gå.

Peter

God morgon vänner!

Det är alltså Annandag påsk och berättelsen om Jesu död och uppståndelse går mot sitt slut. Maria från Magdala har sett att stenen framför Jesus grav är bortvält och kutat för att hämta Petrus och ”lärjungen som ”Jesus älskade”. Det står faktiskt så i Johannesevangeliet. Det gör en nyfiken på vem det var som Jesus älskade. Var det en man eller kvinna? Hur tog sig denna kärlek sitt uttryck. Var det vanlig kärleksrelation mellan vuxna. Som i så fall brukar innehålla en del sex och samlevnad. Men evangeliet ger inget svar på dessa frågor. Vilket är oerhört slarvigt.

Nåväl, det visar sig att Jesus har återuppstått från döden. Han verkar dessutom må fina fisken, trots att han just dött på ett mycket obehagligt sätt. Men han har blivit lite blyg på kuppen. Han visar sig bara för sina närmaste sörjande. Som nu snabbt måste sluta med sitt sörjande. För det är ju onödigt att sörja en som inte längre är död. Nu tycker man det vore smart att visa sig bland folket och säga: ”Nu är jag tillbaks minsann. Det trodde ni inte i förrgår”. Det hade säkert imponerat på menigheten. Dessutom skulle det ju starkt tala för att han hade gudomliga krafter. För det är ju ett säkert kännetecken för gudar att de inte kan dö. I alla fall är det väldigt sällsynt att gudar dör.

Den enda gud jag vet som dör är Balder i den nordiska mytologin. Han blev ju dödad genom ett elakt attentat av Loke, där han lurade den blinde asen Höder att skjuta Balder med en mistelpil så han dog. Det var nämligen så att allt levande utom misteln lovat att inte skada Balder. Men misteln var så liten och betydelselös att man inte brytt sig om ett löfte från den. Så Balder blev alltså dödad. Men han återuppstår han med. För i Valans spådom står det:

”Osådda skola
åkrar växa,
allt ont sig bättra;
Balder skall komma.”

Själv lär man väl knappast uppstå efter döden. Det finns ju folk som återkommit till livet efter att han varit döda en stund. Men det brukar ju bara röra sig om några minuter. Riktig imponerad blir man väl först om någon varit död några dagar och därefter dyker upp levande och pigg.

Jag brukar ju bara ibland vara allvarlig när jag skriver i denna blogg. Oftast försöker

jag hålla en lite lättsam ton. Men nu tycker jag det börjar bli för dumt och allvarligt för att inte skriva om det. Jag funderar på om man varje vecka skulle skriva om veckans mest oroväckande eller fåniga dumhet man hittar i tidningen. Tror jag skall göra det.

Peter

Hej vänner!

Man upphör ju aldrig att förvånas. Nu har alltså påven efter alla dessa år beslutat sig för att avskaffa celibatet och låta katolska präster gifta sig. Vad jag förstår var det tvunget på grund av den stora bristen på präster. Påven själv sa ju att det var svårt att locka ”normala” män till prästseminarierna på grund av celibatet. Jag citerar bara påven som ju inte alltid är så politisk korrekt. Men att han skulle gå så långt som att tillåta människor av samma kön välsigna sina förhållanden trodde jag helt uteslutet. På sikt kanske de till och med får gifta sig. Men vad jag förstår framgår det i Påvens bulla ”In civilis sexualis all potensis” att även det skall vara möjligt.  Man upphör aldrig att förvånas över vad denne Franciskus från Buenos Aires hittar på. Men han bör nog låta någon kardinal proväta maten han serveras de närmaste månaderna. För de finns ju konservativa krafter som säkert inte gillar hans beslut.

Peter