God morgon vänner!

Det är alltså Annandag påsk och berättelsen om Jesu död och uppståndelse går mot sitt slut. Maria från Magdala har sett att stenen framför Jesus grav är bortvält och kutat för att hämta Petrus och ”lärjungen som ”Jesus älskade”. Det står faktiskt så i Johannesevangeliet. Det gör en nyfiken på vem det var som Jesus älskade. Var det en man eller kvinna? Hur tog sig denna kärlek sitt uttryck. Var det vanlig kärleksrelation mellan vuxna. Som i så fall brukar innehålla en del sex och samlevnad. Men evangeliet ger inget svar på dessa frågor. Vilket är oerhört slarvigt.

Nåväl, det visar sig att Jesus har återuppstått från döden. Han verkar dessutom må fina fisken, trots att han just dött på ett mycket obehagligt sätt. Men han har blivit lite blyg på kuppen. Han visar sig bara för sina närmaste sörjande. Som nu snabbt måste sluta med sitt sörjande. För det är ju onödigt att sörja en som inte längre är död. Nu tycker man det vore smart att visa sig bland folket och säga: ”Nu är jag tillbaks minsann. Det trodde ni inte i förrgår”. Det hade säkert imponerat på menigheten. Dessutom skulle det ju starkt tala för att han hade gudomliga krafter. För det är ju ett säkert kännetecken för gudar att de inte kan dö. I alla fall är det väldigt sällsynt att gudar dör.

Den enda gud jag vet som dör är Balder i den nordiska mytologin. Han blev ju dödad genom ett elakt attentat av Loke, där han lurade den blinde asen Höder att skjuta Balder med en mistelpil så han dog. Det var nämligen så att allt levande utom misteln lovat att inte skada Balder. Men misteln var så liten och betydelselös att man inte brytt sig om ett löfte från den. Så Balder blev alltså dödad. Men han återuppstår han med. För i Valans spådom står det:

”Osådda skola
åkrar växa,
allt ont sig bättra;
Balder skall komma.”

Själv lär man väl knappast uppstå efter döden. Det finns ju folk som återkommit till livet efter att han varit döda en stund. Men det brukar ju bara röra sig om några minuter. Riktig imponerad blir man väl först om någon varit död några dagar och därefter dyker upp levande och pigg.

Jag brukar ju bara ibland vara allvarlig när jag skriver i denna blogg. Oftast försöker

jag hålla en lite lättsam ton. Men nu tycker jag det börjar bli för dumt och allvarligt för att inte skriva om det. Jag funderar på om man varje vecka skulle skriva om veckans mest oroväckande eller fåniga dumhet man hittar i tidningen. Tror jag skall göra det.

Peter