Det sjunger
en koltrast
vemod i natten.

Och jag sitter
ensam med
kamrat katten.

Dagar kommer
och dagar har
gått.

Och livet
en gåta
jag inte förstått.

Jag har börjat
få krämpor
och andra besvär.

Och känner
mig lite trött
här och där.

Men kär är jag
väl ungefär
som förr.

När jag cykla
genom våren
hem till din dörr.

Och koltrasten
sjöng stilla,
när vi älskade då.

Livet fick en stunds
mening och
gick att förstå.

Det var en sekund
och sen tog
den slut

Det blev dimmigt
och oklart
precis som förut.