Hej vänner!

Det är nyårsafton och i morgon är det ett nytt år. Det gångna året har för min personliga del varit rätt motsägelsefullt och en känslomässig berg-och dalbana. För på det personliga planet har det varit ett ovanligt lyckat år, då jag blev morfar. Men vad gäller det som hänt i politiken har det varit ett riktigt skitår.

Vi lever alltså i den tilltagande fördumningens tid. Jag har alltid tyckt det har känts lite malligt att skriva om denna min känsla. Som om jag sätter mig på höga hästar och är lite överlägsen. Men nu har det gott för långt när en såpaskådis utan uppfostran, bildning och kultur har blivit den som sitter med knappen till mänskligheten utplåning i knät. Han fick dessutom en massa röster även om hans kompis i Ryssland hjälpte till med lögner och fusk. Han dopade väl varenda röstmaskin med något virus gissar jag. För inte kan väl miljoner amerikaner ha velat ha ett sådant uppenbart stolpskott till president.

Nåväl, det är inget att göra åt. Visserligen är väl antalet människor som stirrar på dig och förundras proportionellt mot hur dumma saker du kläcker ur dig. Men man behöver väl inte rösta på personen ifråga. Förr var ju ofta personer kända för att de var bra på något som att sjunga, måla eller spela teater. Men nu kan man bli känd för att man vräker ur sig vad som helst utan eftertanke och därmed framstår som rak och ärlig. Fast man egentligen bara saknar omdöme och helt enkelt är dum.

Men nu måste jag sluta skriva om de obehagliga individer som kommer styra världen under de kommande åren. De är väl egentligen inte värre än de andra sopprötter som under århundradena nått makt och inflytande. Men det är otäckt att sådana personer alltid verkar flyta upp som det skum i en köttgryta som man bör avlägsna så fort som möjligt.

I år har jag förresten själv drabbats av dumhetens förfärliga hydra. Den kände engelske författaren George Bernard Shaw sa en gång: ”När en dumbom gör något hon borde skämmas för påstår hon alltid att det är hennes plikt”. Och det är ju sant. Även om de riktigt dumma inte brukar vara kloka nog att skämmas alla gånger. Men att man under 62 år endast en gång drabbats av dumhet är ju inte hela världen. Det får man stå ut med. Även om man i stunden kan bli förfärligt ledsen.

Men man får hoppas att 2017 blir ett bra år trots allt. Sannolikheten är, vad jag förstår, liten för att så skall bli fallet. Men vem vet vad framtiden har i sitt sköte. Kanske något trevligt trots allt. Det vore bra. Men 2016 hade ju också flera saker som var utmärkta. Det bästa var, som sagt var, att jag blev morfar till en jättefin liten kille. Han är oftast glad och då blir man själv glad när man ser på honom. En annan bra sak som hände var att kamrat katten överlevde sitt huggormsbett i somras och verkar må hur bra som helst. Vidare är det bra att det verkar finnas en god chans till fred i Columbia där min dotter Julia är och jobbar just för att så skall bli fallet. Jag är överhuvudtaget väldigt mallig över att ha så fina döttrar. Egentligen borde jag få medalj för min medverkan till detta. Konstigt att jag inte fått det ännu egentligen.

Gott nytt år vänner

Peter

Hej vänner!

Nu lever vi i den realiserade julskinkans tid. Iallafall i den affär jag brukar besöka, är julskinkan nu mycket billig. För efter jul är de flesta så less på denna skinka att de inte orkar se åt den. Humrar orkar folk se åt däremot. Det tycker jag ofta är rätt överskattade skaldjur. Men det kanske beror på att jag aldrig köpt svenska humrar från västkusten. Bara amerikanska som visst tillhör en annan art och den kanske inte är lika god. Vad jag har hört har det kommit amerikanska humrar hit på något sätt. Kanske har någon knäppgök släppt ut dem. Det är dumt. För amerikanska humrar är visst aggressiva och ,som sagt, mindre välsmakande än sina svenska kusiner. Dessutom saknar amerikanska humrar bildning och kultur. Aggressiva, elaka med en tendens att uppföra sig illa mot honorna. Det är därifrån uttrycket snuskhummer kommer. På latin heter förresten den amerikanska hummern Humarus trumpus. Absolut inget man vill ha i våra fiskevatten. Vår hummer heter förresten Homarus gammarus.

Snart är det ett nytt år. Nämligen mitt 63:e som firas den 14 augusti till minne av min födelse, just detta datum för länge sedan. Bäst ni skriver upp denna viktiga dag i almanackan. Nu förstår jag att en del av er tycker detta bör firas med fyrverkerier. Men det ger ni fan i. För min katt tycker sådana är otäcka. Han gillar inte ens när det smäller när man öppnar champagne-flaskor. Men som tur är är jag bra på att öppna sådan flaskor utan att det smäller. Kom ihåg! Håll i korken och skruva på flaskan. När korken är på väg upp så håll emot och vicka lätt på korken så det pyser. Att hålla på att smälla upp korkar så champagnen sprutar ut, är för amatörer. Att öppna med sabel är för de som inte vet bättre och är lite löjliga. Men, som sagt, är den 14:e augusti rätt dag att slå upp champagnen. Till nyår räcker det gott med något enklare mousserande, som ett glas Samarin.

Jag vet att du vet

hur jag

känner

Att du är

min vän, ibland

vänner

Fast tiden går

och jag grånar

alltmer

Så är det just

på oss som jag

ser

Ser hur vi går tillsammans 

och jag håller din 

hand

När solen går ner

och sätter himlen i

brand

Och när vinterns natt kommer

under ugglornas

rop

Så ligger vi tätt

och tillsammans

ihop

Peter

Hej vänner!

Som en del av er vet bor det en katt hemma hos mig. Det är en ovanligt snäll och fin katt som jag tycker mycket om. Det gör att jag har börjat fundera på vår relation till djuren. För jag måste säga att min katt känns som en riktig vän och kamrat. Nu är det ju inte alla djur man kan ha denna nära relation till. Jag tycker inte illa om vare sig insekter eller kräldjur. Tycker att de kan vara både vackra och intressanta. Fåglar är också fina och mer begåvade än man tror ofta. Men fåglarna har ju utvecklats från dinosaurierna och har liksom lite kvar av deras kalla ögon. Men däggdjuren är liksom släktingar och vissa av dem, som min katt, har känslor som man tycker sig kunna förstå. Nu skall man inte tillskriva djur mänskliga känslor. Men att som en del helt avskriva att djur kan känna saker som vi är ju också dumt. För jag är övertygad om att min katt gillar mig och vet att jag gillar honom. Men jag är säker på att i alla fall däggdjur känner rädsla, glädje och kärlek ungefär som vi gör. Antagligen ångest också. Nu har ju djur svårt att med ord beskriva hur de känner. Men det syns ju på dem om man ger sig tid att kolla efter.

Jag är glad över att vi inte är ensamma på planeten. Det finns liksom medlevare som gör våra liv rikare och mer spännande. Men nu är det rätt många av dessa som är på väg att försvinna. Igår hörde jag till exempel att geparderna är på väg att utrotas. Jag tror att det finns en del människor som faktiskt inte bryr sig så mycket om sådant. Men så finns det sådana som mig, som blir jätteorolig och ledsen när jag hör sådant.

I bibeln står det: ”Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden. Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

Det är ett ovanligt dumt bibelcitat. Jag vill inte härska över djuren. Jag vill vara kompis med dem och vill att det skall gå vid min sida under den korta tid jag är på den här planeten. Dessutom tycker jag inte man skall tänka att djuren och naturen är till för oss och vår bekvämlighet. De är liksom till för sig själv och att de fyller mig med glädje och ödmjukhet är liksom bara biverkan. För jag blir glad när jag ser djur. Vare sig det är en katt i Visbys gränder eller en älg i norrlandsskogen. När jag cyklar brukar jag ibland cykla förbi hästar, kor och får. Då brukar jag heja på dem. Cyklar jag exempelvis förbi några hästar brukar jag säga: ”hej hästar”. Det är ett exempel på att jag är lite konstig. För jag tror att folk som säger ”hej” till alla djur som de cyklar förbi är lite konstiga.

Jag äter faktiskt djur fast jag gillar dem. Ibland har jag tyckt det känns lite fel att äta djur. Jag blir liksom aldrig riktigt klok på det där. Men om ett rådjur som levt ett bra rådjursliv dör en snabb död utan lidande så har jag inget emot att förvandla det till rådjurssadel. Men djur som lever på ett onaturligt sätt och slaktas på ett sätt som ger ångest och lidande vill jag inte äta. Det är därför jag inte så gärna äter grisar. Men vildsvin äter jag gärna. Och dem är ju skogarna fulla med nuförtiden.

Peter

Hej vänner!

Stormen Urd drar över södra delarna av landet men är visst i avtagande. Den har visst ställt till en del översvämningar och elavbrott som stormar brukar göra. En del träd har väl också blåst omkull gissar jag.

Som ni säkert var Urd en av nornorna. De andra hette Verdandi och Skuld. De var de som bestämde människornas öde. Urd var på något sätt inblandad i den tråd som bestämde varje människas livslängd och jag tror att det var hon som klippte av tråden, när det var dags att avsluta den människans liv. Det var nog bra att vara kompis med Urd för annars tog hon nog fram saxen och klippte till.

Det finns någon del av nykterhetsrörelsen som tagit sitt namn efter nornan Verdandi. Så den nornan gillade väl nykterhet och sådan är ju nyttig, har jag hört. Just nu är det ju rätt tätt på given vad gäller alkoholhaltiga drycker. Först skall jag fira nyår och då vill jag gärna dricka några glas Champagne. Sedan kommer trettonhelgen och då tänker jag äta lammfilé med potatisgratäng. Och till det är det ju väldigt gott med ett glas rött. Men sedan är det ju rätt tomt på helger ett tag. Men till påsk är det dags igen. Då skall det minsann bli inkokt lax med hollandaise och sparris. Till det ett torrt vitt vin.

Den tredje nornan heter alltså Skuld. Varför hon fått detta trista namn vet jag inte. Hon väver visst en tråd om vad som komma skall. Fast det är ju ingen som vet, utom hon i så fall.

Men vad som hänt vet vi. Jag skrev ju några år en resumé över vad som hänt under året här i min blogg. Men förra året var ett sådant skitår att jag hoppade över det. Men i år har det som hänt i världspolitiken varit så konstigt att man inte vet om man lever i en installation eller en verklighet. På mitt personliga plan har det ju varit ett utmärkt år. Jag har ju blivit morfar och det har varit kul. Men ute i världen har tokigheten och galenskapen blivit värre än vanligt. Jag känner mig alltmer främmande inför det som händer och förstår det inte. Men så är jag född år 1954 också. Samma år som Bill Haley spelar in ”Rock Around the Clock”. Så jag är jämngammal med rock´n roll, så det så. Och det är ju rätt ballt.

Peter

God morgon vänner!

Det är juldagsmorgon och jag har inte gått i julotta den här juldagsmorgonen heller. Det tycker naturligtvis alla de som tycker om att höra min lite spruckna bas sjunga med i julpsalmerna. Nu är det väl bara några trista piphalsar från Adolf Fredriks musikskola som sjöng i någon närliggande kyrka. Men det är ju inte alls det man vill höra en juldagsmorgon. Men som sagt jag orkade inte gå upp för denna tillställning. Dessutom är det ingen ordning i kyrkan längre. Inte för en gammal ateist som jag bryr mig så mycket. Men det retar mig att de ändrat orden på ”fader vår”, så man inte ens kan den bönen längre. Nu börjar man ju denna bön på följande sätt i kyrkan ”Vår Fader, du som är i himlen”. Det är ju hur fel som helst. För även om gud inte finns bör man låta bli att säga du till honom. För man bör respektera även icke existerande gudar. Däremot bör man inte vara överdrivet respektfull för den religiösa vidskepelsen i övrigt. Men sjunga julpsalmerna kan man gott för göra, bara för att de är vackra.

Ni som läser denna blogg har kanske märkt att jag trots min vantro är rätt bra på bibeln och dess böcker. Jag brukar ju rätt ofta ta citat ur denna intressanta bok för att komma igång med skrivandet och tydliggöra någon tanke jag har och vill berätta om. Det är bra att kunna lite om de bibliska berättelserna, för annars är det svårt att läsa vad författare av äldre litteratur menar. För då var de bibliska berättelserna något som alla kände till och kunde sätta in i sitt sammanhang. Så läs bibeln ni syndare och publikaner. Och kan en gudsförnekare som jag göra det, kan också ni gott göra det.

Annars har jag inga planer för denna juldag än att ta det lugnt och äta och dricka något gott. Jag har fullt med grejer i kylskåpet. Men jag funderar på att göra en ostpaj också. Till detta tänker jag dricka en Rioja från det soliga Spanien som jag har sparat. Men som det står i Höga visan 5:1 :

”Jag plockar min myrra och mina kryddor,

jag smakar mina bikakor och min honung,

jag dricker mitt vin och min mjölk.

Ät, ni älskande, och drick!

Berusa er av kärlek!”

Låter väl bra det där. Men att dricka vin och mjölk är onödigt. Men att berusa sig på vin och kärlek är sällan fel. Men var gäller vinet är måttlighet att rekommendera. Kärlek kan man däremot bre på ohämmat.

Peter

Hej vänner!

Det är dagen före julafton och klockan är kvart över tio på kvällen. Så jag sitter här och dricker en öl och äter en skinkmacka. Fast jag har inte kokt skinkan själv utan köpt några skivor på Hemköp. Den är ok men inte som när man själv provsmakade sin egen kokta skinka på kvällen före julafton. Men under många år gjorde jag ingen julskinka. För jag kunde inte förmå mig käka djur som växt upp i djurfabriker. Så jag brukade istället göra rimmad lammstek till julbordet. Tycker faktiskt nästan att det är godare än julskinka.

Nu har det vänt och det kommer bli allt ljusare. Fast än märks det ju inte så mycket. Men om bara några veckor kommer Venus lysa starkt på himlen. Det tycker jag brukar kännas som det första tecknet på att vi går mot vår. När man går till jobbet och man ser Venus lysa som morgonstjärna. Venus är ju aftonstjärna också och lyser lika starkt på kvällen som på morgonen. Venus är ju också kärlekens gudinna och det passar ju bra att den lyser på morgon och kväll. För som Patty Smith sjunger ”the night belongs to lovers”. Och då är det ju bra med en planet som lyser upp lite lagom på morgon och kväll.

Annars har jag under de senaste dagarna känt mig gammal. För jag har på lite olika sätt blivit påmind om att jag inte är lika ung och vacker som jag ser ut. Fast jag är väldigt barnslig på många sätt, är jag rätt gammal på andra sätt. I varje fall tycker jag att jag blivit påmind om tidens gång oftare under sista tiden. Och det vill jag inte bli påmind om. Tycker faktiskt att det kunde vara lagom att stanna tiden nu och låta det vara så här. Det är ju inte perfekt, men säkert bättre än målgången.

Jag läste om en kung eller kejsare som jag nu tappat namnet på. När han fick reda på att han bara hade några år kvar och leva tände han massa lampor och gav sig hän åt orgier och supande å det grövsta. För han ville väl ha kul innan han dog. Men jag ger mig fan på att han på grund av sitt leverne dog flera år innan han behövt. Lagom är alltid bäst som ni vet.

Jag har förstått att jag har läsare i andra länder som läser min blogg. Faktiskt flera i Amerika och på Irland. Vad jag förstår så använder de Google translate för att kunna läsa vad jag skriver. Så jag prövade att översätta en av mina texter med hjälp av detta verktyg. Så nu förstår jag att det finns engelsktalande som tror att jag inte är riktigt skrivkunnig och antagligen lite dum i huvudet. För översättningen var väldigt ordagrann och konstig. Men man kunde nog förstå det mesta även om man nog tänker att han nog är lite konstig, den där Uddenberg. Och det är nog i och för sig en rätt riktig analys.

Sov nu gott mina vänner. Ta det lugnt i morgon på julafton och tänk på denna högtid firas till minne av ett barns födelse i Betlehem under uppsikt av av ett antal lamm och åsnor. Speciellt skall vi tänka på barnets pappa Josef som kyrkan under alla år försökt ta ifrån faderskapet, med sina dumma idéer om jungfrufödsel och påsättning av den helige ande. Men jag tror att det var den duktige och ärliga snickaren Josef som var pappa och som under Venus sken fixade till det hela.

Peter

Hej vänner!

Som vanligt världen ledsam och hemsk med våld och terror. Det finns alltså rätt lite anledning att vara glad. Däremot finns det flera goda skäl att förtvivla. Men det är ju inte så fruktbart och nyttigt. Så man får väl försöka ta nya tag, fast det tar emot. ”Sorgen och glädjen det vandra tillsammans” som det står i psalm 269. Men för närvarande verkar sorgen springa före så glädjen har svårt att hinna med.

Nu är det snart tid att läsa julevangeliet. För det bör man göra varje år . Speciellt i år förresten. För då kan man tänka på hur Josef och Maria inte fick plats på härberget utan fick föda sin son i ett stall och lägga honom i en krubba. Nu finns det folk som inte ens har ett stall utan får föda barn i kalla tält i en jävla lervälling. Det är för hemskt. 

När jag var barn hade vi en krubba som var utsågad med lövsåg ur någon sorts tunt virke. Så alla figurerna var rätt platta och tvådimensionella. Men det var fint ändå. Fast Jesus och hans föräldrar var platta som flundror. Man kunde ställa dit små plastfigurer som kom ur flingpaketen för att göra det mer spännande. En dinosaurie till exempel. Prydde minsann sin plats bland lamm och åsnor.

Jag tycker om julevangeliet. Det är liksom blandningen av fakta och det som är mer fantasifullt som gör det så spännande och trovärdigt. Man får först veta om skattskrivningen och att Augustus var kejsare i Rom och Quirinius var ståthållare i Syrien.  Vilket delvis är fakta, vad jag förstår. Sedan får man höra om Josef och Marias svårighet att hitta rum på härberget och hur de löste detta genom att bo i ett stall och lägga lilljesus i en krubba. Låter ju också rätt sannolikt. Men sedan blir det liksom mer fantastiskt när herdarna får se först en ängel sedan en hel häskara av änglar. Man riktigt ser hur Lukas sitter där och tänker: ”Lite snålt med bara en ängel. Jag skriver dit en hel härskara med änglar.” Men varför bara herdarna får ta del av detta och inga andra är lite oklart. Jag menar att om man nu har en hel härskara med änglar att tillgå, kunde väl några fler än bara några herdar få ta del av det glada budskapet. Fast det blev kanske bättre litteratur med den begränsningen. För den där Lukas kunde minsann skriva spännande och intressant. Själv tror jag inte så mycket på änglar och sådant. Men tack vare att Lukas börjar med att berätta fakta och detaljer i början blir det liksom nästan så man kan tro på det. 

I bibeln står det förresten att Lukas var läkare. Så han kunde minsann mer än skriva om änglar och sådant. Kanske var han bra på att behandla nageltrång och förstoppning också. Fast det står inte i bibeln ifall han var specielist på någon särskild del av kroppen. Han var nog mera allmänläkare gissar jag. Men det är ju också en specialitet. Och enligt min uppfattning en ovanligt fin sådan.

Om man i kyrkan ser någon gubbe avbildas med en tjur så är det Lukas. Varför han alltid avbildas med en tjur vet jag inte. Kanske jobbade han extra som veterinär ibland. Vem vet.  


Peter

Och det hände sig vid den tiden att Peter var i Stockholm över helgen. Det lackar mot jul. Det har för mig varit ett ovanligt år på så sätt att jag blivit morfar. Det känns kul och spännande. Men det är lite konstigt att ens barn som man känt sedan hon var barn själv har fått ett barn. Det påminner en om tidens gång och hur ”släkten följa släktens gång” som det står i psalmen ”Härlig är jorden”.

Fast så jävla härlig tycker jag inte jorden är för närvarande. För mycket mord, övergrepp och jävelskap för att vara härlig, enligt min uppfattning. Jag känner mig faktiskt väldigt orolig för hur det skall bli med allting. Det är ju advent och det ordet betyder visst ankomst på latin. Men i år väntar man ju mest på hur det skall bli när när en ny president ankommer till Vita Huset och vad han och hans kollega och kompis i Moskva skall hitta på för jävelskap. Säkert något elakt och dumt. För det är sådant som den typen av människor brukar vara bäst på.

Jag funderar på att sluta lyssna på nyheterna för de gör mig bara nedstämd. Men att lyssna på småbarn som skrattar blir man glad av. Det är liksom motsatsen till att se tokpresidenterna på TV. Det gör en ju bara ledsen och förbannad.

Ute är det en grå decemberdag. Jag vägrar ge mig ut. För stan är full med människor som rusar runt och köper julklappar. Om någon vecka kan de köpa mycket av det de köper idag för halva priset. Det känns lite surt. På det sättet är det bra med Systembolaget. Där är det minsann ingen mellandagsrea efter jul. Det är bra.

 En sak som börjat reta mig alltmer förresten är dricks. Numera när man går på krogen och vill betala med kort så får man själv slå i beloppet på någon sorts maskin. Det är väl bara för man skall betala mer än vad käket och vänligheten att ställa fram denna kostade. Själv höll jag på att slå in min pin-kod istället för summan för några dagar sedan. Det hade blivit en jävla dricks på flera tusen om jag inte märkt detta i tid. I Singapore är det förbjudet att ge dricks och det är utmärkt. Jag menar, inte ger vi poliser dricks eller folk som sitter i kassan på ICA. Vi tänker att de skall vara trevliga och hjälpsamma trots att de bara får lön för att sköta sitt jobb. Och trots att det inte är så välavlönat. På min ICA affär i Visby är de som sitter i kassan alltid snälla och hjälpsamma trots att jag aldrig ger dem någon dricks. Så jag begriper inte varför folk som ställer fram tallrikar, utan att se sura ut, skall få dricks. Själv skulle jag naturligtvis bli glad om min arbetsgivare av tacksamhet för mina insatser gav mig den miljon jag så väl förtjänar. Men någon dricks från de brukare av mina tjänster som besöker mig vill jag inte ha. Jag försöker göra mitt bästa ändå.

Som ni kanske märker är jag lite sur för närvarande. Har lågt ph i hjärnkontoret. Men det blir nog bättre om några timmar får vi hoppas. Kamrat katten är i Visby och tas om hand av vår snälla granne Gunvor. Så han har det säkert oförskämt bra. Han kommer säkert bara se sur ut när jag kommer hem. ”Jaha kommer du. ”Det var det ingen brådska med. För jag tycker faktiskt mathållningen och den övriga servicen är klart bättre här intill," kommer han att säga.

Peter

Hej vänner!

I morgon skall jag hålla föredrag för mer än 100 människor. Jag brukar inte vara så nervös för att hålla föredrag i vanliga fall, men nu är jag det. Kanske för det är så mycket folk som skall lyssna. Men också för att det jag skall prata om är ett stort lite odefinierat ämne. Så jag vet inte hur det skall gå. Jag har gjort en sån där Power point-presentation, men jag tycker inte den blev så bra så jag funderar på att göra om den i kväll.

Jag såg att Patti Smith kom av sig på Nobelutdelningen. Jag blev så nyfiken att jag gick in på nätet och kollade på denna händelse. Så nu gillar jag Patti jättemycket. Hon bara såg lite förvirrad ut och sedan bad hon om ursäkt och erkände utan förbehåll att hon var jättenervös. Vilken kvinna! Dessutom gjorde hon denna stela tillställning viktig och mänsklig. Till och med Patti Smith som sjungit för tusentals människor blev plötsligt nervös av stundens allvar. Och berättade det för oss andra! Sådant är stort.

Så tack vare Patti är jag lite mindre nervös inför morgondagen. Kör det ihop sig skall jag bara följa hennes exempel. Egentligen borde man skicka en blomma eller något sådant till Patti för att visa sin beundran och tacksamhet.Fast egentligen skulle man nog ge henne en rejäl bamsekram. 

Ute snöar det stilla över staden. Om en stund skall jag flyga till Visby. Det är ju snabbt gjort. Man sätter sig på planet och börjar läsa i en bok, sedan säger flygkapten att man börjat inflygningen mot Visby. Det tar ju faktiskt längre tid att ta sig från Odenplan till Bromma än från Bromma till Visby.

Peter

Hej vänner! 

Jag är i Vasastan och ser ut på träden som är fina i svart och vitt. För det snöar i Vasastan. Det är en sådan där morgon då man tänker på hur en liten pojke sitter på en parkbänk i Tegnérlunden, innan han far iväg till Landet i fjärran och träffar sin fader konungen. Astrid Lindgren bodde ju i Vasastan och i en del av hennes sagor är Vasastan med på ett hörn.Just nu for en liten lagom tjock farbror i sina bästa år förbi med snurrande propeller på ryggen. Han vinkade till mig. För han tyckte nog att jag också är en lagom tjock farbror i mina bästa år. 

 Astrid Lindgren fick aldrig Nobelpriset i litteratur. Det var dumt för hon förtjänade verkligen detta fina pris. Bob Dylan fick ju nobelpriset i år, fast han nog egentligen inte ville ha det. Så han kommer inte hit och hämtar sitt pris. Först var jag lite sur på Bob Dylan och tyckte att han gott kunde masa sig hit. Men sedan tänkte jag efter och kom på att han faktiskt inte är skyldig att göra något som han inte vill bara för att glädja andra.

 Själv har jag vid upprepade tillfällen gjort sådant jag egentligen inte vill av rädsla för att inte göra mina medmänniskor besvikna eller sårade. Och det har aldrig känts riktigt bra. Det är på tiden att jag lär mig säga nej. Så om någon mot förmodan vill ge mig Nobelpriset i litteratur så är det inte säkert jag kommer. Ni får väl se hur det blir. Fast det är klart man får ju en hel del pengar har jag förstått. Så dem vill jag ha även om jag inte kommer och skakar hand med kungen.

 Snart är det jul. Det känns lite stressigt att tiden går så fort nu för tiden. Det är ju midsommar och julafton stup i kvarten känns det som. Idag skall jag äta julbord. Så ni skall få en rapport och kanske bilder från denna tillställning endera dagen. Att äta julbord är en konst. Man måste planera så man inte är mätt redan vid sillbordet. För det vore tråkigt. Själv brukar jag hoppa över prinskorv för den är onödig. Jag brukar inte ta så mycket skinka heller. För det får man ju så mycket av ändå under jul. Har man tur får man julskinka av vildsvin och det kan man ta om man bjuds på. Men revbensspjäll hoppar jag aldrig över. Dopp i grytan avstår jag också från om det mot förmodar bjuds på denna konstiga maträtt. Men annars smaskar jag i mig det mesta. En Gammal Norrlands akvavit skall jag också bjuda mig på. Och tänka på tallmoar, granskogar och doftande myrar över vilka långbenta älgar glider bort i diset. 

 Fortsatt trevlig helg 

Peter