Hej vänner!

Det är nyårsafton och i morgon är det ett nytt år. Det gångna året har för min personliga del varit rätt motsägelsefullt och en känslomässig berg-och dalbana. För på det personliga planet har det varit ett ovanligt lyckat år, då jag blev morfar. Men vad gäller det som hänt i politiken har det varit ett riktigt skitår.

Vi lever alltså i den tilltagande fördumningens tid. Jag har alltid tyckt det har känts lite malligt att skriva om denna min känsla. Som om jag sätter mig på höga hästar och är lite överlägsen. Men nu har det gott för långt när en såpaskådis utan uppfostran, bildning och kultur har blivit den som sitter med knappen till mänskligheten utplåning i knät. Han fick dessutom en massa röster även om hans kompis i Ryssland hjälpte till med lögner och fusk. Han dopade väl varenda röstmaskin med något virus gissar jag. För inte kan väl miljoner amerikaner ha velat ha ett sådant uppenbart stolpskott till president.

Nåväl, det är inget att göra åt. Visserligen är väl antalet människor som stirrar på dig och förundras proportionellt mot hur dumma saker du kläcker ur dig. Men man behöver väl inte rösta på personen ifråga. Förr var ju ofta personer kända för att de var bra på något som att sjunga, måla eller spela teater. Men nu kan man bli känd för att man vräker ur sig vad som helst utan eftertanke och därmed framstår som rak och ärlig. Fast man egentligen bara saknar omdöme och helt enkelt är dum.

Men nu måste jag sluta skriva om de obehagliga individer som kommer styra världen under de kommande åren. De är väl egentligen inte värre än de andra sopprötter som under århundradena nått makt och inflytande. Men det är otäckt att sådana personer alltid verkar flyta upp som det skum i en köttgryta som man bör avlägsna så fort som möjligt.

I år har jag förresten själv drabbats av dumhetens förfärliga hydra. Den kände engelske författaren George Bernard Shaw sa en gång: ”När en dumbom gör något hon borde skämmas för påstår hon alltid att det är hennes plikt”. Och det är ju sant. Även om de riktigt dumma inte brukar vara kloka nog att skämmas alla gånger. Men att man under 62 år endast en gång drabbats av dumhet är ju inte hela världen. Det får man stå ut med. Även om man i stunden kan bli förfärligt ledsen.

Men man får hoppas att 2017 blir ett bra år trots allt. Sannolikheten är, vad jag förstår, liten för att så skall bli fallet. Men vem vet vad framtiden har i sitt sköte. Kanske något trevligt trots allt. Det vore bra. Men 2016 hade ju också flera saker som var utmärkta. Det bästa var, som sagt var, att jag blev morfar till en jättefin liten kille. Han är oftast glad och då blir man själv glad när man ser på honom. En annan bra sak som hände var att kamrat katten överlevde sitt huggormsbett i somras och verkar må hur bra som helst. Vidare är det bra att det verkar finnas en god chans till fred i Columbia där min dotter Julia är och jobbar just för att så skall bli fallet. Jag är överhuvudtaget väldigt mallig över att ha så fina döttrar. Egentligen borde jag få medalj för min medverkan till detta. Konstigt att jag inte fått det ännu egentligen.

Gott nytt år vänner

Peter