Hej vänner!

Som vanligt världen ledsam och hemsk med våld och terror. Det finns alltså rätt lite anledning att vara glad. Däremot finns det flera goda skäl att förtvivla. Men det är ju inte så fruktbart och nyttigt. Så man får väl försöka ta nya tag, fast det tar emot. ”Sorgen och glädjen det vandra tillsammans” som det står i psalm 269. Men för närvarande verkar sorgen springa före så glädjen har svårt att hinna med.

Nu är det snart tid att läsa julevangeliet. För det bör man göra varje år . Speciellt i år förresten. För då kan man tänka på hur Josef och Maria inte fick plats på härberget utan fick föda sin son i ett stall och lägga honom i en krubba. Nu finns det folk som inte ens har ett stall utan får föda barn i kalla tält i en jävla lervälling. Det är för hemskt. 

När jag var barn hade vi en krubba som var utsågad med lövsåg ur någon sorts tunt virke. Så alla figurerna var rätt platta och tvådimensionella. Men det var fint ändå. Fast Jesus och hans föräldrar var platta som flundror. Man kunde ställa dit små plastfigurer som kom ur flingpaketen för att göra det mer spännande. En dinosaurie till exempel. Prydde minsann sin plats bland lamm och åsnor.

Jag tycker om julevangeliet. Det är liksom blandningen av fakta och det som är mer fantasifullt som gör det så spännande och trovärdigt. Man får först veta om skattskrivningen och att Augustus var kejsare i Rom och Quirinius var ståthållare i Syrien.  Vilket delvis är fakta, vad jag förstår. Sedan får man höra om Josef och Marias svårighet att hitta rum på härberget och hur de löste detta genom att bo i ett stall och lägga lilljesus i en krubba. Låter ju också rätt sannolikt. Men sedan blir det liksom mer fantastiskt när herdarna får se först en ängel sedan en hel häskara av änglar. Man riktigt ser hur Lukas sitter där och tänker: ”Lite snålt med bara en ängel. Jag skriver dit en hel härskara med änglar.” Men varför bara herdarna får ta del av detta och inga andra är lite oklart. Jag menar att om man nu har en hel härskara med änglar att tillgå, kunde väl några fler än bara några herdar få ta del av det glada budskapet. Fast det blev kanske bättre litteratur med den begränsningen. För den där Lukas kunde minsann skriva spännande och intressant. Själv tror jag inte så mycket på änglar och sådant. Men tack vare att Lukas börjar med att berätta fakta och detaljer i början blir det liksom nästan så man kan tro på det. 

I bibeln står det förresten att Lukas var läkare. Så han kunde minsann mer än skriva om änglar och sådant. Kanske var han bra på att behandla nageltrång och förstoppning också. Fast det står inte i bibeln ifall han var specielist på någon särskild del av kroppen. Han var nog mera allmänläkare gissar jag. Men det är ju också en specialitet. Och enligt min uppfattning en ovanligt fin sådan.

Om man i kyrkan ser någon gubbe avbildas med en tjur så är det Lukas. Varför han alltid avbildas med en tjur vet jag inte. Kanske jobbade han extra som veterinär ibland. Vem vet.  


Peter