God kväll i stugan vänner!

I natt skall man ställa tillbaks klockan en timme. Man planerar alltså sno en timme från mig och därmed förkorta mitt redan alltför korta liv. Man får väl vara tacksam över att myndigheterna inte börjar sno månader och år ifrån en. Själv tycker jag detta fjantande med timmar hit och dit är onödigt. 

Det är det snart november vilket är en mörk och ämlig månad genom vilken man famlar fram i mörker. Det finns tydligen de som tycker det är mysigt att sitta i mörkret  med tända ljus och äta värmande soppor. Men jag har liksom så genomsläpplig hud att mörkret liksom tränger in i kroppen och tar sig vidare till huvudknoppen och försvårar och kletar ner tänkandet. Dessutom är det ju kallt och blåsigt i november. Det enda man har att se fram emot är att få byta till vinterdäck. Och det är ju inte heller så jävla roligt att man skrattar käften ur led. 

Den franske filosofen Montesquieu (1689 - 1755) menade ju att klimatet påverkade människor och samhällen.  Han menade att människor som bodde i varma länder var luststyrda och lata och de som bodde i kalla länder var dåliga på att njuta och skapa skönhet. De enda människor som hade en lämplig fördelning av egenskaper, var de som bodde i ett klimat med en lämplig blandning av värme och kyla. Och den bästa blandningen och som skapade de mänskliga praktexemplaren fanns som tur var i Frankrike, tyckte inte helt oväntat Montesquieu. Fransman som han var. Svenskar tyckte han nog var ett tråkigt b-lag oförmögna att skapa skönhet. Och njutning var väl knappast att tänka på så jävla kallt som det var i Sverige på 1600-talet, i varje fall från oktober till och med april. Sen fick man väl försöka hinna med en snabbis innan det började snöa igen. 

Påven skall visst komma till Sverige snart. Han skall visst vara en relativt schysst människa, för att vara påve. Men den organisation han företräder är inget vidare. Bortsett från att den tycks nedlusad med pedofila präster, så leder dess inställning till preventivmedel och abort till att en massa människor dör varje år. Bara i Brasilien måste 200000 kvinnor söka läkarvård efter att ha genomfört olagliga aborter. Hur många kvinnor i världen som dör på grund av detta vet jag inte. Dessutom medför den katolska kyrkans motstånd mot preventivmedel att massa människor smittas med hiv i onödan. Det är ju hur dumt som helst. 

Förr hade ju den katolska kyrkan för vana att tortera och bränna upp folk som sa saker som inte stämde med kyrkans lära. Om du exemplevis påstod att jorden snurrade kring solen så kunde du råka illa ut och bli uppbränd. Nu har den katolska kyrkan slutat bränna upp folk som påstår sådant. Men än lyckas den ta livet av människor genom sina förnuftsvidriga dogmer och dumheter. Om Jesus oväntat kom till jorden skulle han bergis säga: ”Det var ena otäcka fariséer” och vrida om näsan på påvar och kardinaler och påminna allt folk att han redan sagt att man skall ta sig i akt för falska profeter. Men så var han också en förståndig man som förvandlade vatten till vin. 

Peter

Hej vänner!

Igår fick jag en ny enkrona. Den var rätt ful. Dessutom fanns det inget valspråk på den. På de gamla kronorna stod kungens valspråk ”För Sverige i tiden”. Det är ju ingen vidare valspråk egentligen. Men bättre än inget. Den förre kungen hade ju valspråket ”Plikten framför allt”. Och det var ju ett fint valspråk.Han var ju dessutom arkeologiskt intresserade och brukade åka till Italien och gräva upp etruskiska krukor och sådant. Jag vet inte om vår nuvarande kung är intresserad av etruskiska krukor. Men jag tror inte det. 

Valspråk är ju överhuvudtaget intressanta. Inte minst knölvalarnas samtal i havet. De kan prata med varandra fast de befinner sig tiotals mil från varandra. En knölvalshanne kan alltså ropa till en knölvalshona genom havet ”jag älskar dig min lilla sötknöl”, när han just simmar förbi Island. Och då kan knölvalshonan, som är någonstans i närheten av Grönland svara: ”Jag älskar dig också. Låtom oss mötas i Atlanterhavets blå kyla och gnida oss mot varandra”. Och de behöver inte någon smart telefon för att meddela detta. För de är smarta själva.

Idag skiner solen över Gotland. Men de blåser ordentligt, ser jag på träden. Så jag kommer nog bara gå en kortare promenad genom Visby idag. Vad jag mer skall hitta på vet jag inte. Kanske skall jag gå ner till denna stads utmärkta bibliotek och låna en bok. Kanske en tjock roman av Dostojevski. Som ”Idioten” eller ”Brott och Straff” och ge mig fan på att komma igenom någon av dessa tjocka böcker. Jag läste dem när jag var ung och tyckte att de var utmärkta. Men när jag nu försöker läsa om dem är det som hjärnan inte vill vara med längre. Jag tappar intresset och börjar tänka på allt möjligt annat. Furst Mysjkin knallar runt i S:t Petersburg och är dumsnäll och jag tänker på annat. Som knölvalarnas språk och kärlek.

Peter

Hej igen vänner!

Idag har alltså solen lyst lite blekt över Visby. Men det var första gången på länge som man såg den lysa. För det har varit väldigt molnigt och tråkigt sista tiden. Men idag har solen lyst, men utan att värma speciellt mycket. 

En jobbig sak med att bo i Visby är att många hus ligger i markplan. Så när man går förbi på kvällen kan man se vad folk håller på med. Inte för de gör något särskilt mer än sitter och äter eller kollar på TV gissar jag. Men jag vet inte, för jag försöker alltid titta åt ett annat håll. För man vill ju inte vara någon sorts jävla ”peeping Tom” som kollar in hos folk. Så man få kolla rakt fram när man går genom denna stad på kvällen. Kanske en massa damer i Visby just byter om och tittar nakna ut genom fönstret och ser mig gå förbi. Men jag missar hela denna föreställning genom att stint titta framåt, för att inte verka nyfiken. 

Men än så länge kan man gå genom denna stad utan långkalsonger. Men kylan är på väg och snart får man nog dra på sig ett par fantomenbrallor om man skall gå ut om kvällen. Idag har jag ställt in racercykeln i källaren för säsongen. Det känns lite trist. Denna min 62:a höst är en lite otäck påminnelse om att tiden går rätt fort. Och faktiskt känns det som den går allt fortare. Själv har jag ju ofta varit rätt rastlös och haft svårt att ta det lugnt. Men nu skulle jag vilja lugna ner mig och låta tiden ta tid. För egentligen har jag inte särskilt bråttom. I varje fall inte framåt mot livets slut. Men nu känns det ibland som varje påminnelse om tidens gång är lite obehaglig. Jag lade förresten märke till att jag i morse hade påsar under ögonen. Det har jag aldrig sett förr. Kanske har andra sett det och tyckt att jag såg trött ut. Men själv har jag aldrig lagt märke till dessa trista påsar under ögonen förrän i morse. Jag såg ovanligt trött och tråkig ut. ”Inte nog med att håret i öronen och i näsan skall sticka ut som ogräs, man skall dessutom ha påsar under ögonen”, tänkte jag. 

En sak jag kom och tänka på är hur fan folk klippte naglarna innan det fanns saxar? För alla kunde ju inte varit så viga att kunde bita på tånaglarna ens på stenåldern. Och då fanns det ju definitivt inga saxar, så hur klippte de tånaglarna? Sådant tål att fundera på en kväll i oktober när man inte har något annat för sig. Nu kanske någon tycker att man borde tänka på viktigare saker än hur man klippte naglarna på stenåldern. På något större och viktigare borde man nog tänka. På vad medvetandet är eller meningen med livet kanske. Men jag sitter här och grubblar på hur man klippte sina tånaglar innan det fanns saxar. 

Jag såg just att det imorgon kommer var 26 grader i Portugal. Satt man där i kväll under stjärnorna och lyssnade på Atlantens vågor med ett glas Vino Verde, hade man nog tänkt på något vettigare än tånagelklippning på stenåldern. Fast håret i öronen hade väl växt lika fort ändå. Likaså det i näsan. 

Peter

Hej vänner!

Jag är ledig idag. För jag har gått ner i arbetstid och arbetar nu bara fyra dagar i veckan. Vilket känns utmärkt. En anledning var faktiskt att jag i lugn och ro skulle kunna sitta och skriva till er. Men mest för att jag känt mig trött sista året och tyckt att det har varit lite jobbigt sedan i somras. Men nu är jag som sagt ledig en dag extra och har tid för mig själv och för att göra vad jag vill.

Idag har solen skinit en hel del. Och när kamrat katten upptäckte att jag hade för avsikt att stanna hemma, så kom han på att han kunde gå ut och in flera gånger under dagen. Så han har redan varit ute i solen tre gånger och kollat läget. Ett jävla rännande helt enkelt. Annars har han ju bara gjort en liten snabbkoll på morgonen och en ännu kortare på kvällen på sista tiden. Men nu tänker han tydligen passa på när solen skiner och det ännu är plusgrader.

Jag bor ju i Visby som är en stad som är full av ruiner. Själv bor jag så att jag ser ruinen av S:t Karin från två av mina fönster. Egentligen heter visst kyrkan S:t Katarina. Men man använder oftast kortformen Karin tror jag. Vem Katarina var vet jag inte. Jag googlade och det verkar som ingen annan heller är riktigt säker. Men eventuellt  var det en tjej från Alexandria som dog martyrdöden i början på 300-talet e.kr. 

Ruinerna i Visby är faktiskt fina på något sätt. För att vara trasiga kyrkor är de till och med ovanligt fina. Det finns också en hel del fina hus i Stockholm. Men där är också fullt med fula hus. Om man vill, kan man åka i till Stockholms centrum och kolla på fula hus. Fast egentligen är det väl onödigt att åka dit bara för att få fulslag. Jag är antagligen en konservativ och tråkig gubbe som bara gillar gamla fina hus och har svårt för moderna fula hus. Jag vet inte vilket som är fulast av Stockholms fula hus. Men när man kommer på Söderleden passerar man ett hemsk fult hus, som är ett hotell, som heter Stockholm Waterfront eller något sådant. Ser för jävligt ut helt enkelt. Borde rivas direkt, så jävla fult är det.

Annars är vi nu inne i den tid då man antingen har för mycket eller för lite kläder på sig. Själv hör jag till dem som så här års sätter på mig för lite kläder. Kanske för jag inte vill acceptera kylan och mörkret och vill protestera mot att jordens lutning tvingar oss här intill den arktiska tundran vandra runt flera månader i kyla och mörker. I bibeln står det ju, som ni vet, alldeles i början: ”Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.” Låter som en beskrivning av Gotland i november. Fast om den förbannade blåsten kan kallas gudsvind vet i fan.

Nu börjar jag fundera på vad jag skall hitta på till middag. Kanske något enkelt och gott som köttfärslimpa med gräddsås. Vi får se vad jag hittar på.

Glad onsdag på er

Peter

Hej rymdfarare!

Har ni sett att det finns några dumma typer som klär ut sig till clowner och går runt och skräms. Ovanligt dumt måste jag säga. Speciellt om man skrämmer barn. Då är det rent kriminellt, utöver att det är jävligt fånigt. Det har tydligen något med det dumma, från Amerika importerade, halloweenfirandet att göra. Som man bör låta bli att fira. Däremot bör man fira den fina allhelgonahelgen. Då sätter man ju ljus på gravarna och ägnar en tanke åt de döda. Det är fint och högtidligt. Men halloween är bara dumt och borde avskaffas. Vill ungarna tigga godis får de väl vänta till påsk och klä ut sig till påskkärringar. Nu skulle jag förresten kunna kunna tänka mig att ge de små filurerna snask. På villkor att de lovar att sluta spöka ut sig och hota med trakasserier om de inte får godis.

Själv har jag aldrig gillat clowner. Inte ens när jag var barn tyckte jag att de var roliga. De var mest fåniga och ramlade och snubblade. Det finns förresten TV-program där folk skrattar år andra som ramlar och slår sig och är allmänt klantiga. Det tycker jag inte heller är ett dugg kul. Vad är det för kul med att folk gör sig illa? Tyvärr tycks clownerierna spritt sig till den amerikanska presidentkampanjen. Där har ju en riktig tokjohan deltagit med viss framgång. Och honom kan man ju bli riktigt rädd för. Han snubblar runt och säger den ena tokigare saken efter den andra och man tror att han inte menar allvar. Till man plötsligt inser att han menar vad han säger och inte är riktigt normal.

När jag skriver detta är jag i Vasastan. Så jag har åkt över havet i mörkret. Jag gick ut på däck en stund och stod i mörkret och kände kylan blåsa mig i ansiktet. Då tänkte jag att det hade varit bättre att stå på däck någonstans där natten var ljummen och stjärnklar. På Östersjön kan jag meddela att det var ganska svalt utomhus. Och värre skall det bli.

Jag tog med kamrat katten på denna resa. Han är inte odelat positiv till att resa någonstans. Så man måste tänka sig för när han skall med. Man får exempelvis inte packa någon väska när han ser på. För då kanske han ger fan i att komma hem om han varit ute. Iallafall kan han vänta med det till båten lämnat Visby. Om han är hemma och han ser att man börjar packa lägger han sig längst in under sängen och vägrar komma fram. Så man får åla in och peta till honom. Då gnäller han till och rusar och gömmer sig någon annanstans. När man hittar honom rusar han in under sängen igen och så får man försöka igen. Men han gillar sin bur och går ofta in och lägger sig i den och sover. Så igår blev det enkelt för han låg där och slöade. Så det var bara att smyga fram och stänga igen buren. Sedan packad jag lite grejer och allt löste sig enkelt.

Min far brukade stoppa strumpor. Han hade en grej som såg ut som en svamp på vilken man kunde spänna fast sin strumpa och sedan stoppa den. Han satt framför TV-en och stoppade en trasig strumpa då och då. Jag tror han tyckte det var rätt kul att fixa hål i strumpor. Jag tycker också att man borde göra det. Men nu kostar strumpor en hundring för fem par på ICA-maxi, så det känns lite onödigt. Men det är fel, för man bör bekämpa slit- och slängkulturen och vara rädd om jordens resurser. Dessutom är väl strumporna så billiga för någon stackare i något utvecklingsland knappt får betalt för sitt jobb. Så egentligen borde man väl köpa kvalitetsstrumpor och stoppa dem när det blir hål i dem. Min far hade också en akutlösning om man på väg till jobbet upptäckte att det var hål på en strumpa där det syntes. Hade man då en blå strumpa eller en svart dito tog man bara snabbt fram den penna man hade i bröstfickan och målade på benet innanför hålet. Då syntes det inte alls nästan. Listigt, men så var han ingenjör också.

Nu börjar det ljusna ute och jag är ledig fast det är fredag. Och här sitter jag och skriver till er medan löven faller till marken. Hoppas ni får en trevlig helg. I kväll skall jag dricka ett glas rött vin och tänka på er.

Peter

Hej vänner!

Som ni sett fick Bob Dylan nobelpriset i litteratur. En del tycker det var bra och andra är mer tveksamma. Själv vet jag inte riktigt vad jag tycker. Men han har ju skrivit en massa bra låtar onekligen. Och jag har ju lyssnat mycket på Bob Dylan under hela mitt liv nästan. Hoppas han blev glad för sitt pris och kommer till Sverige och hämtar det. Fast han brukar vara rätt grinig, har jag förstått. Lite sur och omöjlig. Men nu när han fått ett så fint pris får man hoppas att han skärper sig. 

Annars är det mesta sig rätt likt. TokTrump har snackat skit som vanligt och uppfört sig illa. Men det verkar han ju göra varje vecka, så det är ju ingen nyhet. Det är för mig en gåta att miljoner amerikaner fortfarande kan tänka sig att rösta på denna obehagliga person. Ouppfostrad, narcissistisk och slemmigt gubbsjuk. Det är för mig jättekonstigt och faktiskt rätt skrämmande att han har stöd av miljoner människor. Är de både blinda och döva?

Idag har jag cyklat rätt långt. Men det var nog bland de sista gångerna för i år. För det var rätt kallt och på vägen hem frös jag om fötterna. Jag har cyklat en del på kvällarna den senaste veckan också. Då var det inte så kallt. Men det var väldigt mörkt. Men nu är det ett antal mörka och kalla månader som vi har framför oss. När det blir snö brukar ju det ju bli lite ljusare. Men på Gotland bruka det mest bli blask av alltihop. Och då blir man våt om fötterna om man inte sätter på sig rejäla dojor. Vilket förresten är ett skojigt ord. Det kommer från sotarspråket ”knoparmoj” som var något sorts hemligt språk som sotarna hade när de pratade med varandra förr i världen. Ordet ”brallor” är visst också knoparmoj. Jag vet inte varför sotarna hade ett eget språk förr. 

Det är lite spännande med slangord förresten. De flesta kommer och går. Men en del blir kvar. Jag brukar ju ibland säga att något är rätt ballt. Vilket är ett tecken på att jag var ung på 70-talet då rätt mycket var ballt. Men det är det inte längre, så ordet håller på att försvinna. Ett tag sa unga människor att saker som var mycket var ”fett”. Det lät lite äckligt kladdigt på något vis, innan man vant sig. Själv använder jag inte så många slangord nu för tiden. Jag säger till exempel aldrig ”dora” när jag menar fönster. Men jag säger ”spänn” när jag menar kronor. Och personer jag inte tycker om brukar jag kalla för ”stolpskott”. 

Nu har löven börjat falla av träden och om några veckor står träden nakna och ledsna. Det känns lite trist. I flera månader skall de stå avklädda som mörka siluetter när solen går ner. Jag ger mig fan på att de fryser. Eller så går de liksom i ide som björnarna och står avlövade och tänker långsamma tankar. En björk står kanske en hel dag och funderar på tidens gång och rymdens oändlighet. Fast väldigt långsamt. Efter en hel dags funderande har den nog bara börjat fundera lite på början av ”big bang”. Men när det blir vår och saven stiger ger han nog fan i det och tänker på annat. Som ståndare och pistiller. Och jag tänker på att jag har överlevt ytterligare en vinter och på hur fint det är när blåsipporna speglar himlen. Och hur fint det är att cykla när lärkorna sjunger över huvudet på en. Sedan tänker jag nog lite på kärleken. Det gör jag varje vår. Dikt på detta:

Jag är en man 

av hösten

när löven faller av

När mörkret kommer

åter och havet stormar

hav

Då känner jag 

mig ensam i världen

utan grund

Då blir jag liksom 

ruggig som en 

övergiven hund

Men jag vet

att till slut 

så blir det vår

Då läker jag ihop 

och slickar

mina sår

Då cyklar jag

i lärksång  

bort i solen sken

Och glömmer

höst och vinter

och hur stormen ven

Då tänker jag 

på kärlek och 

all den tid som gått

Och att det är

så mycket som 

just jag har fått

Peter

God morgon vänner!

Idag vaknade jag till en grå morgon. En ovanligt grå morgon. Min mornar har ju ofta en tydlig dragning åt det seg-gråa hållet. Men denna morgon var som sagt i gråaste laget. Den gråa färgen är ju egentligen en blandning mellan svart och vitt. Den kan ju faktisk vara en rätt snygg färg. Jag har till exempel målat köksluckor ljusgrå en gång och det blev fint. Men oftast får ju grått stå för något otydligt eller vardagligt fult. Som när man säger att något är grådaskigt eller gråmulet.

I Ronja Rövardotter finns det grådvärgar. Men här i Visby finns det bara gråsparvar. De har ju en del gråa partier i fjäderdräkten, men den är ju också fint  varmt rödbrun. Gråsparvar gillar att bo med oss människor. Från början fanns det inga gråsparvar i Amerika och Australien. Men på 1800-talet var det någon som tog med sig dessa små kompisar dit. Så nu är det fullt med gråsparvar även där. När jag skriver detta hör jag förresten några gråsparvar utanför mitt öppna fönster.

Det finns ju också små skojiga djur som kallas gråsuggor. Ni vet sådana där små djur som brukar finnas under stenar när man lyfter på dem. Oftast under gråstenar. Och vargar kan man kalla gråben. Det är ju ett så kallat noa-ord. Man ville inte säga varg, för då kanske man ropade på den. Fast varg är visst också ett noa-ord. Från början hette djuret ifråga ulv. Det finns också gråsossar. Det låter tråkigt att vara gråsosse. Men hur man får en sådan titel vet jag inte. 

Det finns ju ett gammalt ordspråk som lyder: ”grått hår är ålderdomens prydnad”. Mitt skägg har börjat vitna. Men det blir inte grått. Och fan vet om det är någon större prydnad. I somras lät jag det växa. Men det var ingen som uppmuntrade mig att fortsätta med detta, tvärtom.

Nu ser jag på träden att det börjat blåsa igen. Sista veckan har det blåst och blåst på ett för oss cyklister tråkigt och motigt sätt. Idag på morgonen verkade det lugna ner sig. Men nu har det börjat igen. Det blåser rätt mycket på Gotland. En del säger att det blåser alla dagar utom fyra. För då stormar det. I bibeln står det: ”då stormen kommer sveps den onde bort, men den rättfärdige kan aldrig rubbas”. Det är visst den vise kung Salomo som säger detta. Men jag tycker inte det är så vist. Fast det vore onekligen bra om det förhöll sig på det sättet. För då skulle en del presidenter och presidentkandidater flyga åt helvete. 

Colombias president Juan Manuel Santos fick ju Nobels fredspris. Det var fel, för det borde min dotter Julia fått.  Men president Santos har sagt att han tänker fortsätta jobba för fred fast colombianerna röstade nej till fredsavtalet. Så nu måste det förhandlas om. Men man kan ju hoppas att förhandlarna  ser till att det blir fred. För om de inte gör det, kommer de till slut svepas bort. För det står det i bibeln minsann. Dikt på detta:

När jag vaknade 

kändes allt rätt grått 

och tanken 

var seg och trist

Och jag tänkte på

allt som jag gjort, 

och allt som blev fel 

och brist

Men det blev 

bättre när 

jag kaffe fått

och hjärtat pumpat på

Då tänkte jag

visst är jävligt,

men det får väl

ändå gå

För jag har gjort

två flickor

som blivit kvinnor

med klokhet och mod

Och det är det bästa

jag gjort i denna värld,

så på ett sätt är jag

rätt god

Peter

Om det inte var för Aleppo
skulle jag skriva
för att göra dig glad

Om det inte var för Aleppo
skulle jag berätta om hösten
och höstens vackra blad

Om det inte var för Aleppo
skulle jag skriva
till skratt

Om det inte var för Aleppo
fick ni höra något nytt
om min katt

Men nu har jag
inget att säga,
orden dog liksom bort

Jag tänker på barn
i ruiner och barn
vars liv blev så kort

Barn som inte
får leva och leka,
höra sagor och så

Mina ögon är fulla
av tårar och ondskan
för svår att förstå

Hej vänner!

Idag har det varit en utmärkt dag här i Visby. Solen har skinit och då det varit Visbydagen har det varit mycket folk på stan. Dessutom var det fortfarande lite blåsigt, så jag struntade i att cykla för en gångs skull. En lurig sak som har hänt är att vindsnurran på grannens tak har fastnat. För min granne har en sådan där vindsnurra med tre koppar som far runt och visar hur mycket det blåser. Jag brukar kolla in den och hans vindflöjel för att se hur mycket och varifrån det blåser innan jag cyklar iväg. Så i morse kollade jag på vindsnurran och den stod alldeles still. En bra dag för långcykling, tänkte jag. Men sedan såg jag att träden gungade rätt bra i vinden och att det nog skulle bli rätt jobbigt i motvinden att cykla. 

Jag har köpt en fin liten tavla förresten. Den föreställer en rödbena som står på pinne. Som ni vet är rödbenan en trevlig vadarfågel som vadar runt i strandkanterna. Här på Gotland är det en mycket vanlig och trevlig liten fågel som jag gillar. Men nu har den nog flyttat iväg mot Afrika och går väl snart och vadar där med sina snygga röda ben.

Jag vet att jag berättat följande förut. Men då jag fått en och annan ny läsare sedan dess och det var länge sedan berättar jag det igen. Min farfar som dog långt innan jag föddes var ungkarl rätt länge. Sedan fick han hjälp i hushållet av en flicka från Småland. Som var så hjälpsam att hon blev min farmor. Det där var visst lite av en skandal när det hände runt sekelskiftet. Men det var ändå tur att det blev så. För annars hade jag inte funnits.

Nåväl, som ungkarl hade min farfar en tavla som föreställde den i slutet av 1800-talet populäre ”järnkanslern” Otto Eduard Leopold von Bismarck-Schönhauser. Det var ju tack vare honom Tyskland enades bland annat. Alltså en gubbe med rejäla mustascher, enligt tidens mode. Den tavlan fick min pappa ärva, vilket han nog inte var så glad för egentligen. Men hans farbror Manne sa att han nog borde se vad som fanns bakom Otto Eduard Leopold von Bismarck-Schönhauser. Så pappa lossade kanslern från ramen och tittade vad som doldes bakom gubben med mustascherna. Och där hittade han en tavla som föreställde en naken dam som stod framför en spegel och kammade sig. Farbror Manne berättade att den tavlan hade min farfar haft och när hans mor kom på besökt hade farfar täckt över den tjusiga nakna damen med Bismarck. Så vi har alltid varit konstintresserade i familjen. Tavlan i fråga sitter förresten på väggen framför mig när jag skriver detta. Men nu skall hon snart få sällskap av rödbenan. Som ni kan se på nedan.

Peter