Hej vänner!

Som ni sett fick Bob Dylan nobelpriset i litteratur. En del tycker det var bra och andra är mer tveksamma. Själv vet jag inte riktigt vad jag tycker. Men han har ju skrivit en massa bra låtar onekligen. Och jag har ju lyssnat mycket på Bob Dylan under hela mitt liv nästan. Hoppas han blev glad för sitt pris och kommer till Sverige och hämtar det. Fast han brukar vara rätt grinig, har jag förstått. Lite sur och omöjlig. Men nu när han fått ett så fint pris får man hoppas att han skärper sig. 

Annars är det mesta sig rätt likt. TokTrump har snackat skit som vanligt och uppfört sig illa. Men det verkar han ju göra varje vecka, så det är ju ingen nyhet. Det är för mig en gåta att miljoner amerikaner fortfarande kan tänka sig att rösta på denna obehagliga person. Ouppfostrad, narcissistisk och slemmigt gubbsjuk. Det är för mig jättekonstigt och faktiskt rätt skrämmande att han har stöd av miljoner människor. Är de både blinda och döva?

Idag har jag cyklat rätt långt. Men det var nog bland de sista gångerna för i år. För det var rätt kallt och på vägen hem frös jag om fötterna. Jag har cyklat en del på kvällarna den senaste veckan också. Då var det inte så kallt. Men det var väldigt mörkt. Men nu är det ett antal mörka och kalla månader som vi har framför oss. När det blir snö brukar ju det ju bli lite ljusare. Men på Gotland bruka det mest bli blask av alltihop. Och då blir man våt om fötterna om man inte sätter på sig rejäla dojor. Vilket förresten är ett skojigt ord. Det kommer från sotarspråket ”knoparmoj” som var något sorts hemligt språk som sotarna hade när de pratade med varandra förr i världen. Ordet ”brallor” är visst också knoparmoj. Jag vet inte varför sotarna hade ett eget språk förr. 

Det är lite spännande med slangord förresten. De flesta kommer och går. Men en del blir kvar. Jag brukar ju ibland säga att något är rätt ballt. Vilket är ett tecken på att jag var ung på 70-talet då rätt mycket var ballt. Men det är det inte längre, så ordet håller på att försvinna. Ett tag sa unga människor att saker som var mycket var ”fett”. Det lät lite äckligt kladdigt på något vis, innan man vant sig. Själv använder jag inte så många slangord nu för tiden. Jag säger till exempel aldrig ”dora” när jag menar fönster. Men jag säger ”spänn” när jag menar kronor. Och personer jag inte tycker om brukar jag kalla för ”stolpskott”. 

Nu har löven börjat falla av träden och om några veckor står träden nakna och ledsna. Det känns lite trist. I flera månader skall de stå avklädda som mörka siluetter när solen går ner. Jag ger mig fan på att de fryser. Eller så går de liksom i ide som björnarna och står avlövade och tänker långsamma tankar. En björk står kanske en hel dag och funderar på tidens gång och rymdens oändlighet. Fast väldigt långsamt. Efter en hel dags funderande har den nog bara börjat fundera lite på början av ”big bang”. Men när det blir vår och saven stiger ger han nog fan i det och tänker på annat. Som ståndare och pistiller. Och jag tänker på att jag har överlevt ytterligare en vinter och på hur fint det är när blåsipporna speglar himlen. Och hur fint det är att cykla när lärkorna sjunger över huvudet på en. Sedan tänker jag nog lite på kärleken. Det gör jag varje vår. Dikt på detta:

Jag är en man 

av hösten

när löven faller av

När mörkret kommer

åter och havet stormar

hav

Då känner jag 

mig ensam i världen

utan grund

Då blir jag liksom 

ruggig som en 

övergiven hund

Men jag vet

att till slut 

så blir det vår

Då läker jag ihop 

och slickar

mina sår

Då cyklar jag

i lärksång  

bort i solen sken

Och glömmer

höst och vinter

och hur stormen ven

Då tänker jag 

på kärlek och 

all den tid som gått

Och att det är

så mycket som 

just jag har fått

Peter