God morgon vänner!

Idag vaknade jag till en grå morgon. En ovanligt grå morgon. Min mornar har ju ofta en tydlig dragning åt det seg-gråa hållet. Men denna morgon var som sagt i gråaste laget. Den gråa färgen är ju egentligen en blandning mellan svart och vitt. Den kan ju faktisk vara en rätt snygg färg. Jag har till exempel målat köksluckor ljusgrå en gång och det blev fint. Men oftast får ju grått stå för något otydligt eller vardagligt fult. Som när man säger att något är grådaskigt eller gråmulet.

I Ronja Rövardotter finns det grådvärgar. Men här i Visby finns det bara gråsparvar. De har ju en del gråa partier i fjäderdräkten, men den är ju också fint  varmt rödbrun. Gråsparvar gillar att bo med oss människor. Från början fanns det inga gråsparvar i Amerika och Australien. Men på 1800-talet var det någon som tog med sig dessa små kompisar dit. Så nu är det fullt med gråsparvar även där. När jag skriver detta hör jag förresten några gråsparvar utanför mitt öppna fönster.

Det finns ju också små skojiga djur som kallas gråsuggor. Ni vet sådana där små djur som brukar finnas under stenar när man lyfter på dem. Oftast under gråstenar. Och vargar kan man kalla gråben. Det är ju ett så kallat noa-ord. Man ville inte säga varg, för då kanske man ropade på den. Fast varg är visst också ett noa-ord. Från början hette djuret ifråga ulv. Det finns också gråsossar. Det låter tråkigt att vara gråsosse. Men hur man får en sådan titel vet jag inte. 

Det finns ju ett gammalt ordspråk som lyder: ”grått hår är ålderdomens prydnad”. Mitt skägg har börjat vitna. Men det blir inte grått. Och fan vet om det är någon större prydnad. I somras lät jag det växa. Men det var ingen som uppmuntrade mig att fortsätta med detta, tvärtom.

Nu ser jag på träden att det börjat blåsa igen. Sista veckan har det blåst och blåst på ett för oss cyklister tråkigt och motigt sätt. Idag på morgonen verkade det lugna ner sig. Men nu har det börjat igen. Det blåser rätt mycket på Gotland. En del säger att det blåser alla dagar utom fyra. För då stormar det. I bibeln står det: ”då stormen kommer sveps den onde bort, men den rättfärdige kan aldrig rubbas”. Det är visst den vise kung Salomo som säger detta. Men jag tycker inte det är så vist. Fast det vore onekligen bra om det förhöll sig på det sättet. För då skulle en del presidenter och presidentkandidater flyga åt helvete. 

Colombias president Juan Manuel Santos fick ju Nobels fredspris. Det var fel, för det borde min dotter Julia fått.  Men president Santos har sagt att han tänker fortsätta jobba för fred fast colombianerna röstade nej till fredsavtalet. Så nu måste det förhandlas om. Men man kan ju hoppas att förhandlarna  ser till att det blir fred. För om de inte gör det, kommer de till slut svepas bort. För det står det i bibeln minsann. Dikt på detta:

När jag vaknade 

kändes allt rätt grått 

och tanken 

var seg och trist

Och jag tänkte på

allt som jag gjort, 

och allt som blev fel 

och brist

Men det blev 

bättre när 

jag kaffe fått

och hjärtat pumpat på

Då tänkte jag

visst är jävligt,

men det får väl

ändå gå

För jag har gjort

två flickor

som blivit kvinnor

med klokhet och mod

Och det är det bästa

jag gjort i denna värld,

så på ett sätt är jag

rätt god

Peter