Hej vänner!

Igår fick jag en ny enkrona. Den var rätt ful. Dessutom fanns det inget valspråk på den. På de gamla kronorna stod kungens valspråk ”För Sverige i tiden”. Det är ju ingen vidare valspråk egentligen. Men bättre än inget. Den förre kungen hade ju valspråket ”Plikten framför allt”. Och det var ju ett fint valspråk.Han var ju dessutom arkeologiskt intresserade och brukade åka till Italien och gräva upp etruskiska krukor och sådant. Jag vet inte om vår nuvarande kung är intresserad av etruskiska krukor. Men jag tror inte det. 

Valspråk är ju överhuvudtaget intressanta. Inte minst knölvalarnas samtal i havet. De kan prata med varandra fast de befinner sig tiotals mil från varandra. En knölvalshanne kan alltså ropa till en knölvalshona genom havet ”jag älskar dig min lilla sötknöl”, när han just simmar förbi Island. Och då kan knölvalshonan, som är någonstans i närheten av Grönland svara: ”Jag älskar dig också. Låtom oss mötas i Atlanterhavets blå kyla och gnida oss mot varandra”. Och de behöver inte någon smart telefon för att meddela detta. För de är smarta själva.

Idag skiner solen över Gotland. Men de blåser ordentligt, ser jag på träden. Så jag kommer nog bara gå en kortare promenad genom Visby idag. Vad jag mer skall hitta på vet jag inte. Kanske skall jag gå ner till denna stads utmärkta bibliotek och låna en bok. Kanske en tjock roman av Dostojevski. Som ”Idioten” eller ”Brott och Straff” och ge mig fan på att komma igenom någon av dessa tjocka böcker. Jag läste dem när jag var ung och tyckte att de var utmärkta. Men när jag nu försöker läsa om dem är det som hjärnan inte vill vara med längre. Jag tappar intresset och börjar tänka på allt möjligt annat. Furst Mysjkin knallar runt i S:t Petersburg och är dumsnäll och jag tänker på annat. Som knölvalarnas språk och kärlek.

Peter