Hej vänner!

Jag lyssnade på det svenska bidraget till schlagerfestivalen. Det var riktigt bra på något sätt. Iallafall blev jag glad av dessa glada toner och sången på en fin finlandssvensk dialekt från Österbotten. I denna skrämmande och sorgliga tid, känns det bra, med något som inte är allvarligt och står emot mörkret. Som tre finlandssvenska killar från Vörå, som inte sjunger om världens ondska eller olycklig kärlek, utan om värme och njutning. Passar mig bra och gör mig lite glad på något sätt. 

 

Jag hade ju också tänkt försöka skriva om annat, än allt som gör mig ledsen i Sverige och världen. Inte tjata om organiserad brottslighet och dess inflytande. Inte om diverse otäcka psykopatpresidenter, onda som satan själv. Men det är svårt att låta bli att skriva om detta, när det uppfyller mina tankar i så hög grad. Dessutom blir man ju påmind om eländet, varje gång man råkar höra nyheterna på morgonen och sedan är den dagen förstörd. Man behöver ju för fan traumabehandling efteråt. 

 

Taxen Stefan är dålig i magen. Han väckte mig 2:00 i natt och berättade att han behövde gå ut en sväng. Vilket var en helt riktig bedömning. Så nu blir det till att vila magen sex timmar och sedan blir det dietkäk några dagar. Kokt ris med lite kokt fisk eller med lite kokt kyckling. Vilket kommer medföra att jag, förutom alla andra bekymmer, kommer ha en jävligt sur och besviken tax att ta hand om. Som kommer titta på mig med ögon som en ledsen cockerspaniel. ”Du älskar mig väl inte längre, som ger mig sådan tråkig och oätlig mat” kommer dessa besvikna ögon säga. Om det inte blir bättre får vi väl gå till dyrlægen som det heter på danska. Att jag vet att veterinär heter dyrlæge på danska, är för att det finns ett smörrebröd som heter ”Dyrlægens Natmad”. En mäktig macka som alla danska veterinärer är skyldiga att äta varje kväll, för att få behålla sin legitimation. Samt dricka en Tuborg till. Det visste ni inte. Men så är danska veterinärer erkänt duktiga också.

 

Jag lever sålunda ett besvärligt liv i en ond och besvärligt tid. Dessutom i en tid fylld av moderniteter som jag ogillar. Som Internet, datorer, smarta telefoner, rap-musik och artificiell intelligens. Saker som jag tror förstör oss och vårt tänkande. Visst gör det mycket enkelt och praktiskt. Men är det egentligen så bra? Men jag levde ju en stor del av mitt liv utan sådana saker och som jag minns det fungerade det rätt bra. Man fick gå till postkontoret, köpa lp-skivor, slå upp saker i uppslagsböcker och använda sin egen bristande oartificiella intelligens. Var väl inte alltid så effektivt, men det fungerade. Nu går jag runt och känner mig alienerad, i ett land som jag inte riktigt längre begriper mig på.

 

Jag börjar bli som riksdagsman Leonard Fredrik Rääf (1786 -1872). Han var ju motståndare till utbyggnad av järnvägen och tyckte ångbåtar var en onödig modernitet. Sådana onödiga saker skulle göra folk dummare, svagare och fattigare. En förebild för gubbar som mig . Som tycker illa om nästan allt, som kommit till sedan 70-talet. En konservativ och rätt bedrövlig gubbe. En sådan som jag en gång lovade att inte bli. Skulle liksom stanna ”forever young” som Bob Dylan sjöng. Det gick år helvete, som så mycket annat. Ibland känns det som jag vill stoppa världen och hoppa av, för att travestera en annan låt. 

 

Det var visst partiledardebatt för någon vecka sedan. Jag såg inte denna föreställning. En sak som skulle vara lite spännande, vore om partiledarna fick i uppgift att redogöra för motståndarnas argument och deras bevekelsegrunder för dessa. Detta enda till motståndaren säger ”det var precis så jag menade, du förstår precis”. När man har kommit så långt i debatten, så är det dags att komma med sina egna argument. Utan att framställa motståndaren som en idiot eller gå till personangrepp. För är motståndarens argument riktig dumma, kommer det ju bli tydligt ändå. Utan att man kallar honom en idiot. Men det ger ju också chansen att lära sig något och gör en mer ödmjuk. När man kan säga: ”som du märker förstår jag hur du tänker, men jag håller inte med dig”. Men tyvärr är världen full av extremister, som är så övertygade att de har rätt, att de inte är mottagliga för fakta eller medmänsklighet. 

 

Så sitter man här i en ond värld, med en tax som är dålig i magen. Inte konstigt om man undrar vad som är meningen med livet. Som filosofen Arne Anka så riktigt påpekade: ”Framtiden är som en babianröv, färgglad och full av skit”

 

Peter