Hej vänner!

Jag har ovanan att ta del av nyheterna på morgonen, fast jag vet att jag kommer bli ledsen av det och kommer känna hopplöshet. Det är dumt. Men samtidigt är jag ju lite nyfiken, på vad som hänt medan jag sov. Innerst inne vet jag ju att det som hänt, kommer göra mig ledsen och ibland förtvivlad. För så ser ju världen ut. Det finns ju egentligen ingen större anledning att förvänta sig annat än krig, mord, förtryck, sprängningar och skjutningar. Så även om man kan vara lite glad på det privata planet, så är ju det mesta åt helvete och får en att tappa hoppet.

En jobbig sak med att tappa hoppet är ju att det alltid dyker upp någon som säger att det är förbjudet. Som säger: ”du får inte tappa hoppet”. Vilket bara känns som ytterligare ett krav, utöver alla andra man har i livet. Man får liksom lust att skrika: ”lämna mig ifred, för jag orkar ta mig fan inte känna något hopp i denna jävligt hopplösa tid.” Det handlar ju inte om att vara positiv eller negativ, utan om att vara realist. Världen är för jävlig och det mycket lite som talar för att den skall bli bättre. Det konstiga är inte att jag känner mig deppad, utan att det finns folk som inte är det. Kul för dem. Men samtidigt, tycker jag, en brist på klarsyn.

Så ligger hopplösheten som en grå dimma åt alla håll man ser. Som en dimmig dagen efter alla helgons dag i november. Man ser ut över en kyrkogård i grått töcken, där några få ljus ännu brinner, för att därefter slockna ett efter ett. Små döende lågor i dimman av hopplöshet, i novemberdagens tilltagande mörker. Så står man där och fryser och tänker:”bara nu ingen jävel kommer och säger att man inte får tappa hoppet”. För då måste man skämmas över att man tappat det och inte kan hitta det, hur fan man än letar.

I det antika Grekland hette hoppets gudinna Elpis. Det var ju hon som blev kvar i Pandoras ask när den dumma tjejen öppnade asken, hon blivit tillsagd att absolut inte öppna och därmed släppte ut allt elände, som sedan dess plågat mänskligheten. Men Elpis blev kvar. Men nu har även hon hoppat ur asken och fan vet var hon tog vägen. Här är hon i varje fall inte.

Nyfikna tjejer har överhuvudtaget en förmåga att ställa till det. Eva kunde ju inte låta bli att äta frukt från det enda träd, hon hade blivit tillsagd att ge fan i. Vilket gjorde gud så förbannad, att han körde ut både henne och Adam ur paradiset. Varför han var så hård förstår jag inte. För att hon bitit lite i kunskapens frukt och förstått att hon och Adam var nakna. Själv har jag ju bitit i det äpplet ett antal gånger och alltid tyckt det smakade förträffligt. Kanske inte gett så mycket hopp på sikt. Men en tröst för tillfället, trots allt.

Peter