Hej vänner! 

Ibland kan jag
känna som jag
inte är hemma
här.

Hemlös i universum,
hemlös i landet,
hemlös på stadens
gator.

Som när man
stiger av planet,
i ett annat
land.

Där värmen slår
emot en och det
luktar oro och
främlingskap.

Där man tänker
”vad fan gör jag här”
och letar efter en
plats bland minnen.

Minnen av en annan
tid i ett annat land.

Kanske en kväll
i skogen, när
solen går ner.

Tallstammarna röda
och en trast sjunger
in natten.

Morkullan kommer
tjirpande trygghet
över mig och
berättar om min plats i
alltet.

Det finns kvar,
jag tror det finns
kvar.

Någonstans finns
det kvar.

Men jag går runt
i främlingstiden
och undrar vad fan som
hänt.