Hej vänner!

Som ni säkert läst har Sinéad Marie Bernadette O'Connor dött. Jag misstänker att hon inte orkade längre. Hon led ju av psykisk ohälsa och hade diagnosen bipolär sjukdom. Som barn hade hon blivit utsatt för sexuella övergrepp. När hon var 15 år åkte hon fast för snatteri och placerades på en så kallad Magdalena asyl som drevs av en nunneorden som heter Order of Our Lady of Charity. Dessa ställen var namngivna efter Maria Magdalena och där placerades också ogifta flickor som blivit med barn. Hemska ställen som som irländska staten 2013 bad om ursäkt för och att den låtit verksamheten fortsätta, trots att man visste att förhållandena där var omänskliga. År 1992 var hon med i ett amerikanskt TV-program och rev sönder en bild av den dåvarande påven i protest mot de sexuella övergrepp prästerskapet i katolska kyrkan gjort sig skyldig till. Detta var innan hela omfattningen av detta avslöjats. Det tog naturligtvis hus i helvete. En massa katoliker blev kränkta när en bild på deras påve revs itu. Något som påverkade hennes karriär flera år framåt. Hon var ju en religiös människa som både hann med att bli kristen och muslim. Hennes son Shane tog sitt liv 2022 när han var 17 år gammal. Vilket gjorde att hon gav upp och ville dö. Hon gjorde också själv ett antal självmordsförsök och sa att hon en dag hoppades få återse Shane. Det hoppas jag hon gör. Hon var en kvinna som på något sätt var stark och ärlig i sin stora svaghet. En unik människa som gud inte var så snäll emot när hon levde. Jag hoppas han bättrar sig nu och låter henne vila ut och få det bra. Nothing Compares 2 U, Sinéad.

Det har skrivits mycket om kränkningar sista tiden. Jag tror de flesta av oss tycker eldande av koraner verkar föga meningsfullt och bara ställer till det. Dessutom är det rätt dumt, då det utsätter andra för risker och fara. Ty världen är full av galna terrorister. Som inte vill något annat än att få en anledning att ta livet av folk, som inte tänker som de gör. Nu har dessa fått en anledning att ta livet av medborgare i och från Sverige. Medborgare på något sätt verkar betraktas som gemensamt ansvariga för, vad en överviktig dansk jättebebis och knäpp irakier hittat på. Det är, som sagt, jävligt onödigt. Men jag undrar vad Sinéad hade tänkt. Hon var ju på slutet av sitt liv muslim och hade samtidigt en gång i protest kränkt en massa människor, när hon rev sönder en bild av den de betraktar som deras guds främste företrädare på jorden. Gjorde Sinéad rätt som i protest rev sönder en bild av påven? Jag tycker det. Även om jag retar mig på det ologiska i detta. För det innebär ju på något sätt, att jag tycker en del skall slippa kränkningar. Medans andra skall få acceptera dessa. Skall det vara okej att riva sönder bilder av påven, men inte elda koranen. Rent praktisk är ju bakgrunden till och konsekvenserna av dessa handlingar olika. Men de är onekligen kräkningar bägge två. Så helt enkelt är det inte. Det handlar ju inte heller om skillnaden mellan bilder och böcker. För Jyllandsposten och Lars Vilks råkade ju jävligt illa ut på grund av bilder. En svårighet med att förbjuda handlingar som kränker andras religiösa uppfattning, av vad som är heligt, är ju att brott mot detta förbud, i så fall måste bestraffas. Vilket straff skulle då varit lämpligt att straffa Sinéad med, för att hon rev sönder en bild av påven och kallade den institution han företräder för ond? Böter eller fängelse borde väl räcka. Men jag har läst att en del tycker att att killen som senast eldade upp koranen förtjänade att halshuggas. Låter barbariskt och överdrivet i mina öron. Men är väl antagligen i överensstämmelse med sharia, gissar jag. Men det vet jag inte.

Det bästa vore ju naturligtvis om gud själv fick ta hand om de som kränker honom. Det borda han klara av utan mänsklig hjälp, tycker man. Han blir säkert bara sur, av att behandlas som så svag och maktlös att han behöver hjälp att straffa de otrogna syndarna. Eller så är han snäll och förlåter dessa. Man får väl hoppas på det senare. Skall man tro på det gamla testamentet och koranen, lär han väl straffa rejält. Men i det nya testamentet är han ju snällare och inte fullt så hård. Där kan man iallafall be om förlåtelse för sina synder och hoppas på det bästa.

Själv är jag ju inte troende och jag behöver bara slå upp tidningen för att få stöd i min uppfattning. För om en allsmäktig gud låter det jävla kriget fortsätta och att gangsters får fortsätta skjuta ihjäl varandra och spränga sönder hederligt folks bostäder, så är han till liten nytta om han finns. Jag har vid ett flertal tillfällen nu bett honom göra något åt saken. Men verkar inte bry sig. Om han finns och är allsmäktig, har han ju möjlighet att få slut på detta elände. Låter han det fortsätta är han ju inte snäll alls. Då är det ju bättre om han inte finns. Så slipper man bli besviken på honom och kämpa med det olösliga teodicéproblemet och hitta på dumma lösningar och ologiska förklaringar till detta problem.

I tisdag fick jag förresten se in i mitt inre. Det såg enligt den läkare, som tittade efter, hur bra ut som helst. Hon hade nämligen en kamera som hon kollade med. Själv tyckte jag såg rätt konstigt ut. Det var faktiskt inte så otäckt att genomgå denna undersökning. Däremot var förberedelserna lite jobbiga. Man fick dricka något kvällen innan och på morgonen före undersökningen. Det var inte milt laxerande om man säger så. Snarare väldigt omilt och man drabbades av en inre tomhet. På instruktionen till detta medel stod det att man ”bör” befinna sig där det finns en toalett, när man tar det. ”Bör” är i det här fallet ett illa valt ord. Borde stå skall befinna sig, inte längre än tre meter från en mugg. Så man hinner få ner brallorna innan störtfloden. Men som sagt min tarm visade sig vara i toppform och den kvinnliga läkare som undersökte den, berömde dess utseende. Det är väl tyvärr det utseende, man får mest beröm för nu för tiden.

Vad gäller Sinéad får man väl säga igen: Nothing Compares 2 U.

Slava Ukraini!

Peter

 

Hej vänner!

Som ni kanske vet är jag född 1954. Närmare bestämt den 14:e augusti detta år. Det är ju nästan 69 år sedan. Jag har börjat tänka rätt mycket på vad som hänt under alla dessa år. För det är faktiskt hemskt mycket. Men de flesta dagar har väl egentligen bara kommit och gått utan att lämna några bestående minnen. Några dagar var man var väldigt glad och några mycket ledsen. De är väl mest dessa dagar man minns. Men jag minns också ibland plötsligt sådant, som varken var det ena eller andra. Inte speciellt viktiga detaljer, som på något sätt tydligen haft betydelse, fast jag inte förstår varför. Detaljer som lyser upp som bloss i natten. Jag är faktiskt rätt trött på att tänka så mycket på vad som hänt och så lite i nuet. Men det bryr sig min hjärna inte ett dugg om. Den är liksom insnöad på det som varit och låter det spelas upp som en film i skallen, fast jag ber den låta bli. Ibland är det en för jävla sorglig film dessutom. Då kan jag tycka rätt synd om den jag en gång var som barn och tonåring. För det var inte så kul att vara alla gånger. Jävligt uppreklamerade åldrar, om jag skall vara ärlig. Inte minst att vara tonåring, var periodvis ett helvete. Som Rod Stewart och andra sjunger i en låt ”the first cut is the deepest”. Vilket ligger mycket i. Det tar ta mig fan, nästan ett liv att hämta sig efter de jävla åren.

Just nu lever man i en jobbig och otäck tid. Krig och en eländig samhällsutveckling är det som präglar det man läser om, hör på radio eller ser på nyheterna. Det känns som allt håller på att gå åt helvete. Ett mörker har kommit över oss och krafter som man trodde tappat sin styrka, efter att ha ställt till ett helvete under det förra seklet, har kommit tillbaka. Delvis i ny tappning, men lika otäckt som tidigare. Ibland känns det som vi närmar oss Ragnarök. Det är som det står i Völuspá där Valan berättar om undergången. ”hårt är i världen, hordom mycken, yxtid, klingtid, kluvna bliva sköldar, vindålder, vargålder, innan världen störtas." Det håller med andra ord på att gå åt helvete, känns det som. Men Valan berättar att det trots allt bättrar sig till slut:
”Upp ser hon komma
för andra gången
jorden ur havet,
igen grönskande;
forsar falla,
örn flyger däröver,
den som på fjället
fiskar griper.”

Nu tror jag Valan är lite osäker på ornitologin. För jag tror inte örnar är några vidare fiskare. Hon menar säkert fiskgjuse. Som förresten är en av min favoritfåglar. Oavsett vilket så skall guden Balder återkomma från döden. Han som elaka Loke lurade den blinda guden Höder att skjuta ihjäl med en mistelpil. Balder var ju en ljus, snäll och klok gud. Han bodde förresten i Breidablick som numera är en krog här i Visby, som specialiserat sig på att servera glass.

Även Jesus skall ju enligt bibeln återkomma och ordna upp alltihop. Nu tycker jag han får skynda på lite, innan det är för sent. Före år 1000 trodde man att han skulle komma vid tusenårsskiftet. Men det gjorde han inte. Vilket gjorde många rejält besvikna. Det finns ju ett antal sekter som sagt sig veta att han är på väg och vilket datum detta skall ske. Men de har hittills visat sig ha fel. Vilket borde få varje förståndig människa att ompröva sin tro. Men då medlemmar i den typen av sekter inte är förståndiga, så hittar de på allahanda förklaringar till förseningen.

Judarna går ju runt och väntar på Messias. Muslimerna väntar på Mahdi. Hinduerna på Krishna och som sagt, väntar de kristna på Jesus. Så alla troende går runt och väntar på att någon sorts frälsare skall komma och rädda oss från eländet, innan vi går under. En rätt fåfäng väntan tycker jag.

Det värsta är att det verkar finnas just någon sorts inbyggd tro hos många, att någon sorts storpappa skall rädda oss, när svårigheterna verkar oöverstigliga. Något som sådana figurer som Hitler, Stalin, Putin och Trump utnyttjar. Som lovar att bara makten ges till dem, så finns det enkla lösningar på svåra problem. De som inte håller med om detta, är då fiender och hinder för dem att genomföra sina idéer. Fiender och hinder som gäller att oskadliggöra, på alla sätt som är möjliga. Om bara judarna eller kulakerna eller ukrainarna eller de liberala demokraterna utrotas, så kommer allt lösa sig. För att ta lösningar i samma ordning, som ovanstående skräckgubbar.

Jag är ju en rätt konservativ gubbe. Som tycker att de förändringar, som började med de så kallade rekordåren, ofta är rätt värdelösa. Då det blev fint att vara jävligt radikal och ifrågasätta alla normer och traditioner. Det fanns mycket som var bra att det ifrågasattes. Som att synen på medmänniskor med annan sexuell läggning började ändras. Så att man fick tända på, bli kär i och gifta sig med vem fan man vill och älskar. Det var ju bara bra, tycker jag. Likaså att jämställdheten mellan män och kvinnor blev bättre, även om det är en bit kvar till den blir riktigt bra. En annan sak som är väldigt bra, är att det förbjöds att i uppfostrande syfte slå barn. Det är bland det bästa som hänt, enligt mig.

Men det fanns annat som jag inte tycker var bra alls. Som den jävla arkitekturen som förstörde så mycket skönhet och gjorde en del av min före detta hemstad iskall och kantig. Men också förvandlade många små fina städers centrum till ett sorgliga torg, med ICA på ena sidan och COOP på den andra. Eller byggande av sådana skräckbyggen som Blåkulla i Hagalund. Hur fan kunde denna förfulning av landet tillåtas. Till slut gjorde ju folk uppror och fick stopp på alltihop vid almarna i Kungsträdgården. Vilket gjorde Hjalmar Mehr och hans socialdemokratiska kompisar jävligt upprörda. Så de kallade på polis. En jobbig historia som tyvärr inte var en tillräcklig näsbränna för de politiker, som nu bestämmer och nu låtit bygga fula torn vid Solnabron och fula hus på Norra Stationsområdet.

Annat som är dåligt är alla dumma privatiseringar av allt från skolor till järnvägsunderhåll. Fast vad gäller skolor var det fan ingen idyll när jag gick i plugget. En hel del mobbing, som det då var svårt att komma ifrån. Då att byta skola var då inte var helt lätt. Dessutom hade någon radikal figur kommit på att det nog var mest synd om mobbarna. Det var egentligen de stackarna som behövde möta värme och förståelse. Så de blev de goda människor, de egentligen var innerst inne. Även om en och annan stackare fick stå ut med att bli slagen. Jag vet inte om det har blivit bättre. Men nu finns det ju iallafall möjlighet att byta skola, om man inte trivs i den man går. Själv tror jag att en av orsakerna, till att det är så populärt med privata skolor, är att föräldrar hoppas kunna välja bort skolor där deras barn riskerar fara illa. Och ärligt talat, skulle du vilja att dina barn gick i en skola, där andra ungdomar ingår i kriminella gäng och på fritiden bär vapen och droger åt sina äldre ”kompisar”? Så om du bodde i Rinkeby, Tensta, Hammarkullen eller Sollentuna, skulle du nog fundera på om det inte fanns tryggare platser, för dina barn, om du har möjlighet att välja. Men det bästa vore naturligtvis att lägga ner den jävla privatiseringen och göra alla skolor till ställen, dit man tryggt kunde lämna sina telningar.

Jag har alltså blivit en tillbakablickande nostalgisk surgubbe. Trots att jag en gång bestämde mig för att inte bli det. Men man får väl konstatera att det sket sig. Dylan sjunger ju:

”May you grow up to be righteous
May you grow up to be true
May you always know the truth
And see the light surrounding you
May you always be courageous
Stand upright and be strong
May you stay forever young”

Det var väl en gång en plan jag tyckte verkade rätt bra. Men det är bara att inse att vad gäller den sista meningen i denna sång har jag misslyckas rejält. Vad gäller de föregående kämpar jag på efter bästa förmåga och gör så gott jag kan. Men tyvärr har jag börjat älta de misstag jag gjort i livet. Vilka är en hel del. Men att älta dem är onödigt. Allt är ju inte bara elände trots allt. I morgon skall jag till exempel genomgå en koloskopi och få se in i mitt inre mörker. Jag lever trots allt ett spännande liv!

Rädda Barnens swishnummer: 902 00 33.

Peter

 

 

Hej vänner!

 Jag begriper inte varför man skall få hålla på och elda upp koraner, när det får sådana konsekvenser som det uppenbarligen får. Verkar jävligt onödigt att tillåta detta. Jag kan inte inse att det skulle hota yttrandefriheten i någon omfattning, om man skulle inskränka rätten att elda upp exemplar av denna bok. Dessutom är det en onödig kränkning och provokation, som jag inte kan se leder till någonting. Jag är helt övertygad att bakom detta brännande, ligger ytterst ett stort land i öster, som vill ställa till det för oss på alla sätt det kan. Vilket detta stora otäcka land, nu har lyckats med.

Men yttrandefrihet är viktigt och att det skulle vara svårt att upprätthålla denna, om man skulle anpassa sig till alla de som blir kränkta av olika saker. För det finns ju alltid någon lättkränkt jävel som blir upprörd, av en det ena och än det andra. Som Fritjof Nilsson-Piraten sa: ”Skriver man om synålar är det alltid nån enögd jävel som känner sig träffad.” Men just brännandet av koranen verkar ju bara provocera till ingen eller liten nytta.

I USA är många numera tokiga och jävligt lättkränkta. Läste ni om rektorn i Florida som fick sparken när hon visade ungarna en bild av Michelangelos staty ”David”. David är nämligen helnäck. Vilket tydligen allvarligt skulle skada ungarna att få se. Någon där beskrev denna staty som pornografisk. Om man tycker det måste man vara jävligt lättupphetsad. I Florida skall barnen också tydligen förbjudas undervisas om homosexualitet, sociala orättvisor, rasism och allt annat som är normbrytande eller orättvist. All undervisning skall bygga på ”traditionella värderingar”. Hur fan nu sådana ser ut. Var det på 1800-talet. Då slaveri var tillåtet i Florida och kvinnor inte fick rösta och var portade från högre utbildning. Eller var det på 1930-talet då man kunde bli häktad om man var homosexuell och därmed brottsling. Eller var det när Fröding höll på att hamna i finkan för han i en dikt beskrev ett samlag och Strindbergs bok ”Giftas” beslagtogs av myndigheterna. Normer är ofta bra att ha. Så länge man har rätt att ifrågasätta dem.

Ute skiner solen och jag skall snart gå ut. Jag är ensam i helgen. Det är okej även om det var roligare när kamrat Katten levde. Då hade man ju alltid sällskap och någon att prata med. Taxen Stefan har åkt hem till sin matte och verkar ha det hur kul som helst. Han verkar helnöjd och verkar inte sakna mig ett dugg. Vilket är skönt. För jag vill att han skall vara glad och må bra, även om jag saknar honom lite. Ibland funderar jag på att skaffa en egen hund. Men M är inte så sugen på det och vad gäller sådant måste man vara helt överens. För det är ett stort ansvar. Nästan som att skaffa barn.

Det har förresten varit en jävla vecka här i Visby. Iallafall om man som jag bor innanför murarna. Det har nämligen varit den så kallade ”Stockholmsveckan” då de unga människor som annars frekventerar Stureplan i Stockholm, kommer hit och festar. Det innebär att de super sig apfulla och nattetid går runt och skrålar, stökar och uppför sig illa. Uppvisande lika dåligt omdöme som ölsinne. Dessutom serveras de uppenbarligen mer alkohol än de tål, på en del mindre nogräknade krogar som vill tjäna pengar. Detta trots att de redan har nått ett tillstånd där de inte längre kan gå rakt, kräks och pissar på sig. I värsta fall hamnar de på akuten och behöver vårdas.

För att inte bli för tjatig tänker jag denna gång inte skriva om mina hatobjekt. Ni vet en president och en före detta dito. Jag skall bara tala om att mina känslor inför dessa vidriga slemfiskar är oförändrade. Nämligen vitglödgat hat. Det är en känsla som jag annars under livet knappast känt. Jag har tyckt jävligt illa om en del människor. Men inte hatat dem. Jag läste förresten i bibeln om de två odjuren i Uppenbarelseboken. Det ena beskrivs ju ha en mun som ”skröt och hädade”. Det andra ”låter till och med eld falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn”. Det kändes som en beskrivning av ovanstående kräkmedel. Så jag sitter och funderar. För som det står: ”Här behövs vishet. Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666.” Jag har ännu inte kommit på hur 666 hänger ihop med dessa brottslingar. Men jag kommer nog på det till slut. Fast kanske jag inte har den vishet och det förstånd som krävs. Vi får se.

Peter

 

 

Hej vänner!

Jag måste erkänna att jag blir alltmer undrande över våra riksdagspolitiker. De verkar ha så jävla svårt att skilja mellan viktigt och mindre viktigt. Det är ett krig i vår närhet, där en diktatur av närmast nazistiskt slag har överfallit ett grannland, i syfte att utplåna det som självständig nation. Detta under ledning av en president som uppenbarligen inte är som han skall, å huvudets vägar. Varje dag läser jag i tidningen om hur den organiserade brottsligheten sprider sig till alltfler städer i Sverige och skrämmer medborgare till tystnad. En utveckling som hållit på länge och som till för några år sedan de styrande ”inte såg komma”.

Så det finns alltså viktiga saker att prioritera att ta itu med. Men istället diskuteras i en samtalston, som är lika obehaglig som dum, en massa annat. Sådant som huruvida killar i damkläder skall få läsa sagor eller visa upp Dramaten för ungar. Om partier skall få bedriva lotterier och lura av folk stålar på det sättet. För min del skulle man gärna få förbjuda alla lotterier och spel om pengar. Penninglotteriet kan få vara kvar, till minne av den där en gång anställde Carl Michael Bellman. Nu bråkas det visst dessutom om det lämpliga av statsministerns fru, att gå på möten i sin yrkesuniform.

Vad gäller det senaste, tycker jag det är så genomskinligt, att det är en spelad upprördhet för att jävlas med den nuvarande regeringen. Statsministerns fru Birgitta Ed är nämligen präst. Så hon åkte på ett möte i Vilnius iklädd sin prästkrage. För hon menade väl att är man präst, så är det inte vilket yrke som helst. För då har man vigts till guds företrädare på jorden. En uppfattning jag får respektera, även om jag inte delar den. Dessutom tycker jag, att man även om man har slöja, kippa eller Sikh-turban, måste kunna följa med sin partner på resor. Men det tycker tydligen inte en före detta minister som heter Strandhäll. Som inte verkar vara speciellt snäll förresten. Hon var upprörd med stort U över statsministerfruns klädsel. Tyckte att man som präst representerade Svenska kyrkan och att det var olämpligt att göra det, på ett diplomatiskt möte. Det tjatar hon om. Nu tror jag inte det handlar så mycket om det. Utan mer är ett sätt att komma åt en politiskt motståndare. Undra om hon menar att statsministern skall säga åt sin fruga, hur hon skall klä sig. Men hon kanske är en kvinna som vägrar underordna sig och klär sig hur fan hon vill. Vad hennes make än tycker. För mig är det helt okej om en präst har prästkrage. Däremot hade damen ifråga en klänning på en bild som jag personligen inte tyckte var så snygg. En väldigt mönstrad sak. Enligt mig, är det ett större bekymmer än att en präst har prästkrage, om hon vill det. Vad gud tycker har jag ingen aning om. Hon har ännu inte uttalat sig, vad jag vet.

Jag är ju som sagt demokrat och motståndare till allt vad totalitära idéer heter. Enda gången jag tvivlat på demokratin är den hemska morgon, då jag hörde att ett ovanligt äckligt kräkmedel blivit USA:s president. En människa så vidrig i hela sin uppenbarelse, att jag fick kväljningar av att bara se fanskapet. Och nu hade den jäveln blivit president och en majoritet av väljarna i det landet hade röstat på honom. Då började jag fundera på om allmän rösträtt, var så bra egentligen. Nu finns det tydligen risk för att den kriminella jävla flatlusen återkommer. Vilket skulle få mig att helt tappa tron på mänskligheten. Då skulle dessutom bägge supermakterna, med möjlighet att utplåna världen, styras av idioter. Eller rättare sagt av djävulen själv i olika förklädnader. Själv ser jag ju både hornen i pannan och bockfoten. Varför ser inte andra dessa tydliga tecken? Det är både skrämmande och konstigt. Tydligen är majoriteten av amerikanerna både blinda, döva och dumma i huvudet. Dessutom utan luktsinne. Ty det luktar ju starkt av svavel, i närheten av dessa hemska figurer.

Det är har regnat lite här på Gotland de senaste dagarna. Men tyvärr inte så mycket som skulle behövas. Dessutom har temperaturen varit rätt behaglig. Runt så där en 20 grader. Vilket jag som inte gillar värme tycker är lagom. Men annars är det ju extremt varmt runt om i världen. På många håll över 40 grader. Värmerekord slås överallt och man varnar folk för att gå ut. Att en del av detta orsakas av klimatförändringen och att den kommer orsaka alltfler extrema väderhändelser har väl nu visat sig. Det börjar väl bli svårt att förneka att klimatet håller på att förändras snabbt på ett farligt sätt. Det är enligt nästan enig kår av seriösa forskare ytterst osannolikt att det skulle ha någon annan förklaring än mänsklig påverkan (https://www.folkbildningklimat.nu/vetenskaplig-konsensus-inom-klimatforskningen/). Om 95 % av dessa har den uppfattningen är det väl sannolikt att det ligger något i det. Men det finns de som förnekar att så är fallet. Som USA:s före detta president. Men han är som sagt inte riktig klok.

Nu skall jag snart gå och jobba några timmar. Det skall nog gå bra. För några veckor sedan kände jag mig gammal och rätt värdelös. Jag tyckte att jag inte riktigt hängde med i utvecklingen och hade dessutom glömt en del som jag tidigare kunde. Men nu har jag accepterat detta och börjat inse att det nog mest handlade om detaljer, trots allt. Inte ens speciellt viktiga detaljer heller. Inget som hindrar mig att jobba ”enligt vetenskap och beprövad erfarenhet”, som det heter. Så livet går vidare. Man får ta en dag i taget och inte oroa sig för mycket. Som det står i Bergspredikan: ”Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.” Kloka ord minsann. Står mycket bra i den boken. Till och med ett liten påminnelse till före detta ministrar. Nämligen: ”Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.” Eller systers kan man tillägga.

Peter

 

Hej vänner!

I gamla exemplar av Nordisk Familjebok kan man läsa om hur Smålänningen är där nämligen: ”till sin natur vaken och intelligent, flitig och sträfsam, rask och hurtig, men likväl foglig till lynnet, händig”. Norrlänningar är enligt samma bok: ”är slutna, tysta, tröga”. Sådant är ju bra att veta. Men numera kanske vi skrattar år sådana generaliseringar. Även om en del fortfarande hävdar att Stockholmare är malliga. Men det tycks vara något generellt att folk som bor i huvudstäder beskrivs som malliga, av de som bor en bit från dessa städer. Folk från London, Dublin, Paris och Oslo är ju också malliga typer, enligt de som bor i Manchester, Galway, Rouen och Bergen.

Vi kanske ler lite åt Nordisk Familjeboks självsäkra beskrivningar om hur folk är. Men jag tycker rätt ofta mig få läsa och höra hurdana män och kvinnor är. Vilket alltid retat mig en del. Speciellt män beskrivs ofta i negativa termer. Som att de idioter som uppför sig illa på olika sätt skulle vara representanter, för gruppen män som helhet. Vilket är dumt. För nu länge sedan var det en representant från kvinnorörelsen som sa på TV ”att män är djur”. Det gjorde en del människor väldigt upprörda. Själv blev jag mer irriterad på att det beskrevs som något negativt, att vara ett djur. Många av de jag under livet gillat bäst har ju varit djur. Så det är ingen dålig egenskap. Förresten är ju alla människor djur. Även om det någonstans har gått snett. Så vi likt lupiner och Australiens kaniner förstör den miljö, vi har att leva i. Den genetiska skillnaden mellan oss och schimpanser är ju rätt liten. Vi delar visst 99 % DNA med schimpanser och dvärgschimpanser. Så om dessa kompisar är djur, är väl vi samma skrot och korn. Även om vi är mera avancerade i huvudknoppen än våra släktingar, så våra drifter och mål i livet ytterst likartade. Vi vill vara trygga, äta och föröka oss. Trötthet, hunger och allmän kåthet driver oss till nattvila, arbete och sex. Antingen vi söker det i djungelns fruktträd och bygger bon högt upp att övernatta i. Eller väntar på lön den 25:e och bor i en trea i Vårberg. Vi mår väl nästan bäst när vi är som mest djuriska förresten. Käkar, knullar och vandrar i skogen. Antagligen för att vi är djur.

Sverige och därmed undertecknad skall visst bli medlem i NATO. Det kanske är bäst med tanke på vad den obehagliga stora grannen i öster hittar på för jävelskap. Kanske också bra med tanke på att vår alliansfrihet och neutralitet, var rätt mycket hyckleri. Redan när jag gjorde lumpen för hundra år sedan, var vi ju medvetna om att vi skulle få hjälp från NATO om Ivan var på väg hit. Allt var förberett för detta. Vad jag förstår var vår neutralitet delvis ett sätt att hjälpa Finland, att behålla sin frihet efter andra världskriget och minska hotet att ockuperas av sitt stora otäcka grannland. Men det är historia, nu efter den tokiga krigsförbrytarens anfall på sitt grannland. Tråkig historia. Inte minst för man tydligen behöver stå med mössan i hand inför typer som är obehagliga, för att bli insläppt i gänget.

Själv har jag funderat på starta ett eget land. Ett litet trevligt land där bara snälla och trevliga människor får bo. Den lilla minoritet av rötägg, som annars brukar förstöra trivseln för den stora majoriteten snälla, arbetsamma och trevliga människor, är inte välkommen. Själv kommer jag vara kung. Ty detta land kommer vara en monarki, där kungen utses efter vapenskrammel och hurrarop vid Mora sten. Som på den gamla goda tiden. Som kung kommer jag tjäna 45 000 spänn och det kommer alla andra i landet också göra. För i mitt land är det rättvist minsann. Ingen är fattig och ingen rik, utan alla har det hyfsat. Flaggan är himmelsblå med ett frågetecken på. Varför den ser ut på det sättet, har ingen en aning om. Därför frågetecknet. Nationalsången lyder:

Hylla kung och
fosterland.

Och den du
älskar med
ibland.

Vi är snälla
och rätt rara.

I vår fosterländska
skara.

Följ landets lagar
och dess seder.

Gör det ni vill
andra skola göra eder.

Kung Peter är ju
väldigt bra!

Därför ropar vi
hurra!!

Vad mitt land skall heta har jag inte kommit på än.

Peter

 

Hej vänner!

Som en del av er vet opererades jag i december förra året. Som en följd av lite komplikationer i samband med detta slutade jag dricka öl, vin och annat sådant nervlugnande. Det var mitt eget beslut och inget som jag blev tillsagd att göra. Även om den läkare som har hand om uppföljningen efter min operation, tyckte det var ett klokt beslut. Men jag blev liksom orolig för att min hjärna, som redan tidigare haft en del brister, skulle försämras ytterligare. Så jag blev helnykterist. Det var inget problem egentligen, även om jag får väl erkänna att jag haft rätt mycket kul i samband med intagande av sådana drycker. Så lite saknar jag dem. Sjunga nubbe-visor och skåla i vatten, är ju inte alls samma sak. I samband med folkröstningen om alkoholförbud 1922 ritade ju Albert Engström en affisch på vilken det var kräftor, en ölflaska och ett nubbeglas. På den stod det ”Kräftor kräva dessa drycker”. Jag vet inte om det stämmer riktigt. Men hade han istället ritat en burk surströmming, hade det stämt precis. Så i år avstår jag från denna delikatess. Men nästa år har väl läget stabiliserats och då är jag väl på godsakerna igen, hoppas jag!

I midsomras satt jag med taxen Stefan nere vid havet och såg ut mot den nedgående solen. Det var fint och bland det bästa Stefan vet, är att sitta på en bänk och kolla på det som händer. Han kan sitta hur länge som helst och spana. Så där satt vi och funderade båda två. Det var en del som hade lagt ut filtar och satt där och firade lite. Bland annat ett par som tittade på oss. Det verkade som de tyckte lite synd om mig, som firade midsommar, ensam med en hund på en parkbänk. Efter en stund kom en kille och frågade om jag ville ha en öl. Det var väldigt snällt. Men jag fick tacka nej och sa att jag inte bör dricka öl med alkohol för närvarande. Men att jag verkligen uppskattade hans generösa erbjudande Han tittade på mig med all den förståelse och medkänsla, som man kan känna för den som kämpar mot sitt missbruk. Han gjorde tummen upp och sa ”Respekt”. Så gick han tillbaks till sin tjej som också log vänligt mot mig. De tyckte säkert att jag var duktig, som stod emot och inte tog ett återfall.

Ute skiner solen. Idag har det äntligen slutat blåsa. Det har det annars gjort i en vecka nu. Blåst och blåst. Vilket till slut blir rätt jobbigt. Jag hade tänkt cykla en lite längre tur. Men det var för jobbigt att cykla långt i motvind för närvarande. För jag är inte så vältränad, som jag brukar vara så här års. Förr om somrarna brukade jag ha rätt många mil i benen nu. Men det har jag inte i år. Jag har känt mig trött och inte haft någon riktig lust att ge mig ut på några längre turer. Men det blir väl bättre när hjärnan fått vila upp sig lite till. Dessutom bör jag inte köra bil än. Vilket ställer till en del, den här sommaren. Jag skulle vilja åka till Brämön. Men det är krångligt utan bil. En tråkig historia.

Förre statsministern Ingvar Carlsson har skrivit en ny bok som jag vill läsa. Så jag gick ner till det förnämliga biblioteket vi har här i Visby och ville beställa denna bok. Men när jag bad om detta, så sa jag att jag ville beställa Tage Erlanders nya bok. Vilket både är ett tecken på att jag är rätt gammal och att jag är en smula slirig. Kändes lite pinsamt. Men killen jag skulle beställa boken av reagerade inte på att jag försökte beställa en ny bok, av en karl som varit död i 38 år. När jag kom på att jag sagt fel gubbe, så sa han något om att han inte riktigt visste vem Ingvar Carlsson var. För han var antagligen knappast född, när denne var statsminister. Då kände jag mig, som sagt, gammal.

Så i denna stad där jag nu framlever mitt liv, finns alltså folk som tror att jag är nykter alkoholist och andra som säkert är övertygande om, att jag är lite senil. Vad gäller det senare brukar mina systrar trösta mig, när jag berättar om min oro, för att jag börjar bli glömsk. De säger: ”Men du har ju alltid varit slirig, så det är väl inget nytt”. Vilket faktiskt stämmer, i viss mån. Ty en viss rörighet i huvudknoppen, har funnits där så länge jag minns. Vilket ibland ställt till det lite och försvårat i situationer, då det hade varit bra med en större förmåga till fokusering och koncentration. Men tror inte det blivit så mycket värre, än tidigare. Iallafall hoppas jag det.

Jag har aldrig haft något vidare självförtroende. Ofta varit lite överdrivet sträng mot mig själv och haft svårt att säga att jag är speciellt bra. Detta fast jag ibland fått rätt mycket positiv kritik och uppskattning. Inte minst på mina jobb. Det har i och för sig känts fint. Men inte i grunden ändrat på känslan, att inte riktigt duga. I huvudet kan jag veta, att jag nog inte är så jävla dum. Men det når liksom inte riktigt hjärtat. Inte ens nu när jag snart är 69 år, är jag riktigt nöjd med mig själv. Vet i fan var denna brist på självförtroende kommer ifrån. Nog för livet givit mig en del snytingar och misslyckanden, men det mesta har väl till slut blivit rätt bra. Så rent objektivt kunde jag vara rätt nöjd med mig själv. Det händer att jag är det också. Men minst lika ofta tycker jag att jag inte riktigt duger. Vilket är en rätt jobbig, onödig och ganska löjlig känsla, att bära med sig genom livet.

Men en sak som blivit bättre är att jag inte längre anstränger mig för att bli omtyckt. Jag försöker vara ärlig och inte dölja mina tillkortakommanden och svagheter. Det var inte så lätt i början. Men nu går det rätt bra, som ni märker. Så de som gillar mig, med mina fel och brister, gör alldeles rätt i det. De som ogillar mig av samma anledning har alldeles rätt de också. Men de senare får gärna hålla käften. För jag är jävligt dålig på att ta kritik. Hur konstruktiv den än är. Så det så! Dessutom är det nog försent att hoppas på att jag skall bli så mycket bättre än jag är.

Läste ni tidningen om späckhuggarna utanför Gibraltar? De har börjat anfalla segelbåtar som seglar förbi. De har till och med lyckats sänka tre båtar. På andra har de bara förstört rodret, så de inte gått att navigera. Ingen vet riktigt varför de börjat bete sig på det sättet. Men jag tror att de fått nog av oss människor och vill tala om något viktigt för oss. Antagligen att vi håller på att förstöra haven med vårt skräp och våra klimatförstörande utsläpp. De försöker nog säga: ”sluta genast med era jävla dumheter. För snart är det för sent!” Vi borde lyssna på våra medvarelser på planeten och inte vara så malliga och hänsynslösa mot dem. De har väl egentligen samma rätt att finnas till på detta lilla klot i universum som vi. Men vi uppträder som hänsynslösa brottslingar mot dessa våra medlevare under vårt korta liv, då vi delar detta klot med dem. Det finns ett bibelcitat som jag tycker är ovanligt dumt. Det lyder:
”Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”
Vadå härska! Hur dumt som helst. Respektlöst och överlägset. Inte undra på att späckhuggarna blir förbannade. Men nog fan har vi varit fruktsamma. Det till den grad att det snart inte finns plats för några andra levande varelser på planeten. Som en invasiv art har vi snart förstört livsmöjligheterna för alla andra som, likt oss, gör korta besök på planeten.

Det jävla kriget bara fortsätter och fortsätter. Den organiserade brottsligheten med sitt skjutande, mördande och annan jävelskap likaså. Trumphelvetet med sina idioter till anhängare hotar komma tillbaks. Allt detta gör mig orolig och rätt ledsen i perioder. Jag får anstränga mig att inte skriva om detta i varje blogginlägg. För det blir ju rätt tjatigt att bara skriva om det varje gång jag skriver. Men inför all denna ondska är jag maktlös. Vilket är jobbigt att inse. ”Ingen har makt över vinden. Ingen råder över dagen för sin död, ingen slipper undan striden”, står det i bibeln. Detta är sålunda bara att suga i sig. Vilket kan kännas lite rätt motigt ibland. Att man inte har makt över vinden, lär man sig rätt snabbt, när man cyklar här på Gotland.

Slava Ukraini!, (Слава Україні!)

Peter

 

 

Hej vänner!

Som ni vet har det bränts en koran igen. Förra gången, var det en överviktig dansk som ställde till det och gjorde världens alla muslimer arga på Sverige. Nu var det visst en kille från Irak som eldade upp denna bok och gjorde massa muslimer skitförbannade. Det här eldandet av koraner verkar rätt onödigt och ställer till det i onödan. Men jag tror att bakom detta eldande finns en supermakts underrättelsetjänst, som nu funnit ett sätt att förhindra att Sverige får bli medlem i NATO. Det är ju rätt smart faktiskt. För samtidigt vore det ju konstigt om denna expertorganisation på påverkansoperationer, inte utnyttjade denna möjlighet att förhindra oss att bli NATO-medlemmar. Ett alternativ är ju att be några kompisar vifta med PKK-flaggor, utanför lämpligt lands ambassad. Vilket också leder till önskvärt resultat.

Jag tycker alltså att eldandet av heliga böcker är rätt onödigt och dumt. Men det skulle väl vara lite svårt att förbjuda. För människor högaktar ju olika föremål och böcker. Om man skulle förbjuda förstörelse av allt som någon håller heligt, så blir det rätt besvärligt, med vad man skall tillåta eller inte. Det finns exempelvis folk som anser att Hitlers bok ”Mein Kampf” helig. För min del kan man gärna bränna upp denna bok. Om någon av alla dessa barn, som blivit våldtagna av katolska präster, vill elda upp bibeln, så är det för min del bara att elda på. Säkert finns det de som vill elda upp ”the Book of Mormon”. Elda på för fan säger jag. Men däremot är jag emot bokbål, där man försöker elda upp hela upplagor. Men enstaka exemplar i protest är för mig, ibland både förståeligt och svårt att förbjuda.

Fast jag kan förstå att folk blir upprörda. Själv blev jag ju urförbannad, när en dum sverigedemokratisk kärring, skrev något kränkande och dumt om Anne Franks dagbok. Men om man på det sättet vill visa på sin oerhörda dumhet, så får man väl göra det. Det är inte olagligt att vara korkad. Men frihet betyder väl också att man har rätt att kränka om det behövs, för att säga något man tycker är viktigt. Katolska kyrkan blev jättekränkt när Galileo påstod att jorden snurrade kring solen och förbjöd honom att säga eller skriva, så kränkande saker. Det fanns de som blev väldigt kränkta av Édouard Manet målning ”Frukost i det gröna”, för det fanns något så fint som nakna tjejer på tavlan. Under andra världskriget blev tyskarna jättekränkta, för att Karl-Gerard sjöng om den ”Ökända hästen från Troja” och de krävde att regeringen, förbjöd sjungandet av denna sång. Vilket regeringen också gjorde. Det fanns de som ville förbjuda barn, att läsa om det ”onaturliga” barnet Pippi Långstrump. En del blev väldigt kränkta av fotograf Elisabeth Ohlsons bilder i utställningen Ecco Homo, där Jesus framställs i bilder med homoerotisk laddning. I Ryssland blev man så upprörd och kränkt av att gruppen Pussy Riots protesterade i en kyrka, mot Rysk ortodoxa kyrkan och dess stöd för Putin-jäveln. De dömdes till fängelse, för de hade kränkt de troende. Jesus själv, gick förresten runt och kränkte fariséer och publikaner på löpande band.

Så i ett land där man inte får ifrågasätta och kränka det bestående riskerar utvecklingen stanna upp. Vilket den också förefaller ha gjort i många muslimska länder. Där man förföljs av staten, om man hoppar av islam och blir kristen eller ateist. I Saudiarabien får kristna inte samlas i en kyrka. I Qatar riskerar en muslim, som konverterat till kristendomen, dödsstraff. Där kan man snacka om att vara lättkränkt.

Själv är jag inte så lättkränkt precis. Inte så att jag gått okränkt genom livet. Men det är inget, som jag inte har kommit över. I början av mitt yrkesliv hände det att jag på grund av min uppfattning, om att ADHD och autism hade en biologisk bakgrund och inte berodde på brister i föräldraskap, blev jävligt ifrågasatt. Jag trodde inte ett skit på att autism orsakades av ”kylskåpsmammor” och annat dumt. Då antyddes det eller sades ibland rent ut, att min uppfattning på den punkten berodde på min bristande kunskap och erfarenhet. Nu har jag kommit över detta. Men förr kunde jag ibland ha dagdrömmar, om att någon av de som då var taskiga mot mig, skulle ringa upp och be om ursäkt. Detta efter att först ha ringt de stackars föräldrar som misstänkliggjorts, att ha orsakat sina barns svårigheter och diagnoser. Men nu har jag fått annat att tänka på. För som ni vet, har jag blivit påmind om livets korthet och skörhet det sista året. Vill inte gärna älta det som varit innan dess.

Det har varit väldigt blåsigt och regnigt de sista dagarna. Själv tycker jag det inte gör så mycket. Men jag har gäster som jag tycker lite synd om. Men tyvärr, vädret kan jag inte påverka och fixa till. Inför detta är jag helt maktlös. Vilket jag är inför så mycket annat. Jag kan inte göra så det blir fred i Ukraina eller driva den organiserade brottsligheten ur landet. I en visa av Evert Taube sjunger han: ”Det är krig och politik som fördärvat vår värld”. Ligger en hel del i det. Men det finns de som orkar göra motstånd, trots allt. Som Joe Hill sa innan han avrättades: ”Sörj inte, organisera er.”

Slava Ukraini

Peter