Hej vänner!

Som vanligt skrämmer världens ondska mig och gör mig nedstämd och bekymrad. Men jag tycker att jag numera bara tjatar om detta och skall försöka skriva om andra saker. Men det är inte så lätt när man ständigt påminns, om hur hemsk och eländig världen är. Man kunde tro att det är lika eländigt här, som i det helvete Dante besöker. Ni vet över vars ingång det står: ”Lasciate ogne speranza, voi ch’intrate”. Det betyder visst: ”Lämna allt hopp, ni som inträder”. Jag vet inte varför skylten över ingången till helvetet är skriven på italienska. Men det finns säkert ingångar som har skyltar skrivna på ryska och kinesiska också. Så de nuvarande presidenterna i dessa länder, kommer säkert hitta till den plats, där de hör hemma efter döden.

En sorglig sak jag såg i tidningen är att författarinnan Gunilla Bergström har gått bort. Men till skillnad från ovanstående gubbar, lär hon komma till ett ljust och fint ställe, med gator av guld. Det är hon värd tycker jag. För det är ju hon som skrivit de jättebra böckerna om Alfons Åberg. Jag har nog läst allihop för mina barn, barnbarn och andras ungar. En anledning till att dessa böcker är så bra är att de inte blundar för de svårigheter som man kan råka ut för som barn. Saker som är jobbiga och ledsamma. Men det slutar alltid bra. Så Alfons ställs ibland inför ett problem, som är känslomässigt jobbigt och ledsamt. Men som han lyckas lösa.

Som när han råkat smälla till en liten kille och varit dum. Han plågas i flera dagar av dåligt samvete över detta och mår inte bra alls. Men så träffar han på den lilla killen igen, som först blir rädd. Men Alfons är snäll och visar att han är ledsen, för att han var dum. Så lillkillen blir glad och Alfons blir också glad och kan må bra igen, när han slipper plågas av skuld och dåligt samvete. För Alfons är en i grunden snäll liten kille. Som är schysst mot sina kompisar även när de är tjejer, som Milla, även om man kan få lite tjejbaciller på kuppen.

Jag vet inte var Alfons morsa har tagit vägen. För han bor ju ensam med sin pappa om jag förstått det hela rätt. Kanske är föräldrarna separerade eller så har mamman dött. Var hon tagit vägen är oklart. Men nu kommer det inte bli några fler böcker om Alfons. Det är lite sorgligt.

Jag undrar hur Alfons kommer bli när han är 67 år som jag är. Hoppas att Alfons då haft ett bra liv och gift sig med Milla. Säkert brukar han och Viktor åka och fiska ibland och då ta med sig några varmkorvar, chips och starköl. Sedan blir han väl lite småfull och börjar kalla Viktor för Mållgan. För han blir lite rörig i skallen på kalas. Men han är säkert en snäll gubbe.

Peter

 

 

 

Hej vänner!

Jag har de senaste dagarna haft anledning att fundera en del på vad Framtiden har i sitt sköte. Framtiden är sålunda en tjej, eftersom hon har ett sköte. Vilket jag inte tänkt på så mycket tidigare. Så jag får hoppas att jag kommer finnas i detta Framtidens sköte. Jag ser faktiskt fram emot det. För mina erfarenheter av att befinna sig i någons sköte, är entydigt positiva. Faktisk bland de bästa platser jag befunnit mig i under livet. Så om Framtiden vill ha mig där, så är den nog inte så dum, som jag tidigare oroat mig för.

Det är väl egentligen inte mycket annat man säkert kan veta om framtiden. Vad gäller längden på denna framtid, så beror den ju på vilket perspektiv man anlägger på denna. Hur lång min personliga framtid kommer bli, är ju rätt osäkert. Men att den är begränsad blir man ju med stigande ålder rätt medveten om. Vilket jag försöker låta bli att tänka på och därför tänker en hel del på. För strategin att medvetet låta bli att tänka på något, är ju rätt värdelös. För då tänker man ju bara på att låta bli att tänka på det man tänker på. Vilket gör att det är just det man tänker på.

I Afghanistan råder kaos sedan talibanerna på kort tid erövrat hela landet. Massor dess invånare vill nu fly från dessa religiösa barbarer, innan de börjar mörda folk i Allahs namn. Men de flesta av landets 38 miljoner invånare måste stanna kvar och har ingenstans att ta vägen. Om det gick skulle man vilja lyfta ut alla flickor och kvinnor ur denna dårskap. Men det går tyvärr inte. Enligt talibanernas tolkning av islam, skall flickor nu förvägras skolgång och kvinnor låsas in i hemmet och behandlas som djur. Av alla de religioner som jag generellt tycker illa om, så är islam ovanligt otäck och talibanernas tolkning av denna religion ovanligt djävulsk. Men det gör inte annan religiös vidskepelse till något bra. Just nu dör tusentals unga kvinnor i olagliga och osäkra aborter på grund av katolska kyrkans omänsklighet. I Burma så mördas och fördrivs folkgruppen Rohingya, medan buddistiska munkar hejar på. Men totalitära tankar och idéer är ju alltid vidriga och står ju religionen nära. Så i kommunistpartiets heliga namn, låser man i Kina in Uigurer i koncentrationsläger och bedriver folkmord. Det är svårt att inte förtvivla över världens ondska och sin maktlöshet. Som Frank Zappa sa: “My best advice to anyone who wants to raise a happy, mentally healthy child is: Keep him or her as far away from a church as you can.” Det gäller för moskéer också.

Idag har jag varit i Ihreviken och badat. Det var en helt okej badtemperatur. Så sommaren kämpar emot några veckor till, om vi har tur. Som pensionär behöver man ju inte längre bekymra sig om att semestern skall ta slut. Så sensommarens vemod har fått ett annat innehåll. Men ändå är det en lite sorglig tid. Vi går mot mörker och kyla. Sommarlovet tar slut och man måste på nytt ägna sig åt hur många äpplen Lisa gett Per, om hon har fyra kvar. Samt vara rädd för Kniv-Conny och hans storebror Tjuv-Glenn. Men sådant slipper man tänka på när man är 67 bast. Men det finns väl kvar som någon sorts kroppsminne, som aktiveras när sensommaren stilla vemod är här. Idag var en sådan dag när himlen var sådär oändligt blå och hög som den kan vara, när sommaren övergår till höst. Förresten håller ju hela jag på att övergå i höst även om jag paddlar på mot tidens ström. Vad framtiden har i sitt sköte får man väl se. Kanske mig om hon har tur.

Peter

 

 

Hej vänner!

Jag fyllde ju 67 år för några dagar sedan. Så jag kollade om det skrevs något i tidningen om denna viktiga händelse. I Svenska Dagbladet fanns det en liten ynklig annons om detta. Det stod bara följande: ”En son, Nils och Inez Uddenberg. Sundsvall den 14 aug.” Vilket känns lite ynkligt med tanke på betydelsen av denna nyhet. Nåja, det var ju trots allt bättre än inget.

Vad hände mer denna för historien viktiga dag. Inget särskilt minnesvärt faktiskt. Men om man inte hade något annat för sig, kunde man gå på bio. För TV kunde man ju ännu inte titta på. Det var ännu flera år kvar till man i den apparaten kunde kolla på ”Andy-Pandy och Humle och Dumle i farbror Bäckdahls skafferi. Det senare, kommer väl bara några av ni som är jämnåriga med mig ihåg. Men det gick en del filmer som man kunde gå och kolla på. Nedan ser nu vad som bjöds på i filmväg i den kungliga huvudstaden. Man kunde till exempel välja mellan att se på hur Drottning Elisabeth åkte jorden runt i sitt imperium av kolonier eller kolla in när Marilyn Monroe visade sina snygga spiror, i den nu bortglömda filmen: ”Floden utan återvändo”. Vad gäller utbudet av svenska rullar kunde man ju gå och kolla in Sickan Karlsson i succén ”Dans på Rosor” eller Adolf Jarl i ”Storm över Tjurö”. Men det gick en del mer minnesvärda filmer också. Som ”Semestersabotören” av Jacques Tati och ”Borta med vinden”. Den senare i färg! Sen var det en cowboy-film med John Wayne som hette ”Hondo”. Säkert en riktig pangrulle, av den b-typ som jag är förtjust i. Vad gäller filmer har jag ofta en rätt dålig smak.

Idag är det fredagen den 20 augusti 2021. Det ser ut att bli en rätt bra dag. Det skall inte regna och vara lagom varmt. Min cykel har varit på reparation för frambromsen la plötsligt av. Jag har ju skivbromsar på cykeln och det är ju bra när de fungerar. När det inte gör det, är det värdelöst. Men jag är ju cykel-missbrukare och får abstinens när jag inte får min dagliga dos av trampande. Blir rastlös, småsur och deppad.

Det händer ju nästan bara hemska och otäcka saker i världen och i Sverige. Som jag skrivit om tidigare har jag fått allt svårare att hålla denna världens ondska ifrån mig. Som om jag blivit mer hudlös och känslig på gamla dar. Vilket är jobbigt. Jag har tänkt lite kring hur jag skall bli bättre på att hantera detta. 

 Då kom jag och tänka på den indiska prinsen Siddhartha Gautama. Hans farsa hade ju försökt skydda honom från allt ont och allt lidande inne sitt palats. För kungen hade fått reda på att det bara fanns två vägar för sonen att gå. Antingen skulle han bli en mäktig kung eller så skulle han bli något religiöst. Men om han slipper allt otäckt så kommer han säkert välja att bli kung, tänkte Siddharthas farsa. Men det sket sig. Ty en dag stack Siddhartha ut från sitt palats och fick se en gammal man, en sjuk man och en död man. Så han insåg att livet inte bara är en dans på rosor. Utan att där minsann finns åldrande, sjukdom och död också. Helt enkelt en massa jobbigt elände. När han förstått detta, så försökte han via ett antal lärare i meditation begripa sig på livet och dess lidande. Det gick inget vidare. Men så satte han sig under ett träd och där kom han på hur det förhöll sig och blev upplyst. Så därefter bytte han namn till Buddha eller rättare sagt blev en Buddha. Resten av sitt liv undervisade han andra i sina insikter. Själv har jag vid flera tillfällen suttit under träd, utan att nå några som helst insikter värda att förmedla till andra. Jag har inte heller begripet hur man skall försonas med åldrande, sjukdom och död. Som Buddha är jag hittills helt enkelt värdelös. Men jag får väl sätta mig under en gran och meditera. Så kanske jag till slut inser meningen med all den ondska som genomströmmar världen. För nu är den ta mig fan, helt obegriplig.

Skicka stålar till Rädda Barnen. Swisha till 902 0033 och märk gåvan FÖRÄNDRA.

Peter

 

 

Hej vänner!

Igår fyllde jag 67 år. Jag fick massor av gratulationer på Facebook med anledning av detta. Vilket gjorde mig riktigt glad. Tack för det vänner. För det var precis vad jag behövde just nu. Det finns ju en psalm i vilken man sjunger: ”Sorgen och glädjen de vandra tillsammans, medgång och motgång här ständigt följs åt”. Men det är ju bra att vi människor kan hjälpa till, så glädjen hänger med. Så inte sorgen börjar springa i förväg eller släpa benen efter sig. Men tack vare alla gratulationer igår var jag riktigt glad och även om sorgen säkert hängde på som vanligt, höll han åtminstone käften hela dagen,vilket han gjorde rätt i.

Nu är jag alltså 67 år och det känns rätt okej. Med tanke på ålder känner jag mig i fin form. Jag har ju det senaste två åren haft en sjukdom, som i början gjorde mig rätt orolig. Men nu har jag vant mig vid att ha den. Hittills har jag ju sluppit utsättas för värre tråkigheter, än att gå på regelbundna kontroller angående detta. Det har i sommar varit lite tråkigt, då jag blev lite låst av dessa lasarett- besök. Men jag vill ogärna ställa in dem. För jag har haft god nytta av hjälp jag fått där. Jag har lärt mig hantera en del besvär, som jag tidigare inte klarade utan hjälp, när det körde ihop sig. Nu kan jag i värsta fall, som en treåring stolt säga ”kan själv”.

Annars är det ju en lite ambivalent känsla att fylla år nu för tiden. Jag blir glad över att upptäcka att jag har vänner som tycker att jag är någon som bör gratuleras. Men samtidigt lite orolig över att upptäcka att jag i detta livets Vasalopp, redan passerat Hökberg. Man skulle gärna vända och åka tillbaks till Mångsbodarna. Men det går ju inte. Man är tvungen att åka på, till upploppet. Kranskullan är visst en kille som heter Sankte Per. Vilket man inte bör hänga upp sig på. Hen är säkert både trevlig och snygg.

Jag är i Stockholm på besök. När jag åkte pendeltåg från Nynäs märkte jag att nästan ingen bar munskydd längre. Sist jag var här hade de flesta munskydd. I Visby har jag också sett att folk sitter väldigt tätt ihop på krogarna. Men där har ju också smittan ökat kraftigt den sista månaden. Det känns som respekten för viruset har minskat. Men många i riskgruppen är ju nu vaccinerade och risken är ju betydligt mindre att bli allvarligt sjuk, för de som är vaccinerade. Men att de som är unga verkar inte bry sig om att hålla avstånd är oroande. För även unga människor kan bli rejält sjuka, även om det är ovanligt. Men än är det ju inte över, även om det verkar vara på rätt väg.

Jag är alltså född 1954. Vilket är rätt länge sedan. Det året spelade Elvis in sin första skiva. Bill Haley spelande in ”Rock Around the Clock”det året. Så jag föddes samtidigt med Rock´n Roll. Vilket är lite tufft.

Jag minns inte mycket från femtiotalet. Men under 60-talet gick jag ju från att vara barn till att bli tonåring. Det var ju ett rätt konstigt årtionde egentligen. Då mycket av det som tidigare varit självklara normer ifrågasattes och ibland förlöjligades. Antagligen på gott och ont. När jag började skolan 1961 var det självklart att varje skoldag började med att man sjöng psalmen ”Du klara sol går åter upp” samt att vi bad ”fader vår”. Men när jag var 15 år och gick nionde klass första gången hade det radikala året 1968 passerat och 1970 sjöngs det allt annat än psalmer på festerna på Gärdet. Det var väl där som den rätt tråkiga proggrörelsen inleddes. Som jag minns det var det rätt trevliga fester, även om musiken ofta lät för jävligt. Man ville väl på något sätt härma Woodstock-festivalen som varit året innan. Men ”Fäsket brinner” var väl inte Creedence direkt. I Vietnam bedrev USA ett meningslöst krig och i övriga världen pågick ett kallt krig. Det var många som var upprörda över USA-imperialismen. Men att halva Europa var ockuperat av en diktatur som låste in oliktänkande och där det varken fanns yttrandefrihet eller någon annan sorts frihet, var det ingen som protesterade emot. Det var liksom så vardagligt att knappt någon brydde sig.

Under 70-talet hade jag för övrigt en kärleksrelation som till slut gick åt pipsvängen på ett smärtsamt sätt. Som Rod Stewart så riktigt sjunger i en fin sång: ”The First Cut Is The Deepest”. Vilket det ligger en del i tror jag. För det var för jävligt. Tog ett tag att hämta sig efter den snytingen. Även om jag inte tror ett dugg på att tiden läker alla sår, så läker den trots allt många till slut. Vilket är tur. För det kommer ju nya bananskal att halka på med jämna mellanrum. Men när man fyller 67 tror jag man börjar försonas med livet och dess omväxling mellan glädje och sorg, som envisas med att vandra tillsammans. Det finns ju mycket som är kul och trevligt att glädja sig åt. Som god mat till exempel och nu skall jag ta itu med att tillreda någon sådan.

Peter

 

 

Hej vänner!

Läste ni om IPCC nya rapport om klimatet (Climate Change 2021: The Physical Science Basis) som just presenterats. Den bygger på över 14 000 vetenskapliga artiklar om olika aspekter av klimatförändringen. Här kan ni på SMHI:s hemsida se en film som sammanfattar den nya rapporten om ni vill förbättra på er nedstämdhet (https://www.smhi.se/klimat/ipcc/ipcc). I tidigare rapporter varnades för att den höjda temperaturen skulle leda till flera extremväder-händelser. Som värmeböljor med mycket höga temperaturer och skyfall med översvämningar, som följd. Samt långa perioder av torka, som på sikt skulle göra områden omöjliga att bo och odla på. Det var vad man varnade för vad som skulle hända, om vi fortsatte släppa ut koldioxid och andra växthusgaser. Nu i sommar har väl vi fått facit om de förutsägelserna var riktiga. Den nya rapporten beskriver en framtid, med ännu värre scenarion. Den fastslår också att den enda rimliga förklaringen till det som händer är de fortsatta utsläppen av växthusgaser. 

 

För närvarande är det rätt tyst på klimatförnekar-fronten. Vilket inte är så konstigt, när inte bara all seriös forskning, utan dessutom verkligheten visar på den uppenbara dumhet de spridit. Verkligheten har liksom kommit ikapp dem, som kallat Greta Thunberg alarmist och annat. Man ligger väl lågt när man ser människor stå med vatten upp till bröstkorgen eller ser deras hus brinna upp. Men att erkänna att man hade fel kommer väl dessa klimatförnekare aldrig göra. Den sortens människor gör aldrig det. De hittar bara på en ny sammansvärjningsteori, som de delar med andra av samma skrot och korn, i någon sorts alternativmedia. Igår var det nästan 49 grader på Sicilien. Vilket visst är nytt värmerekord för Europa. 

 

Det brinner i Grekland. Jag kollade och nästan hela veckan skall det vara ungefär 36 grader varmt i Aten och det finns inget hopp om regn. Så det lär fortsätta brinna. Det brinner visst i Olympia, där man under antiken träffades och höll olympiska spel. Men det brinner överallt, även nära Aten. På något sätt känns det som ett tecken i tiden att den plats där demokratin började, riskerar förstöras av eld. Det var visserligen i våra ögon en demokrati med stora brister. Men ändå något som funnits med som en möjlighet genom historien. Demos betyder ju folk på grekiska och kratos betyder styre. Alltså folkstyre. 

 

År 480 före Kristus brann förresten Aten ned. Då hade den persiska stormakten nått fram till staden efter att ha tagit sig förbi passet i Thermopyle, som försvarats av några hundra män från Sparta under ledning av Leonidas. Men när perserna kom fram till Aten, hade befolkningen där evakuerats. De flesta till Salamis. Där kunde de stå på stranden och se sin stad bli uppbränd. De kunde också några dagar senare stå och se när den Atenska flottan besegrade den persiska. Perserna förlorade nästan alla sina båtar och det ledde till att den persiske kungen Xerxses gav upp sina planer och åkte hem till Persien igen. Tio år tidigare hade ju perserna också blivit besegrade vid slaget vid Marathon. En av de grekiska soldaterna i det slaget hette visst Sokrates förresten. Han som senare blev berömd av andra orsaker. Han som sa: ”Falska ord är inte bara onda i sig själva, de infekterar även själen med ondska.”

 

Nu brinner det i Grekland på grund av andra orsaker än för 2500 år sedan. Det känns sorgligt och ödesmättat. Det är ju på något sätt folkstyrets vagga som brinner. Det var där det började. Ibland känns det som det går mot sitt slut.

 

Förresten brinner det på massa andra ställen också på ett sätt som det inte gjort tidigare. I Nordafrika, USA, Kanada och Ryssland brinner det på ett sätt som inte går att stoppa. Bränder som får vår storbrand i Västmanland verka som en liten korveldar-brasa en höstkväll i jämförelse.

 

I Sverige fortsätter kriminaliteten att förstöra för oss alla. De senaste veckorna har det skjutits och mördats nästan varje dag. Jag läste också att många kommunala tjänstemän inte vågar fatta beslut, som kan reta någon som ingår i ett kriminellt gäng eller kriminell klan. De är rädda för att då utsättas för hot och trakasserier eller i värsta fall bli misshandlade eller mördade. Så de ligger lågt när de vet att någon har tillgång till sådant våldskapital. Det är som en maffia, som de i Italien, börjar ta över landet. Vilket gör mig ledsen och uppgiven.

 

Nu har jag skrivit om ledsamheter igen. Jag hade tänkt att denna blogg skulle vara lite kul ibland. För även om det inte märks just nu, kan jag faktiskt ibland uppvisa lite humor och andra tecken på gott humör. Men det känns allt svårare, att komma på något kul att skriva om. Ironi går ju bort. Verkligheten är ju sådan att den är svår att ironisera över. Visserligen slipper man nu se Ronald McDonald leka president. Men bara det faktum att han varit det, gör ju verkligheten överträffar dikten minst 100 gånger. Det känns ändå svårt att skratta åt. För jag blev så besviken att ett sådant äckligt stolpskott, kunde bli vald till ledare i ett demokratiskt val. Men om jag inte kommer på något som är kul att skriva om längre, tänker jag avsluta detta bloggande! Det är illa nog som det är utan att jag skall bidra med ytterligare svärta. Gör ju faktiskt ingen glad.

Peter

 

 

 

 

Hej vänner!

Vi går mot höst. Än är det väl mest en svag doft från skogen, när det har regnat. Men om någon månad är det väl höst på riktigt. Även om hösten här på Gotland ofta är sen. Detta då det uppvärmda havet håller kvar värmen längre, än i inlandet. Min sommar blev lite konstig i år igen. Förra året var den också konstig. Både på grund av virushelvetet och på att jag drabbades av en del besvärliga åkommor. I år hade jag tänkt det skulle bli mer som vanligt igen. Men jag tänkte avvakta till jag var färdigvaccinerad, innan jag åkte iväg någonstans. För det hade ju varit trist att drabbas av viruset när man klarat sig så länge. Men när det var klart, blev jag på nytt kallad till sjukvården för undersökningar. Så mina planer för sommaren gick väl delvis i stöpet. Men som pensionär äger jag min tid och kan vara ledig och göra det jag vill, även på hösten.

Vad gäller pandemier läste jag en intressant artikel av professor Dick Harrison om Gotland. Fram till år 1350 var det en mycket välmående ö. Det var innan dess alla de kyrkor som finns på ön byggdes. De ligger ju ofta så nära varandra, att man kan stå vid en kyrka och se tornet på den intill. Jag brukade ju förr om somrarna cykla mellan olika kyrkor och som mest han jag med sju, plus en ödekyrka. Vilket låter mer imponerande än det är. Hade det varit i Norrlands inland, hade det däremot varit en bedrift att hinna med sju kyrkor på en dag. Men det är det knappast på Gotland. Men år 1350 kom digerdöden till ön. Då bodde runt 50 000 människor här. När pesten dragit förbi hade folkmängden minskat till ungefär 12 500. Vilket betyder att tre fjärdedelar av befolkningen dött av pesten och dess följder, enligt Dick Harrison. Så kyrkbyggandet upphörde. Det fanns väl varken yrkesmän eller pengar till sådant längre.

Hösten är på många sätt en fin tid. Kravlös och lite lugn på något sätt. Men samtidigt lite vemodig när blommorna dör och träden till slut tappar sina löv och står som urklippta siluetter på kvällen. Jag fyller ju snart 67 år och det är ju lite som livets oktober. Numera är ju hösten en lång period i människans liv. Men när jag tänker på att jag om tio år fyller 77 år blir jag bekymrad. För åren mellan 57 och 67 gick väldigt fort. Om det fortsätter rusa fram på det sättet, är det lite väl nära slutstationen och jag har mycket att hinna med innan dess. Har man otur får man kliva av redan i Avesta och det vore bra trist.

Det har skjutits och mördas som vanligt den här veckan. Vilket känns hopplöst och ledsamt. Jag blir faktiskt riktigt ledsen och besviken, över att det bara fortsätter. Men justitieminister Morgan Johansson har blivit en hejare på att twittra har jag läst. Vilket känns tryggt för oss som inte kan sådant. Den förra supertwittraren är visst avstängd från detta forum. Så han får väl twittra lite för sig själv i hemmet, där i amerikat. Vad jag förstått får inläggen på Twitter bara innehålla ett litet antal ord. Men som ni vet skriver jag ofta onödigt många ord. Så det är inget för mig. Det verkar liksom ovärdigt av en minister ägnar sig åt sådant pladder. Att Ronald McDonald babblade på i korta fraser fyllda av dumhet, överraskar väl ingen. Men folk som bör uppträda med värdighet, bör låta bli. Speciellt när folk blir skjutna och mördade på löpande band och man är justitieminister.

Ute spelar någon krog musik jättehögt. Så jag kan inte sova. Men Visby innerstad är liksom till för de turister, som kommer hit för att roa sig. Då får vi som bor här, bara inse att vi inte är lönsamma nog att ta hänsyn till. Det finns regler för hur högt man får spela. Men dem skiter de som driver krogar i innerstaden i. Likaså serveras det sprit till folk som redan är så fulla, att de inte kan gå rakt. Jag läste att det utanför en krog hittats ett antal unga damer med mer än två promille i kroppen. Vilket låter direkt farligt. Ändå hade de serverats mer sprit. Fast de uppenbarligen måste varit apfulla. Flera unga människor har man fått ta hand om på lasarettet, på grund av alkoholförgiftning. De hade säkert grundat hemma. Men ändå måste det varit tydligt, att de fått för mycket. Det hade inte hindrat att de serverats mer. Så hänsynslösheten hos de som vill tjäna snabba pengar verkar vara total. Likaså passiviteten hos de som har i uppdrag att se till att regler och bestämmelser följs. ”Sådan är kapitalismen. Det är de rikas paradis, men ingen hör en fattigs bön” som Fred Åkerström brukade sjunga. Själv ber jag till exempel om att få tyst klockan 00:30 och få sova. Jag läste i tidningen att många av mina grannar ber om samma sak. Vilket varken gud eller näringsidkarna, bryr sig om alls. Vi är för få och små, för att bry sig om. Helst borde vi väl ställa in cykeln och avlägsna oss från staden. Tråkiga och olönsamma som vi är. Vår synd är stor. Ty vi orkar inte dansa kring den guldkalv, som man tillber genom att spela jättehög musik och servera folk som är fulla som elefanter, öl och Aperol-Spitz, tills de kräks eller hamnar på lasarettets akutmottagning. Samt se till att så många som möjligt smittas ner med virushelvetet.

Gud är alltså selektiv i sin hörsel och vilja. Undra om han är aktiv på Twitter? Under hashtaggen ”Gud hör bön om du är minister eller rik och elak dot.com”, kanske. Vi som inte är moderna och använder detta kommunikationsmedel, är för tråkiga att lyssna på. Vi får gå runt här och sura med förstorad prostata och sömnbrist, som straff för att vi finns till. Jag är inte bitter!

Peter

 

 

Hej vänner!

Jag läste en rätt skrämmande artikel i Dagens Nyheter idag. Den handlade om att folk i de amerikanska sydstaterna som vaccinerar sig gör det i smyg, för att inte uppfattas som illojala av släkt och vänner. I södra Missouri där vissa områden är hårt drabbade av covid så klär folk till och med ut sig och vädjar till vårdpersonal att få vara anonyma. I dessa områden röstade visst 80 % på USA:s förre president Ronald MacDonald som spridit vilseledande myter om vaccinets bieffekter. Vilket också programledare i den mycket konservativa TV-kanalen Fox News gjort. Så på något sätt har motstånd mot vaccinering, blivit en lojalitetsförklaring till Trump och hans anhang. Vilket gjort att att de som vaccinerar sig uppfattas stå på motståndarsidan. Det låter tokigt. Vilket det också är. Endast 20 % av befolkningen i detta område har vaccinerat sig. Nu smyger visst några till och vaccinerar sig i peruk och lösskägg.

Resultatet är som förväntat. I Florida där republikanerna är starka och likaså vaccinationsmotståndet är 34 av 100 000 invånare inlagda på sjukhus. I New York där vaccinationsviljan är stor och många vaccinerade är det 5 av 100 000 som är inlagda på sjukhus. Så denna oerhörda dumhet leder till att många fler människor blir allvarligt sjuka och riskerar dö. På grund av man går på en narcissistisk mytomans skitprat och spridande av myter. Samt får sin information via media som lojalt och utan att bry sig om konsekvenserna sprider sådant som skrämmer folk, som inte stämmer. Så dumhet är ibland dödligt farligt.

Men det är inte bara foliehattar och Trumpanhängare som sprider dumhet som en gödselspridare sprider koskit. I Ryssland finns det folk som har till jobb att undergräva folks förtroende för myndigheter och faktabaserad kunskap. Detta för att försvaga andra länder och gynna den egna politiken. Att man på olika sätt försökte stödja den förra amerikanska presidenten, var ju inte för man gillade honom. Utan för att man förstod att en amerikansk president som är en knäppgök, skulle försvaga både USA och NATO. Ett tag spred man massa myter om faran med de nya vacciner som framställts med mRNA . Antagligen för att gynna de ryska vaccinet Sputnik, som framställts på ett annat sätt. Men då det tydligen ökade vaccinrädslan generellt också i Ryssland så då la man ner detta projekt. Men man har andra och vill oss inte väl.

Nu har väl över en miljard människor i världen vaccinerats utan värre biverkningar än av annat influensavaccin. Så man tycker att även de mest rabiata vaccinmotståndare snart borde kunna fundera på om risk, kontra nytta inte börjar bli en fråga rätt lätt att besvara. Som tur är är de flesta svenskar rätt förståndiga och få ser på TV-kanaler som Fox News och påverkas av sådana lögnaktiga påståenden som sprids där. Men det finns visst även i Sverige alternativmedia som sprider myter. Som att spikeprotein skulle vara giftigt i vaccinerna. Vilket det enligt seriösa forskare och experter inte är. Ändå sprids sådana myter som riskerar att få folk att avstå från vaccinering och drabbas av allvarlig sjukdom. Vilket är synd om dem. Men också något som orsakar merarbete och stora merkostnader, om de behöver sjukhusvård. Bara på grund av dumhet.

Isen på Grönland smälter, i västra USA och Kanada har det varit flera värmeböljor med temperaturer över 40 grader, i Turkiet, Grekland, Kalifornien är bränderna utom kontroll, i västra Europa har städer och byar översvämmats och folk har dött när hus rasat samman. Hur många varningar och påminnelser behövs det innan folk verkligen förstår vad som håller på att hända. När skall alla de som varit malliga och överlägsna mot Greta Thunberg säga: ”det ligger nog något i det du säger. Vi var dumma som inte lyssnade på dig”.

Peter

► USA Today: COVID-19 vaccines don’t produce dangerous toxins
► Nyhetsbyrån AP: Spike protein produced by vaccine not toxic
► PolitiFact: Viral immunologist says COVID-19 vaccines’ “spike protein” means people are being inoculated “with a toxin.”