Hej vänner!

Vi går mot höst. Än är det väl mest en svag doft från skogen, när det har regnat. Men om någon månad är det väl höst på riktigt. Även om hösten här på Gotland ofta är sen. Detta då det uppvärmda havet håller kvar värmen längre, än i inlandet. Min sommar blev lite konstig i år igen. Förra året var den också konstig. Både på grund av virushelvetet och på att jag drabbades av en del besvärliga åkommor. I år hade jag tänkt det skulle bli mer som vanligt igen. Men jag tänkte avvakta till jag var färdigvaccinerad, innan jag åkte iväg någonstans. För det hade ju varit trist att drabbas av viruset när man klarat sig så länge. Men när det var klart, blev jag på nytt kallad till sjukvården för undersökningar. Så mina planer för sommaren gick väl delvis i stöpet. Men som pensionär äger jag min tid och kan vara ledig och göra det jag vill, även på hösten.

Vad gäller pandemier läste jag en intressant artikel av professor Dick Harrison om Gotland. Fram till år 1350 var det en mycket välmående ö. Det var innan dess alla de kyrkor som finns på ön byggdes. De ligger ju ofta så nära varandra, att man kan stå vid en kyrka och se tornet på den intill. Jag brukade ju förr om somrarna cykla mellan olika kyrkor och som mest han jag med sju, plus en ödekyrka. Vilket låter mer imponerande än det är. Hade det varit i Norrlands inland, hade det däremot varit en bedrift att hinna med sju kyrkor på en dag. Men det är det knappast på Gotland. Men år 1350 kom digerdöden till ön. Då bodde runt 50 000 människor här. När pesten dragit förbi hade folkmängden minskat till ungefär 12 500. Vilket betyder att tre fjärdedelar av befolkningen dött av pesten och dess följder, enligt Dick Harrison. Så kyrkbyggandet upphörde. Det fanns väl varken yrkesmän eller pengar till sådant längre.

Hösten är på många sätt en fin tid. Kravlös och lite lugn på något sätt. Men samtidigt lite vemodig när blommorna dör och träden till slut tappar sina löv och står som urklippta siluetter på kvällen. Jag fyller ju snart 67 år och det är ju lite som livets oktober. Numera är ju hösten en lång period i människans liv. Men när jag tänker på att jag om tio år fyller 77 år blir jag bekymrad. För åren mellan 57 och 67 gick väldigt fort. Om det fortsätter rusa fram på det sättet, är det lite väl nära slutstationen och jag har mycket att hinna med innan dess. Har man otur får man kliva av redan i Avesta och det vore bra trist.

Det har skjutits och mördas som vanligt den här veckan. Vilket känns hopplöst och ledsamt. Jag blir faktiskt riktigt ledsen och besviken, över att det bara fortsätter. Men justitieminister Morgan Johansson har blivit en hejare på att twittra har jag läst. Vilket känns tryggt för oss som inte kan sådant. Den förra supertwittraren är visst avstängd från detta forum. Så han får väl twittra lite för sig själv i hemmet, där i amerikat. Vad jag förstått får inläggen på Twitter bara innehålla ett litet antal ord. Men som ni vet skriver jag ofta onödigt många ord. Så det är inget för mig. Det verkar liksom ovärdigt av en minister ägnar sig åt sådant pladder. Att Ronald McDonald babblade på i korta fraser fyllda av dumhet, överraskar väl ingen. Men folk som bör uppträda med värdighet, bör låta bli. Speciellt när folk blir skjutna och mördade på löpande band och man är justitieminister.

Ute spelar någon krog musik jättehögt. Så jag kan inte sova. Men Visby innerstad är liksom till för de turister, som kommer hit för att roa sig. Då får vi som bor här, bara inse att vi inte är lönsamma nog att ta hänsyn till. Det finns regler för hur högt man får spela. Men dem skiter de som driver krogar i innerstaden i. Likaså serveras det sprit till folk som redan är så fulla, att de inte kan gå rakt. Jag läste att det utanför en krog hittats ett antal unga damer med mer än två promille i kroppen. Vilket låter direkt farligt. Ändå hade de serverats mer sprit. Fast de uppenbarligen måste varit apfulla. Flera unga människor har man fått ta hand om på lasarettet, på grund av alkoholförgiftning. De hade säkert grundat hemma. Men ändå måste det varit tydligt, att de fått för mycket. Det hade inte hindrat att de serverats mer. Så hänsynslösheten hos de som vill tjäna snabba pengar verkar vara total. Likaså passiviteten hos de som har i uppdrag att se till att regler och bestämmelser följs. ”Sådan är kapitalismen. Det är de rikas paradis, men ingen hör en fattigs bön” som Fred Åkerström brukade sjunga. Själv ber jag till exempel om att få tyst klockan 00:30 och få sova. Jag läste i tidningen att många av mina grannar ber om samma sak. Vilket varken gud eller näringsidkarna, bryr sig om alls. Vi är för få och små, för att bry sig om. Helst borde vi väl ställa in cykeln och avlägsna oss från staden. Tråkiga och olönsamma som vi är. Vår synd är stor. Ty vi orkar inte dansa kring den guldkalv, som man tillber genom att spela jättehög musik och servera folk som är fulla som elefanter, öl och Aperol-Spitz, tills de kräks eller hamnar på lasarettets akutmottagning. Samt se till att så många som möjligt smittas ner med virushelvetet.

Gud är alltså selektiv i sin hörsel och vilja. Undra om han är aktiv på Twitter? Under hashtaggen ”Gud hör bön om du är minister eller rik och elak dot.com”, kanske. Vi som inte är moderna och använder detta kommunikationsmedel, är för tråkiga att lyssna på. Vi får gå runt här och sura med förstorad prostata och sömnbrist, som straff för att vi finns till. Jag är inte bitter!

Peter