Hej vänner!

Jag fyllde ju 67 år för några dagar sedan. Så jag kollade om det skrevs något i tidningen om denna viktiga händelse. I Svenska Dagbladet fanns det en liten ynklig annons om detta. Det stod bara följande: ”En son, Nils och Inez Uddenberg. Sundsvall den 14 aug.” Vilket känns lite ynkligt med tanke på betydelsen av denna nyhet. Nåja, det var ju trots allt bättre än inget.

Vad hände mer denna för historien viktiga dag. Inget särskilt minnesvärt faktiskt. Men om man inte hade något annat för sig, kunde man gå på bio. För TV kunde man ju ännu inte titta på. Det var ännu flera år kvar till man i den apparaten kunde kolla på ”Andy-Pandy och Humle och Dumle i farbror Bäckdahls skafferi. Det senare, kommer väl bara några av ni som är jämnåriga med mig ihåg. Men det gick en del filmer som man kunde gå och kolla på. Nedan ser nu vad som bjöds på i filmväg i den kungliga huvudstaden. Man kunde till exempel välja mellan att se på hur Drottning Elisabeth åkte jorden runt i sitt imperium av kolonier eller kolla in när Marilyn Monroe visade sina snygga spiror, i den nu bortglömda filmen: ”Floden utan återvändo”. Vad gäller utbudet av svenska rullar kunde man ju gå och kolla in Sickan Karlsson i succén ”Dans på Rosor” eller Adolf Jarl i ”Storm över Tjurö”. Men det gick en del mer minnesvärda filmer också. Som ”Semestersabotören” av Jacques Tati och ”Borta med vinden”. Den senare i färg! Sen var det en cowboy-film med John Wayne som hette ”Hondo”. Säkert en riktig pangrulle, av den b-typ som jag är förtjust i. Vad gäller filmer har jag ofta en rätt dålig smak.

Idag är det fredagen den 20 augusti 2021. Det ser ut att bli en rätt bra dag. Det skall inte regna och vara lagom varmt. Min cykel har varit på reparation för frambromsen la plötsligt av. Jag har ju skivbromsar på cykeln och det är ju bra när de fungerar. När det inte gör det, är det värdelöst. Men jag är ju cykel-missbrukare och får abstinens när jag inte får min dagliga dos av trampande. Blir rastlös, småsur och deppad.

Det händer ju nästan bara hemska och otäcka saker i världen och i Sverige. Som jag skrivit om tidigare har jag fått allt svårare att hålla denna världens ondska ifrån mig. Som om jag blivit mer hudlös och känslig på gamla dar. Vilket är jobbigt. Jag har tänkt lite kring hur jag skall bli bättre på att hantera detta. 

 Då kom jag och tänka på den indiska prinsen Siddhartha Gautama. Hans farsa hade ju försökt skydda honom från allt ont och allt lidande inne sitt palats. För kungen hade fått reda på att det bara fanns två vägar för sonen att gå. Antingen skulle han bli en mäktig kung eller så skulle han bli något religiöst. Men om han slipper allt otäckt så kommer han säkert välja att bli kung, tänkte Siddharthas farsa. Men det sket sig. Ty en dag stack Siddhartha ut från sitt palats och fick se en gammal man, en sjuk man och en död man. Så han insåg att livet inte bara är en dans på rosor. Utan att där minsann finns åldrande, sjukdom och död också. Helt enkelt en massa jobbigt elände. När han förstått detta, så försökte han via ett antal lärare i meditation begripa sig på livet och dess lidande. Det gick inget vidare. Men så satte han sig under ett träd och där kom han på hur det förhöll sig och blev upplyst. Så därefter bytte han namn till Buddha eller rättare sagt blev en Buddha. Resten av sitt liv undervisade han andra i sina insikter. Själv har jag vid flera tillfällen suttit under träd, utan att nå några som helst insikter värda att förmedla till andra. Jag har inte heller begripet hur man skall försonas med åldrande, sjukdom och död. Som Buddha är jag hittills helt enkelt värdelös. Men jag får väl sätta mig under en gran och meditera. Så kanske jag till slut inser meningen med all den ondska som genomströmmar världen. För nu är den ta mig fan, helt obegriplig.

Skicka stålar till Rädda Barnen. Swisha till 902 0033 och märk gåvan FÖRÄNDRA.

Peter