Hej vänner!

Som vanligt skrämmer världens ondska mig och gör mig nedstämd och bekymrad. Men jag tycker att jag numera bara tjatar om detta och skall försöka skriva om andra saker. Men det är inte så lätt när man ständigt påminns, om hur hemsk och eländig världen är. Man kunde tro att det är lika eländigt här, som i det helvete Dante besöker. Ni vet över vars ingång det står: ”Lasciate ogne speranza, voi ch’intrate”. Det betyder visst: ”Lämna allt hopp, ni som inträder”. Jag vet inte varför skylten över ingången till helvetet är skriven på italienska. Men det finns säkert ingångar som har skyltar skrivna på ryska och kinesiska också. Så de nuvarande presidenterna i dessa länder, kommer säkert hitta till den plats, där de hör hemma efter döden.

En sorglig sak jag såg i tidningen är att författarinnan Gunilla Bergström har gått bort. Men till skillnad från ovanstående gubbar, lär hon komma till ett ljust och fint ställe, med gator av guld. Det är hon värd tycker jag. För det är ju hon som skrivit de jättebra böckerna om Alfons Åberg. Jag har nog läst allihop för mina barn, barnbarn och andras ungar. En anledning till att dessa böcker är så bra är att de inte blundar för de svårigheter som man kan råka ut för som barn. Saker som är jobbiga och ledsamma. Men det slutar alltid bra. Så Alfons ställs ibland inför ett problem, som är känslomässigt jobbigt och ledsamt. Men som han lyckas lösa.

Som när han råkat smälla till en liten kille och varit dum. Han plågas i flera dagar av dåligt samvete över detta och mår inte bra alls. Men så träffar han på den lilla killen igen, som först blir rädd. Men Alfons är snäll och visar att han är ledsen, för att han var dum. Så lillkillen blir glad och Alfons blir också glad och kan må bra igen, när han slipper plågas av skuld och dåligt samvete. För Alfons är en i grunden snäll liten kille. Som är schysst mot sina kompisar även när de är tjejer, som Milla, även om man kan få lite tjejbaciller på kuppen.

Jag vet inte var Alfons morsa har tagit vägen. För han bor ju ensam med sin pappa om jag förstått det hela rätt. Kanske är föräldrarna separerade eller så har mamman dött. Var hon tagit vägen är oklart. Men nu kommer det inte bli några fler böcker om Alfons. Det är lite sorgligt.

Jag undrar hur Alfons kommer bli när han är 67 år som jag är. Hoppas att Alfons då haft ett bra liv och gift sig med Milla. Säkert brukar han och Viktor åka och fiska ibland och då ta med sig några varmkorvar, chips och starköl. Sedan blir han väl lite småfull och börjar kalla Viktor för Mållgan. För han blir lite rörig i skallen på kalas. Men han är säkert en snäll gubbe.

Peter