Hej vänner!

Som en del av er redan vet har jag nu fått en ny titel. Jag har nämligen blivit morfar till en liten kille. Det känns väldigt kul, men också lite konstigt. Man känner sig både yngre och äldre på samma gång. Men också lite ansvarsfullt för för jag vill ju gärna lära ut vad jag har att lära ut innan jag dör. Men som tur är har jag några år på mig. Hans föräldrar får väl lära honom det viktigaste vardagskunskaperna, så för jag stå för det som just folk i min ålder är bra på. Jag tänkte att jag skall passa på att läsa roliga och spännande böcker för honom. Får väl börja med Max-böckerna och jobba mig uppåt till Robinson Crouse. För det är bra att läsa för barn och väldigt trevligt.

Vidare skall jag lära honom att äta svensk husmanskost, för det är både nyttigt och gott. Han skall också få gå i skogen med mig och lära sig vad blommorna heter, samt hur trevligt det är att sitta i skogen och dricka choklad och äta mackor. På sikt måste jag nog inköpa en båt, så han får komma ut på havet med sin morfar. Jag skall också inköpa en rejäl cykel till grabben. 

Som ni förstår måste jag snart gå ner i arbetstid rejält för att hinna med morfarsjobbet. Men det gör inte så mycket för jag har ändå börjat ledsna lite på att mitt vanliga jobb. Nu dikt om detta:

Nu har det hänt 

det blir aldrig som förr,

för nu är det dax

att öppna en dörr.

För nu är jag inte 

den som jag var,

utan nu är jag glad

att jag är din mors far. 

Jag skall visa dig

allt som är vackert och skönt,

som havens storlek

och allt som är grönt

Jag skall visa dig var 

man kan se en älg,

och lära dig göra 

en pipa av sälg.

Vi kommer att gå vid 

varandra ett tag,

hand i hand 

du och jag.

Sen blir du  vuxen

och jag säger hej,

och du kanske får barn

med någon tjej

Och jag blir ett

minne av den som visa en älg

och lärde dig göra 
en pipa av sälg.

Peter

Hej vänner!

Jag gillar kartor. Redan när jag var barn tyckte jag att det var spännande att titta i kartböcker och se var det var djungel och var det var öken. Men även den topografiska kartan över Sverige var bra och med en kompass och den kunde man hitta vart som helst i skogen. Man behövde inte ens gå dit, utan kunde fantisera om hur det såg ut där i verkligheten. För det var ändå verkligheten som gällde och inte bilden av verkligheten. Det är det som gör att jag är så ofta är misstänksam mot politiska ideologier och deras företrädare. För de verkar liksom mer intresserade av kartan än av verkligheten. Och när vekligheten inte stämmer överens med kartan så skall liksom verkligheten anpassa sig. Det mest skrämmande är väl när kartan visar på ett land av mjölk och honung och verkligheten visar på svält och död. Det är då kartläsarna brukar börja förtiga det som inte stämmer med kartan. Sedan förtala och hota de som envisas med att säga att det är öken, där kartan visar sädesfält. I en demokrati blir det väl sällan värre än så. Men där de som tycker bättre om kartor än om verkligheten själva bestämmer, så brukar fängelse eller dödsstraff vänta de som säger att kartan är felritad.

Vi är ju vana att se Sverige rätt högt upp på världskartan med Europa under mitt på kartan. Åt höger ligger då Asien och till vänster Atlanten och Amerika. Men kinesiska kartor placerar visst Kina i mitten och resten av världen ute i provinserna. Det beror väl på att man i Europa tycker att Europa är viktigast och bör vara i centrum, medan kineserna tycker att Kina är viktigast. På gotländska världskartor ligger nog Gotland i mitten. Då skulle världens centrum ligga i närheten av Lojsta gissa jag. På de tidigaste kartorna som ritades låg Jerusalem i centrum som världens medelpunkt. Men nu vet man att denna befinner sig i ett änge vid Lojsta.  Platsen är utmärkt med en stor phallosliknande sten på vilken det står: ”Här på världens mitt, står faktiskt jordens p-tt”.

  Annars är det besvärligt att på en karta avbilda hela världen. Alltså försöka platta ut klotet till en skiva. En farbror som hette Geradus Mercator och levde någon gång på 1600-talet ligger ju bakom de världskartor som vi brukar se idag. Men det blev ju lite konstigt när han försökte platta till jordklotet. För på dessa kartor ser ju Europa större ut än Sydamerika och Australien ser ju ut att vara mycket mindre än Grönland. Det bästa sättet att avbilda ett klot är väl egentligen ett klot, som en jordglob. Fast när man går vilse i skogen är ju en sådan inte till mycket hjälp. Då kan det ju vara bra med en telefon med GPS. Men då får man inte gå vilse för länge för då tar strömmen slut i batteriet. Så bäst är nog ända en karta och en kompass, tycker jag. Dikt på detta:

  En gång så for jag vilse
och var borta för en stund
Jag miste all min riktning
och var rädd att gå på grund

För runt mig brusa stormen
och allt blev mörkt och hårt
Och det som varit enkelt
blev plötsligt väldigt svårt

  Då hitta jag en karta
med några tecken på
En sol, ett hjärta och
en pil vart man skulle gå

Och där fanns varma nätter
och vi, just du och jag
låg bredvid varandra
och väntade på dag

God morgon vänner!

  Idag är det Norges nationaldag. Gratulerar med dagen Norge. Snart får alla ungar ställa upp och vandra genom staden och vifta med den vackra norska flaggan. Det tycker de säkert är jättekul. Och sedan sjunger hela befolkningen att de ”elsker dette landet”. Och de gör de rätt i för de har ett fint land som är värt att älska.

  Som ni kanske vet var jag på Island för någon vecka sedan. Där har de nationaldag den 17 juni. Jag vet inte hur firandet går till på Island. Huruvida barnen går i led och viftar med flaggor till exempel. Men de borde de göra, för Island är också ett fint land.

  I Sverige är vi rätt dåliga på att fira vår nationaldag, tycker jag. Som om vi tycker det är lite pinsamt på något vis. Ni vet ungefär som damer som får höra att de har en vacker klänning och säger: ”den här gamla trasan” och ser generade ut. Men det tycker jag är dumt. Det är ju aldrig fel med en fest och ungar gillar att vifta med flaggor. Och så länge nationalism inte tar sig värre uttryck tycker jag det är rätt ok. Jag menar man behöver ju inte tycka illa om andra bara för man gillar sig själv.

  Men idag är det alltså Norges dag. Då man skall sjunga:

”Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.”

 Själv tänker som vanligt sitta och undra vad ”furet” och ”værbitt” betyder. Det gör jag alltid den 17 maj.

 

Peter

 

God morgon vänner!

Jag lovade ju att jag skulle skriva om mina intryck av Melodischlagerfestivalen igår kväll. Tyvärr orkade jag bara se delar av detta arrangemang, för det höll ju på hur länge som helst. Men jag har också uppdaterat mig kring det viktigaste nu på morgonen. Det jag såg var annars rätt trist, tycker jag. Naturligtvis var det bra att vinnarlåten påminde om tidigare brott mot mänskligheten och därför säkert retar den ryske presidenten Putin. Hoppas han blir mer magsur än han redan är och får magsår och tarmvred. Men jag tyckte inte att själva låten var så jättebra.

Själv tyckte jag den italienska balladen var bäst. Dessutom sjöngs den ju mestadels på det vackra italienska språket som jag är ledsen att jag varken förstår eller kan prata. Men det var ju en liten del som innehöll en engelsk översättning av innehållet. Det tillförde ju knappast någonting positivt utan var bara en försämring. Överhuvudtaget är det inte bra med textremsa till låtarna. För då hinner man läsa vad det handlar om och upptäcka hur oerhört fåniga många texter är. 

Annars vad det jag såg rätt trist. Ingen transa med skägg eller små ryska gummor som bakar eller annat skojigt. 

Peter

Hej vänner!

Jag läste i tidningen att en som heter Margareta Larsson och tidigare var riksdagsledamot för Sverigedemokraterna får 62400 spänn i månaden, för att låta bli att infinna sig på sin arbetsplats. Rätt bra betalt för att stanna hemma. Men lite konstigt. Hon är visst svärmor till Sverigedemokraternas partiledare, har jag förstått. Påminner mig om ett gammalt ordspråk. Det lyder: ”När inte fan vill gå själv, skickar han en käring.” Och visst tycker jag att det känns lite surt att vara med att betala för att damen inte skall visa sig i Sveriges riksdag. Men kanske är det värt pengarna trots allt, att slippa ha den tokan i riksdagen. Det finns ju en del andra där som man också kunna tänka sig att betala för att slippa se på den arbetsplatsen.

Själv är jag ju inte medlem i något parti. Som Groutcho Marx sa: ”Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bli medlem i en klubb som tillåter såna som mig som medlemmar.” Fast det är klart jag kunde ju hoppa in några veckor, om jag sen får 60 lax för att hålla mig undan. Tyvärr är ju Groutcho död. För det hade ju varit kul att höra vad han skulle sagt om den amerikanske presidentkandidaten Donald Trump. Han skulle säkert inte gillat honom iallafall. För det verkar vara en riktigt otäck fan. Han är dessutom väldigt rik, så även om han fick 62400 spänn i månaden, skulle han väl strunta i det och fortsätta visa sig offentligt. 

Nu sitter säkert många av er och ser på Eurovision Song Contest. Men jag sitter här och skriver till er. Groutcho sa en gång: ”Jag tycker att televisionen är mycket lärorik. Varje gång någon sätter på den, går jag in i ett annat rum och läser en bok.” Själv tycker jag att det kan vara kul att se på TV om inte programmen är för långa. För jag är en rastlös sort. Men nu skall jag gå och lyssna en stund. I morgon kan ni alltså läsa på denna blogg om ”rätt låt vann”. Men bara av de som jag orkade lyssna på. Förra gången var det några ryska gummor som sjöng. Det var rätt kul. Fast i år vet jag inte om det är några små ryska gummor med. Men vi får se om det är något annat som jag kan rösta på.

Peter

Hej vänner!

 Som en del av er vet var jag på Island i förra veckan. Bland annat besökte vi Thingvellir där islänningarna höll ting under vikingatiden. Det var där som man bestämde sig för att bli kristna år 1000. Hur det gick till är en intressant historia. Anledningen var att man ville undvika att hamna i bråk med den norske kungen Olav Tryggtvasson som var kristen. Han hade ovanan att tvinga andra att dela hans religiösa uppfattning genom att övertala dem till detta med hjälp av våld eller hot om våld. Nu hotade han islänningarna att komma och hälsa på om de inte kristnade sig omedelbart bums.

Den som genomdrev detta beslut var hövdingen och lagmannen Torgeir Torkelsson. Han trodde själv på Oden, Tor och Frej och grabbarna. Men efter att ha grubblat på fråga en hel natt steg han upp på talmannens kulle och föreslog till allas förvåning att man skulle kristna sig. Antagligen för att undvika att denna infekterade fråga skulle leda till bråk med den jobbiga kungen och hans intoleranta kompisar. Men för att gå med på detta krävde Torgeir att islänningarna skulle få göra tre viktiga undantag och anpassningar till förhållandena på Island. Dessa var att det fortfarande skulle vara tillåtet att äta hästkött och att dyrka de hedniska gudarna hemma hos sig själv när ingen utanför familjen såg på. Tyvärr krävde han också att islänningarna skulle få fortsätta med den otäcka ovanan att sätta ut barn i skogen. Men det var nog inget större bekymmer för de kristna som gjorde på samma sätt.  Så egentligen fortsatte man nog att leva som tidigare i lugn och ro. Man blev liksom kristna på det isländska sättet.

Själv är jag ju inte kristen. Så jag kan med gott samvete äta den utmärkta Gustavskorven som ju är gjord på hästkött. Då jag inte heller är jude eller muslim kan jag också äta fläskkotletter. Men jag tycker egentligen bäst om lamm på tallriken. På Island äter man förresten mycket lamm. Hur det är med hästätandet på Island nu för tiden vet jag inte. Det serveras i varje fall inte på krogen, vad jag vet. På vissa krogar serveras de valkött. Men på dessa ställen äter inte förståndiga människor som jag. Så innan man går in på en krog i Reykjavik skall man kolla att det finns en skylt som försäkrar att det inte serveras valkött där. För det skall man inte äta eller uppmuntra ätandet av.

Idag är det fredag och jag skall gå hem tidigt från jobbet har jag tänkt. Jag funderar på att göra en lasagne till middag. Till det dricker vi ett glas rött vin eller två. Sedan lite gorgonzola. Men vad det blir för dessert har jag inte bestämt än.

 

Trevlig helg

 

Peter

 

 

Hej vänner!

Idag när jag cyklade hem såg jag hur alla äppelträd och körsbärsträd blommade i trädgårdarna. I Japan firar man ju särskilt de blommande körsbärsträden och tar ledigt och går ut och sätter sig under dessa blommande träd. En fin tradition som borde införas också här. Till skillnad från Halloween som är en fånig högtid som borde avskaffas. Det finns ju många japanska dikter som handlar om blommande körsbärsträd. Förresten har Werner Aspenström skrivit en dikt om en fjärilslarv som bor i ett körsbärsträd. Han skriver så här:

”Jag sträcker ut mig från mitt körsbärsblad

och spanar mot evigheten:

Evigheten är alldeles för stor idag,

alldeles för blå och tusenmila.

Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad

och mäter upp mitt gröna körsbärsblad.”

Rätt fint tycker jag. Ungefär som vi människor kan känna inför rymdens storhet och tidens evighet. För stor och tusenmila. Men då kan man liksom stanna upp och titta på ett blommande körsbärsträd, när man är på väg till jobbet. Fast det är ju ofta obegripligt vackert förstås. Och konstigt nog blir jag ofta lite vemodig när något är vackert på det sättet som blommande körsbärsträd är. Och nu har jag fönstret öppet och utanför sjunger en koltrast på det där oerhört vackra blå sättet, som gör att man nästan kan börja gråta. För att det är så vackert. 

Japanerna skriver ju förresten en sorts korta dikter som heter haiku. Nu tror jag det finns en massa regler för hur en haiku skall vara utformad. Men som ni vet är jag inte alltid så bra på regler, så jag tänker skriva en haiku som antagligen är felaktig:

När jag såg körsbärsträden 

blomma i din trädgård

blev jag stående

rädd att störa koltrastens sång

Peter

Hej vänner

Som en del av er vet har jag varit på Island. I reklamen för att få folk att åka till Gotland brukar det stå att Gotland är annorlunda eller något sådant. Men det är inget jämfört med Island, som är väldigt annorlunda på många sätt. Speciellt naturen som är speciell. Nästan inga träd och vulkaner här och där. Och stora fält av stelnad lava. Det är liksom hårt, taggigt och tufft. Som en felexponerad svartvit bild ungefär. Eller som bilder från en annan planet eller ur en fantasybok. Man blir nästan lite rädd och förstår att i de här bergen bör man inte gå vilse en dag när det snöar.

Vi bodde i Reykjavik som är en lite speciell stad tycker jag. Inte direkt vacker precis. Saknar skönhetsråd om man säger så. Som en nybyggarstad som fått växtvärk och fått för sig att slå upp kåkar lite här och där utan hänsyn till omgivningen. Men jag tyckte om Reykjavik iallafall. För staden är lite som ett ostron. Hård och ojämn utanpå, men mjuk inuti. Stockholm är ju lite tvärtom som en persika. Fin på utsidan, men med en hård och oätlig kärna. Utom vid Hötorget, som är ett jävla kräkmedel. Utom Konserthuset som är fint.

Jag tog en del kort på fula hus i Reykjavik och någon trodde att jag därmed tog avstånd från dessa. Men det är helt fel för jag gillade dessa fula hus som liksom sticker upp ett långfinger i luften och säger: ”här står jag, så det så”. Fast jag undrar vem det är som kommer på att måla huset knallrosa eller knallgrönt. Men det är det någon Islänning som kom på skulle kunna bli fint. Eller så var det slut på annan färg i affären, så han fick ta de burkar som var kvar.

Förresten är det visst aktuellt att bygga ett Nobelmuseum i Stockholm på en klart olämplig plats och detta har visst stöd av några politiker. Jag hade hoppats att det var slut med sådana dumheter efter att folket reste sig vid almstriden 1971 och fick stopp på de marodörer som hade fått för sig att riva ner och förstöra hela staden. Dessa leddes av den socialdemokratiske vandalen och landshövdingen Hjalmar Mehr. Men där gick han äntligen på pumpen. Vilket för mig alltid har visat att det ibland krävs en direkt aktion för att få stopp på dumheter.

Åter till Island. Vi var bland annat på besök i Thingvellir (Þingvellir). Där Alltinget hade sitt första sammanträde år 930. Där samlades man två veckor i juni varje år och bestämde viktiga saker som lagar och sådant. Dessutom festade man rätt rejält vad jag förstår. Ända till år 1262 fick man sköta sina grejer i lugn och ro. Då lyckades den norske kungen ta makten och Alltinget gjorde ett uppehåll till 1918. Då var dock Danmarks kung även kung på Island. Detta rättades till 1944 då man fattade det kloka beslutet att bli republik och strunta i monarkistiska fånerier som plågar många andra folk.

Thingvellir är också intressant på så sätt att det är en av de få platser på jorden där man tydligt ser hur de tektoniska plattorna glider isär. Här är det den nordamerikanska plattan som glider ifrån den euroasiatiska plattan med ungefär två cm per år. Det ger upphov till en spricka som man tydligt kan se. Han som kom på detta med kontinentaldriften hette förresten Alfred Wegener och blev visst rätt mobbad inledningsvis för sin teori. Men alla som varit vid Thingvellir ser att han hade alldeles rätt.

Det är förresten en spännande plats på andra sätt också. Bakom den plats där lagmannen brukade stå reser sig en hög bergvägg som en mur. Jag tänket på muren runt Mordor i Sagan om ringen. Där bodde ju Sauron som var en otäck gubbe. Men nu reser sig berget mot den nordamerikanska plattan och där bor ju en gubbe som heter Donald Trump. Så muren kunde gott vara högre så han inte kommer hit. 

Nedan lite bilder

Peter