Hej vänner!

Idag när jag cyklade hem såg jag hur alla äppelträd och körsbärsträd blommade i trädgårdarna. I Japan firar man ju särskilt de blommande körsbärsträden och tar ledigt och går ut och sätter sig under dessa blommande träd. En fin tradition som borde införas också här. Till skillnad från Halloween som är en fånig högtid som borde avskaffas. Det finns ju många japanska dikter som handlar om blommande körsbärsträd. Förresten har Werner Aspenström skrivit en dikt om en fjärilslarv som bor i ett körsbärsträd. Han skriver så här:

”Jag sträcker ut mig från mitt körsbärsblad

och spanar mot evigheten:

Evigheten är alldeles för stor idag,

alldeles för blå och tusenmila.

Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad

och mäter upp mitt gröna körsbärsblad.”

Rätt fint tycker jag. Ungefär som vi människor kan känna inför rymdens storhet och tidens evighet. För stor och tusenmila. Men då kan man liksom stanna upp och titta på ett blommande körsbärsträd, när man är på väg till jobbet. Fast det är ju ofta obegripligt vackert förstås. Och konstigt nog blir jag ofta lite vemodig när något är vackert på det sättet som blommande körsbärsträd är. Och nu har jag fönstret öppet och utanför sjunger en koltrast på det där oerhört vackra blå sättet, som gör att man nästan kan börja gråta. För att det är så vackert. 

Japanerna skriver ju förresten en sorts korta dikter som heter haiku. Nu tror jag det finns en massa regler för hur en haiku skall vara utformad. Men som ni vet är jag inte alltid så bra på regler, så jag tänker skriva en haiku som antagligen är felaktig:

När jag såg körsbärsträden 

blomma i din trädgård

blev jag stående

rädd att störa koltrastens sång

Peter