Jag gillar kartor. Redan när jag var barn tyckte jag att det var spännande att titta i kartböcker och se var det var djungel och var det var öken. Men även den topografiska kartan över Sverige var bra och med en kompass och den kunde man hitta vart som helst i skogen. Man behövde inte ens gå dit, utan kunde fantisera om hur det såg ut där i verkligheten. För det var ändå verkligheten som gällde och inte bilden av verkligheten. Det är det som gör att jag är så ofta är misstänksam mot politiska ideologier och deras företrädare. För de verkar liksom mer intresserade av kartan än av verkligheten. Och när vekligheten inte stämmer överens med kartan så skall liksom verkligheten anpassa sig. Det mest skrämmande är väl när kartan visar på ett land av mjölk och honung och verkligheten visar på svält och död. Det är då kartläsarna brukar börja förtiga det som inte stämmer med kartan. Sedan förtala och hota de som envisas med att säga att det är öken, där kartan visar sädesfält. I en demokrati blir det väl sällan värre än så. Men där de som tycker bättre om kartor än om verkligheten själva bestämmer, så brukar fängelse eller dödsstraff vänta de som säger att kartan är felritad.
Vi är ju vana att se Sverige rätt högt upp på världskartan med Europa under mitt på kartan. Åt höger ligger då Asien och till vänster Atlanten och Amerika. Men kinesiska kartor placerar visst Kina i mitten och resten av världen ute i provinserna. Det beror väl på att man i Europa tycker att Europa är viktigast och bör vara i centrum, medan kineserna tycker att Kina är viktigast. På gotländska världskartor ligger nog Gotland i mitten. Då skulle världens centrum ligga i närheten av Lojsta gissa jag. På de tidigaste kartorna som ritades låg Jerusalem i centrum som världens medelpunkt. Men nu vet man att denna befinner sig i ett änge vid Lojsta. Platsen är utmärkt med en stor phallosliknande sten på vilken det står: ”Här på världens mitt, står faktiskt jordens p-tt”.
Annars är det besvärligt att på en karta avbilda hela världen. Alltså försöka platta ut klotet till en skiva. En farbror som hette Geradus Mercator och levde någon gång på 1600-talet ligger ju bakom de världskartor som vi brukar se idag. Men det blev ju lite konstigt när han försökte platta till jordklotet. För på dessa kartor ser ju Europa större ut än Sydamerika och Australien ser ju ut att vara mycket mindre än Grönland. Det bästa sättet att avbilda ett klot är väl egentligen ett klot, som en jordglob. Fast när man går vilse i skogen är ju en sådan inte till mycket hjälp. Då kan det ju vara bra med en telefon med GPS. Men då får man inte gå vilse för länge för då tar strömmen slut i batteriet. Så bäst är nog ända en karta och en kompass, tycker jag. Dikt på detta:
En gång så for jag vilse
och var borta för en stund
Jag miste all min riktning
och var rädd att gå på grund
För runt mig brusa stormen
och allt blev mörkt och hårt
Och det som varit enkelt
blev plötsligt väldigt svårt
Då hitta jag en karta
med några tecken på
En sol, ett hjärta och
en pil vart man skulle gå
Och där fanns varma nätter
och vi, just du och jag
låg bredvid varandra
och väntade på dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar