Hej vänner!

 

Kometen med det sexiga namnet 12p/Pons-Brooks är på väg och kommer snart vara synlig på himlen. Den var senast här 1954. Alltså året då jag föddes. Den kommer nämligen förbi var 70:e år. Så om jag inte kollar in den nu i år, kommer jag aldrig få se den. 

 

Jag är således jämngammal med detta järtecken från rymden. Undra vad den bär med sig för budskap. Förra gången var det väl antagligen för att uppmärksamma att ett gossebarn fötts på Sundsvalls lasarett. Ett barn vars tillkomst nog var en lika förvånande som glad händelse, för barnets föräldrar. De hade nog egentligen inte planerat detta så noga. För det var ju tio år sedan de senast behövde byta blöjor på någon unge. Så dyker jag liksom upp, så där på sladden. Kanske tänkte de att man inte bör slarva, när en komet är på väg. Då kan ju vad som helst hända. 

 

Apropå järtecken läste jag att en bekant fått besök av en härfågel. Denna fågel ansågs ju förr varsla om krig och ofärd. Den låter rätt kul. ”Pop, pop, pop eller något åt det hållet. På latin heter den förresten Upupa epops vilket verkar vara ett onomatopoetiskt namn.

 

Kometer och härfåglar varslar alltså om elände i denna onda tid. Å andra sidan har jag sett båda sakerna i tider som jämfört med nu, var alldeles utmärkta. Nils Ferlin har ju skrivit en dikt om: ”Den stora kometen”. I den beskrivs hur folk i sin oro gör bot och bättring, när de först ser kometen. För att efter några veckor återgå till sitt syndiga liv med sprit och cigarrer. 

 

Jag är alltså jämngammal med en komet och rockmusikens födelse. Jag har sett Hylands Hörna och ätit Raketost. Jag åt en hamburgare på den första McDonalds, som öppnade på Kungsgatan 1973. Då var jag alltså 19 bast och hade hunnit vara riktig jättekär och lika riktigt jätteledsen, över att det tog slut. Jag hade bitit det första bettet i äpplet och därefter käkat en hel jävla korg av sådana. Nu satt jag med min kompis Benke på ett ställe, som alltså serverade pannbiff i semla med pommes till. Rätt gott, men inget som bota olycklig kärlek precis. Det ända i matväg som kan bota sådant är Guinness och musslor samt en Irish i efterrätt. Om det inte är för mycket kaffe i förstås. Då blir man bara gråtmild och lite besviken. Själv har jag ju bara kaffe i min Irish numera och har därför, blivit just känslig och ofta lite blöt i ögonen.

 

Under två kungar har jag levt och ett antal regeringar har passerat. Ett ondskans imperium har fallit, för att återuppstå om möjligt än jävligare. Hydrans huvud höggs av, varpå två nya växte ut. Det känns rätt hopplöst. Men som det står i Korinthierbrevet ”Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.” Så även om hoppet inte är etta, så är det en god tvåa. Nu skall jag gå och lägga mig. Sov gott.

 

Peter

 

 

 

 

Hej vänner!

 

Igår var det långfredag och vi påmindes på nytt om Jesus död på korset. En hemsk historia om tortyr, som skrämde mig som barn. Det var piskning, törnekrona, spikar och spjut som stacks upp i sidan. Till slut dog han för våra synder. Som barn begrep jag aldrig varför mina synder var så stora, att någon skulle plågas ihjäl på grund av dessa. Det begriper jag fortfarande inte. Så dra inte in mig i det. Visst har jag syndat vid upprepade tillfällen och fått känna både skuld och skam. Men att Jesus skulle ta på sig detta och dö för mina rätt måttliga synder, verkar helt onödigt. Jag har väl i stort sätt följt tio guds bud och den gyllene regeln. Om några borde straffas är det väl de presidenter och före detta presidenter som brutit mot samtliga dessa regler och syndat på alla sätt som går att synda på. Så jag hoppas det finns ett helvete, där dessa idioter hamnar till slut. Men det finns det nog inte. Det verkar dessutom som helvetet, flyttat upp från underjorden och är nu placerat på planetens yta. Så det är väl därför alla djävlar numera är här. Nu kan mänskligheten samma fråga som Jesus gjorde på korset: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” 

 

Numera är ju långfredagen mest som en fredag vilken som helst. När jag var barn var det fortfarande en allvarlig dag då det mesta var stängt. Nu finns det ju inte någon sådan dag av allvar. Vilket är lite synd på något sätt, även om jag som barn tyckte denna dag var ovanligt tråkig och lite otäck. Men sedan dess har ju massor av oskyldiga människor plågats ihjäl, av de som makten har. Vi är på något sätt inne i den sjätte timmen, när mörkret kom över landet och detta mörker, skall vara till den nionde. Så vi kunde gott ägna en dag åt allvar. 

 

I den del av universum som vi kan se, finns visst cirka 200 000 000 000 galaxer. Dessa finns minst 300 000 000 000 000 000 000 000 stjärnor i dessa galaxer, vilket är rätt många. Runt var och en av dessa stjärnor verkar det snurra planeter. På en av dessa planeter sitter alltså jag och skriver. Vilket är lite unikt. Att det någonstans i universum sitter en annan gubbe och skriver precis samma sak som jag, är  rätt osannolikt. Men att det sitter en annan gubbe någonstans på en annan planet och skriver, är däremot rätt sannolikt. Som ni kanske läst, så har det nya James Webb teleskopet gjort observationer, som tyder på att teorin om Big Bang inte stämmer. Så kanske finns trots allt ingen början och inget slut, i vare sig tid eller rum på universum. Kanske är det som jag lärde mig när jag var barn, att allt drunknar i oändlighet. 

 

Jag har gått tillbaks och läst gamla inlägg på denna blogg och upptäckt att jag ofta på ett tjatigt sätt skriver om saker jag tidigare skrivit om. Vilket känns lite pinsamt. Jag har uppenbarligen ett rätt taskigt minne och en begränsning i min kreativitet. Vilket jag inte kan hjälpa och hoppas ni har förståelse för. 

 

Det har kommit en ny bok som jag inte har läst. Men jag har läst recensionerna och om innehållet. Jag skall absolut läsa denna bok, för den handlar om något viktigt. Det är en bok som handlar om skådespelaren och teaterdirektören Benny Fredrikssons liv och hur han av skandalpressen drevs att ta sitt liv. Inte för något han gjort, utan på grund av rykten. Vilka som författaren i ovanstående bok visar, i stort sätt saknade substans. Benny Fredriksson var säkert en person med brister och tillkortakommanden, som oss alla. Inte minst undertecknad är behäftad med sådana. Men att Benny Fredriksson skulle begått sexuella övergrepp eller tvingat en skådespelerska att göra abort, var tydligen rent förtal och skitsnack. Aftonbladet fick visst någon sorts symbolisk tillsägelse, att ge fan i att förtala folk. Men det var en skittidning då och det fortsätter Aftonbladet vara. Ord är alltså viktiga och något man skall vara aktsam med. De kan till och med döda.

 

Jag delade ju ut morgontidningarna när jag skrev min examensuppsats. Som för övrigt var en skitdålig sådan, som jag skäms för. Men vid tretiden på morgonen stod jag alltså beredd med min vagn och väntade på tidningarna. När de kom sprang jag upp och ner i trapphusen på Döbelnsgatan och levererade morgontidningar. Mest Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Men också några Stockholmstidningen, som då återuppstått, för att några år senare läggas ner igen. Det var några exemplar av tidningen Dagen också som några äldre damer med knut i nacken, satt och längtade efter till morgonkaffet. När jag var klar med utdelandet gick jag hem och läste alla de tidningar som jag själv passat på att stoppa ner i min egen brevlåda, när jag sprang förbi min dörr. För min port ingick nämligen i det område, jag hade att leverera i. 

 

Jag träffade ju på morgonen några av mina kollegor i tidningsutdelningsbranschen. Det var påtagligt ofta personer som hade börjat med detta jobb som ett extraknäck och för vilka det blivit en livsstil. Flera var avhoppade akademiker. Andra var väl lite udda personligheter, som funnit ett jobb som passade dem. Ställde begränsade krav på social kompetens och gav tid till annat. Men att kliva upp klockan tre varje natt gör det lite arbetsamt att umgås med folk på kvällstid. För man bara somnar. Men det bekymrade nog inte en del av mina tidningsutdelande kompisar. För det verkade tycka socialt umgänge var lite ansträngande och skönt att inte ha för mycket av. 

 

Snart skall stenen rullas undan och graven kommer vara tom. Han är ”sannerligen uppstånden” kan vi säga och plocka lite godis ur vårat påskägg. Själv lovar jag att bli troende, så fort det blir fred på jorden och därefter prisa gud varje dag. Tills dess är jag samma gamla gudsförnekare som innan. 

 

Rädda Barnen behöver stålar. Så nu skickar ni genast dit lite sådana: https://www.raddabarnen.se/stod-oss/swish/

 

Peter

 

 

 

Hej vänner!

Det var bättre förr. Vilket på något sätt är lite skamligt att säga. Men det är klart att det beror en hel del på vad man menar med förr. Det var ta mig fan inte bättre på 1300-talet eller 1800-talet. Inte heller under större delen av 1900-talet. Men det var bättre på många sätt när jag var ung, än det är nu. Även om det var rätt jävligt i världen, även då. Men nu är det ju helt enkelt överjävligt. Om denna världs elände orkar jag inte skriva. Får väl bara konstatera att Satan tycks styra i sina olika skepnader. I helvetet är det jävligt tomt nu för tiden. Detta då alla djävlar är här och bråkar Får väl erkänna att jag blir väldigt nedstämd i perioder på grund av världens obegripliga ondska och dumhet. 

 

Det håller förresten på att bli vår. För strandskatorna har kommit till Visby. Jag hörde faktiskt en sådan flyga och pipa över staden, redan för några dagar sedan. Men då var det mörkt så jag såg den inte. Men idag har jag sett flera stycken. Snödroppar och vintergäck blommar, i denna stads botaniska trädgård och blåsipporna har kommit. Sålunda har jag överlevt ytterligare en vinter. 

 

När jag var barn började det så här års bli dags för kulspel och hopprep. Men jag tror inte barn ägnar sig åt sådant längre. Fast det vet jag inte. Men stenkulor verkar inte finnas kvar. Ej heller kulpåsar, i vilket man kan förvara dessa kulor. De enda kulor man numera bär med sig, är de i påsen mellan benen. 

 

Den engelske filosofen Bertrand Russel har jag citerat förut i denna blogg. Han säger mycket klokt som jag gillar och håller med om. I en intervju när han är gammal, säger han två saker har livet och hans studier lärt honom. För det första att man när man studerar en företeelse eller frågeställning, skall man bara bry sig om fakta och vad de ger vid handen. Inte bry sig om hur man önskar att det skall förhålla sig eller vilken åsikt man tror skulle kunna leda till social framgång. Vilket är jobbigt om man av folk man gillar, blir illa omtyckt på grund av att man inte håller med. Man skall trots det, enligt Bertrand, bara bry sig om fakta. Vilket är svårt, men inte omöjligt. För det finns fakta även om en del förnekar att så skulle vara fallet eller inte vill höra om det, som talar emot deras egen uppfattning. 

 

Det andra som livet lärt Bertrand Russel är att hat är dumt och kärlek och förståelse är klokt. Det är en förutsättning att vi skall överleva tillsammans på sikt. Vilket innebär att vi måste stå ut med att det finns andra som inte delar våra uppfattningar, till alla delar. Inte förnedra, kränka, hota eller i värsta fall ta livet, av de som inte tycker som vi. På den punkten har varken jag eller Bertrand någon större nytta av det som livet lärt oss. För de med makt verkar ofta inte hålla med och skiter i vår naiva uppfattning. 

 

Den 17 februari 1600 avrättades Giordano Bruno på ett kättarbål i Rom. Han hade då i 8 år vägrat ta tillbaka sitt påstående att jorden snurrade kring solen och inte alls var universums centrum. För han tyckte att alla fakta, talade mot att så var fallet. Han hade ju kunnat ta tillbaks alltihop och säga att han nu läst bibeln och insett att den heliga katolska kyrkan hade rätt och han fel. Han skulle på knä inför den heliga stolen bett om förlåtelse, för sina tidigare åsikter och sin villfarelse. Men då han inte gjorde så brände man honom till döds i guds namn. Något som katolska kyrkan ännu inte bett om ursäkt för. Den ber ju ytterst sällan om ursäkt för allt djävelskap den ställer och har ställt till med. 

 

Vi lever i en lögnernas tid där den tekniska utvecklingen gör det allt lättare att ljuga och bedra. Numera ljuger bilden ofta och om någon ringer upp och pratar med röst, som du känner igen, kan du inte vara säker på, att den inte är en av AI skapad röst. Som låter exakt som denne någon, du känner. Den artificiella intelligensen är alltså bättre än vår egen, vad gäller att ljuga och bedra. Lättare är att avslöja sådana som Putin och Trump. Vad gäller dem är det ju bara höra om de öppnar käften och säger något, för att vara säker på att de ljuger. Men så besitter de ju varken artificiell eller annan sorts intelligens.

 

Något är sålunda fel på detta land. Fan vet när det blev fel på alltihop. Var det när man lade ner postkontoren eller när man släckte fyrarna. Fyrarna behövs ju inte av handelssjöfarten längre, då man har gps och kan styra med hjälp av satelliter från rymden. Så man har släckt fyrarna. Det är klart att det är fel på ett land, vars kust saknar tända fyrar. Över ett sådant land råder ett stort mörker från kust till kust. 

 

Ibland kan man fundera på vem man är och vem man skulle vara på en annan plats i världen. Om jag inte bodde i ett land med yttrandefrihet och tryckfrihet, utan i ett land där det var förenat med livsfara att säga vad man tänkte och tyckte. Som i den mordiska lögnarens och krigsförbrytarens stora land. Skulle jag då våga öppna käften och vara oppositionell. Eller skulle jag fegt hålla käften. Antagligen, för jag är inte en speciellt modig person. Men även i Sverige finns det ju ställen där yttrandefriheten är begränsad. Där ingen jävel vågar vittna eller konfrontera de yrkeskriminella, som förstör för alla andra. Jag vet inte om jag skulle våga vittna, om det skulle leda till att jag skulle behöva leva gömd resten av livet och tvingas byta namn och personnummer. Nattens sprängning drabbade förresten Norrköping, om ni undrar. Som sagt är fyrarna är släckta och ett stort mörker råder i detta land.

 

Jag har varit trött de sista veckorna och som en gammal gubbe sovit middag. Men jag vägrar dock ha filttofflor och keps med öronlappar. Hatt skulle jag kunna tänka mig, om den är tuff. Dock aldrig när jag kör bil. Ty min far berättade för mig att folk som behåller hatten på när de kör bil är en trafikfara och inte borde få ha körkort. När jag var barn hade min far och nästan alla andra gubbar, någon huvudbonad på skallen utomhus. Hatt eller möjligtvis keps. Men min far tog av sig hatten, när han körde bil. Detta för att visa att han visste hur man gör när man kör bil. Först tar man av hatten. Om man som han var född 1909, vet man sådant.

 

Om man träffar en kille från Lima, vet man ju inte om det är en dalmas eller peruan man möter. Speciellt inte om peruanen pratar dalmål eller dalmasen spanska. Då blir man jävligt förvirrad och tänker att världen är konstig och att denna dalmas eller peruan bekräftar att så är fallet. Så känns det med det mesta nu för tiden. Man kan aldrig vara riktigt säker på något. 

Hej då!

 Peter 

 

Hej vänner

Jag sitter här och funderar på hur lite jag har att säga till om. De mesta som händer kan jag ju inte påverka. Vilket har gjort att det blivit fel på de mesta i världen. Hade bara jag fått bestämma hade det varit oerhört mycket bättre. Några krig hade inte funnits och alla människor hade fått käka sig mätta. Varenda unge skulle i lugn, ro och trygghet få sova i sin säng om natten. Alla hade fått göra som de ville, så länge det inte skadade någon annan. Mycket onödigt skulle försvunnit som internet och snabel-a. Men tågen skulle ha restaurangvagnar med vita dukar och serverat köttbullar med gräddsås och till det en starköl. Man skulle kunna pollettera sin cykel på dessa tåg och cykla sista biten till målet för sin resa.

Nu har allt förändrat till oigenkännlighet och jag undra ibland var fan jag befinner mig. Som jag gått rejält vilse och nu snubblar fram i ett moras, där allt rivs och jävlas. Någonstans lurade någon fan på mig en karta och pekade vart jag skulle gå. Men den jävla kartan hade inte så mycket med verklighetens storskog att göra. Så nu står man här och känner sig vilse och lite ledsen.

Jag är alltså 69 år och planerna för dagen är att jag skall gå till doktorn och visa upp en fot som jävlas och gör ont. Vilket han kommer konstatera inte är mycket att göra åt. För det är det nog inte. Dessutom är det en jävligt ful och knölig fot som är 69 år den med. Fast en gång var den en liten gullig bebisfot. Men det var länge sedan. Nu är den för jävligt ful och dum.

Nattens sprängning inträffade i Åkersberga hörde jag på nyheterna. Undra var gangstergängen skall spränga i morgon. Blir väl som vanligt en överraskning. Vem som skall bli skjuten i morgon och var, är inte heller något man riktigt kan veta. Men sannolikheten för att att det inte skall sprängas eller skjutas, är väl lika stor som att få 13 rätt på tipset.

Och de jävla krigen bara fortsätter och gör en förtvivlad i sin ondska och galenskap. Det var val i Ryssland och den jävla krigsbrottslingen, vann visst detta val med 88 procent av rösterna. Vilket är lite dåligt jämfört med hans kollega i Nordkorea som visst brukar vinna med 99,9 procent. Det är ju på ett sätt lite konstigt, att diktatorer brukar välja att fuska sig till den typen av siffror. Som alla inser bara är ett jävla påhitt, som ingen normalbegåvad människa tror på.

Ute har vintern kommit tillbaka. Ett trist och onödigt bakslag. Jag längtar efter att det skall bli varmare och sol. För några dagar sedan var det på rätt väg, kändes det som. Men nu är det kallt och grått igen. Vilket det känns som jag inte har tid med längre. Nu måste jag sluta skriva, vi hörs!

Peter

 

 

Hej vänner!

Det har blivit allt svårare att skriva nya inlägg i denna blogg. För jag är i tankarna så upptagen av allt ont som sker i världen. Den har väl aldrig varit en idyll men nu är den för överjävlig vad gäller ondska och galenskap. Dessutom överfull av dumhet och lögner. Som Taube skriver i en visa: ”det är krig och politik som fördärvat vår värld.” Vilket det ligger mycket i. Dessutom har dessa företeelser fördärvat denna blogg och gjort den oerhört tråkig och ledsam.

Ni kanske undrar hur jag ser på de existentiella frågorna. Jag får väl erkänna att jag inte har några bra svar på dessa. Vi lever en stund här på jorden och sedan dör och med oss vårt medvetande. Huruvida livet har någon mening för mig som person, är jävligt oklart. Min funktion verkar mer vara som andras, att föra livet vidare. En uppgift som jag skött med den ära, om jag får säga det själv. Men den är ju numera avklarad och om det var meningen med alltihop, kunde jag ju lika gärna lägga ner verksamheten.

Freud sa att syftet med hans terapi var att göra så patienterna kunde arbeta och älska. Nu har jag, utan att gått i psykoanalys, klarat av bägge sakerna. Rätt bra om jag förstått det hela rätt. För det är ingen som klagat. Fast om jag gått i psykoanalys kanske jag blivit ännu bättre på detta. Men det tror jag inte. Freud skriver spännande om sina fall. Men vad jag har läst, hittade han på mycket och spekulerade, på ett sätt som inte har något med vetenskap att göra.

Jag läste förresten, om någon som hade gått i psykoanalys och var besviken. För hans psykoanalytiker hade somnat under behandlingen. Vilket inte är så konstigt med tanke på hur tråkig denna verkar vara. Men det är klart om analysanden berättar lite spännande och saftiga detaljer om sitt sexliv, kanske man piggnar till. Annars verkar ju hela grejen urtråkig och verkar inte göra vare sig behandlare eller behandlad, gladare och mer livsbejakande.

Jag tänker ju rätt mycket på den långa evolution som lett fram till vilka vi är idag. I det perspektivet är ju 1000 år ingenting. Men för 17000 år sedan var de några människor som gick in i Altamiragrottan i Spanien och målade de djur som levde runt dem. Väldigt fina målningar som fångade djurens rörelse och skönhet på ett fantastiskt sätt. Varför de målade dessa målningar vet man inte. Men en modern människa skulle knappast gjort det bättre. Men de tog också färg i munnen och blåste ut över den hand de lagt på klippväggen. Kanske som en hälsning till oss. Kanske för att berätta att vi ”var här och målade. Tänk på oss så vi inte glöms bort. Vi som jobbade med att överleva och göra så nya människor tog över efter oss. Vi gjorde viktiga saker i livet, som att arbeta, äta och knulla. Men vi målade också dessa fina bilder. För konst är viktigt, så det så!”

En storm är på väg och färjorna är visst inställda i morgon. Själv är jag trött. Vilket jag av någon okänd anledning, varit de senaste veckorna. Det känns som allt är fel på något sätt. Fel på världen, fel på Sverige och fel på mig. Och en storm är på väg. Dikt på det:

Du sa att jag inte fick
tappa hoppet.
Men jag tappar
vad fan jag vill

För i det långa
loppet, har jag sträckt mig,
utan att räcka till

Tiden är ond och jävlig
och värre verkar den bli

Så styr då djävlar världen och
Fenrisulven är fri.

Och dumheten dyrkar
det onda, i både
väst och öst

Det skall visst bli
vår i morgon, men i kväll
är det höst.

 

Peter

 

 

 

 

Hej vänner!

Galenskapen bara fortsätter. Nu har Israel genom sin krigföring lyckas förvandla Gaza till ett jävla koncentrationsläger, där helt oskyldiga människor dör av bomber, kulor och svält. Mest kvinnor och barn, vad jag förstår. Vilket bortsett från sin omänsklighet i sig dessutom, är det bästa stöd som deras fiender kan få. Efter det här kommer det knappast längre vara brist på folk som vill bli soldater i deras motståndares arméer och hämnas. Så började allt med en vidrig massaker och så fortsätter det med en lika vidrig massaker. Det enda jag kan göra är att känna maktlöshet och förtvivlan över denna totala ondska och galenskap.

Jag tänker på Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren. På alla de som vägrat säga: ”All makt åt Tengil, vår befriare” och som mördats på grund av detta. Tänk att Astrid skrev om vad som skulle hända, som hon kunde se in i framtiden. För att Tengil är av samma skrot och korn som Putin, Trump och deras föregångare Hitler. Tengil erövrade ju Törnrosdalen med hjälp av draken Katla. Det är ju som nu när Putin försöker erövra Ukraina och det som gör att han inte är helt lätt att komma åt, beror ju på att han har tillgång till kärnvapen som är vår tids Katla. Men möjlighet att utrota oss alla. ”Ibland måste man göra saker, en om det farligt. Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort”, säger ju Jonatan. Vilket känns lite jobbigt när man sitter här i sin maktlöshet och inte gör så mycket och faktiskt inte vet vad man skall göra heller. Man vill ju inte vara en liten lort precis. Men som det stod i broschyren ”Om kriget kommer” som man läste med ångest som barn: ”Varje meddelande om att motståndet skall upphöra är falskt”.

 

Jag har tydligen blivit medlem i NATO. Känns så där om jag skall vara ärlig. Om inte den där jävla krigsförbrytaren i Moskva börjat jävlats och ta livet av folk, hade jag väl sluppit bli medlem i denna organisation. Men nu är det som det är. Det skall nog gå bra. För våra grannländer är ju med i samma klubb Vilket är rätt förståeligt med tanke på deras erfarenheter. Vi slapp ju undan senast då galna diktatorer fick för sig att ockupera grannländer och avskaffa frihet och demokrati. Men de drabbades desto värre. Medan vi maktlöst fick se på.

 

Vem fan kom förresten på att bygga sådana ställen som Tensta och Rinkeby och bunta ihop alla människor som kom hit från främmande land där. Som någon sorts jävla reservat, utan någon större kontakt med det omgivande samhället, utom vad gäller socialtjänst. Med den naiva och rätt överlägsna idén att vi med vår förståndiga och rationella syn på samhället, skulle få alla andra att till slut tänka som vi. För att sedan bli upprörda och förvånade, när så inte blev fallet. Vi som är så jävla bra borde väl alla ta efter, verkade en del tycka. Så blev det så här dumt att vi lever på olika håll och det har blivit ett ”dom” och ”vi”. Dom i de ”utsatta områdena” och ”vi” som bor på annat håll. Vilket naturligtvis blir en grogrund för misstänksamhet och fördomar på bägge håll. Vem fan bestämde att det skulle bli på det sättet. Så oerhört korkat.

 

För att inte tala om det förbannade friskoleexperimentet. Kan ingen förståndig människa se till att det avslutas. Jag vill ta mig fan inte bidra till att folk blir miljonärer på mina skattepengar, som jag tänkte var till för att ge barnen utbildning till fungerande medborgare. Inte ens nu, när Handelshögskolan säger att man inte kan lita på betygen från vissa skolor avspeglar kunskapsnivån, verkar man inse att hela denna idé är tokig och orättvis. Fast samtidigt kan jag förstå att det finns skolor där ingen vettig förälder vill ha sina ungar. Där vardagen består av stök, våld, hot och mobbing. Så om någon förälder söker ge sina barn en trygg skola och det är ett privat alternativ, är det förståeligt. Men hur fan blev det på det sättet?

 

Som ni märker är jag på ett jävla dåligt humör. Fan vet vad jag skall göra åt det. Men jag är taxvakt åt lilla taxen Stefan. Han är för det mesta på fint humör. Men han vill gärna bestämma själv. Oftast kommer han som ett skott om man ropar på honom. Men ibland har han något annat viktigt för sig och då ger han fan i att komma, innan han har kollat färdigt. Då kan man bli lite sur. Men det får man inte visa. Utan istället får man spela överlycklig när han till slut kommer. Så man är lite ambivalent. Taxar är ju kända för att vara lite envisa, vaktiga och självständiga. Stämmer precis. Stefan är faktiskt riktigt smart samtidigt. Båda när man vill lära honom något och när han vill hitta på något bus. Ligger och ser trött och likgiltig ut, för att plötslig rusa fram och sno en strumpa som man tänker sätta på sig. Sedan far han iväg med en som en raket. Men jag har slutat jaga honom utan ta bara en ny strumpa. För så jävla roligt skall vi inte ha. Dessutom brukar de strumpor han snor vara lite blöta efteråt. Han borde nog gå någon sorts kurs och lära sig bättre respekt för alfa-hanen, det vill säga undertecknad. 

 

Igår gick vi en promenad i Bellevueparken vid Brunnsviken. Då kom professor Åsa Wigforss knallande med sin lilla hund. Hon sitter ju på stol nummer 7 i Svenska Akademin. En akademi som det numera är fint att sitta i igen och inget man behöver skämmas för. Jag hade hört en intervju med henne på radion för en tid sedan, i vilken hon som vanligt var klok som en bok. Jag får väl erkänna att jag beundrar denna professor lite. I den där intervjun var hon klar som en fjällbäck. Vilket är skönt att någon är i denna tid, som verkar drunkna i kunskapsföraktets och lögnernas dy. Så jag sa att jag lyssnat på denna intervju och att jag tyckte hon var bra. Jag tror hon blev lite glad av att få beröm. Vi pratade några minuter och hon verkar vara mer hoppfull om att förnuftet till slut skall segra än jag är. 

 

Själv har jag under mitt yrkesliv ibland haft det jobbigt med teorier som, enligt min uppfattning, varit mer än lovligt spekulativa och ibland rent dumma. Jag har ju faktiskt hört folk påstå att man kan bota autism i sandlådeterapi och att bakgrunden till autism, är känslomässigt kalla ”kylskåpsmammor”. Jag har också hört folk som på fullt allvar menat att schizofreni orsakas av familjeproblematik och bäst botas med familjeterapi. Vidare att ADHD, eller DAMP som man sa då berodde på en ”tidig psykisk störning” och att bristen på koncentration och den höga aktivitetsnivån var ett sätt att ”agera ut sin ångest.” Då blev folk ibland förbannade för att jag menade, att det var ett jävla snömos, utan stöd i vetenskap och forskning. Så svänger pendeln som vanligt till nästa ytterläge och nu äter istället snart var tionde unge medicin för att fungera. Det skall ju vara den sista åtgärden när man prövat allt annat. Fan vet om det är så.

 

Barn behöver generellt en jävligt tydlig struktur för att fungera i grupp. En del mer än andra. Korta pass, när man håller käften och jobbar. Längre när man slappnar av och helst trots det håller käften, efter bästa förmåga. Samarbete är bra när, man är mogen att klara detta. Vilket få klarar de första skolåren. Då är det tydlig styrning som gäller. En sak som jag märkt när jag varit i klassrum är, att hur förstörda av skärmar och annat dumt ungar än är, blir det nästan alltid tyst om man säger: ”Det var en gång” och berättar en saga, utan att läsa den i en bok. Själv hade jag alltid några sagor på lager när jag jobbade som skolpsykolog. För de som inte kunde koncentrera sig då, hade bekymmer värda att bedöma och utreda. Får väl säga att jag nästan alltid hade rätt i dessa bedömningar.

 

Många av de barn jag jobbat med har haft stora bekymmer att klara de krav som undervisning i en stor grupp, som en klass ställer. De har behövt en mindre grupp med fler vuxna, där undervisningen helt kan individualiseras. Men ett tag var det ju som att svära i kyrkan att säga att så var fallet. För några hade kommit på att alla skulle integreras till varje pris. Man pratade om: ”en skola för alla” för ingen skulle behöva känna att han inte passade in i storklassens gemenskap. Vilket ledde till att en del ungar spårade ur helt och blev stämplade som omöjliga och tappade självförtroendet helt och for väldigt illa. Detta för att integrering blev någon sorts tecken på progressiv pedagogik, som några sådana där progressiva jeppar av den sort som vissa politiker gillar, sagt var bra och skulle fungera. Vilket det naturligtvis inte gjorde. Nu har man börjat omprövat även denna dumhet. Men många fick betala ett högt pris för dessa idéer. Visst kan jag kunnat känna, att det känns lite bra att säga: ”Vad var det jag sa”. Men jag tycker det känns så där, när jag tänker på alla de barn som utsattes för dessa överkrav och for illa. 

 

De lärare jag själv minns, hade just förmågan att berätta. Som min lärare Rune Karlsson när jag gick gymnasiet på Norra Real. Jag hade honom i historia och svenska och hans lektioner är något jag minns för han kunde berätta. Dessutom var han humanist och stack inte under stol med vad han tyckte om alla jävla totalitära idéer, som var rätt populära under den vänstervåg som präglande början på 70-talet. Han doktorerade på hur ”Tysktågen till Norge till slut stoppades”, om jag minns rätt. Rune kan ju inte leva längre, för då vore han en bra bit över hundra. Så det är försent att ringa och tacka honom, för att han gjorde dessa för mig mörka år, lite ljusare. Skulle vara kul att berätta att det gick bra för mig till slut. 

 

Sålunda har jag blivit en surgubbe och rätt tråkig. Riktigt bedrövlig faktiskt. Men men våren är på väg och det blir lite ljusare för var dag. Så tänk på det Stagnelius skriver: ”Därföre gläds, o vän! och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Chaos är granne med Gud.

 

Vad gäller den första raden är det, ta mig fan, inte lätt att ta ton och glädjas i denna bedrövliga tid. Kanske är kaos granne med ett högre väsen. Skulle inte förvåna mig. Men det hjälper inte. För det är ta mig fan ingen ordning på hans tomt heller.

 

 Peter