Hej vänner!

Det var bättre förr. Vilket på något sätt är lite skamligt att säga. Men det är klart att det beror en hel del på vad man menar med förr. Det var ta mig fan inte bättre på 1300-talet eller 1800-talet. Inte heller under större delen av 1900-talet. Men det var bättre på många sätt när jag var ung, än det är nu. Även om det var rätt jävligt i världen, även då. Men nu är det ju helt enkelt överjävligt. Om denna världs elände orkar jag inte skriva. Får väl bara konstatera att Satan tycks styra i sina olika skepnader. I helvetet är det jävligt tomt nu för tiden. Detta då alla djävlar är här och bråkar Får väl erkänna att jag blir väldigt nedstämd i perioder på grund av världens obegripliga ondska och dumhet. 

 

Det håller förresten på att bli vår. För strandskatorna har kommit till Visby. Jag hörde faktiskt en sådan flyga och pipa över staden, redan för några dagar sedan. Men då var det mörkt så jag såg den inte. Men idag har jag sett flera stycken. Snödroppar och vintergäck blommar, i denna stads botaniska trädgård och blåsipporna har kommit. Sålunda har jag överlevt ytterligare en vinter. 

 

När jag var barn började det så här års bli dags för kulspel och hopprep. Men jag tror inte barn ägnar sig åt sådant längre. Fast det vet jag inte. Men stenkulor verkar inte finnas kvar. Ej heller kulpåsar, i vilket man kan förvara dessa kulor. De enda kulor man numera bär med sig, är de i påsen mellan benen. 

 

Den engelske filosofen Bertrand Russel har jag citerat förut i denna blogg. Han säger mycket klokt som jag gillar och håller med om. I en intervju när han är gammal, säger han två saker har livet och hans studier lärt honom. För det första att man när man studerar en företeelse eller frågeställning, skall man bara bry sig om fakta och vad de ger vid handen. Inte bry sig om hur man önskar att det skall förhålla sig eller vilken åsikt man tror skulle kunna leda till social framgång. Vilket är jobbigt om man av folk man gillar, blir illa omtyckt på grund av att man inte håller med. Man skall trots det, enligt Bertrand, bara bry sig om fakta. Vilket är svårt, men inte omöjligt. För det finns fakta även om en del förnekar att så skulle vara fallet eller inte vill höra om det, som talar emot deras egen uppfattning. 

 

Det andra som livet lärt Bertrand Russel är att hat är dumt och kärlek och förståelse är klokt. Det är en förutsättning att vi skall överleva tillsammans på sikt. Vilket innebär att vi måste stå ut med att det finns andra som inte delar våra uppfattningar, till alla delar. Inte förnedra, kränka, hota eller i värsta fall ta livet, av de som inte tycker som vi. På den punkten har varken jag eller Bertrand någon större nytta av det som livet lärt oss. För de med makt verkar ofta inte hålla med och skiter i vår naiva uppfattning. 

 

Den 17 februari 1600 avrättades Giordano Bruno på ett kättarbål i Rom. Han hade då i 8 år vägrat ta tillbaka sitt påstående att jorden snurrade kring solen och inte alls var universums centrum. För han tyckte att alla fakta, talade mot att så var fallet. Han hade ju kunnat ta tillbaks alltihop och säga att han nu läst bibeln och insett att den heliga katolska kyrkan hade rätt och han fel. Han skulle på knä inför den heliga stolen bett om förlåtelse, för sina tidigare åsikter och sin villfarelse. Men då han inte gjorde så brände man honom till döds i guds namn. Något som katolska kyrkan ännu inte bett om ursäkt för. Den ber ju ytterst sällan om ursäkt för allt djävelskap den ställer och har ställt till med. 

 

Vi lever i en lögnernas tid där den tekniska utvecklingen gör det allt lättare att ljuga och bedra. Numera ljuger bilden ofta och om någon ringer upp och pratar med röst, som du känner igen, kan du inte vara säker på, att den inte är en av AI skapad röst. Som låter exakt som denne någon, du känner. Den artificiella intelligensen är alltså bättre än vår egen, vad gäller att ljuga och bedra. Lättare är att avslöja sådana som Putin och Trump. Vad gäller dem är det ju bara höra om de öppnar käften och säger något, för att vara säker på att de ljuger. Men så besitter de ju varken artificiell eller annan sorts intelligens.

 

Något är sålunda fel på detta land. Fan vet när det blev fel på alltihop. Var det när man lade ner postkontoren eller när man släckte fyrarna. Fyrarna behövs ju inte av handelssjöfarten längre, då man har gps och kan styra med hjälp av satelliter från rymden. Så man har släckt fyrarna. Det är klart att det är fel på ett land, vars kust saknar tända fyrar. Över ett sådant land råder ett stort mörker från kust till kust. 

 

Ibland kan man fundera på vem man är och vem man skulle vara på en annan plats i världen. Om jag inte bodde i ett land med yttrandefrihet och tryckfrihet, utan i ett land där det var förenat med livsfara att säga vad man tänkte och tyckte. Som i den mordiska lögnarens och krigsförbrytarens stora land. Skulle jag då våga öppna käften och vara oppositionell. Eller skulle jag fegt hålla käften. Antagligen, för jag är inte en speciellt modig person. Men även i Sverige finns det ju ställen där yttrandefriheten är begränsad. Där ingen jävel vågar vittna eller konfrontera de yrkeskriminella, som förstör för alla andra. Jag vet inte om jag skulle våga vittna, om det skulle leda till att jag skulle behöva leva gömd resten av livet och tvingas byta namn och personnummer. Nattens sprängning drabbade förresten Norrköping, om ni undrar. Som sagt är fyrarna är släckta och ett stort mörker råder i detta land.

 

Jag har varit trött de sista veckorna och som en gammal gubbe sovit middag. Men jag vägrar dock ha filttofflor och keps med öronlappar. Hatt skulle jag kunna tänka mig, om den är tuff. Dock aldrig när jag kör bil. Ty min far berättade för mig att folk som behåller hatten på när de kör bil är en trafikfara och inte borde få ha körkort. När jag var barn hade min far och nästan alla andra gubbar, någon huvudbonad på skallen utomhus. Hatt eller möjligtvis keps. Men min far tog av sig hatten, när han körde bil. Detta för att visa att han visste hur man gör när man kör bil. Först tar man av hatten. Om man som han var född 1909, vet man sådant.

 

Om man träffar en kille från Lima, vet man ju inte om det är en dalmas eller peruan man möter. Speciellt inte om peruanen pratar dalmål eller dalmasen spanska. Då blir man jävligt förvirrad och tänker att världen är konstig och att denna dalmas eller peruan bekräftar att så är fallet. Så känns det med det mesta nu för tiden. Man kan aldrig vara riktigt säker på något. 

Hej då!

 Peter