Hej vänner!

Galenskapen bara fortsätter. Nu har Israel genom sin krigföring lyckas förvandla Gaza till ett jävla koncentrationsläger, där helt oskyldiga människor dör av bomber, kulor och svält. Mest kvinnor och barn, vad jag förstår. Vilket bortsett från sin omänsklighet i sig dessutom, är det bästa stöd som deras fiender kan få. Efter det här kommer det knappast längre vara brist på folk som vill bli soldater i deras motståndares arméer och hämnas. Så började allt med en vidrig massaker och så fortsätter det med en lika vidrig massaker. Det enda jag kan göra är att känna maktlöshet och förtvivlan över denna totala ondska och galenskap.

Jag tänker på Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren. På alla de som vägrat säga: ”All makt åt Tengil, vår befriare” och som mördats på grund av detta. Tänk att Astrid skrev om vad som skulle hända, som hon kunde se in i framtiden. För att Tengil är av samma skrot och korn som Putin, Trump och deras föregångare Hitler. Tengil erövrade ju Törnrosdalen med hjälp av draken Katla. Det är ju som nu när Putin försöker erövra Ukraina och det som gör att han inte är helt lätt att komma åt, beror ju på att han har tillgång till kärnvapen som är vår tids Katla. Men möjlighet att utrota oss alla. ”Ibland måste man göra saker, en om det farligt. Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort”, säger ju Jonatan. Vilket känns lite jobbigt när man sitter här i sin maktlöshet och inte gör så mycket och faktiskt inte vet vad man skall göra heller. Man vill ju inte vara en liten lort precis. Men som det stod i broschyren ”Om kriget kommer” som man läste med ångest som barn: ”Varje meddelande om att motståndet skall upphöra är falskt”.

 

Jag har tydligen blivit medlem i NATO. Känns så där om jag skall vara ärlig. Om inte den där jävla krigsförbrytaren i Moskva börjat jävlats och ta livet av folk, hade jag väl sluppit bli medlem i denna organisation. Men nu är det som det är. Det skall nog gå bra. För våra grannländer är ju med i samma klubb Vilket är rätt förståeligt med tanke på deras erfarenheter. Vi slapp ju undan senast då galna diktatorer fick för sig att ockupera grannländer och avskaffa frihet och demokrati. Men de drabbades desto värre. Medan vi maktlöst fick se på.

 

Vem fan kom förresten på att bygga sådana ställen som Tensta och Rinkeby och bunta ihop alla människor som kom hit från främmande land där. Som någon sorts jävla reservat, utan någon större kontakt med det omgivande samhället, utom vad gäller socialtjänst. Med den naiva och rätt överlägsna idén att vi med vår förståndiga och rationella syn på samhället, skulle få alla andra att till slut tänka som vi. För att sedan bli upprörda och förvånade, när så inte blev fallet. Vi som är så jävla bra borde väl alla ta efter, verkade en del tycka. Så blev det så här dumt att vi lever på olika håll och det har blivit ett ”dom” och ”vi”. Dom i de ”utsatta områdena” och ”vi” som bor på annat håll. Vilket naturligtvis blir en grogrund för misstänksamhet och fördomar på bägge håll. Vem fan bestämde att det skulle bli på det sättet. Så oerhört korkat.

 

För att inte tala om det förbannade friskoleexperimentet. Kan ingen förståndig människa se till att det avslutas. Jag vill ta mig fan inte bidra till att folk blir miljonärer på mina skattepengar, som jag tänkte var till för att ge barnen utbildning till fungerande medborgare. Inte ens nu, när Handelshögskolan säger att man inte kan lita på betygen från vissa skolor avspeglar kunskapsnivån, verkar man inse att hela denna idé är tokig och orättvis. Fast samtidigt kan jag förstå att det finns skolor där ingen vettig förälder vill ha sina ungar. Där vardagen består av stök, våld, hot och mobbing. Så om någon förälder söker ge sina barn en trygg skola och det är ett privat alternativ, är det förståeligt. Men hur fan blev det på det sättet?

 

Som ni märker är jag på ett jävla dåligt humör. Fan vet vad jag skall göra åt det. Men jag är taxvakt åt lilla taxen Stefan. Han är för det mesta på fint humör. Men han vill gärna bestämma själv. Oftast kommer han som ett skott om man ropar på honom. Men ibland har han något annat viktigt för sig och då ger han fan i att komma, innan han har kollat färdigt. Då kan man bli lite sur. Men det får man inte visa. Utan istället får man spela överlycklig när han till slut kommer. Så man är lite ambivalent. Taxar är ju kända för att vara lite envisa, vaktiga och självständiga. Stämmer precis. Stefan är faktiskt riktigt smart samtidigt. Båda när man vill lära honom något och när han vill hitta på något bus. Ligger och ser trött och likgiltig ut, för att plötslig rusa fram och sno en strumpa som man tänker sätta på sig. Sedan far han iväg med en som en raket. Men jag har slutat jaga honom utan ta bara en ny strumpa. För så jävla roligt skall vi inte ha. Dessutom brukar de strumpor han snor vara lite blöta efteråt. Han borde nog gå någon sorts kurs och lära sig bättre respekt för alfa-hanen, det vill säga undertecknad. 

 

Igår gick vi en promenad i Bellevueparken vid Brunnsviken. Då kom professor Åsa Wigforss knallande med sin lilla hund. Hon sitter ju på stol nummer 7 i Svenska Akademin. En akademi som det numera är fint att sitta i igen och inget man behöver skämmas för. Jag hade hört en intervju med henne på radion för en tid sedan, i vilken hon som vanligt var klok som en bok. Jag får väl erkänna att jag beundrar denna professor lite. I den där intervjun var hon klar som en fjällbäck. Vilket är skönt att någon är i denna tid, som verkar drunkna i kunskapsföraktets och lögnernas dy. Så jag sa att jag lyssnat på denna intervju och att jag tyckte hon var bra. Jag tror hon blev lite glad av att få beröm. Vi pratade några minuter och hon verkar vara mer hoppfull om att förnuftet till slut skall segra än jag är. 

 

Själv har jag under mitt yrkesliv ibland haft det jobbigt med teorier som, enligt min uppfattning, varit mer än lovligt spekulativa och ibland rent dumma. Jag har ju faktiskt hört folk påstå att man kan bota autism i sandlådeterapi och att bakgrunden till autism, är känslomässigt kalla ”kylskåpsmammor”. Jag har också hört folk som på fullt allvar menat att schizofreni orsakas av familjeproblematik och bäst botas med familjeterapi. Vidare att ADHD, eller DAMP som man sa då berodde på en ”tidig psykisk störning” och att bristen på koncentration och den höga aktivitetsnivån var ett sätt att ”agera ut sin ångest.” Då blev folk ibland förbannade för att jag menade, att det var ett jävla snömos, utan stöd i vetenskap och forskning. Så svänger pendeln som vanligt till nästa ytterläge och nu äter istället snart var tionde unge medicin för att fungera. Det skall ju vara den sista åtgärden när man prövat allt annat. Fan vet om det är så.

 

Barn behöver generellt en jävligt tydlig struktur för att fungera i grupp. En del mer än andra. Korta pass, när man håller käften och jobbar. Längre när man slappnar av och helst trots det håller käften, efter bästa förmåga. Samarbete är bra när, man är mogen att klara detta. Vilket få klarar de första skolåren. Då är det tydlig styrning som gäller. En sak som jag märkt när jag varit i klassrum är, att hur förstörda av skärmar och annat dumt ungar än är, blir det nästan alltid tyst om man säger: ”Det var en gång” och berättar en saga, utan att läsa den i en bok. Själv hade jag alltid några sagor på lager när jag jobbade som skolpsykolog. För de som inte kunde koncentrera sig då, hade bekymmer värda att bedöma och utreda. Får väl säga att jag nästan alltid hade rätt i dessa bedömningar.

 

Många av de barn jag jobbat med har haft stora bekymmer att klara de krav som undervisning i en stor grupp, som en klass ställer. De har behövt en mindre grupp med fler vuxna, där undervisningen helt kan individualiseras. Men ett tag var det ju som att svära i kyrkan att säga att så var fallet. För några hade kommit på att alla skulle integreras till varje pris. Man pratade om: ”en skola för alla” för ingen skulle behöva känna att han inte passade in i storklassens gemenskap. Vilket ledde till att en del ungar spårade ur helt och blev stämplade som omöjliga och tappade självförtroendet helt och for väldigt illa. Detta för att integrering blev någon sorts tecken på progressiv pedagogik, som några sådana där progressiva jeppar av den sort som vissa politiker gillar, sagt var bra och skulle fungera. Vilket det naturligtvis inte gjorde. Nu har man börjat omprövat även denna dumhet. Men många fick betala ett högt pris för dessa idéer. Visst kan jag kunnat känna, att det känns lite bra att säga: ”Vad var det jag sa”. Men jag tycker det känns så där, när jag tänker på alla de barn som utsattes för dessa överkrav och for illa. 

 

De lärare jag själv minns, hade just förmågan att berätta. Som min lärare Rune Karlsson när jag gick gymnasiet på Norra Real. Jag hade honom i historia och svenska och hans lektioner är något jag minns för han kunde berätta. Dessutom var han humanist och stack inte under stol med vad han tyckte om alla jävla totalitära idéer, som var rätt populära under den vänstervåg som präglande början på 70-talet. Han doktorerade på hur ”Tysktågen till Norge till slut stoppades”, om jag minns rätt. Rune kan ju inte leva längre, för då vore han en bra bit över hundra. Så det är försent att ringa och tacka honom, för att han gjorde dessa för mig mörka år, lite ljusare. Skulle vara kul att berätta att det gick bra för mig till slut. 

 

Sålunda har jag blivit en surgubbe och rätt tråkig. Riktigt bedrövlig faktiskt. Men men våren är på väg och det blir lite ljusare för var dag. Så tänk på det Stagnelius skriver: ”Därföre gläds, o vän! och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Chaos är granne med Gud.

 

Vad gäller den första raden är det, ta mig fan, inte lätt att ta ton och glädjas i denna bedrövliga tid. Kanske är kaos granne med ett högre väsen. Skulle inte förvåna mig. Men det hjälper inte. För det är ta mig fan ingen ordning på hans tomt heller.

 

 Peter